söndag 24 mars 2013

En dag full av repetition

Jag är lite lycklig för att Frk T och jag faktiskt städade i går. Huset är i alla fall skapligt påskfint nu. Lite ris, gula tulpaner och ett par tuppar finns på plats. Frk T böt mina lakan också och det har aldrig hänt förut. Glädjen över detta beror delvis på att denna söndag var full av inplanerade rep.

Fast först fick jag fart under hålfotsinläggen av att klockan 12.30 läsa på vår fb-grupp att Kumlanytt skulle komma klockan 13.00. Vi skulle egentligen börja en halvtimma senare så hälften av det jag skulle ha med mig glömdes hemma. Frk T kom ridande med hela sitt gäng när jag åkte nerför backen och de pausade hemma hos oss. Jag hade gärna varit hemma och gullat med hästarna en stund i det strålande solskenet men det gick ju inte.

Kumlanytt intervjuade och fotade och i morgon kommer det nog något på webben. Jösses vad vi skärpte oss när vi hade dessa två i publiken. Det fick mig att inse att det säkert går finemang på fredag. Kul ska det bli. Glöm inte att boka biljetter.

Efter vårt rep så bar det av till Fjugesta och nästa rep. Där fick jag ställa om mig från att spela 16-årig grabb till att bli kammarjungfru på 1700-talet. Ett rätt stort hopp kan man säga. Från en fiktiv "engelsk" by i nutid till tiden för mordet på Gustav den III. Men mord får man väl säga är ett genomgående tema ;)

Nu har jag ägnat lite tid åt framtidspepptalk och DET är också bra.

Sov gott alla där ute!

onsdag 20 mars 2013

Modellkarriär....

Då har man inlett sin fotomodellskarriär då. Den blir förmodligen inte längre än så här heller eftersom jag inte alls har förmågan att se fotogenisk ut på bild. Man får snarare ta så där 60 bilder för att få en acceptabel. Men nu i kväll var jag inte mig själv utan Mrs Bonaparte. Denna kvinna får tyvärr gå hädan som en Hemskhet i Lokla Porrkanal i "Våta spår". Den lokala porrkanalen finns i vårt nya vackra badhus och jag vill tacka den tillmötesgående personalen för att vi fick ha vår lilla fotosession där.

Om en och en halv vecka är det premiär på Våta Spår. Då är det påsk och vi har tre kvällar med Engelsk pubafton på Sturepalatset. Då spelar vi vår lokala mordgåta. Mrs Bonaparte är den som först får stryka på foten men risken att det blir fler finns....

Att flyta runt i bassängen med kläder av det fulare slaget på sig och en peruk som inte helt ville sitta kvar i blött tillstånd var vansinnigt roligt. Att då se död ut är inte sååå enkelt men jag tror Stefan, som egentligen är vår trummis och också har rollen som "The big man" i Våta spår, fick några bra bilder.

Roligast var nog minen på tjejen i receptionen när vi kom dit. Hon såg bara fullständigt frågande ut och kände helt klart inte igen mig från i eftermiddags då jag var där som mig själv. När hon avslappnat till slut fattade att jag var samma person, skrattade hon och sa; ja, jag tänker att det kanske fanns en människa med sånt där hår. Fullständigt obetalbart!

Ni får en bild på Mrs Bonaparte med dödssminkning fast i levande skick om ni lovar att komma och titta ;) det finns biljetter till alla kvällar, fast flest till påskafton. Långfredagen är populärast, den vi funderade på om vi skulle våga köra. Men vi är inte så religiösa av oss trots att vi är i en före detta kyrka. Det gör bara att vi känner att någon snällt vakar över oss. Här kommer hon ;)


fredag 15 mars 2013

Fredagsuppdatering!

Det är fredag och veckan gick ju fort som  den gör då man bara arbetar tre eller kanske snarare två och en halv dag. Jag fick lov att sjukskriva mig måndag och tisdag eftersom jag var så yr i skallen att jag varken kunde gå eller köra bil. Det blev bättre på tisdagen och kändes rätt ok så jag trodde det gått över. Men yrseln satte igång igen i onsdags och då åkte jag till kiropraktorn med insikten om att det kostar ännu mer att vara sjukskriven, för att inte tala om hur olustigt det är att hålla sig i väggarna när man ska gå. Nu är det bättre, han gör underverk denna Henric, men fortfarande lite yrsligt då och då men jag kan gå rakt. Ungarna hade längtat efter mig i skolan och DET kändes fint och välkomnande. I Kumla är det dessa dagar mycket sorg, tankar och känslor som man måste prata om och bemöta och det har fyllt veckan för många av oss. Vår skola är inte direkt berörd men barnen har ändå många frågor och är ledsna och oroliga. Vi försöker göra vårt allra bästa för att bemöta och försöka förklara det obegripliga utan att sprida rykten om det vi faktiskt inte vet och också utan att kasta skuld. Jag är riktigt ledsen över detta skuldbeläggande som kommer i och av detta mediadrev. Jag orkar inte ägna mer energi åt detta nu på ett tag så det får räcka i detta sammanhang.

Frk T är i full gång med nationella prov och det gläder en mamma när hon tycker matteproven varit enkla och hon fått beröm av fröken. Själv minns jag min mattekunskap från grundskolan som bedrövlig. Jag och Gardell plågades av samma material, Hej matematik och i boken den obegriplig mängdläran. Ibland visar jag mina elever mina matteböcker från åk 2 och 3 och de ser smått förtvivlade ut. En av dem frågade: Wow, var du ett geni i skolan? Varpå jag mörkade och sa, nja inte riktigt geni kanske men nästan.... De har lärt sig när fröken är tydligt ironisk och genomskådar detta direkt.

Men jag berättar aldrig för mina elever att jag hatade matte och tyckte att det var svårt (det gagnar dem inte alls att veta det) det var nämligen den tidens matte som var opedagogisk och onödigt obegriplig. I dag är det mycket bättre, men många föräldrar tycker det är knöligt. Eftersom vi inte fick lära oss olika smarta sätt att tänka, så kan det verka krångligt, men det finns så mycket smarta sätt i dag och alla kan hitta sitt bästa.

Som vuxen på Komvux var matte buskul och jag var helt förundrad över att jag förstod och glatt gav mig i kast med andragradsekvationer och annat "obegripligt". Det fanns förstås en gräns...grafer och sinuskurvor var inte min pryl och lär aldrig bli det. Frk T gjorde mig därför extra glad när hon glatt sa att hon i går missat en genomgång av grafer och koordinater men ändå klarat detta i dag för det var jättelätt. Nu var nivån säkert enkel men tycker man det är lätt i början är förutsättningarna för fortsättningen klart bättre.

Helgen ska ägnas åt repetitioner och födelsedagskalas för kusinerna som minsann fyller 13 år. Stort!

söndag 10 mars 2013

Dålig uppdatering

Sorry, trodde jag skrivit under veckan men det hade jag visst glömt. Jag är yr i mössan och om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var fredag och jag var lite på lyset. Efter fredagen har jag nämligen varit vit som snö hela helgen. I fredags däremot roade jag mig som en drottning. Först goda spanska tapas med min bästis "Magnus" (vilket just slog mig blev ett populärt namn denna kväll) och en stor tillbringare Sangria. "Magnus" heter egentligen Mia och jag heter inte alls "Evert" om nu någon mer än "Magnus" trodde det, men i alla fall så drack vi upp Sangrian och åt massor av tapas och pratade i flera timmar innan vi överlämnade vårt bord till tålmodigt väntande gäster. Indigo är ett ställer jag rekommenderar. Gott!

När vi skulle gå ut träffade jag på kvällens första pudding, min gamle kollega (ja eller nästgårds-i samma huskollega i alla fall) Pelle. Lika trevlig nu som då och vi kunde pratat länge, men så taskig är jag inte mot mina vänner. Mr Z som också är och lär dessutom ha arbetat på att bli en muskulös, pudding bangade ur och låg hemma i feber och tyckte synd om sig själv.

M och jag vandrade vidare till Bishop där vi konstaterade att vi var alldeles för UNGA och då kan ni ju tänka er resten. Det fick bli Olles istället och det var ett bra val. Särskilt bra och tryggt hade det varit om det börjat brinna, eftersom det vimlade av räddningstjänst där. Till min glädje träffade jag där på min gamle klasskamrat som dessutom utvecklats till Sveriges snyggaste brandman! Hur detta gick till är en gåta? Det var definitivt inget som helst fel på honom i nian men han var väl inte lika utmärkande då och femtonåringar är inte alls bra på att se vad som komma skall. Man lever i nuet och förstår inte alls i vilken skål man borde lägga sina ägg. Herregud hur lät det där? Jag är inte alls säker på att jag får till metaforerna här men jag skyller på tillfällig sinnesförvirring. Rökskadad? Nej då inte alls. Karln är inte bara gudomligt snygg, han är trevlig också och det blev en bra kväll. En stund fann jag mig dock inbegripen i någon sorts fotbollsdiskussion där jag kände mig smått malplacerad men tror ni inte på fan att denne räddningstjänstarbetare märkte det också, och räddade mig ur den situationen.

Om nu någon trodde mitt liv skulle ändras till något ljuvt romantiskt efter detta så får jag väl ta er ur den villfarelsen. Sådan tur har jag inte. Sådana män är inte lediga, det begriper ni väl, nej dom har någon annan norpat. Tänk om jag hade haft lite vett när jag var femton, hm,  en och annan kommentar sa mig att det nog hade funkat, då. En märklig sak till sas, som jag också hörde sist det begav sig, och det var att jag skulle ha tillhört dom populära brudarna i skolan. Tänk att ingen talade om det för mig!!!!!!!!!!! DET HADE JAG GÄRNA VELAT VETA!

Nu ska jag försöka sova bort yrseln och drömma.... tja bränder verkar inte optimalt, finns det nåt lugnare man kan bli räddad från tro? Jag kanske kan klättra jävligt högt upp i ett träd? Hm och satt i tvångströja ;).

Ni får hålla tillgodo med Danny som brandman från gårdagskvällens mello ;) inte lika snygg men ändå.
Sweet dreams!


måndag 4 mars 2013

En bra dag!


Nackspärr och allergi, bara elände ;). Jo då för all del men solen har skinit hela dagen och värmde riktigt skönt när jag stack ut näsan på skolgården. Ungarna har varit snälla och goa dagen lång och Frk T har haft en jättebra ridlektion på nya hästen Mange. En pigg liten rackare som nog har omhoppning som sin specialitet, men hon blir allt duktigare min unge och fick riktigt bra koll på kusen. Den tjusiga fotomodellen som rider i hennes grupp (nåja hon ser ut som vilken hästtjej som helst men lär vara ruskigt snygg på bild och jo, det kan man ana även till vardags) är kvällarnas stora underhållning. Denna långa vackra dam är klart rolig på hästryggen och bjuder på sig själv. Denna kväll vara det seriehoppning (många hinder tätt på rad) och hennes kommentarer var klart underhållande. Först ett illtjut när hon nästan for av och sen; jag kan inte hoppa så där upp och ner hela tiden. Vi som tittar på har ibland lika kul som de som rider tror jag.

Så i det stora hela en bra dag om man bortser från nackspärr och hasselallergi då.