måndag 31 december 2012

År 2012

För att summera måste man minnas alltså har jag skrollat mig igenom allt jag skrivit här 2012 och det tog en stund. så här skrev jag i förra årets "nyårskrönika":

Sen kommer nyårslöftet: jag ska försöka tycka det är lite roligt att laga mat....eller hitta nyttiga sätt att komma undan.

Hehe vad tror ni om att hitta en kock? En skapligt hälsosam rackare som också är varm, kärleksfull, gillar musik och teater (iaf att jag lägger många timmar på det), älskar barn och är ärlig och modig. Kan va nåt... nu är det ju inte nödvändigt att vederbörande jobbar som kock förstås.... men själva "kockandet" är bra om det finns.


Vi kan ju säga att det gått sådär. Delar av året var det ok att laga nyttig mat och delar av året har jag kommit undan men inte genom att hitta läcker kock (Sibylla har gått med vinst). 2013 vill jag hitta en i v-ringad vit t-shirt, slitna jeans och snygga vältränade överarmar (och rumpa), jag kan till och med lära honom att laga mat om så behövs. ;)

Här kommer krönikan för 2012:

Privat
Usch jag mådde inte bra i början av året och inte i slutet men däremot i mitten. Bra sammanfattning va? I början av året hade jag sjukt ont i höften och under våren hittade jag en knöl i bröstet som tack och lov inte var farlig. Efter att ha insett att jag måste bli hälsosammare så började jag motionera, hårt och mycket. 60 trappvändor i Kvarntorpstrappan blev det innan hösten och mörkret kom och tog det ifrån mig. Värken i höften försvann och kroppen blev pigg och stark och snyggare. Kosten blev hälsosammare under en period och jag har förlorat nästan 10 kg kroppsfett. Klart på plussidan.


Hösten har som varje höst de senaste åren betytt taskiga luftrör, hesa stämband, slemhosta och astma (eller vad det är). Det är bättre nu när jag inte jobbar men medicinintaget är fortfarande stort. Botemedlet blir nog en jäkla bra kondis året om, hur det nu ska gå till? Får ge mig ut och halka runt på en promenad strax.

Frk T har detta år ägnat mycket fritid åt hästarna och ridning och det tycker även jag är kul. Riktigt duktig har hon blivit på kort tid och Sickelsta ridskola har inneburit mycket för henne. Även om det är dyrt.... tack till hennes pappa som hjälper till. Tack också till Åsa och Per som gör att hon får rida även privat och helt gratis.


Stressa skulle jag sluta med..... om den saken har jag inte mycket att säga. Det är nog sådan jag är helt enkelt. Jag gör ingenting bra utan att ha kniven mot strupen, men då gör jag det desto bättre. Detta kan ställa till förtret för andra som är på motsatt vis, men jag säger "take it or leave it" jag är sån och orkar vid 48 års ålder faktiskt inte ändra på den saken, lika lite som jag inbillar mig att jag ska börja älska mornar och sova tidigt på kvällar. Det kommer aldrig ske och inget vits att orda om. Jag inser alltså att jag ska skippa löftet om att cykla till jobbet, hur höga ambitioner jag än har om den saken när jag tänker ut sånt vid 23-tiden nån kväll. Men jag har sovit mycket bättre detta år, det har jag faktiskt.

Sånt som trilskande teknik, taskiga avlopp och eländigt väder sommartid får ni själva skrolla tillbaka om ni vill påminna er om.
Glädje kan man kanske kalla detta. Tack Zoran för häftiga bilder, den här är nog inte visad förut.

Vänskap som skulle odlas har jag ändå lyckats lite bättre med. Jag har några riktigt goda vänner och er vill jag vara extra rädd om. Jag hoppas ni vet vilka ni är. Några nya härliga vänner har också tillkommit. Jag har träffat gamla, viktiga vänner under året om än för lite men vi har setts. Vänner är skattefri förmögenhet!


Sturepalatset
Oj så mycket som hänt och så mycket bra vi gjort. Det började med Made in länet som Länsteatern satte upp med många kraxare som tydliga inslag. Sen skrev jag en Mordgåta, en lokal sak med politiska inslag, som vi spelade under en Engelsk pubkväll. Inget vi gjort har gått bättre rent ekonomiskt trots strömavbrott. Strax efter körde vi vår fullständigt galna succé "Vilda westernkväll" som fått hela Kraxkompaniet att bli countrynördar, så mycket att vi körde en repris till hösten och fler lär det bli. Kanske ska vi byta maträtt ;) Bilden ovan är på mig själv som Janis Joplin som kom som en sorts gästartist. Tagen av Zoran Ladinek.



Sommarpaus innebar fester och kikande på andras teaterproduktioner. Sen rivstartade allt till hösten med ny westernkväll och förberedelser till Julstök som blev vår stora satsning. Mitt i allt blev jag tvungen att göra om alkoholprovet eftersom jag gjort ett för enbart paustillstånd. Det gick fint, det var ju det där med kniven mot strupen ni vet. I och med Julstök fick in nytt blod i Kraxkompaniet, flera nya krafter tillkom och det har blivit grymt bra. Barnen, kören och krax har fått lyft allihop. Det blir svårt att inte ha julshow varje år nu.... Nedan ser ni en bild från efterfesten =)


Mitt i förberedelserna fick jag en fråga från NA om att de ville göra ett reportage om mig. Det var väl årets egotripp och en fin artikel att spara. Vi har gjort några företags-gig också och det blir det säkert fortsättning på. Det finns många nya planer för vårt palats men det får ni läsa om framöver.

Jobbet
Ja jag kan konstatera att jag både i fjol och i år gnällt på min arbetsgivare precis som alla andra också gör. Trist att det fortsätter och att man satsar för lite på skolan. Nu är jag mest irriterad på att man dessutom betalar förskollärare mer än lärare, ibland flera tusen mer per månad! Om jag inte tyckte det var så förbaskat tråkigt att jobba med småbarn (förlåt men vi är ju alla olika och jag blev lärare för jag älskar att undervisa och gärna på en något högre nivå hur viktig den grundläggande tidiga inlärningen än är) skulle jag krasst säga att jag jobbar på "dagis" - jo jag vet att det heter förskola men nu går jag igång, bara ni höjer lönen. Vi fick ändå förhållandevis bra löneförhöjning i år, en knapp tusenlapp!

För övrigt älskar jag mina elever och mina kollegor. Men de slutar en efter en och går vidare och slutet på året har varit tungt på grund av vissa orsaker jag inte ventilerar här. Jag hoppas det blir stabilt och bra nu under våren även om jag i nuläget faktiskt har lite frågetecken. Men allt brukar lösa sig med tiden och jag är bra på att kasta av mig jobbet är jag är ledig.

Jag kan bara konstatera att jag skrev om sjukdomar och medföljande brist på vikarier/pengar 2011, våren 2012 och det fortsatte..... och det lär väl fortsätta. I dag skrev ett antal lärare i NA om skolan, satsningar som verkligen borde göras och om fåniga RUT-avdrag för läxläsning. Jag undrar verkligen hur många och vilka som lär utnyttja det. Inte tusan är det föräldrarna till mina 5-6 elever som skulle behöva det i alla fall. De kan nämligen knappast ens förstå hur man skulle gå tillväga än mindre har råd trots den käcka Rut.

http://www.youtube.com/watch?v=0Mstkwz-qgs&feature=youtu.be (varför får jag inte till länkar?) sök på youtube på "Ingenting för oss" Christina Kjellson så får ni en bra sammanfattning av politiken under de senaste åren.

Ja ha en fin nyårsafton, skål på er vare sig ni skålar i champagne eller vatten. Bojkotta nyårsraketer som smäller och titta på offentliga fyrverkerier. Jag önskar er alla och även mig själv och Frk T en fint 2013.

Invigning

Man kan säga att jag nu äntligen invigt min nya julklapp till mig och Frk T. Vår platta TV har denna kväll bjudit på en äkta höjdpunkt. De tre Musketörerna från Stadsteatern i Stockholm och jäklar vilken upplevelse. Jag är ju faktiskt lite glad åt att jag hann att köpa ny TV innan den gick, ren tur får jag säga. Det hade inte varit riktigt lika bra med min lilla tjockis, det tror jag inte. Nu kan inte den bästa TV i världen ge den upplevelse som denna otroliga föreställning måste varit live. Jösses vad jag önskar jag hade sett den live. Tre dryga timmar med rock och spex och häftig självdistans. Ibland kunde jag märka att några faktiskt är skådisar och inte sångare men det bara tillförde. En föreställning som musiken hela tiden förde vidare. Ja ni får se själva för jag tror den går i repris. Tack SVT!

En stulen bild som Gunilla la upp på fejjan, gissar att den är från Stadsteaterns hemsida.

Det har  varit bra på burken hela kvällen. Ett bra Så ska det låta, sen Musketörerna då och så har jag också sett dokumentären om Roxette och det var klart berörande med Maries sjukdom och alla otroliga fans de verkar ha.

Annars börjar jag bli rastlös, slö och rastlös. Jag kan ligga i soffan dagarna långa och bara äta choklad. Det är väl så där kan man tycka. I dag gav jag mig därför av till stallet för att hoppas få mocka eller borsta på nån kuse, men Fkr T var redan klar och ute på ridtur. Så då åkte jag ner till klädförrådet och hängde upp och sorterade där i dryga tre timmar. Det kändes fint. Jag glömde äta och fick handla hungrig. Maten som åstadkoms blev sådär men jag har gjort en hjortstek i portervariant, så det blir nog bra i morgon i alla fall. Vi är nu uppe i åtta kraxare som ska ses i morgon, det fyller på sig =)

Om jag glömmer blogga i morgon (ja eller i dag ska man kanske säga) så vill jag önska er alla ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

fredag 28 december 2012

Nu är julen slut, slut...

Phu jag hann betala räkningarna en minut i tolv... ibland är man i tid, typ not.
Julen är slut och surt kommer efter, som alltid blir januari inte helt latjo lajban. Något litet extraknäck vore inte dumt. Men jag hoppas jag säljer min hundpulka i morgon och då överlever vi säkert.

En ny tv har jag kostat på mig och den har förstås gjort ett hål i kassan. En platt, fin, stor sak på 42 tummar ;). Den verkar också ha vissa finesser som innebär att man inte ska glo på den för länge. Nyss stängde den av sig alldeles på eget bevåg, bara tjoff så där, när jag lite tjurigt slog på igen, stod där en liten ruta som meddelade att den sist hade slagit av sig med "automatiskt stand by". Jag kan inte tolka det som något annat än att den helt självmant ansåg att vi tittat färdigt för i kväll och att den nu vill vila sig. Har någon en bättre förklaring får ni gärna delge en tekniskt inkompetent stackars kvinna denna.

Annars har julen flutit på bra hos Karlssons i år, vår Faster Siv har varit på julbesök för första gången på många år, vi har i dag dessutom träffat en av våra kusiner vi inte träffat på mycket länge. Så en sorts släktreunion har det nog varit kan man säga. Annars har jularna förändrats på senare år. Antal människor har reducerats något, platsen har förflyttats tillbaka till vårt till oigenkännlighet förvandlade barndomshem. Min mellansyster står för den fabulösa förändringen som också är en förbättring, såklart. Stort, flaschigt, högt i tak och köks-ö finns nu vilket inte alls fanns på barndomstiden. En urtjusig gran hade de införskaffat också. Vi skippade tomte i år och delade helt sonika ut julklapparna till de ivrigt väntande kusinerna. Vi vuxna spelade sedan om julklapparna i vårt så kallade julklappsbyte och jag själv kammade hem en fin skärbräda och två kökshanddukar från Stockholm minsann.

Juldagen ägnades åt snöskottning efter en lång sovmorgon. Kung Bore hade varit på extra gott humör och släppt ner stora, för att inte säga enorma, mängder snö. Helt i onödan eftersom det sedan blev på tok för varmt. Nu har det frusit på vilket innebär sämsta sorts vinter, hård knagglig snö och is förenad med livsfarlig halka.

Annandagen ägnades åt mer kalasande för då fyllde nämligen vår faster hela 80 år. Då åt vi oxfilé eftersom vi var evinnerligt trötta på julmat (även om vi har mycket delikata och egenpåhittade och mycket godare sorters julmat än andra människor). Vi har kommit på en fantastiskt bra present till vår ganska hurtiga faster som också gynnar våra nöjeslystna sinnen. Vi systrar ska nämligen i februari bege oss till huvudstaden till vår faster som bor där och se Jesus Christ Superstar tillsammans med henne. Jag ska får gotta mig med och dregla åt Ola Salo minsann! Som jag har längtat efter det! OCH jag har noga kontrollerat så han inte på förhand är ersatt just vår kväll och dessutom bett Sebben som faktiskt (jag mötte Lassie måste här inflikas) känner denne läckre man, att noga påpeka för honom vikten av intag av vitlök och enchinagard för att säkert hålla sig frisk i slutet av februari månad. För säkerhets skull kan han ta några pepparkorn per dag då också, runt den 20.e och tre dagar framåt. Så vi är på den säkra sidan alltså, men inte för många för då inträder förstoppning och det tror jag icke gynnar framträdandet.

När är det hög tid för sömn för med den blev det sådär, natten som var. Dels övernattade jag hos min yngsta syster i hennes nya fina radhus och trodde det var tjuvar på gång halva natten. Det var snöras från taket som på ett underligt vis gav märkliga ljudsignaler till till källarplanet där jag försökte sova i min egen gamla alltför hårda säng. Dels hade jag dumt nog druckit kaffe så man kan säga att jag behöver sova ikapp. Jag har dock druckit kaffe för sent även i dag eftersom Jenny och Kalle kom på snabbvisit innan kusinträffen men det var i alla fall vid tvåtiden så det borde kunna funka. God natt med er!

söndag 23 december 2012

Städa, städa varje freda´å så varje jul...

för det tycker jag är kul. Not! Inte tusan städar jag varje fredag heller men likväl varje jul och det tar några dagar. Själva städningen är en fjärt i rymden men undanplockandet! Herregud vad vi river fram saker Frk T och jag. Det tar evigheter att lägga allt tillbaka på den plats där det hör hemma. Bara alla kläder tar minst en dag att får på plats. Tvättmaskinen har gått varm, en gång så varm att den valde fel program och när jag öppnade så forsade vatten ut över hela badrummet. Jippie, typ!

Nåja nu är huset städat, hela huset. Allt är dammsuget, golven våttorkade med gul såpa och det är pyntat överallt. Inte för att många kommer se det hela, man kan ju hoppas att någon tittar hit, men för att jag själv gillar det så. Det är fint med allt rött och glitter. Jag tog en tur till ICA också men min favoritsnubbe var visst ledig :(.... ;).  Nåja jag shoppade lite hyacinter och en amaryllis men inser att jorden ligger stelfrusen där ute under snön så det får bli förmiddagens projekt. Upptining av jord, det kan ju bli kul.

Jag har mitt i städningen avbrutit mig och tagit med mig Krille för en tur till Jula för inköp av en stycke duschkabin också. Det ska bli härligt att byta ut badkaret mot denna men det får vänta några dagar. Tack snälla Per och Åsa för lånet av hästtransporten, den var finemang att köra duschkabin i (tror jag, jag satt ju bredvid).

Natten ska ägnas åt att slå in alla klappar som Frk T inte fixat. Hon har gjort det mesta så jag kanske kommer i säng före två. Lite matlagning är kvar också. Jag gör bara de krångliga, mindre juliga sakerna till vårt julbord. Det måste ju finnas något gott också, inte bara den vanliga julmaten som faktiskt kvittar mig helt. Men goda laxrätter, härliga ostar och grönsaksrätter. Fanken nu ångrar jag att jag inte köpte svartrötter. Ni förstår vad gott det är, svartrötter med stuvade champinjoner på. Men Maxi är stängt i morgon och jag tvivlar på att julaftonsöppna småbutiker har några svartrötter.

Men jag har gjort choklad med saltlakrits i. Det var bara att krossa salmiak i morteln, smälta choklad och blanda ihop, nu står det och stelnar.

En riktigt God Jul önskar jag er alla. Och ta hand om varandra, bli inte osams och drick inte för mycket. Å kör försiktigt. Varma kramar!

torsdag 20 december 2012

Snart jul...

Jullovet startade i dag, i alla fall för barnen. Själv ska jag jobba några timmar i morgon men jag tänker inte gå upp 5.30. Fredagen är kompbar men jag har lite att göra så det blir några timmar så man känner sig klar och verkligen kan koppla av.

Dagen i dag var både mysig och sorglig. Kicki tänker lämna oss och vi hade lite avtackning. Fy så mycket tristare mina fredagseftermiddagar kommer bli. Vi har liksom haft vårt eget lilla AW rätt många fredagar när bara hon och jag varit kvar och planerat, rättat och allmänt använt förtroendetid. Då har vi avslutat med en stunds avkopplande småprat och det kommer jag sakna grymt mycket. Alltför många bra arbetskamrater har försvunnit från jobbet senaste året och det börjar bli tomt värre. Det kommer nya förstås men det hindrar ju inte att några känns mycket saknade. Men positivt var att Carro var på jobbet i dag till både min och barnens stora glädje och det kändes fint förstås.

Julklapparna är färdigköpta, så gott som. Jag inser plötsligt att jag på något vis är i skapligt god tid. Fast jag har inte pyntat och städat klart förstås. Å mat ska handlas men i dag var det ingen bra dag för sånt för halva Kumla var på Maxi. Fast det är väl lika bedrövligt alla dagar som är kvar fram till jul kan jag tro.

Mitt i jultöket var jag inne på Jula och beställde en duschkabin, det ska bli riktigt skönt att byta ut badkaret mot en sån. Så mycket enklare att ställa sig i duschen på morgonen. Bada går ändå inte att göra eftersom varmvattenberedaren inte räcker till. De få gånger jag badat här har vattenkokaren gått varm samtidigt som vattnet fått rinna långsamt, långsamt. Det är så tröttsamt så det känns helt meningslöst. Nu hoppas jag bara att någon snäll och hjälpsam man (manlig styrka behövs nog) vill hjälpa mig att hämta denna under helgen. Ops nu la alla manliga bekanta in varningar på mitt telefonnummer....;)

måndag 17 december 2012

Traditioner...

Nu har det väl urartat alldeles precis som befarat. Allt trams har fått all sköns rasister att gå i gång i traditionsbevarande precis vad jag var rädd för. Nu går folk med i grupper på fejjan för att bevara namn på chokladbollar (ni vet vilket utan att jag gör reklam) och rätten att få sjunga nationalsången som aldrig det.

Det är knappast några invandrare som hittat på alla dessa tokigheter! Varför ska de få skulden? Vad gäller Tomtens julverkstad så får jag skämmas lite. Det var tydligen inte SVT:s beslut att klippa i den utan Disneys. Disney gör precis som de vill och åt det kan vi göra intet, hur många fb-grupper som än startas. Anser de att de vill ta bort stereotypa delar så gör de det (och de kan nog ha en viss poäng i det, den ljushåriga dockan ska visst också bort vilket gläder mig, men det var tur att vi hann att stämpla Jenny i rumpan med OK när hon spelade docka på julshowen). Det var bara synd att detta beslut kom ovanpå allt annat som skolverket hittat på liksom den olycksaliga pepparkakshistorien. Det spelar rasisterna rakt i händerna.

Det måste vi stå emot. Vi ska självklart vara rädda om våra traditioner och samtidigt skapa nya. Så har alltid skett, vem vill ta bort tacos på fredagar? Jo en del vill men skit i det nu. Fredagsmys är ju värsta skrytinläggen på sociala medier. Så lägg ner nu, tänk efter och sluta beskyll oskyldiga för dumheter som skapas av myndigheter, jätteföretag och obetänksamma svenskar i ren välvilja eller dumhet.

Kanske man skulle börja sno ihop en konspirationsteori om att det är en "ny rasistisk" organisation (eller en som redan finns) som infiltrerat skolverket, Kanalskolan och Disney och sprider detta för att själva få röster. Tänk efter vad ni delar och kolla vem som ligger bakom, jag har skrivet det förr och gör det igen. Det är bara att följa länken och kolla. Är man inte anhängare av ett rasistiskt parti kanske man inte vill sprida deras propaganda, eller?

Nej lite nya traditioner behöver vi vad sägs om denna: http://www.youtube.com/watch?v=5R1b1GaY8r4
Ser inte ut som jag får till länken men: Gangnam style lucia Sweden på youtube bara måste ses.

fredag 14 december 2012

Tror hela samhället har fått hybris...

Överdriven självuppfattning i politisk korrekthet eller nåt sånt. Folk upprörs över julkalendern nåt så till den milda grad att debatter om den förs i var och varannan TV soffa. Katoliker och spökrädda mammor sitter och  ojar sig över anden i glaset och allmän flirt med den ockulta världen. Vilken unge har inte lekt den leken? Åh det är ingen som för glaset.... jo men tjena, klart det är. SVT flörtar med andevärlden och det är farligt. Värst av alla hybrisstinna typer, var en kille på debatt i går som ansåg att skolan fick inte påverka barn i religiös inriktning och då ska inte SVT göra det heller. Man får väl hoppas de lägger ner helgmålsbönen direkt för nån unge kan ju råka titta på det av rent misstag. (Och det ska gudarna veta att vi inte får ge barnen minsta vink om religiositet men om nu ockultism kan anses religiöst får du själv avgöra, programledaren försökte få honom att erkänna att man måste tro på anden i glaset för att tycka så och han slingrade sig friskt).

Pepparkakshistorien i all ära, det var väl en stackars lärare som i sin iver att vara politiskt korrekt såg spöken i allt, men SVT har faktiskt startat sin hybrisvåg i politisk korrekthet, om än icke med julkalendern tack och lov. Den är för övrigt skitbra! Men SVT har börjat  dissekera det heligaste vi har i detta land, nämligen Kalle Ankas jul. Dockan som säger mamma ska bort för den råkar ha svart färg och en liten gubbe som åker på en vagn, för han är tydligen judisk? Måste tillstå att jag aldrig tänkt på någon av dessa som individer av vare sig ras eller tillhörande någon religion, utan som leksaker (jag fick lite ångest där över att skriva någon eftersom det borde vara något men....ja, ni fattar). Och ovanpå detta hybris Skolverkets som jag skrivit om förut. Säg den elev som efter en skolavslutning eller för all del ett adventsbesök i kyrkan blivit religiös? Eller den som överhuvudtaget minns vad prästen sagt. Men religiösa friskolor går bra.... nä du går jag snart igång igen, får återgå till det mer lättsamma hybristramset.

Åter till julkalendern alltså. Vi lever 2012 inte 1971!!! Då, det hemska året 1971 fick vi barn men för livet genom Broster Broster där Clare Wikholm och Carl-Gustav Lindstedt fick oss alla att bli vänsteraktivister. Det kan man kalla påverkan det, för om ni minns det, så var man då, till skillnad från nu TVUNGEN att se kalendern. Va då, tänker ni? Jo men det fanns ju inget annat! Jag frågade mina elever i dag om årets kalender och de tyckte alla att den var jättebra utom ett par som faktiskt inte tittade utan valde Hanna Montana istället ;). Det är själva poängen se, i dag MÅSTE man inte. Det finns massor av andra mer eller mindre skadliga program att se.

Visst, man kan bli upprörd för allt och inget, men vad är snälla spöken i en julkalender mot att barn svälter, dör i krig, ska genomlida julen med alkoholiserade föräldrar, blir utsatta för sexuella övergrepp eller misshandlade. Många ungar sitter dessutom uppe på söndagskvällarna och ser på Beck och DET är ju ett lysande och helt oskadligt barnprogram. Jo jag vet, föräldrarna. Just det, om 5-åringar bli rädda för kalendern så köp Teskedsgumman eller nån annan och visa ett avsnitt om dagen då eller titta på Molly Mus eller nåt. Föräldrarna bestämmer väl eller?

onsdag 12 december 2012

Borde ha gift mig i dag men jag hostar så...

hehe som om jag gjort det utan hosta. Troligtvis inte men dagens datum har fått många att göra så, gifta sig alltså. 12-12-12 ett sådant datum kommer inte på lääääänge nu. Frk T och hennes kompisar satt klockan 12.12.12 (alltså tolv minuter och tolv sekunder över tolv) och önskade sig nåt. Jag gissar att det var den där hästen och I-phonen hon vill ha.

Det är ju inte helt enkelt att gifta sig när ingen friar, det hjälper inte ens att göra det själv gissar jag. Men man kan skämta om saken det kan man. Nåja i brist på romantik har jag och Frk T bakat lussebullar, jag har inte smakat än men jag ska väl ta en medan de är goda, de gula vackra sakerna blir fort gamla och torra.

Till hostan
Den gör mig galen och helt matt. Jag börjar undra om jag har kikhosta eller nåt annat vidrigt för hostan bara fortsätter och blir bara värre. Ibland känns det som att jag inte orkar hosta en gång till och då kommer jag kvävas. Fy för den lede. Jag måste väl ringa vårdcentralen men jag ska bara.... som Alfons sa.

I morgon är det Lucia och mina femmor ska lussa för både skolan och en arbetsplats. Ett STORT tack till Kicki för att du tränat med dom i dag och även tog tag i hur de ska gå, så jag slipper stressa livet ur de små krakarna i morgon bitti. Jag har packat bilen full med extrasaker de kan sakna, skrivit texten på den svåraste sången på stora lappar jag diskret kan hålla upp så de som ser bra, ser. Ja, det kan bara gå bra, säger vi. En Lucia, tre tärnor, en hög stjärngossar (jag erbjöd några killar att vara tärnor men det gick inte hem), ett par tomtar och tre pepparkaksgubbar (jo då, jag såg till att vi fick tre så det passar till sången, inte en tanke på att det kan uppfattas som något annat än pepparkakor har jag heller, så det så).

Frk T ska också lussa  och på hennes skola har de ett Luciatåg på 80 personer, jo då ni läste rätt 80 stycken sjungande ungdomar. De ska lussa på Husaren också och på Kvarngården, hur i herrans namn de ska komma in där vet jag inte, jag antar att pensionärerna som bor där får titta utifrån eller på intern-tv eller så ;) asch de löser väl det på något vis.

Nu ska jag ta en lussebulle och sen sova. Natti natti!

söndag 9 december 2012

Over and out

eller klart slut ska man kanske säga. Vi slutade med flaggan i topp eller man ska kanske säga med stjärnan i topp så här i juletid. Riktigt härligt och roligt har det varit med Julstök. Jag blir extra glad över allt beröm och ännu gladare när nykomlingar säger att de fått ny kraft och nytt självförtroende av detta.

Föreställningarna denna helg har varit lysande med fantastisk publik och vi har fått oförskämt mycket beröm. Många har verkligen gillat helheten och blandningen av sketch, solosång, körsång, barnen och dansen. Alla grejer kanske inte tilltalar varenda en men alla hittar något de gillar och alla har älskat barnen. En del gillar alltihop och dom har haft höjdarkvällar förstås. Tack snälla publik för allt beröm och alla snälla ord (och nej vi är inte bättre än Flack bara lika bra *skratt* det kom en tant och kramade mig och sa så nämligen) det värmer och ger oss lust att jobba vidare.

Efterfesten på vårat palats gick inte heller av för hackor. Barnen och våra ungdomar röjde loss på scenen som fick agera dansgolv och även vi andra släpade oss upp då och då. Stefan, Felicia och Lova bjöd oss snällt på en repris av Luciatåget och Staffansrappen eftersom vi i kören varje gång hörde publiken skrika av skratt så kändes det lite surt att inte få se. Men det fick vi och vi fick säkert lite extra kuligheter. Flera i publiken har också lagt ut små filmsnuttar på fejjan som jag kunnat dela. Tack för dom!

En del bus gjordes också eftersom det var final i går. Att Kent slet av Kristina behån får väl räknas dit (ett grymt snyggt fejk och jag är glad att jag var liiite förvarnad, annars hade jag nog inte kunnat sjunga). Det blev lite nya texter här och det, jag menar kropp rimmar ju på snopp.... en Brieost fick vara med och kören sjöng om att det snart är sommar igen. Sen upptäckte jag att Mytomanen fått lite fler lögner och att både Dan-Åke och Lennart (kommunala politiker) klämts in i den. Det förhöjde verkligen, bravo! Julbocken fick fler galna kvinnor efter sig än vanligt. Tja det blev mycket kul kan man säga.

Vad gör vi nu då? Jag själv är jag inte orolig men jag vet hur det kändes 2006 när vi gjorde vår första revy Dax för Krax. Separationsångesten var total och så kan det vara för alla som är nya i vårt gäng i år och de är ganska många både i Krax och i kören. För mig är det mest skönt med lite vila och laddning inför nästa projekt. Vi har en del planer, dels ska vi fixa underhållning åt ett visst fackförbund i februari och dels har vi lite planer på skojiga musikkvällar.

I sommar ska vi tillsammans med Lekebergarna och Görsköjarna jobba med Drottningens Juvelsmycke i Riseberga om bidrag och annat går i lås. Att få spela teater på Riseberga igen, är en dröm jag haft sen 2009 när vi var med i Nils Holgerssons Underbara resa. Jag hoppas det blir av och att jag får någon roll. Vi i krax ska i alla fall bidra på många vis, det blir massor av jobb.

Rent personligen vet jag exakt vad jag ska göra nu. Skriva omdömen och städa mitt eftersatta hem! Å så kul det ska bli.......typ.

torsdag 6 december 2012

Dags att ladda upp igen

Sista Julstökshelgen innan det privata julstökandet börjar på allvar. I morgon möter vi publiken igen och det ska bli kanonkul. Jag hostar som en tok men det har jag ju gjort hela tiden så det ska väl funka ett par föreställningar till. Jag håller tillbaka hostan på scen med ren viljestyrka.

Efter en veckas paus gäller det att ta tag i sig själv igen och hitta alla texter i huvudet. Oftast finns de bara där men ibland måste man uppdatera sig lite. Jag har stora planer på att klara texten på Lärarnas fel helt och hållet ytterligare två gånger.... det måste gå ;).

Hoppas Åsa från NA kommer också, hon borde jobba den här helgen tycker jag.

De flesta bloggar handlar väl dessa dagar om snö så jag skriver väl lite om den jag med. Den värsta kylan har lagt sig och det är varmt och gott i huset och jag försöker förtränga vad det kommer att kosta. I går var det snöstorm dagen lång. Stockholmarna hade det som vanligt hårdast när sådant inträffar. där kom inte en käft fram dit de skulle. Här hemma halkade man runt och radion rapporterade oavbrutet om olyckor (de flesta utan personskador tror jag). Jag tog mig in till storstan för att besöka kiropraktorn (vilket var välbehövligt trots att jag hostar värre än värst efter allt han lossat på), Pac och Axfood. Det var inte roligt då man måste skrapa rutor varje gång man stannat ett par minuter, det drev igen, var snorhalt och taskig sikt. Inget bilkörarväder och inget väder att vara ute i.

Döm då om min förvåning när jag åkte förbi Brunnsgärdet (valde gamla vägen hem istället för motorvägen där det mest stod still dagen lång) och då stoppas i en poliskontroll. Där stod fyra unga, käcka och genomtrevliga poliser och hade onykterhetskontroll  Alltså inte för att jag vill förringa deras arbete på något vis men hade de inget annat för sig i går? Den oavbrutna rapporteringen om olyckor pågick oförtrutet på radion och man kan tro att de kunde behövas till annat. alla bilister åkte långsamt och försiktigt för det var icke möjligt att göra något annat. Att ge sig ut för att köra onykter i det väglaget tedde sig i alla fall för mig hart när omöjligt. En full person tog sig troligtvis inte in i någon bil.

Puh det kanske fanns någon som körde berusad eller drogpåverkad, det gjorde det säkert, det kändes bara som fel dag kan man säga.

I dag har det snöat vidare.... en positiv sak med all denna snö är att det blir så läckert tyst ute. Liksom inbäddat och isolerat mot oljud. Det är härligt. Jag skulle kunna gnälla på plogningen också men jag orkar inte. Istället ger jag Krille en digital kram för att han har plogat hela min carportplan så fint.

En kram också till grannarna som kastade sig ur sin bil och tillsammans med Frk T puttade upp min slirande bil utanför skogstorps engelskaenhet när Frk T skulle till vaccination i dag. Tack Bettan och V.

tisdag 4 december 2012

Kyla och vinter = problem

Det slår aldrig fel men det är bara att inse att jag aldrig blir kompis med vintern. Jag älskar julen och pyntet, allt glitter och att handla klappar och ge bort, men resten, blä.

Först var det gråtrist november, inte roligt alls men det var ändå plusgrader och det innebar skapligt låga elräkningar vilket man får vara tacksam över. Om man sedan repar revy och också börjar med föreställningar höjer det överlevnadsstatistiken till 100%.  Så står jag ut med den gråaste av månader.

Så kommer då snön och det blir vitt och vacker och lite ljusare. Det kan jag också överleva om det inte kommer metervis. Men så kommer den då, den förhatliga kylan och då sjunker överlevnadsinstinkten radikalt. Inte så att jag vill taga mig av häda men jag skulle gärna kapa ett plan söderut eller gräva ner mig under täcket till blåsipporna tittar fram (även om jag kunde sticka fram nyllet lite runt jul då).

För med kylan kommer problemen. Detta år är inget undantag.
1. Det är plötsligt som från ingenstans 15 minusgrader ute och jag inser att jag måste slå på elpannan, den stackars luftvärmepumpen går för hårt och det är knappa 16 grader inne.
2. Slår på pannan och kryper i säng, sur över vad det kommer att kosta men tänker att det ändå kommer vara varmt när jag vaknar.
3. Vaknar och inser att det är iskallt och något gått snett.
4. Får inget att funka, stänger av skiten och åker till jobbet med en motvillig och frusen bil.
5. Hem och vidtar luftning av panna, vattenpåfyllning och luftning av element - om man hittar den lilla nyckeln man behöver....
6. Letar igenom hela huset och får verktygslådor mm städade på kuppen och fryser inte lika mycket eftersom jag rör mig oavbrutet. Inser det lönlösa och lyckas låna nyckel av Tomas Borg, tack för det.
7. Får inte upp elementen med nyckeln, men får hjälp av Krille, men något är fel. Det kommer inte ut luft, det kommer ingen värme hur vi än gör.
8. Ger upp, klär på mig ännu mer kläder och sover.
9. Tholf får komma och konstaterar att cirkulationspumpen är väck, den byts men det har givetvis frusit på ett ställe.
10. Tar in kupévärmare för upptining av rör (detta kräver ommöblering av stor tung chiffonje) men det får gå.
11. Efter en stund går proppar en efter en men tjolahopp, röret har tinat upp och det börjar komma värme i elementen.
12. Sliter ur kupévärmeren och byter proppar.
13. Allt verkar fungera till jag ska laga mat, då går propparna igen.
14. Konstaterar att vid matlagning så måste pannan stängas av, för att så fort detta är klart så kan den slås på igen.

Tja detta är vinter för mig, hur har ni det?

Jag har gjort lite trevligheter också, som att ha kört bil full med kraxkompisar till Fjugesta (väglaget var inte det bästa men vi överlevde eftersom jag var lugn som en gammal ko på vägen). Vi har där lyssnat och sett fram emot sommarteater på Riseberga. Denna underbara plats på jorden. Bara tanken på sommar väcker också överlevnadslust.

I natt ska det visst snöa utav bara he....e, hurra, typ...;)

söndag 2 december 2012

Advent - väntan på

Man kan vänta på mycket, just nu väntar jag mest på värme för det är riktigt bistert ute -15 eller något sånt. Man kan vänta på Julen som advent betyder (Jesusbarnet i huvudsak) även om många väntar på ledighet, julklappar och umgänge med nära och kära. Man kan vänta på kramar också men då kan man få vänta riktigt länge. Nästan lika länge som på värme...hua tur man har en lurvig Onepiece.

Nu väntar jag på nästa helg och mer Julstök. Vi har nu kört föreställning två och tre. Fredagen gick bra kan man säga, med fredagspublik. På fredag vill jag gärna ha lördagspublik (det händer då och då kan jag meddela). Lördagspublik är nämligen pigg och utvilad och skrattar mer. I fredags var det ok men lördagen var magnifik. Lördagens publik var fantastisk och allt startade med Jyrki i baren!

Hur då, kan vän av ordning undra? Jo han och Emelie och Hillevi sålde duktigt av allehanda drycker. Exempelvis fick våra pigga och raska mammor hasta i väg till ICA och köpa mer julmust (folk ville även ha sån, förstår ni). Men tre herrar önskade en starkare vara och Jyrki slog till och sålde lite Jack Daniels till dessa. Efter en stund kom en av dem försynt tillbaka och hävdade att whiskyn var vattenskadad. Han fick ny och Jenny rusade ner och berättade att barpersonalen hade sålt av mitt TE!

Frustande av skratt insåg jag att Jyrki glad i hågen hade sålt av westernkvällarnas rekvisita men jag blev samtidigt lite svettig över att detta te stått rätt länge i flaskan och hoppades att de herrar som köpt, inte varit alltför törstiga. Det var ju i alla fall garanterat alkoholfritt, men kanske lite dyrt då... Det var bara att kliva in i salen och be våra Jack Danielshugade kunder att bege sig till baren för att byta ut dropparna mot en något ädlare dryck än gammalt te. Historien fick hela publiken att gapskratta. Två herrar hade som tur var sparat på sina "dyra droppar" och inte hunnit smaka. Jag undrar verkligen hur eländet smakade? Flaskan hade som sagt stått ett tag... men den var trovärdig ;) det kan man konstatera. I bara farten sålde Jyrki en flaska alkoholfritt rödvin till en kvinna som hade tänkt sig något annat. Så baren gjorde denna kväll en stor komisk insats.

Sen gick allt som smort, folk skrattade, åt och drack och var riktigt glada. Och det är så med revy, ju mer publiken skrattar och gillar det som sker på scenen desto bättre blir vi. Stefan, Felicia och Lova rev nog ner mest skratt och Kent har visat oanade talanger som komiker. Han kommer aldrig mer att bara få sitta och gömma sig bakom gitarren, han är vansinnigt rolig på scen. Frk T var nöjd för en "gubbe" grät när hon sjöng Himlen i min famn. Barnen rev av många skratt och blev klart taggade. OCH jag satte hela texten på lärarnas fel och glömde inte ett ord denna gång. Så nu så!!!! Nu kan det bara bli bättre ändå, om det är möjligt.

I dag har vi firat första advent med att tända ett ljus och sen stressa iväg till ridskola och städning på palatset. Sen skulle Frk T julshoppa och jag gav mig iväg till syrrans nya radhus och var med och packade upp lite. Jättefint har de fått det. Stort grattis! Nu ska jag ägna ett par timmar åt skoljobb och sen bums i säng.


onsdag 28 november 2012

Snöälskare eller snöhatare?

Det är den stora frågan dessa dagar. Det har vräkt ner, det är för varmt för det och det slaskar och man får skutta runt i slask och jättelika vattenpölar vilket för många innebär ständigt blöta fötter. Blöta fötter gör att man fryser. En del bara älskar det vita som kommer ner och ser fram emot skidåkning och snögubbetillverkning, de kastar sig genast ner på marken och gör snöänglar.

Min åsikt:
1. Jag hatar kyla eftersom jag dels fryser och dels får höga elräkningar.
2. Snö - är ok om det kommer max 5 cm och är två minusgrader ute. Den kombinationen infaller mycket sällan.
3. Snö innebär visst ljus vilket får läggas på plussidan.
4. Snöslask har inget förmildrande över sig och OM det fryser på blir det helt enkelt för jävligt ute. Klar minuspunkt.
5. Jag har inget till övers för vintersport.
6. Jo då, det kan LÅTA mysigt med en tur långfärdsskridskor, paus med matsäck bestående av varm choklad och ostmackor. OM, jag säger OM det är -2 och max 5 cm snö. Ska det åkas skidor kan jag sträcka mig till en decimeter. MEN det är som sagt ett mycket sällsynt väderläge och man får ont i fötterna och jag kan inte åka skridskor längre. Jag har aldrig varit särskilt bra på det men fram till 14 års ålder var det genomförbart, nu är det ogörligt utan rollator.
7: Snö innebär skottande vilket kan innebära bra motion då det vita kommer i måttliga mängder.
8. Snö innebär ofta skottande i icke måttliga mängder tung blötsnö vilket leder till ryggskott :(.
9. Vinter gör sig bäst inomhus med massor av glittrande julpynt och glögg i en rejäl glöggmugg (ingen fingerborg).
10: Det gör sig också bäst om man har nån att gosa ner sig i soffan med och då menar jag inte Frk T:s plyschelefant.

Slutsats
Jag önskar jag vore en sån som kastade mig ut och gjorde snöänglar och struntade fullkomligt i att jag blev blöt och frusen. Hur blir man sån?

Om jag hade pengar skulle jag tillbringa hela vintern på varmare breddgrader! Men det har jag inte så jag gnäller, fryser, klagar och lider.


tisdag 27 november 2012

Nu har det gått för långt!

Skolverket har nu gjort mig förbannad nu! Jag som är näst intill ateist och som kämpat för att ta bort sommarskolavslutningen i kyrkan vid en tidigare skola jag jobbat på. Skälen till det var att vi hade barn som inte fick delta och alla ska kunna delta på en avslutning, det är viktigt.

Men nu har det fan i mig gått väl långt. Om skolverket får hållas så blir de rena valpropagandan för rasistiska partier. För säger man, att barnen inte får besöka kristna kyrkor under första advent eller julavslutningar om det förekommer något som helst religiöst inslag, så ger man dessa idioter vatten på sin kvarn. Då säger de att man inte får sjunga nationalsången heller, vilket inte är sant. Att den och våra vanligaste psalmer ska läras ut står numera inskrivet i vår nya läroplan, Lgr 11. Men vi får inte sjunga psalmerna i kyrkan tydligen. Obegripligt!

Det är självklart att vi ska ha en allsidig religionsundervinsing i skolan. Vi ska lära barnen om alla värsldsreligioner och det gör vi. Definitivt jag, för jag älskar ämnet och "Gud" ska veta att jag kan mer om Islam än om Kristendom, nästan. Det är inte det som det hela handlar om. Sverige är sekulariserat men våra traditioner vilar på kristen grund och även om de flesta nu för tiden firar jul för att öka kommersialismen och för att hylla Tomten så ska väl barnen för bövelen veta varför vi egentligen firar jul. Eller ska de inte det? Jo det får vi naturligtvis undervisa om.

Skolverkets jurister skiljer nämligen på undervisning och utbildning förstår ni, och det är skillnad det? Vi får undervisa om kristendom inom religionsämnet men inte utbilda barnen i det.... Vad nu skillnaden är???
Men om jag begriper det hela korrekt så är det utbildning om man går till kyrkan på första advent eller har julavslutning i kyrkan om det är en präst med och man sjunger psalmer. "Den blomstertid" är tydligen undantagen eftersom det är en så stark tradition, men den passar ju sådär så här års, måste man säga.

Jag förstår inte vad som är så farligt med det. Visst det är ganska få av oss som går regelbundet i kyrkan men rätt många som aldrig sätter sin fot där annars, masar sig i väg på första advent, Lucia och Julotta för att det är en tradition och lite fint och mysigt. Själv blev jag både barndöpt och jag hade det "dåliga" omdömet att konfirmera mig och jag gick till kyrkan med skolan på första advent varje år och det hjälpte inte ett dugg. Ingen präst lyckade trots välsignelse och nattvarder göra mig nämnvärt religiös. Det bet väl inte på mig.

Jag tycker inte vi ska påverka barnen med något som helst religiöst, politiskt eller pracka på dem några åsikter alls (mer än ren humanism om mänskliga rättigheter och empati med våra medmänniskor). Men vi kan naturligtvis ta del av svenska traditioner och första advent är en sådan precis som Lucia. Lucia är undantaget i skolverkets religionsskräck. Då får vi tydligen sjunga vad vi och ungarna vill.

Nu brukar för all del inte vi gå till kyrkan på första advent men tidningarna och fb är fulla av detta och populistiska partier får vatten på sin kvarn. När ska vi sluta vara så himla rädda för att stöta oss med andra religioner? Jag har haft med mig muslimska barn till kyrkan utan problem och svenska till moskén i Vivalla. Jag knatar gärna i väg till en Synagoga och gärna under en gudstjänst om jag lyckades hitta någon.

Mest märkligt av allt är följande: samtidigt som skolverket säger detta om utbildning och undervisning så tillåter man konfessionella skolor i Sverige. Det finns både kristna, muslimska, judiska och rena sektskolor i detta land som fungerar med skolverkets välsignelse, där barnen inte har en chans att komma undan. Man tillåter Lundsberg och andra överklasskolor hållas med sin pennalism utan att stänga ner dem. Alltså fokusera på rätt saker.

Får jag inte min lärarlegitimation på grund av dessa åsikter så må det väl vara hänt då får jag väl göra något annat!

söndag 25 november 2012

Härliga premiär!

Nu är den avklarad, inga bilder har jag eftersom jag stått på scenen i huvudsak, jag hoppas det blir lite kort taget och kanske någon film också under de fyra föreställningar som återstår. Härlig publik hade vi! Den var med på allt och plötsligt känns sketcherna roliga igen. Man blir lite trött på dom under reptiden och börjar ibland tvivla på att de är så värst kul. Men så sitter den där, den underbara publiken, och skrattar så snällt. Tack för det!

Då är det värt slitet. Jag vill tacka alla som varit inblandade och särskilt Kent som hjälpt mig med själva produktionen och med all musik förstås, tack min vän!

Sen har jag mitt järngäng som slitit hårt de sista veckorna, Bittan och Inger som sytt hela dagar (och nätter misstänker jag) och Charlie som är klippan som fixar allt man ber om. Ullis och Therese som verkligen jobbat med våra fina barn. Kristina som trots sorg och elände i sitt liv stått på benen och lett kören precis lika bra som vanligt. Och alla andra aktörer, sångare och musiker som alltid gör sitt bästa och bara är så jävla bra.

Denna kväll har dock ett par stycken slitit hårt och det var våra tekniker som fick programmera om allt för att få till medhörningen. Roger och Marcus var lite smått stressade där ett tag och bara så ni vet, jag kan byta batterier fler gånger, det är bara att hojta till vet ni! Kram på er.

Vi hade en sjujäkla bra servicegrupp i kväll också, att Jyrki har ett rasande tempo och blir lycklig av att diska vet vi sen förut men det var fler som slet i diskbaljorna. Ingelas kompis Katja var en riktigt serviceminded människa, jag behövde bara andas att jag behövde något så vips stod hon där med en mugg, ett glas vatten, tuggummi och you name it. Henne vill vi gärna ha på plats fler gånger. Ett gäng körmedlemmar visade också "oanade" servicetalanger...;) bra att veta ni goa. Krille och Bibbi sålde bra i baren måste jag säga och nästa vecka ser vi till att ha snaps att sälja. Gud så dumt att vi inte tänkte på det innan.

Oliva, du är en klippa vid spoten men snälla du, låt bli att skrämma sig så. Jag är fan livrädd att du ska få den där över dig. Den står ju så högt och du med. Bettan du är en klippa men det vet du ju redan, eller hur!

Jag var så orolig för att det var för långt men ingen i publiken klagade och man kan säga att de får valuta för pengarna. God mat från Barbro och en rätt lång och varierad föreställning.

I kväll var det extra kul att se Per och Åsa på plats i publiken och Mr Z tänk att jag fick dig att äntligen komma på revy. Hoppas du vågar dig dit fler gånger och jag hoppas din mamma hade trevligt och du med så klart. Och att ni kom hem utan dikeskörning ;).

Jag har säkert glömt några jag borde nämna nu men er tar jag med nästa sväng.

Vi gjorde några fadäser också... ska jag berätta om dom? Hehe jo kanske.
Carita och jag får väl kvarsittning, nån dag, för sen ankomst. När man bara har lite bråttom till ett enda nummer - då ska man varken knyta skor långsamt och grundligt eller stå i köket och sladdra. Man ska heller inte desperat hojta i myggan "vad fan Charlie har du redan kört? då ska ju jag vara där inne nu, helvete!" Det hörs nämligen ut - för när man ska vara på scenen är myggan på även om man är på fel ställe. Man får väl skärpa till sig nästa gång ;) Sov så gott alla duktiga!

lördag 24 november 2012

Baglady eller bara fattig?

Snart har vi premiär! Om dryga tre timmar!
Härligt att det snart är igång för då lugnar sig tillvaron lite. I dag på förmiddagen var jag till palatset och pysslade lite i min ensamhet. Jag kan gilla det, kolla över, lite känna att jag har kontroll och när kvällen kommer enbart kunna koncentrera mig på scenframträdandet och låta vår servicegrupp klara allt det andra. Allt känns under kontroll men något har jag säkert glömt men man får hoppas det är en världslig sak som den där Karlsson på taket brukar säga. Ett bra valspråk för glömska.

När jag åkte därifrån blev jag dock ledsen och beklämd, för utanför stod en äldre dam och letade tomflaskor i vår soptunna. Knappast en baglady som likt Milles gamla rollfigur trivdes i den rollen. Det här var ingen uteliggare eller missbrukare utan en helt proper äldre dam som säkert tvingas dryga ut sin allt för snåla pension. Fan, kände jag, ska det vara så 2012? Nu hade vi pantat varenda flaska annars hade jag gått in och hämtat en påse och gett henne. Hon tittade givetvis inte på mig utan skyndade sig därifrån och jag åkte hem.

Snälla, vi kan väl för fan ha råd att sänka skatten mer än 50 ynka kronor för de fattigaste pensionärerna i alla fall. Det är ett bedrövligt förslag som jag hoppas är ändrat och att jag missat det.

Jag har trots detta försökt ladda inför kvällen och känner mig strax redo att åka i väg och sminka upp mig. Ha en fin lördag både ni som kollar på oss och ni som har annat för er.

torsdag 22 november 2012

Nu är det dags för lugn....

hur det nu ska gå till?

Fick en riktig käftsmäll i dag. Inte så där på riktigt att nån slog mig på käften men jag blev lite rädd. Ett par, tre minuter trodde jag att jag hade hjärtinfarkt. Mitt under lektionen gjorde det plötsligt jäkligt ont i hjärtat, speciellt att andas in vilket jag var tvungen till eftersom jag hostade hela tiden. I vild panik funderade jag på om det gjorde ont i vänster arm eller inte. Det släppte efter en stund men olusten har suttit kvar hela dagen. Och nu efteråt tycker den inbillningssjuke att hon har ont i vänster arm..... Men vår gympaRobert lugnade mig förut med att om jag kunde lyfta armen över huvudet utan problem så hade jag inte hjärtinfarkt. Det kan jag fortfarande, men jag har lite ont i axeln men det är säkert mitt psyke som spökar. Jag hade troligen ont där innan också om jag hade känt efter.

Jag inser naturligtvis att det är stress. Det är för mycket nu, men jag är tacksam mot mig själv att jag just i dag lagt in en repfri dag. Efter två sena kvällar med långa repetitioner och före det, hela helgers rep i många veckor är jag slut. Till det kommer all planering, alla listor på allt som inte får glömmas, allt som ska köpas, alla ska få reptid, alla ska må bra och lära sig och ovanpå det ska jag själv lära mig repliker och sångtexter... och sjunga utan röst. Huvudet känns som ett getingbo.

Sen måste man jobba, just nu planerar jag dessutom för två klasser eftersom min kollega har viktigare saker i livet att ta hand om och inte kan vara på plats. Det finns en vikarie men de har oftast ingen planeringstid utan går in och gör det de blir tillsagda så gott de kan. I dag hade vi dessutom ansvar för "Lärare möter lärare" vilket innebär att olika lärare har hand om en sorts föreläsning om något man gör. I dag skulle vi prata om Storyline som är ett tematiskt arbetssätt. Tror ni det kom någon? Icke, inte en käft dök upp. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Rolf Östman var ju optimistisk där han satt med allt kaffe, kakor och frukt och valde efter att ha väntat den akademiska kvarten att spela in vår föreläsning. Så där stod vi och berättade för honom och en webbkamera. Ja så kan det gå.

Jo då, jag har varit på palatset också, jag och järngänget har ställt alla bord och stolar som de ska stå, städat undan och dekorerat lite mer. Jag har också kommit ihåg att ta med frigoliten att lägga ovanpå baslådan. Men det blev ingen lång stund och det blev hämtpizza till mat även om en sån dryper av kolhydrater. Jag orkar inte tänka på sånt just nu. Nu blir det sömn här. I morgon är det genrep sen är vi igång och lugnet kommer.

Och jo jag vet, jag måste ta det lugnt, det är inte värt osv osv jag vet allt det där och jag ska. Som tur är, är jag världsbäst på att slappa också, bara så ni vet.


måndag 19 november 2012

Lokalkändis då....

så länge det nu varar. Det brukar gå fort över men i dag har det varit en del kommentarer. Men artikeln fick till och med min pappa och lyfta luren och utbrista "jag hade fan glömt bort att du gjort så himla mycket saker". Hm sa jag och log, det är ju ändå rätt mycket jag utelämnat, och det insåg även han. Inte tog jag med märkliga annonssäljarjobb och inte specificerade jag alla sjukvårdsjobb även om jag gillade att jobba på IVA både i Karlstad och Örebro (om man nu kan gilla sjukvårdsjobb, men jag hade underbara arbetskamrater). Jag hoppade också över mitt gästspel i ICA-kassan liksom flyghavreplockandet i min ljuva ungdom.

Nåja jag var nöjd med artikeln även om Åsa glömde ta bort en liten sak jag ville ändra. Det där med röstandet ville jag inte gärna ha med. Inte för att jag inte står för mina åsikter utan för att jag inte är helt förtjust i att mina elever ska veta vad jag röstar på. De ska inte göra som fröken gör, utan tycka själva. Att jag ideologiskt är någon sorts sosse är väl ok men hur jag röstat sist det begav sig spelar mindre roll. Men nu stod det och det var lika förbaskat sant. Men jag kan trösta eventuellt upprörda sossar att jag inte röstade på några borgare, dit sträcker jag mig inte ;). Om sanningen ska fram minns jag inte riktigt, kanske röstade jag blankt, eller annars på nån rödgrön röra i alla fall. I riksdagsvalet var det enklare men det var tur att inte galningen Håkan Juholt hade trätt in på arenan för då hade jag valt Wetterstrand.

Skälet till mina åsikter är faktiskt varken sjöparker, växthus eller badhus det blir säkert jättebra när det blir klart. Det är helt enkelt för lite prioritering på skolan, så tycker jag. En så pass rik kommun som vår borde kunna satsa mer där, så är det bara. Hade jag bott i fattiga Laxå hade jag kunnat förstå, men se de satsar mer och betalar högre löner till min kår. Ja, så ändra på det, så kan jag också ändra mig tillbaka, men inte förr. Och det ska ändrar så det märks, inte bara några miljoner som ska täcka gamla underskott. Dessutom måste man fördela pengarna efter behov mer än i dag. Det är olika behov på olika skolor.

Vill ni läsa mer om mig eller om Kraxkompaniet så kan ni göra det på na.se och klicka på Kumla för nån länk lyckas jag inte få till. Hoppjerka kallar hon mig och sånt får man stå ut med ;) Åsa är en reko journalist och mycket trevlig dessutom.

I morgon har vi första teknikgenomdraget och på onsdag det andra. Sen är det bara genrep kvar och så är vi igång. Har du inte bokat biljetter? Gör det, ring Charlie 019-581718.

söndag 18 november 2012

Hård helg med kassa stämband

Min hals är inte vad den borde vara men nu har vår revydoktor förbarmat sig över mig. Ibland glömmer jag bort att vi har en sån vilket vi faktiskt har och det känns mycket fint. Tack P! Med lite bra medikamenter ska det nog bli bättre. Jag kan sjunga, om än inte de höga tonerna, där mimar jag fortfarande. Jag vågar inte ta i för då har jag väl ingen röst alls kvar till premiären.

Vi har repat hårt denna helg, två genomdrag av varje akt och det har gått fint. Allt sitter inte än men det brukar det inte göra förrän premiären. Ungarna och kören är fantastiska, de väntar och väntar och går sen upp på scen och gör sitt bästa och det blir så fint och bra. När barnen sjöng sin del på avslutningssången i lördags började jag nästan lipa, det är så läckert och sprött fint.

Jag är så stolt över våra nykomlingar. De är så duktiga och jobbar så hårt allihop. Ullis och Therese som har hand om barnen, förutom allt de själva gör i revyn, är fan i mig makalösa. De har gjort ett hästjobb med barnen och får dem att bara bli bättre och bättre med bara positiv förstärkning. De är enorma på att ta ungar som är ivriga, nervösa och ibland lite tjatiga, även om barnen är enormt tålmodiga så vill de ju ha besked direkt om allt. Barnen både agerar, dansar och sjunger fantastiskt. Frk T får också en massa beröm för att hon tar hand om de nya barnen på ett bra sätt och sånt värmer ett mammahjärta.

I dag har vi fått tekniken och det är ju enormt knöligt innan allt är på plats, man får stå ut med rundgång och myggor som krånglar. Bittan får väl ta med sig lödkolven och hjälpa till med detta ovanpå allt annat. Vår nye tekniker Marcus som hjälper Roger är minsann ett tillskott och precis vad vi behöver, hoppas verkligen han trivs hos oss för såna växer inte på träd.

Vi har tre nya sångerskor Felica, Lova och Alice som är unga och för in en helt ny generation i krax och jag hoppas att de kommer att älska det när de möter publiken och känner endorfinerna strömma, då är det värt allt slit. För slit är vad som gäller just nu. Alla vi gamla rävar är ju vana och vet att så här är det veckan innan premiär. Vi vet att belöningen kommer på lördag, vi vet att då kommer kicken och det är värt det. Men alla nya, både solister, aktörer, barn och körsångare de vet inte. Men snart så!

I morgon kommer egotrippsartikeln och det känns rätt läskigt även om jag vet ungefär vad som står och också vilka bilder hon valt. Jag fick Åsa att gå med på att skriva dit Kristinas och Zorans namn på de foton de tagit och det hoppas jag ska ge dem lite reklam.

onsdag 14 november 2012

Skiftande humör kan beskriva dagen

Måstejobb på förmiddagen. Jag är världsbäst på att skjuta upp saker tills det inte finns något val längre. Så i dag tog jag mig i kragen, fyllde i ansökan till Stim, ringde en människa och fick lite tips och det var ju inte ens besvärligt. Sen skulle jag ta tag i Axfood, kundkort har vi men vi vill betala på faktura och se det var knöligare. ekonomisk berättelse, protokollutdrag och registreringsbevis. Det mesta har jag under dagen fått till, suck. Sen satt jag i telefonkö för att ringa om Frk T:s jultidningsförsäljning så det blev rätt... det tog en stund och människan som svarade var otroligt svår att förstå men jag hoppas det blev rätt. Ett SO-blad till skolbarnens torsdagslektion klämdes också in.

Sen skulle jag äntligen ta tag i Studiefrämjandemailen, alltså aktivera den (vilket jag borde gjort för ett halvår sen). Outlook jävlades något alldeles otroligt fast jag minsann gjorde exakt som det stod i instruktionen, inte fan gick det. Jag var mer än måttligt irriterad när datorn stod och tuggade som en gammal idisslande get. Jag blekte håret under tiden och diskade och svor så det osade. Till slut gav jag upp och stack ner till palatset mer än måttligt sur och grinig.

Där satt mina underbara "sytanter" Bittan och LillInger, och knåpade på grandräkter och paljetterade hattar. Hela dagen har de suttit och sytt, ända till långt in på kvällen. Fantastiskt! Och Charlie han målade minsann hela väggen och korset i går han, så nu slipper vi se det lysa fram något vitt bakom draperiet. Jag älskar mina pensionärer, utan dom vet jag inte vad jag skulle ta mig till faktiskt, gå under förmodligen. Jag blev genast på bättre humör.

Kvällens barn- och dansrep gjorde det hela ännu bättre även om jag mest städade källaren och logerna. Jag fick massor gjort och det satt fint. Väl hemma hade Åsa skickat vilka bilder hon skulle ta med på måndag och jag kommer överleva det kände jag. Jag gillar verkligen henne, hon är en trevlig människa.

Halsen känns inte värst och DET är inte bra, jag försöker tänka bort saken men jag vet inte om det är rätt taktik.

tisdag 13 november 2012

Läskigt kul.... eller....man får se

Kom just hem efter att ha blivit intervjuad och plåtad av den trevliga Åsa på NA. De gör någon sorts artikel på måndagar då och då där de intervjuar personer de tycker är intressanta på något via. Så fick jag frågan! Smickrad? Självklart, jag skulle ljuga annars. Dessutom passar det ju grymt bra med knappa två veckor till premiär på JULSTÖK. Även om fokus kanske låg mer på mig och mitt liv så består ju mitt liv av mycket kraxerier och just nu mycket julstök och all reklam är bra reklam.

Det är inte så ofta man berättar om hela sitt liv sådär rakt upp och ner och inte heller ofta någon sitter och lyssnar intresserat och vill att man ska fylla i alla luckor hon kan hitta. Jag tror jag fick börja någonstans på låg-, mellanstadiet och berätta mig fram till nu. Jösses vad massa saker jag gjort, det kändes inte klokt. Jag hoppas hon sållar bort allt ointressant eller skriver himla fyndigt. Det kändes som att det jag berättade skulle ta upp halva tidningen. Så på måndag handlar hela del två delen om mig! Bara så ni vet, om ni nu vill läsa eller undvika det hela ;).

Sen skulle det fotas och det är inte min favoritgren i livets olympiad. Jo då, jag gillar bra foton på mig själv, de där som någon tar när jag inte vet om det. Scenfoton där jag är utklädd och agerar, foton tagna lite långt ifrån går också skapligt. MEN på de flesta (speciellt när jag vet att jag fotas) ser jag helt störd ut, dubbelhakorna gör att jag ser ut som jag väger 150 kg vilket är jäklig mycket mer än sanningen. Åsa tog nog 50-75 bilder eller så, och man kan ju hoppas hon hittar någon användbar, dessutom fick hon med sig en skiva med bra bilder, sådana jag står ut med att se i tidningen. Hm, något säger mig att hon kommer använda sina egna.....

Jag skulle få läsa artikeln innan så inget är fel och det känns ju fint.

För att fokusera om från denna egotripp kan jag berätta att Frk T är till urskogen och hopptränar hos sin "gamla" ridlärare och själv ska jag till kören. Rösten är inte ok ännu så de höga tonerna lär jag fortfarande undvika. Det är inte långt till premiär nu och bara att repa på. Sen är det ju tisdagkväll, min favoritkväll eftersom det är onsdag i morgon och jag får sova en timma längre.


fredag 9 november 2012

Uppenbarligen en ruggig dag i dag?

Solen skiner, det är vackert frostbitet ute och minusgrader. En höjdardag kan man tycka. Jag hostade dock natten lång. Inte vanlig hosta utan det känns som att jag sätter i halsen, blir kruttorr och panikhostar. Två gånger gick jag upp och tog en klunk olivolja, är det klokt? Inte vet jag, men det blev lite bättre en stund i alla fall. Om jag vore fem år skulle jag vara övertygad om att jag hade kikhosta men jag inser att det är ett vanligt trilskt höstvirus. Men det blir lite bättre för var dag även om det går åt helsike för långsamt för min otåliga själ. Jag hade bestämt mig för att jobba i dag men fick backa på det. Men jag har förstående arbetskamrater och jag var nära att ta till lipen när M sa till mig att; du är ju aldrig sjuk, det är din tur nu, var hemma och bli frisk! Tack för dom orden. Det trista i kråksången är väl att löneförhöjningen bara kommer täcka sjukdomsavdraget men det kunde varit värre. Jag kunde varit född i Etiopien eller något annat svältdrabbat land.

Ruggigheten då? Jo för den står dagens horoskop i NA. Scary värre! Nej, självklart tror jag inte på dylikt trams men jag brukar minsann slänga ett getöga på Jungfrun (självklart stjärntecknet för en sån som jag ;) och så gjorde jag också denna morgon. Ett gräl på det privata planet är att vänta och jag ska hålla låg profil och lägga benen på ryggen minsann. Jösses! Som av en händelse kollade jag tecknet över mitt och de stackar Lejonen ska gräla om pengar eller ägodelar. Nu läste jag vidare:
Vädurar ska trampa i klaveret på jobbet.
Oxar ska ha konflikter med närstående och få ångra sånt de säger.
Tvillingar ska ha konflikter på hemmaplan och uppmanas vara snälla.
Kräftor ska ha en olycksdrabbad dag (herrejösses då kanske Frk T stukar foten igen).
Vågar känner sig illa till mods.
Skorpioner ska ha konflikter som handlar om rivalitet.
Skyttar uppmanas att inte tappa tålamodet.
Stenbockar ska inte diskutera känsliga ämnen.
Vattumän ska ha konflikter på det ekonomiska området och
Fiskar ska ha tålamod och hålla sig på behörigt avstånd från nära och kära idag.

Så herre min skapare vilken jäkla dag! Inte en enda människa har något positivt att se fram emot. Man kan verkligen undra om den som totat ihop dagens humbug bestämde sig för att jävlas ordentligt. Kanske är det en stackare som ska jobba hela helgen och är sur på alla som är lediga och ska ägna sig åt fredagsmys med älsklingen, kyckling, chips och levande ljus? Sånt kan ju verkligen reta upp den mest älskvärda människa!

Men, man kan välja att inte tro på det hela eller spana in någon annan tidning. Om den säger samma sak kan man raskt krypa ner under täcket igen och inte sticka ut snoken förrän i morgon.

Ha en trevlig dag! Själv ska jag anstränga mig för att bli frisk. Konfliktfritt hoppas jag.

tisdag 6 november 2012

Röstlös!

Ja, jag pratar nu inte om det amerikanska presidentspektaklet det gör ju alla andra så bra. Jag är sjukt trött på att höra om det på varenda nyhetssändning vecka ut och vecka in. Frk T har lärt sig massor om republikaner och demokrater vilket för all del är bra. Precis som flertalet svenskar ber jag till högre makter att Obama ska vinna men åt saken kan man inte göra ett skit.

Min röstlöshet gäller rösten, jag har ingen! Det är inte bra. Inte bra alls. Att vara lärare utan röst är värdelöst. Jag provade i går och det funkade inte bra. Halv ett gav jag upp och gick hem och i dag har jag hållit käften här hemma. På eftermiddagen gick jag dock till jobbet på kurs och försökt hålla käft. Vi ska få en skolportal.

I den ska vi kunna göra allt eller kontrollera allt ska man kanske säga. Närvaro, planeringar, omdömen och allt annat. Det blir säkert bra det år man får allt att fungera. Men man får lite spader när det mesta är gjort för högstadiet, jag borde alltså gå in efter varje lektion och föra närvaro. Det blir några gånger per dag. På högstadiet är det en sak, för då kanske jag bara har elever i ett ämne och risk finns att de smiter från just mig eftersom jag är så urbota tråkig, för sträng, för snäll eller vilket fel man nu kan komma på. Hos oss är detta inte så vanligt. Möjligen finns en och annan som notoriskt glömmer gympakläder kanske. Är de borta så är de borta hela dagen. men här ska fyllas i om de går till tandis, om de slöar på lektionerna!, icke anmäld frånvaro, anmäld frånvaro, risk att inte klara betyg och allt var där var. Spännande!

Någon kommenterade lite kuligt: "Vänta ungar, jag ska bara fylla i allt på datorn först, slå inte ihjäl varandra så länge".  Hehe, allvarligt talat, det blir säkert bra och man använder väl det hela på olika vis mot yngre och äldre elever. Men teknikens under har inte riktigt hittat till skolan ännu, vi är lite vana vid att det krånglar, står still, inte finns nät, gamla tröskverk till datorer och en del annat krångel. Men det blir säkert bra, som sagt, nån gång.

Sen var jag på kör utan röst. Det var om möjligt ännu mer frustrerande att mima. Att klämma fram några toner var inte att tänka på och våra "designers" påstående att de hörde mig sjunga får stå för deras hörselfel ;) hade jag sjungit hade jag inte låtit som vanligt det kan jag säga. Jag kan inte få fram tillstymmelse till ton men jag kan prata lite bättre i dag än i går. Så jag går mot bättre tider.

Snoret och slemmet är ett annat äckligt samtalsämne man inte ska skriva för mycket om. Men jag har en hög medikamenter jag försöker bota mig med. Brustabletter med enchinea, brustabletter av mer medicinskt slag som är slemlösande, gröna piller (som tydligen en grön liten gubbe gör reklam för på tv vilket undgått mig) Sinova heter de och ibland Alvedon. Det påstås att jag ska dricka varm mjölk med smör i och jag känner att det kommer få mig att spy. Honung, äppelcidervinäger och ingefära ska också funka. Ja jag får handla lite i morgon. Jag fick hostattacker med och Bittan gav mig Bricanyl vilket fortfarande får mig att skaka.

I morgon ska palatset fixas till bröllopsfest och jag får låta bli att sova hela förmiddagen vilket jag var i stort behov av i dag. En sån fest ska vi ha på lördag och då måste sångrösten vara tillbaka om jag så ska dricka varm mjölk med smör, glaegh.

torsdag 1 november 2012

Höstlov

Ja inte så mycket lov för oss som för barnen men två lediga vardagar är inte fy skam om det inte vore för allt man måste hinna. Två dagar på Selma Lagerlövs spa i Sunne gör ja att det är massor att ta tag i när man kommer hem. Inte minst en unge som känner sig klart försummad eftersom jag missade hennes dressyrtävlingsdebut och det således var mitt fel att hon fick ett par poäng för lite. På videofilmen som finns ser det dock riktigt bra ut men jag har begåvats med ett barn som aldrig blir nöjd. I dag har hon tävlat hoppning, 70 cm, det är höga hinder det, särskilt när man står nära dom på marken och inte ser dom från en läktare.

Värst i kråksången (alltså inte det fina det kommer sen) var att en tjej red Celina före Frk T och hon for minsann av med buller och bång. Hästen småstegrade sig och var lite rädd och krånglade i en sväng, flickan for av och sen vägrade hästen en gång men då satt hon kvar. Jippie tänkte då denna mamma, den hästen ska mitt lilla barn nu rida på och hoppa dessa hinder som minsann inte alls är små. Halleluja. Jag ägnade mig då åt att filma istället för att bita på naglar och inte våga titta. att sen både telefonen och internetuppkopplingen här hemma krånglar så det inte går att lägga ut filmen är inte mitt fel. telia tänker ta tre dagar på sig att fixa eländet.

Hur det gick? Jättefint, hon red en felfri runda och fick hoppa om, då vågade hon inte rida på för fullt så tiden blev inte så snabb som önskat men felfritt igen. Mamma var mer än nöjd liksom ridläraren. I kombinationen (dressyr/hoppning) kom hon femma tror jag även om de först glömde bort henne. Så jag tycker ungen ska vara klart nöjd med sin tävlingsvecka. Men icke, hon ältar diverse fel om och om igen.

Kvällen har ägnats åt rep och jag känner nu att jag har ont i halsen. Blä, det brukar jag aldrig få, i morgon ska det vara borta. Så, bort med skiten bara, jag vägrar.

I morgon ska tusen saker ske, gravar ska fixas, bord måste skaffas och jag ska fika med en kompis och skriva en monolog och en massa annat. Dessutom ska en viss Ajax kampera ihop med oss under dagen. Nåja han får väl hänga med lite hit och dit.

fredag 26 oktober 2012

Galet men det går....

Folk är sjuka, har ni märkt det?
Hela tiden, den ena efter den andra lägger sig ner och däckar. Gör dom det inte själva så gör deras barn det. Jag talar om mina arbeskamrater. De som inte är sjuka eller har sjuka barn är på kurs. Det känns som det bara är jag kvar.....stackars mig..... Tyck för fanken synd om mig nu, tack!

Nåja några till hänger i men inte många det kan jag säga. Vikarier finns inga heller, jag gissar att de också är sjuka. De vikarier som kommer gör minsann så gott de kan men det är inte så lätt att vara vikarie. Inte när barnen får tokspel och blir osams till höger och vänster. Jag konstaterar att vi som känner dem och har dem hela tiden, vi vet när det är på väg att gå åt heslike. Man ser när de klantar till det bara lite och hinner väl stämma i bäcken. De stackars vikarierna fattar inget förrän det är för sent.

Jag minns precis hur det var att vicka. En gång minns jag speciellt väl, jag kom till en klass (vilken skola struntar jag i att nämna för jobbigheten varierar) som jag direkt förstod var knölig och innan dagen var slut hade de slagits vilt, en hade hoppat ut genom fönstret och gått hem, de hade gråtit och retats. Jag pustade ut och tänkte att dit går jag aldrig mer. En vecka senare ringde de igen och ville jag skulle komma tillbaka "det var ju så bra när du var här" påstod läraren som ringde. Jag stod som ett frågetecken ?????? "Bra, hur i hela friden har ni det annars då?" Till svar fick jag då att det var bra för jag satt inte i lärarrummet och grät. Hm så kan det vara att vara vikarie i skolan. Om jag gick tillbaka? Klart jag gjorde, jag är en fighter! Jag gick dessutom och blev riktig lärare efter det.

Jag älskar mina ungar i skolan även när de bråkar och lever rövare för de är så goa barn allihop och de förklarar att det är svårt med vikarier. De vill inte vara elaka men när man inte känner varandra är det svårt. I dag har jag farit som ett skållat troll mellan klassrummen och redit i än det ena och än det andra, det var vikarie i det ena. Det blev varken mat (jag hann helt enkelt inte få i mig någon) eller rast. Men allt löste sig till sist och när alla gick hem var det frid och fröjd. En massa tårar för att en elev skulle flytta förstås men sådant är ju inte så konstigt. Jobbigast är bristen på folk när många är sjuka, det finns liksom inte en människa att få hjälp av om det krisar till sig med något.

Femman avslutade dagen med teatern "Pojke med resväska" precis som fyran gjorde i går och de var lyriska över hur bra den var. Riktigt bra teater för barn i 10-15 års åldern, jag tror man kan se den på China eller Länsteatern nästa vecka, gör det om ni kan.

Nu är det äntligen fredag och nästa vecka har ungarna ett välbehövligt höstlov. Vi lärare jobbar tre av dessa fem dagar om nu någon trodde något annat. Men vi får vila lite från varandra och det behövs ibland det med. Efter lovet hoppas jag varenda kotte är frisk som en nötkärna, kan man få önska sig det?

måndag 22 oktober 2012

Många tårar fällda denna kväll...

De torkades frenetiskt bort utan handskar eller fick med jämna mellanrum rinna fritt (man blir trött av att torka och sliten i ansiktet). Sista avsnittet av Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" gick nyss på tv. Serien spände över lite längre tid än boken som jag nyss läst. Så viktigt och bra att han gjort detta kärleksfulla dokument som också ger massor av käftsmällar till alla oss i samhället runt omkring.

Hur vi bar oss åt? Rädslan på arbetsplatser, krogen, dagis och sjukhuset. Jag jobbade på sjukhuset de åren då Hiv och Aids kom. Vi som jobbade där var ändå bra mycket mindre rädda än andra, för vi fick information hela tiden om vad som var farligt och vad som inte var det (även om det ändrades efter hand när alla blev mindre skräckslagna). Men visst kan jag minnas folks miner när handskarna åkte på bara man skulle ta i dem.

Jag minns speciellt ett par på IVA i Karlstad som var där, tjejen var sjuk eller om hon krockat eller något sånt och pojkvännen satt bredvid. De var narkomaner och killen bedyrade hela tiden att de varken hade HIV eller gulsot och vi tog bestämt på oss handskarna hela tiden. Jag kan fortfarande höra hans desperata förtvivlan i rösten. Fan det där hade jag nästan förträngt. Mer tårar.

Jag såg Sommarpratarprogrammet på ettan innan Tårarna och det var minsann också sorgligt när hon Gina (hon som ledde melodifestivalen) berättade om sin upplevelse av rasism under hennes uppväxt. Det blev lite mycket av den gråtvaran i kväll. Tur jag grundade med massor av julsånger, Galenskaparna och att Frk T:s hopplektion gick finfint. Sov gott där ute!

lördag 20 oktober 2012

Julgranar och progg

Fast inte samtidigt. Jag börjar i går då var jag till Lerbäcks teater med goda vänner och spanade in min kristallkrona som gjorde sig klart bättre där än här, kan jag meddela. Nåja vi tittade inte så länge på den förstås utan på mordgåtan som var välspelad och bra, jag gillar verkligen denna mysiga teater, skådisarna och maten. Och, jojomen jag gissade på rätt mördare, men inte vann jag inte. Tur är något jag inte är beskaffad med, inte på något plan det har jag insett för länge sen. Ska man få något får man skaffa det helt enkelt.

Inte alltid så lätt det heller.... för allt har en förmåga att kosta på.

Efter teatern blev det mer rödvin och långa diskussioner och tiden gick och vi höll oss vakna alldeles för länge fast det var fredagskväll. Men ibland är det de långa rödvinsdiskussionerna som för en framåt i livet. (Jo jo jag vet, ibland kanske de inte bidrar till något vettigt alls men det behöver vi inte ta med här).

I morse mötte mitt framdragande av julgranen viss förvåning men jag förklarade noggrant för undrande vän att det minsann var dags att ta den med. Den är nämligen precis som kristallkronan, rekvisita, fast på vår teater då. Två långa grangirlanger fick också åka med. För i dag skulle det repas Julstök. Det säljs biljetter i strid ström och det känns fint. När vi repade ringde en och bokade 16 stycken. Repetitionerna skrider framåt och tempot börjar höjas. Sketcherna blir riktigt bra faktiskt, vi har fått till en del fläskiga käftsmällar, en del finurligheter, en hel del ordvrängeri och vi hoppas folk ska skratta gott och tänka till ibland också. En julshowsrevy måste innehålla både gapskratt och lite allvar. Gärna ett och annat skratt som fastnar lite i halsen. I morgon är det sångrep dagen lång.

Men så till proggen då.
Nästa projekt är vi medvetna om, det måste bli en proggafton! Sagt och gjort, med mina sushihitbringade vänner så letades progglåtar kvällen lång, efter att vi ätit upp sushin förstås. Det blev en hel del det och I kunde baske mig varenda text men hur vi ska få upp henne på en scen och sjunga en endaste av dessa låtar det vete katten. Nåja det blir nästa års grej, nu gäller bara jul och citroner ;) Sov Gott!

torsdag 18 oktober 2012

Den grå dimman....

Vädret, orka!!!!!!!!!!! Ungefär så känns det och tanken på adventsljusstakar är faktiskt inte långt borta. Inte alls! Traditioner till trots, inte orkar jag vänta till första advent om det ska vara så här hopplöst ute. Alla klagar, regnet strilar kallt och otäckt dag efter dag och natt efter natt, mest av alla klagar bönderna, med rätta. Att ta sig ut på ett gärde gör väl att hela traktorn riskerar drunkningsdöd. Hua, tur man inte är bonde.

Kanske bidrar vädret till den allmänna  grå dimman av depression som ligger som ett täcke över ganska många. I revyn är vi inte deprimerade alls förstås. Vi repar ,skrattar och njuter. För övrigt är det en bra trist period. På jobbet är inte alla helt glada även om det varierar. Ungarna har denna vecka varit helt uppåt väggarna i min ena klass och jag konstaterade i dag att det måste bero på att "alfahonan" har flyttat och att de håller på att skaffa sig nya positioner. Man får hoppas lugnet lägger sig ner kampen är över. Grannarna tar inte väl hand om sina hästar vilket gör mig inte bara deprimerad utan även förbannad. Människor på stan skyndar fram med nedböjda huvuden mot regnet, inte många leenden inte.

Kanske skulle man testa just det, att le lite och hoppas att det smittar? Det tror jag faktiskt jag ska prova för så här grått kan det inte få fortsätta vara. I morgon blir det föresten säkert lysande och glimmande glittrigt. Dels är det fredag, bara det, och dels ska jag och några goda vänner till Lerbäck och spana in min kristallkrona som där spelar mordgåta. God, spännande mat, världens bästa landsortsteater och härliga skådespelare, varma trevliga människor och rödvin. Det kan bara bli en bra kväll. På det en helg full av repetitioner. Jo då man får glömma höstrusk och tristhet.

onsdag 17 oktober 2012

Avlopp :(

Avlopp, det är sånt som bara ska fungera. Mitt har på sista tiden funkat sådär. Jag kan stå ut med att det rinner ner lite sakta i badkaret men när toan lägger ner verksamheten, då jävlar då är det inte roligt. Förra veckan var det stopp och Tholfs var här och fixade. Inte blev det riktigt bra men bättre. Men jag märkte dag för dag att toaeländet bublade och stänkte. Äckelpäckel, varje gång man skulle på toa så var det dyngblött. I dag när totalstoppet var ett faktum så insåg jag att det bubblade efter att jag använt vatten någon annanstans. När jag duschat så satte bubblandet i gång.

Efter lite jagande på telefon så kom i alla fall Tholfs tillbaka. Två stycken denna gång (en ung liten sötnos och så herr Tholf själv) med långa vajrar. De slet en stund och det lät inte roligt alls, jag föredrog att inte spana in arbetet alltför noggrant. Nu är det bättre men inte helt bra, men det går att göra det man ska och spola i alla fall. Jag har kontaktat en "Ove", jag tror han hette så i varje fall, en slamtömmare från Fjöget och han ska komma hit på fredag och suga ut eländet från andra hållet och liksom spola rent eller vad tusan han gör. Fy så det lät, urk. En ny toalett behövde jag också enligt Mr Tholf, för denna har inte nåt luftintag märkligt nog, eftersom det är han som installerat denna, enligt Krille. Nåja mina fantastiska hyresvärldar är aldrig omöjliga så de går med på allt, bara vi slipper stopp i toan i vinter.

Nåja nu kan vi alltså gå på muggen och spola efter oss. Mr Tholf har också offrat en mycket bra skruvmejsel som han knött in på ett ställe som luftintag. Obegripligt? Jo då men det är ungefär samma princip som att jag alltid har en tops vid avloppet i handfatet (som gäster envisas med att ta bort och då rinner inget vatten ut). Låt oss hoppas att ingen sliter bort skruvmejseln från toan bara för att de tycker den är malplacerad.

Jag har snott Studiefrämjandettid till både dessa avloppsbestyr och till städning i dag men jag har hunnit en hel del jobb också. Onsdagar är underbara dagar, kanske även denna om man bortser från avloppet då..... Jag ville egentligen ha möte med chefen men han envisas med att vara sjuk. Jättelänge. Fy, massor av folk är sjuka och dom är det i en evighet. Jag garderar mig med enchinea och c-vitamin för jag har inte lust med höstförkylningar. Usch, hösten är trist nog ändå detta år. Ett sabla regnade dag efter dag. Jag börjar nästan fundera på att ta fram julljusstakarna i förtid.

söndag 14 oktober 2012

Julsånger

Av detta fylls denna dag, det är nästan så man blir lite religiös så vackert som det är. Här ljuder alla sorters tänkbara julsånger och även en del annat. Julen är ju det enda som får mig att fördra vintern. Som jag förut nämnt mången gång så är vintern ingen favoritårstid. Snö, kyla, iskallt regn, luftvärmepump som stannar, elräkningar som bara ökar. Revy med värme, gemenskap och julsånger är räddningen. I går repades sketcher och skratten ekar och i dag gäller musik. Vackra julsånger blandas med mer galna varianter.

Sen kväll i går, ägnade jag mig några timmar åt att få till en ny text till Euphoria. Ingela hade redan skrivit texten och refrängen stämde fint. Verserna var däremot ingen lek. Jisses vad knöligt. Engelsk text och på det få till bra svenska ord. Svenska är en klart kantigare språk och man skriver inte alls likadant. Ordet pannlampa fick helt enkelt stryka på foten, det var bara att inse. Vad låter handlar om? Jo det får man höra om man kommer på Julstök. Men jag kan avslöja att det handlar om en sorts "lokal folkrörelse" i Kumla eller kanske halva Närke.


lördag 13 oktober 2012

Gammal vänskap!

I går var det tjejträff för mina "äldsta vänner" då menar jag inte att dom är gamla, dom är lika unga och vackra som jag, men vi har varit vänner läääänge. Inte träffas vi ofta inte, men när vi gör det är det "som vanligt" precis som det ska vara med riktiga vänner. Så där som att åren som förflutit inte finns. Nä vadå, vi sågs väl förra veckan, då var vi väl på Lorry onsdag, fredag och lördag.

Jo det var så det var, men säg det inte till någon. Om man jobbade kväll till 22 och skulle börja 07...ja vadå, det var ju flera timmar däremellan. Vi var unga, pigga och raska. Vi diskuterade hur vi orkade, men saken var den att vi hade råd med mycket lite alkohol vilket förmodligen var skälet. Inträde på en femtiolapp, en tia i garderob gjorde att man på sin höjd hade råd med EN Martini med fruktsoda, på lördagarna. I övrigt så fick man nöja sig med isvatten som oftast var gratis. Ja det var tider det.

I går var vi på Indigo och åt tapas och drack Sangria, två liter och det gick lös på 500 spänn var. Ja tiderna förändras. Men trevligt hade vi och det var gott, riktigt gott. Sen gick vi ner till Bishop innan hemfärden och träffade Mr Z som blev en aning förgrymmad över att jag redan ringt efter skjuts hem. Det var en lite dumt, hade kunnat bli trevligt värre. Men vid elvatiden när jag började må smått illa av trötthet, vitlök och Sangria var det skönt att krypa till kojs och sova.

Hela dagen har det nämligen repats på Sturepalatset. Jag tror vi, märkligt nog, har fått till riktigt roliga sketcher, vi skrattar i alla fall själva. Och som Hasse och Tage så klokt har sagt, man ska spela det man själv tycker är roligt. Om andra inte fattar är det inte mycket att göra åt saken. Men det brukar de ju göra så det ska nog lösa sig.

I kväll har vi haft myskväll Frk T och jag. Skönt och välbehövligt. I morgon gäller musikrep dagen lång. Love it!

torsdag 11 oktober 2012

Vidrigt och roligt i en salig blandning

Vidrigt:
Stopp i toan! Inte roligt och inget att slösa många rader på. Äckligt och besvärligt. Tur man har en nära granne. Inte har rörmokaren behagat komma idag heller så vi får fortsätta använda grannens toa. Känns ju sådär men i morgon tror och hoppas jag han ska dyka upp. Annars jävlar, på ren svenska!!!

Roligt:
Himla kul repetition i dag. En ny Mistlursträff har jag totat ihop och denna gång är det kris i bostadsrättsföreningen. Totalt skruvat och sjukt kul. I alla fall att spela, låt oss hoppas publiken tycker detsamma. En skolsketch har vi också fått till och den blir inte dum den heller. Biljetter har börjat bokas redan första dagen så det känns fint som snus. Kanske har Sturepalatset och Kraxkompaniet börjat etablera sig rejält i Kumla nu. Westernkvällar och Engelska pubafton verkar ha gett mersmak. Härligt!

tisdag 9 oktober 2012

Mycket ska man hinna och komma ihåg

Först vill jag säga att jag mår bra igen. Ingen fara alls, allt blev bra bara jag fick sova. Det ska erkännas att jag sov ca 20 timmar extra innan yrseln var helt borta och jag var pigg igen. Men då var jag å andra sidan pigg som en mört och i lördags natt skrev jag två långa sketcher och en låttext. Så kan det gå. Men visst att bli så yr att man inte kan stå eller köra bil är kanske att ta i.

Så ta det lugnt alltså! Det var ordinationen. Lättare sagt än gjort kan man säga. Nu är det fullt tryck inför Julstök. Affischerna är tryckta i dag och ska börja sättas upp i morgon. Vi repar för fullt, tisdagar repar kören, onsdagar ungarna och dansarna, torsdagarna repar vi sketcherna som i år är många fler än i fjol och lördagar och söndagar är det sketcher och sånger. Tja inte så mycket dagar kvar. All tid som är över ägnas åt Frk T och hennes hästintresse. Känner mig som en logistiker och inser att jag lätt som en plätt skulle kunna jobba som en sån och dirigera lastbilar, bussar eller flyg, ingen match efter all övning jag har i att få ihop jobb, utvecklingssamtal (som inte alltid hinns med under arbetstid), repetitioner  fritidsintressen, sångövningar, mat och sömn. Högst lågprioriterat är städning och det syns kan man säga.

Nåja skiten ligger säkert kvar efter 8 december.... så det ordnar sig nog. På fredag ska jag roa mig med gamla vänner så då behöver lite mer logistik lösas ;) sov sött alla där ute.

fredag 5 oktober 2012

Lyssna på kroppen....ja sen...

Så här är det, jag känner min kropp otroligt väl, har en jävla kontroll. Det kan bero på en bakgrund med gymnastik, dans och teater i ungdomen kompletterat med vårdlinjen och massageutbildning i vuxen ålder. För att inte tala om alla tusentals kronor jag lagt på naprapater, massörer och kiropraktorer, det har lärt mig mycket. Jag känner min kropp så bra att jag faktiskt oftast kan känna att det gör ont exakt på ett visst ställe, ofta vet jag till och med vilken muskel det gäller, på latin! I dag är t ex levator scapula totalt kass på vänster sida. Men jag lyssnar inte så mycket på kroppens signaler (som man tydligen ska) för det, jag konstaterar, gnäller lite och slänger i mig nåt piller och kör på. Sån är jag.

När saker kör ihop sig, när andra faller eller när det är som mest bråttom då är jag som bäst. Det kan hända en jäkla massa på kort tid och jag kan ha superkontroll. En del kallar mig kontrollfreak men det gäller vara Kraxproduktioner i övrigt är jag inte alls lagd åt det hållet. Detta beteende funkar eftersom jag är extremt bra på att slöa när jag har tid. Ibland blir det dock för lite slappartid och då kostar det.

Det var troligen det jag denna dag får betala med nån förlorad tusenlapp (karensdag) och som gjorde att mina stackars kollegor fått slita än mer, fan förlåt mig!!!! Men när jag satte mig upp i morse efter att ha snoozat ett par gånger så snurrade hela världen och illamåendet kom som ett brev på posten. Fy för den lede, jag kunde knappt gå. Men jag släpade mig upp och började med morgonbestyren även om jag ganska snabbt insåg att jag aldrig skulle våga sätta mig bakom ratten. Jag var typ skitfull utan att ha druckit en droppe på läääänge (mest för att jag inte haft tid att köpa något att dricka ;) blev tvungen att skoja till det lite där, det hoppas jag ni fattar. Visst jag kände att nacken och hela skulderpartiet var kass på vänster sida men det är inte så ovanligt och brukar inte resultera i denna sorts yrsel.

Det positiva i kråksången var att Frk T insåg att hon minsann fick fixa allt själv. Raskt var gympaväska och annat packat och hon till och med cyklade ner till grannen. Troligen insåg hon livsfaran att sätta sig i en bil med den mamman som förare. Själv staplade jag tillbaka till sängen och sov till klockan 12! Tillvaron var klart bättre när jag vaknade om än inte bra. Levator scapula som sagt, är inte att leka med. Men det var ingen spysjuka som jag först var rädd för.

Jag skulle behöva nån timmes mycket försiktig och ömsint massage och en spabehandling på det, tror jag. Inläggning på hälsohem med lerinpackningar och aromaterapi skulle vara grejen. Vecka 44 ska jag till Selma i Sunne men det är ju flera veckor dit och då ska jag i huvudsak ägna mig åt matematik så det vet man ju hur det blir med den saken, inte mycket spa då inte.

Nu har jag återgått till mitt vanliga beteende, slängt i mig en Postafen och smörjt muskeln med Orudis så jag kan vara som folk även om mattheten inte lagt sig. Jag hatar att däcka och dyrt blir det. Frk T ska bränna pengar på Ullared i morgon hon, så jag fick inte mycket kvar här hemma. Ha en fin helg alla!

Jo då jag ska ta mig tid att vila lite nu, när september är över. Lite, jag lovar, men jag hinner inte vila så mycket och det är tur, för då ser ni, då blir jag slö, slapp och likgiltig och det går inte för sig.

onsdag 3 oktober 2012

Konst och total förvirring!

Det har denna dag handlat om. På morgonen tog Studiefrämjandebossen och jag gröna faran till Östansjö för att hälsa på konstnärsparet Agger och jag fick äntligen se Aggers hus och en massa fin konst. Det var inte huvudsyftet utan det vara att diskutera hur de gör med Stim och vilken sorts avtal de har. Det gjorde vi också. Häftigt att bo så och leva på sitt stora intresse. En hög med böcker fick jag med mig så jag ska ha idéer till mina bildlektioner i skolan och för det tackar jag allra ödmjukast. Bild är inte det lättaste att undervisa i det ska ni veta.

Sedan vara det jobb på Studiefrämjandet och framtidsdiskussioner och så lite roddande på palatset innan det var dags för Frk T:s tandläkarbesök på specialisttandvården i Örebro. Trodde vi. Nåja vi har dividerat om vems fel det var, men jag får nog ta på mig att jag inte ens tittade i almanackan eller på pappret på kylskåpet utan bara trodde att jag visste och litade på att Frk T sa att det var i dag. Klockan 14.50 satt vi på plats i väntrummet så fint, 6 dagar och 22,5 timmar för tidigt. Inte ett rätt alltså!!! Vi ska dit nästa onsdag halv två inte tre. Man kan bli trött för mindre. Men det man inte har i skallen får man ta ur bensintanken.

Sen bar det hem en stund innan Frk T skulle på teater och dans. Ingela och jag tog en lång promenad med hennes pudlar och det var skönt att gå en sväng, nästan vårvärme ute. Hem och hänga tvätt och tillbaka igen och hämta. Då glömde Frk T väskan så vi fick vända men det var ju bara väntat en dag som denna. Dessutom lyckades jag lura K att C sagt att de skulle repa fast han faktiskt pratat om nåt helt annat. Jösses ibland är det som att hjärnan inte hinner med i mina handlingar. Kanske ska lägga mig i tid i kväll ;-)

tisdag 2 oktober 2012

Sannamarken!

Det blir inte varje år men detta slog jag minsann till. Jag tog min egen Frk T och polaren Lilla h och begav mig västerut mot Fjugesta (dit min bil för all del hittar utan förare). Sannamarken ska vara tivoli, kålsoppa (som jag för all del aldrig smakat), lera och marknadsknallar. Och ja så var det även detta år.

Underhållning kan också förekomma och i år överträffade de sig själva i spariver, gissar jag. För de hittade troligtvis inga andra som spelade gratis, eller som rent av betalade för att få spela kanske? Någon annan förklaring har jag svårt att se. Men roligt var det. Och falskt. Men samtidigt lite sorgligt. Men precis som Viktor så stilfullt uttryckte saken på fb nyss "inget man sparar i jukeboxen precis".

Men som den knäppa revyapa jag är, bara älskar jag att se ett så knasigt ihopsatt band och kan inte låta bli att fantisera ihop en märklig släkthistoria med inavel från nån socken utanför den allt mer populära tätorten i väster. Tja, jag ska inte bli elakare än så här, för någon jag känner kan faktiskt vara släkt med någon som stod där på scenen och gjorde sitt bästa. Jag var dock en aning orolig över att den lilla gumman, som de troligtvis hittat bland de som inte klarade auditionen för att komma med de ryska sångerskorna i ESC, skulle trilla av scenen. Hon satt oroväckande långt ut på kanten och sov..... tror jag.

Nåja, jag hittade min Super 10 som var mitt huvudsakliga skäl till besöket och jag slog också till på en mindre ryggsäck, kryddor och några rasande läckra servetter innan jag lyckades hitta barnen och åka hem. då blev jag verkligen underhållen av Lilla h. Hon är för rolig. Denna konversation utspelades.
Lilla h: Alltså jag tycker att alla karlar över 50 är gubbar.
Jag funderade och tänkte på några jag känner som råkade ha passerat detta åldersstigna streck och kontrade med; Så du tycker Kent i revyn är en gubbe då?
Lilla h: Han kanske inte ser ut som en gubbe, men han är en. Och min pappa är också en gubbe för han har fyllt 50. 
Jag: Jo i och för sig.
Lilla h: Men Frk T:s pappa han, han är en unghäst!!!!
Här skrattade jag så jag höll på att köra i diket och Frk T med.
Lilla h: Å nästa år då, då fyller du och mamma 50, å fy! Jag har aldrig haft en så gammal mamma förut!!!!

Alltså av ungar och fyllon får man höra sanningen! Ridå!

För övrigt händer det underliga saker i Kumla men om detta vet jag inte mycket.

söndag 30 september 2012

Duellen är över och förbi...

Så var det slut på det roliga, eller nåja nästa grej tar vid. Dags att koppla över från country and westrn till Julsånger. Känns lite skumt men det går fint, det vet jag. Höstmörkret lägger sig därute medan jag knåpar på först en artikel till Kumlanytt och sedan denna blogg. Tar man en glögg kanske julstämningen infinner sig.

Fast just nu njuter jag av minnet från gårdagskvällen. Vilken kväll!!! Vilken publik!!! Det blev hur kul som helst och ett drag utan dess like. Mycket av förtjänsten för det låt hos de 21 partyprissar som chartrat en buss från Närkes Kil. De visste hur man roade sig på westernvis de. De fick igång alla andra också. Line dancen blev en stor succé och det var lite synd om Ullis som gjort den men själv var på bröllop. Vi som lärt oss den gjorde vårt bästa för att förmedla och publiken var hur nöjd som helst.

En och annan miss blev det sångmässigt men det struntade väl publiken i. Jag började en takt för tidigt på Joline men orkestern var ju med i matchen så det löste sig ju blixtsnabbt och var säkert inget publiken märkte. Inte såg jag texten på Me and Bobby Mc Gee heller men det knölade jag också till. Det är inte lätt att se en text iförd röda solbrillor i strålkastarskenet när man normalt behöver riktiga glasögon för att se ;). Men vad gjorde det denna fantastiska kväll.

Zoran Ladinek och Fredrik Persson fotade för fullt och jag fick denna, en aning närgångna bild av Zoran nyss. man ser varenda rynka men också känslan i sången så jag bjuder på rynkorna. Tack Zoran.