torsdag 28 juni 2012

Ungen hemma och solen visar sig

Solen har visat sig, ganska mycket även om det inte precis kan kallas värmebölja. Jag har i alla fall klippt gräset iförd den snygga bikinin som kamrat M shoppade åt mig i fjol när hon flög till Mallis. Bikinin är snygg och passar bra enda felet är den som den sitter på kan man säga.

Jag riktigt retar upp mig på mig själv. Jag har väl aldrig förr blivit tjock om magen. Jo då, jag är en jojo som går upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit men fettet brukar parkera sig på rumpa och lår vilket är nog så retligt. Men det här eländet som sitter på magen, det tycker jag fan inte om :(((. Usch så fult det är, bort ska det, bort!!! OM jag så ska kuta i den där trappan tills jag faller död ner så ska det bort. Situps klämde jag också i med och i går gick jag två repor i trappan och i söndags tre.

Anna Skipper är Frk T:s favoritprogram (nåja ett av dem) och den människan förföljer mig känns det som. Men jag måste erkänna att jag blir lite peppad av henne med. Det slutar väl med att jag mixar ihop äckliga grönsaksdrinkar på mornarna och börjar käka sju sorters bönor. Nåja anfallet går väl över.

Frk T blev i dag hämtad på lägret. Det avslutades med en liten hopprunda som kallades tävling. Det var att ta i för alla fick första pris och blågula rosetter. Frk T har haft Bingo på lägret och han är en bra hopphäst även om han på sista tiden fått för sig att stanna framför hindren. Det gjorde han inte i dag men han pep på sidan ett par gånger vilket gjorde damen i sadeln toksur. Hon fick över honom såklart men då hade han mage att riva vilket fick min unge att sura en lång stund. För mig som förrförra helgen insåg att jag inte längre behärskar den sköna konsten att rida på hästar framstår surande som fånigt. Ungen är sjukt duktig efter bara ett års ridning (jag räknar inte riktigt åren på shettisarna vid Folkatorp när hon var mellan fem och sju). Dessutom var både hästar och ungar trötta efter en långritt till en sjö på förmiddagen.

Det var ett par tjejer med på lägret med egna hästar och den ena var en riktig hoppraket. Jäklar, den sprang som en tok och flög över hinder på över metern. Frk T berättade sen att hästen var en f.d travare vilket sånär fick mig att köra i diket. Alltså så såg det inte ut. Dels var den rätt liten och dels ett annat sorts krutpaket än sådana brukar vara. Nåja häftig var den och vi föräldrar var riktigt glada över att det inte var någon av våra ungar som red på den. Hujeda mig.

Barnet var riktigt, riktigt trött på vägen hem, så trött att hon somnade. På detta tog jag en fin bild vilket gjorde henne så rasande (skyller på tröttheten) att hon så när vägrade gå ur bilen när vi kom hem. Nåja det gick över. Jag fick i alla fall dyrt och heligt lova att inte lägga ut den. Sorry.

Jag försöker föra över lite filmade hopprundor till fb men det går trögt värre, så ni får helt enkelt vänta till ett annat tillfälle att se hästbilder.

måndag 25 juni 2012

Vädersnack!

Vädret är dagens ämne...i mellansveriges samtliga bloggar...gissar jag. Därför borde jag skriva om något annat men det är minsann inte lätt. Pissväderspolska kallade Frk Lugn dagens alster. Klockrent! Pissväderspolska!

Dagen började tidigt för att vara en semesterdag. Frk T skulle ju upp tidigt för att åka till sitt efterlängtade ridläger. Vi samåkte med kamrat O och tog oss fram i regnrusket med all packning. På plats kändes det sådär kan man säga. Ridfröken bor jättefint på en gård mitt på landet och med nybyggt stall, hästarna stod i fina hagar men det mesta förlorar sin charm i strilande, ihållande regn med stormvindar därtill. En björk blåste ner över vägen strax efter att vi passerat, det kom en herre och berättade så vi fick ta en annan väg hem.

Ungarna skulle sova i ett stort fyrkantigt militärtält och mamma M och jag tittade förfärat på varandra när det inte hade golv. Golvet som tydligen var uppblåsbart på något vis var dock upphängt på en ställning. Så vi andades ut, hönsmammor som vi är. Det har i alla fall slutat med att ridfröken har tagit in hela lasset med ungar och de har bäddat på den inglasade verandan med infravärme, det ringde Frk T och berättade. Förmiddagens ridning ställde de in och red ut på eftermiddagen när regnet avtog så jag gissar att de var lite nöjda i alla fall.

Här hemma har jag mest ägnat mig åt att slappa efter en jättedisk. Vädret gjorde att all lust att göra saker försvann. Inte ens städning känns genomförbart när det inte går att öppna och vädra. Det blåser smådjävlar och regnet har piskat mest hela dagen. Folk skriver att det kommit 30-35 mm och jag vill nog baske mig inte veta.

Jag har grottat ner mig i GW:s bok om Palmemordet och det är ju för all del klart gott att ta en sån dag ibland. Men i morgon är en annan dag, en ny och torrare tack! Ta den beställningen nu va?

söndag 24 juni 2012

Besegra trappan...

I dag har jag i min värld besegrat trappan TRE gånger. Det innebär att jag gått upp de 427 trappstegen och nedför samma steg, tre vändor. Givetvis träffade jag likasinnade galningar även denna dag. Ett par unga människor glömde sin I-phone och nån stegmätare som såg dyr ut vid starten vilket gjorde att jag kände mig tvungen att vakta sakerna efter första rundan tills jag såg att de var på väg ner igen. Jag tänkte att det var mig ena modiga/rika jäklar som bara lämnar sånt och kilar upp. Trappan bestigs ju inte bara av motionerande tokskallar utan även en hel del turister och annat löst folk ;)). De hade inte lämnat sakerna med flit utan glömt dem och killen som ägde sakerna var på sin sista och femte runda så det må ju vara förlåtet att man då blir förvirrad. Efter två vändor funderade jag ett slag men kunde inte låta bli att utmana mig själv på en vända till. När jag med skakande ben kom ner efter den så mötte jag en snubbe som kom med en lapp han satte upp. http://www.besegrattrappan.se/ och jag insåg att det var galningarna som kör tio vändor på raken. När jag kollar in hemsidan så inser jag att jag faktiskt känner flera stycken av dem.

Vi snackade lite om saken och han sa att det var lite synd att det direkt blev värsta tävlingen och att en del körde så fort det bara gick. Man har fem timmar på sig från det att man tar första steget på trappan. Sen ska man fortsätta upp på på högen och ta hela bilvägen ner. I torsdags när jag gick testade jag att ta bilvägen ner men jag gillar inte rullgruset, lite halvläskigt. Andra tycker det är läskigt att gå nedför trappan, det är olika helt enkelt.

Tanken uppstod att ha "besegrattrappan" som ett framtida mål. Ungefär som ett lopp, ja ni vet alla tokskallar som åker Vätternrundan i ösregn eller simmar i Vansbro. Jag kan besegra trappan när jag vill, när jag är redo och det är perfekt väder. Det kostar inget heller. Hm det tål att tänka på. Just nu känner jag att sju vändor till inte hade varit särskilt klokt eller ens genomförbart hur mycket vilja som än funnits. Men i september kanske... kunde ju vara nåt när man fyller 48. Hua så mycket....

Men det är häftig gratismotion (om man bortser från bilresan dit), pulsen ökar som om man sprungit långt och fort, mjölksyran känns ordentligt då och då och svetten lackar. Jag tävlar mot mig själv, lite mindre vila för varje gång, lite snabbare, några avsatser kör jag stora kliv (vartannat trappsteg) och nu på femte gången blev det tre vändor istället för två. Nu har det dessutom blivit en vana, jag börjar längta till trappan och det liksom kliar i benen. Häftigt, jag trodde aldrig jag skulle komma dit.

Till det negativa hör träningsvärken förstås (även om den avtagit men det kanske kommer igen nu) men jag får faktiskt inte ont i höfterna eller knäna det minsta. Vänster fotled gnäller lite förstås men jag täpper helt enkelt igen öronen och vägrar lyssna på den. Den har gjort ont i flera år så fort jag gått en något längre promenad och jag orkar f-n inte bry mig i det nu, jag får tejpa foten i värsta fall.

Vill du hänga på? Välkommen, jag går inte särskilt fort och jag bryr mig inte om ifall du går fortare eller långsammare. Man tävlar med sig själv.

lördag 23 juni 2012

En midsommar med sol!

Det är ju inte så ofta det händer. Den där tv-reklamen när de bär ut och in bordet mellan regnskurarna brukar vara slående likt verkligheten men detta år visade sig solen hela dagen och kvällen lång. Härligt med tanke på att midsommar inte är min favorithögtid precis. Det är ju då man ska vara kär och lycklig ni vet...

Men denna midsommar blev ovanligt bra.
1. Frk T är själaglad och lycklig över att jag och hennes pappa kom överens om att hon får åka på ridlägret på måndag som en något tidig födelsedagspresent. Det känns fint eftersom det detta år inte blir någon utlandsresa.
2. Frk T hoppade Bingo felfritt och kom trea i maskeradhoppningen i torsdags iklädd fångdräkt och var nöjd och glad.
3. Solen sken hela midsommar fast de hotat med regnskurar. Vi firade hos syrran och deras granne "Kiruna" som de alltid kallats på grund av sitt ursprung. Det spelades kubb och vi åt och drack dagen och kvällen lång.
4. Maten blev god, både den jag gjorde och den andra gjorde.
5. Jag är inte det minsta bakis trots intag av rosévin, kan bero på vattenintaget emellan.
6. Solen tittar fram igen.

Nu hoppas jag att väderprognoserna inte stämmer och att Frk T får sol på sitt läger, de ska sova i tält och det är inte lika kul i regn...
Själv ska jag hinna i kvapp. Huset kanske i slutet av veckan inte behöver se ut som ..... att jag borde söka till Rent Hus.... Gräset kan vara klippt och jag har säkert gått i trappan fler gånger - i morgon eller i dag är jag uppe på femte omgången och då är det en vana!!! Trappan är min kompis nu och man träffar massor av folk när man är där, både kändisar och okända. Alla blir vänner i gemensam flåsighet, både de som är med i 10-varvsklubben (där känns gränsen liksom passerad) och de som är lite mer realistiska som jag. Räknar med att snart komma upp i tre vändor. Jag har dessvärre bara gått ner ett par hekto men det vore väl f-n om det inte skulle hjälpa.

Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg!

tisdag 19 juni 2012

Slutspurt....

Nu taggar vi snart sommarlov, vi spurtar på mållinjen och flåsar andfått. Jösses vilken tid det tar att tömma ett klassrum. Det ska vara så gott som tvärtomt och fixas om över sommaren. Jag själv och bästa kollegan C ska husera i klassrummen väster om mitt gamla. Jag kommer förstås att sakna smartboarden grymt men får väl försöka se till att jag får tillgång till en projektor i alla fall. Jag har liksom vant mig vid att ständigt ha tillgång till datorn och nätet i klassrummet, inte minst på musiken. Det återstår väl inget annat än att öva på gitarren över sommaren, bara att fila ner naglarna.

Hösten blir nog rätt rolig i alla fall, C och jag ska dela på fyran och femman och jag ska ha matte, musik och SO med båda gängen och svenska med fyrorna. Det blir nog bra, vi kommer komplettera varandra fint tror jag.

Ätit har vi också gjort på jobbet dessa dagar, jag får nog ta tre vändor i trappan snart (knäckte två i söndags föresten). Vid smörgåstårtan i går fick vi en massa lotter och i och med vinsterna fullt med sommaruppdrag av vår rektor. Ett helt gäng slutar hos oss och vi fick i uppdrag att ta ut dem på roligheter som picknick, cykel-, jogging- och minigolfturer och inte minst korvätning på IKEA. Ryktet säger att vår en aning fullbokade rektor äter där när hon inte hinner annat, hon vill väl ha sällskap av hela Malmen kan jag tro. Människan är förstås smal som en sticka så det går ju an för henne, men om jag står där och mumsar är jag säker på att Anna Skipper kommer smygande runt hörnet med en äcklig grönsaksdrink och häller ner i halsen på mig. Tur jag ska jogga med Simon i Karlslundsspåret och spela golf och ha picknick med Britta. Nån korv blev det nämligen inte för mig.


Sorgligt har det också varit i dag även om inte vi varit så nära berörda hos oss på Malmen. Men en kollega i kommunen avled plötsligt och oväntat i går kväll. Frk T har haft henne som lärare i ett ämne i några år. Det är ju f-n att sådant händer någon som precis ska gå i pension och äntligen ska få njuta av livet i sin helhet. Livet är ibland grymt och orättvist.

Sen har ridfröken nästan fått benet avsparkat av en häst, jag hoppas verkligen inte det är så illa. Tur att fb finns så man får veta saker. Det är ju avslutning på torsdag och det ska maskeradhoppas. Frk T provade sin utstyrsel i går. Det blir nog bra, passande för kommunen vi bor i kan man säga.

torsdag 14 juni 2012

Tokrolig dag!

OM än stressad, vem hade väntat sig något annat?

Morgonen startade med att jag insåg att jag glömt hämta hästsvans och öron till Lilla gubben. De olika "klädslarna" var utdelade och en del var så nöjda och glada. Andra ångrade sig under dagens frysövning på Kumlabadet (vädret var varierande kan man säga). Både Eva och Carro kom på sig med att ångra att de inte huggit kanindräkten, men se nu var det för sent för den hade Helena lagt beslag på. Jag kände mig oerhört nöjd med att vara ko. Vår stackars rektor frös däremot så hon skakade i sin lilla Fröken Sverigedräkt, men så går det om man råkar vara smal och vacker och kommer i en sån.

Vän av ordning kanske nu undrar vad i he...te jag gör på jobbet, jo se, jag spelar brännboll....som Mamma Mu. Resten av mina underbara arbetskamrater klädde villigt sig i dräkter och blev hund, kanin, häst, hackspett, kaja, nunna, indian, Fantomen, Starke Arvid, clown, Fröken Sverige och allt möjligt annat till elevernas förtjusning. Att de sen surade lite när vi krossade dem i brännboll (trots handikappande dräkter alltså) får man ta. Jag önskar jag hade haft kameran och filmat när Eva i vilt flaxande nunnedräkt kutade cykelbanan fram i jakt på en snedpekare, alltså det såg så skönt ut.

Kvällen ägnades åt sedvanliga avslutningar och vår flöt på fint trots att vi inte fick tekniken att funka som den skulle. Vår mest kunnige på teknikfronten är mammaledig och blev dessutom sjuk (hon hade givetvis tänkte ställa upp för oss ändå), min duktiga elev och hans pappa fixade efter bästa förmåga och vi fick ljud även om det inte blev exakt som vi tänkt. Våra ryska babushkor fick komma in på slutet istället för där de skulle men jag tror vi blev lite poppis när vi dansade och bjöd in alla på party, vilket var tårtkalas. Jag fick oförskämt mycket blommor och presenter efter att bara ha haft klassen ett år. Mest rörd blev jag över ett par kort, ni vet såna där om att man är bäst i världen och gör saker roliga och så. Det är sådana kort som gör att man begriper varför man gör det man gör i livet trots studieskulder och usel lön. Tack alla goa ungar och jag önskar er all lycka i livet och hoppas verkligen ni ska trivas på era nya skolor. Tusen kramar till er!

Efter uppträdanden körde jag fort som tusan (nåja så fort jag vågade) till Kumlasjön och Frk T:s avslutning och hann i alla fall se hennes klass sjunga. Inget soloframträdande denna gång och det var väl i och för sig tur eftersom barnet egentligen var för sjukt för att medverka över huvudtaget. Hes, snorig och med rinnande allergiögon tog hon sig igenom kvällen i alla fall. Vi avslutade med pizza hemma hos hennes pappa och nu har jag använt sjukt mycket tid till att ladda ner foton på fejjan. Urk vad man får vänta. Sömn väntar.
 Förberedd Mamma Mu för brännboll
Det är sånt här som gör att man blir lärare!

onsdag 13 juni 2012

Barnslighet

Det är bra det. Man behöver vara lite barnslig. I dag borde jag givetvis inte stuckit in näsan på skolan men se det gick inte att låta bli. När alla elever var på lektion kånkade jag upp fem kassar kläder från revyförrådet. I morgon är det nämligen avslutning och vi har årets match på eftermiddagen. Lärarna möter femmorna i brännboll. Vi slår dom varje gång, faktum är att jag faktiskt tror att de stackars barnen aldrig vunnit! Inte ens på Barbros tid och hon ska enligt uppgift ha spelat i klackskor med handväska på armen.

Jag tycker lite synd om de små "kräken" och har då tänkt ut att de i år verkligen ska få en ärlig chans, trots att vi har Robert i laget. De är sjukt rädda för Robert! Det är nämligen gympamajjen och han skjuter "snorlångt och kutar fort som f.."  enligt de små sötnosarna. Och för oss är det tur det, för då kan vi andra halta och lytta jogga in i sakta mak. Chansen består i att vi är lite handikappade av vår klädsel. I fjol spelade jag i nylonnattlinne, en liten nattjacka och en par gröna strumpor knutna runt huvudet. I år blir det något mer djuriskt och klart varmare. Bildbevis ska försöka ordnas.

Vi planerar en överraskning till kvällens sånguppträdande också.... men om det avslöjar jag nada mer än att det är lite småbarnsligt, men sådana är vi lärare och fritidspersonal på Malmen, vi gillar´t och eleverna också.

Jag knökade in lite Studiefrämjandejobb också för er som eventuellt undrar. Men som sagts förut där råder frihet under ansvar och mycket kan göras när som helst.

tisdag 12 juni 2012

Det är den här veckan man undrar....

extra mycket över sitt yrkesval. Det är sjukt stressigt!!!!
Få se här nu:
Omdömena ska skrivas ut, Fronter, datorer och skrivare ska funka. Alltså bara det är en utopi men som än så länge har funkat, hur det nu gått till?
Man får bortse från bokstäver man glömt eller kastat runt och vara tacksam att man har många föräldrar som inte är från detta land ursprungligen och därför inte alls är lika kritiska som vissa andra.
Att det blir 24-25 sidor per elev får en att fundera över pappersslöseriet men det ska bli bättre när de kan logga in själva..... så var det det där med att kunna och jag får göra det i alla fall, kanske.

Avslutningen ska planeras.
Program skrivas (det har vi gjort i dag).
Eleverna ska repa, de ska dessutom tvingas att stå upp i tre sånger vilket är ohyggligt arbetsamt för de små liven, samt vara tysta mellan sångerna. Snudd på ett omöjligt krav.
Lärarnas buserier ska planeras och repeteras (alltså dit har vi inte kommit än).
Teknik ska planeras och sen fungera, en hart när omöjlig uppgift speciellt när den tekniskt kunnige läraren är mammaledig - men givetvis lovar att komma, hallluja!

Brännbollen ska planeras vilket är en grannlaga uppgift för undertecknad som besitter nyckel till en stycken klädförråd vilket gör att vi ämnar spela denna anrika sport iklädda lite udda munderingar. Förra året körde vi med nattkläder men nu tänker vi oss lite mer djuriskt kan man säga.  Föreslog just gympaläraren att han kunde vara utklädd till Makten, vi vet den nakne bronsgubben på Kvarntorpshögen, men vi kanske ska ha några elever kvar till hösten.

Jag har glömt tusen saker men jag orkar inte tänka mer på det....är så trött men så speedad. Skriver dessutom fel hela tiden så allt tar så lång tid. Måste sova. God natt med er.

söndag 10 juni 2012

Glömde berätta...

att jag sopsorterat duktigt också. Inte bara slängt matrester och skal och sånt i den bruna tunnan utan i dag har jag till och med slängt batterier. Och DET sker inte så ofta. Det märktes, för påsen var full av läckande batterisyra i pulverform. Riktigt äckligt. Jag slängde också glas, färgat och klart i rätt igloos så klart, tidningar, konservburkar och plast. Fanken vad plast det blir. Jag tror jag åker med plast minst en gång i veckan, säckvis. Jag fattar inte, var allt så där inplastat förr? Nej det tror jag inte.

Jag läste en skön insändare för ett tag sen av en äldre person som blivit tillsagd av ung donna i butik om att hens (haha nu fick jag använda det där ordet, PREMIÄR) generation inte var miljömedvetna. Vederbörande höll väl med men gick hem och tänkte på saken, skrev försommarens bästa insändare om att generationen hen tillhörde för all del inte var miljömedveten MEN på sin tid köpte mjölk i glasflaskor, all frukt, grönt, kött och fisk över disk och inte plast- eller vakumförpackat, körde minimalt med bil utan tog buss och tåg och en mängd andra saker, men de var givetvis inte miljömedvetna!  Åh hoppas ni läste den, så jäkla bra. (De sparas inte så länge på webben så jag kunde inte hitta den och länka).

Jag får i alla fall spader på all plast, allt är plastförpackat och ibland dubbelt upp. Det som är slaffsigt och äckligt åker i vanliga soporna här men även om man bara tar det mest uppenbara blir det enorma mängder plast. Varför gör ingen något åt det? Något för miljöpartiet att bråka om, definitivt.

Jag fick föresten ta en promenad till, fast jag gått i den där jobbiga trappan. Jag kände att jag alldeles började stelna till så det blev säkrast att röra lite på påkarna. Undrar hur morgondagen blir?

Jag ska upp.... om det så är det sista....

jag gör. Ungefär så går tankarna när man är på trappsteg 324 och man har 103 kvar. För att skingra tankarna kan man kolla hur många man känner som har sponsrat trappan. När kondisen förbättrats ska jag börja räkna dem, nu nöjer jag mig med att konstatera Carita, visst, Familjen Öholm fan vilket sent trappsteg, över 400 och den sortens fragment rör sig i hjärnan. Riktiga tankar är för jobbiga.

Mitt nya liv har börjat. Mitt mer hälsosamma liv. En gång är ingen gång, två gånger är en start och vid fem gånger kan man säga att det blivit en vana. Så tänker jag. Så nu har jag kommit till starten. I onsdags knatade Frk T och jag uppför trappan till vår berömda hög med namnet Johansson på toppen. I dag åkte jag dit mol alena eftersom damen hade fullt upp med att rida och borsta hästar. Jag var inte precis ensam om att knata i denna trapp i dag även om regnet hängde i luften. Att gå i trappan skapar kontakt med andra knatare. Man kan snacka lite med alla möjliga eftersom alla flåsar och stönar nästan lika mycket, även om vissa av dem är på sin FJÄRDE vända och andra har full schå med en vända. (Nåja hon på fjärde såg ut som den där magra maratonlöperskan ni vet, hon den jättesmala. Dit är inte nödvändigt att komma, jag vill ha lite former kvar). Jag språkade med en jätte duktig kvinna efter första omgången. Hon hade magopererat sig (fetma ni vet) och gått ner 40 kg på ett halvår! Nu tränade hon som en tok och hade pga det inget löst skinn. Imponerande.

Av det snacket bestämde jag mig för att ta en vända till. Först tänkte jag att jag tar halva. En och en halv trappa är bra för andra gången, men vad f-n när man är på väg så inte vänder man, inte jag i alla fall. Jag är bra på att tävla med mig själv även om jag är usel på att tävla mot andra. (Nu får man bortse från om jag spelar minigolf mot Roger, för då...) Så jag kom alltså upp en andra gång således har jag denna dag gått 854 trappsteg upp och lika många ner. Benen skakade rätt friskt på sista nedgången.

Ja, jag har stretchat. NOGA och länge. Jag längtar just nu till nästa sväng.

fredag 8 juni 2012

Nu är det kväll och du bestämmer inte över oss!

Var kommentaren jag fick när jag mötte upp mina små dunungar till elever utanför pizzerian denna tidiga afton. Jag svarade att som tur var gjorde jag inte det men....om de inte skötte sig kunde de nog bli varse att jag kan bestämma lite var stans. Nåja de uppförde sig helt ok även om en ångrade sin beställning och lyckades tjata till sig nåt annat fast de redan lagat det han skulle ha. Nåja, det tog jag som sagt inget ansvar för. Tack till Valentino som stod ut med oss och bjöd på dricka.

Det gick på tok för snabbt och 11-12 åringar är just inte mycket för att sitta på restaurang och konversera en timme så de begav sig till Fylstas skolgård och lekte. Ja det är bäst att passa på eftersom de till hösten blir stora sexor och då ska gå på högstadiet (så har vi det här i Kumla nämligen) och då är det slutlekt. Då, i sexan ska man nämligen bli stor och hänga på gården, vara inne på rasterna och fotbollspelandets tid är förbi. Synd faktiskt, för de har roligt när de leker och det borde de få göra ett tag till.

Sen droppade jag av dem på biografen med snälla Jeanette och Kula (hoppas det är så han kallas) som snällt följde med och såg Snövitfilm av ruskigare slag. Tack! Den är väl slut om en halvtimme och jag hoppas de sover gott i natt. Tack Claes på Folkets Hus som ordnade lite rabatt åt oss så pengarna räckte.

Annars har dagen varit bra på jobbet, kommersen med MalmenEuro har flödat och jag har köpt med mig tre böcker hem till Frk T:s förtret eftersom hon inser att jag tycker att hon ska läsa dem. Dessutom shoppade jag några småpåsar med chips så jag slapp köpa sånt elände till barnet. Jag tänker nämligen nöja mig med kaloriintag i form av vin denna kväll. Eftersom jag redan stoppat i mig pasta och skaldjur på Valentino. Jag har ju startat mitt nya liv med min PT som kräver dagliga matlistor. Men jag har börjat motionera flitigt.... i onsdags gick ju Frk T och jag upp för Kvartorpstrappan och nu kan jag knappt röra mig. I helgen ska jag göra om det och sen kan jag väl inte röra mig på ett par dagar igen men träningsvärk ska visst gå över med tiden, säger dom. Jag har fortfarande inte ont i höfterna och det gör mig smått lycklig faktiskt.

torsdag 7 juni 2012

Filmgala och träningsvärk!

Vaknade i morse och tyckte allt att det var helt ok, inte ont i höfterna och ingen träningsvärk. Kunde till och med gå snabbt nedför trappan och lugnt slå mig ner på toa utan att skrika. Så är det inte längre. Träningsvärken har satt in och att gå nedför trappor är ingen lek och toan är det bara att dunsa ner på när nöden så kräver.

Annars har jag tillbringat skoldagen på Folkets Hus och filmfestival. Massor av fyror och femmor har under terminen spelat in "Bullenfilmer", om ni minns det gamla fina barnprogrammet, i kulturskolans regi. De har varit ute på skolorna, haft teaterövningar, improviserat fram scener och så filmat. Det visades 12 stycken fina filmer på teman som utanförskap, mobbning och hur man inte ska vara/ska vara en god kompis. Många rätt sorgliga filmer visades och jag gladdes åt att min klass faktiskt fick in lite hopp och lite kurage i sin film. Jenny och Lennart har gjort ett guldjobb med detta kulturprojekt. Ibland görs det riktigt bra saker i skolan, det kan man behöva tala om. Frk T:s klass var också med och även deras film var förstås bra.

Efter filmvisning och hamburgerservering var det disco och folk från Lenas dansstudio gjorde det hela grymt lyckat. Det var uppvisningar och testande av danssteg om vartannat och ungarna hade hur kul som helst. Tre dansanta herrar från Malmen kammade dessutom hem prispokaler i diverse danstävlingar.

Efter detta var Eva och jag slut som människor men tog oss tillbaka till skolan en stund och fixade lite inför morgondagens Malmendag då kommersen med låtsaspengar ska ske. Efter jobbet var det ridning för Frk T och det gick fint som snus. Nu har vi smaskat i oss lax och färsk potatis, tänk att den äntligen kommit, och nu känner jag hur sjukt trött jag är. Va, klockan är inte ens åtta, hur ska jag hålla mig vaken?

onsdag 6 juni 2012

Skönt trött!

Har denna nationaldag firat på följande vis:

Lång frukost - utan tidning (morr).
Shopping av en fin skjorta till Frk T:s skolavslutning - själv tar jag nån gammal trasa eller kollar in revyförrådet om det finns nåt användbart där.
Fika med Mr Z och Frk T förstås, på stan, trevligt. Vi såg också några i folkdräkt som sig bör en sån här dag.
Gräsklippning och icke att förglömma, upplärning av Frk T som klippte nästan hela framsidan själv (jag tog bara de riktigt knöliga ställena).
Motion - snabb promenad (även om jag fick hämta andan några sekunder på ett par avsatser) upp och nedför Kvartorpshögens trappa.
Stretching på det - noggrann sådan!

Musikomdömena får jag skriva i helgen helt enkelt.

I morgon är det filmfestival hela dagen. Nice!

Hoppas ni har haft en fin dag och att ni tänkt på Gustav Vasa ;-)

söndag 3 juni 2012

Kanske inte världens roligaste helg är slut

Man ska inte klaga men det tänker jag göra ändå. Vad är det här för jäkla väder? Vem har beställt detta? Det är svinkallt och så trist att man får höstdepression. Men man ska som sagt inte klaga. Jag har sorterad alla mina pappershögar, noggrant satt in dom i rätt pärmar, inklusive avtalspärmen. Och, himlen vare lovad, skrivit klart alla omdömen jag kan komma in på  hemifrån (bara lite musik kvar). Jag har inte fattat ännu vilken befrielse det är.

Nu ska jag bara tänka ut vad jag skulle ha satt för "betyg" (eller i alla fall vilka kriterier som är uppfyllda och inte) också om jag hade varit tvungen. Inte för att de ska få några men man måste göra en noggrann överlämning när de byter skola inför sexan. De får det inte lätt, lärarna på högstadiet, som kommer att ha en ynka termin på sig att lära känna ungarna och bedöma deras kunskaper. Inte vet jag om det hjälper om jag säger vad jag tycker, om än aldrig så noga, de gör nog ändå sin egen bedömning. Mycket kan dessutom hända över en sommar. Ungar som kommer till sexan brukar bestämt hävda att de aldrig hört talas om vare sig det ena eller andra även om man jobbat en hel termin med saken. Så är det bara, de har ingen aaaaning. Jag har i alla fall skrivit så noggranna omdömen jag kan och försökt att bedöma efter nya kunskapskraven. Men det är inte lätt, jag tror att jag ibland är för snäll och ibland för sträng. Kunskapskraven låter ibland så väldigt högtravande att man tror det är något svårare än vad det är. Nåja jag är bara en vanlig människa och jag gör mitt bästa och det hoppas jag duger.

Helgen har inneburit några trevligheter också men kändes ändå som helhet lite seg och trist. Men släpp fram sol och värme nu och låt oss få sommarkänslor. Snälla!

Kyla och TV-strul

Först och främst; hur fanken blev det höst nu? Det är den andra juni (nåja tredje nu)! Det är skitkallt, blåsigt och småregnigt. Inte alls trevligt med andra ord. Men i morse såg det ut att bli en gulddag så jag borde gått upp i ottan är jag vaknade första gången. Jag borde gjort det och kastat en lasso om solen och hållit fast den så den inte kunde smita upp ovan molnen. Men se då låg Karlsson och slaggade/slappade om vartannat. När man har varit ute på galej kvällen innan ska man liksom sova, det är en ren princip alltså.

Solen hade behövts eftersom det var öppning av Sannabadet i Fjugesta. Jag menar, vem tusan ville bada i dag? Jo då ett antal ungar kutade omkring i badkläder och vägrade erkänna att de frös. En galen vuxen människa i turkos bikini skådades också på håll men hon måste varit martyr eller sjuk. Inte för att jag haft en tanke på bad även om solen stannat, jag skulle bara lyssna på våra cowboys som uppträdde. Nu var det tur att de hade många klädnypor med så de kunde sätta fast text och ackordlappar för annars hade de fått hämtas långt borta i Brohyttan eller nåt sånt. Bäst är de i alla fall! Jag passade på att öva körstämmorna samtidigt, det var ändå ingen som hörde om det blev fel i blåsten. För att värma oss åkte vi till Pizza och Inger och fick kaffe. Så mysigt men sorgligt att krama på min goa hund.

Sen var det TV:n då. I går innan jag skulle svida om så tittade jag minsann på ett intressant program om engelska kungar (jag kan nämligen alldeles för lite om sådana) och de var på en elaking med den romerska beteckningen VIII när tjockisen (TV:n alltså inte kungen) tvärnitade. Sen var det stört omöjligt att få igång den. Ett tag trodde jag hela bredbandet kajkat ur och såg helgens omdömesskrivande gå piprätt åt skogen, men datorn (Internet) fungerade snällt. Inte hade jag tid med detta heller eftersom jag skulle svida om för en utekväll med jobbet. Det blev mycket trevlig och jag bekantade mig med Södra vattentornet som nog kan komma att få fler besök även om den inte var idealisk för vår sammankomst. Jag träffade på både SannexMicke och Rolle så jag hann både umgås med jobbarpolare och snacka runt lite. Ångrar lite att jag inte blev kvar i stan längre men ville skona Bittan från bilkörning nattetid för en gång skull.

Nåja i dag insåg jag, efter en massa konsulterande med kamrat R, att det nog var fel på boxern/modemet så jag kopplade helt enkelt bort den och tog den med mig. Vi åkte in till Marieberg och Teliabutiken efter att vi frusit klart i Fjugesta och jag kan säga att det ibland är tur att man känner folk. Jag hade aldrig fått en ny liten låda med mig hem annars. Man ska minsann ringa supporten, de ska felsöka (helst några dagar då man ska roa sig med annat än TV) och sen skriva en remiss, förlåt order, till närmaste Teliabutik så man får hämta en ny hel sak. Efter att nöjd och glad ändå fått min kartong med mig hjälpte jag Bittan att skälla på Tele2 som verkar vara ett företag ni alla ska undvika. Det hjälpte inte ett dugg annat än att försäljaren höll med men kunde inget göra så jag får göra ett nytt försök med deras kundtjänst.

Väl hemma skulle detta kopplas ihop. Normalt ringer jag kamrat R men jag insåg att det inte kunde vara så sabla svårt och det var det inte heller förrän jag kom till ett visst moment. På skärmen stod plötsligt identifiktationskod och kontrollkod!!!!! Vad i helvete, vilka då koder? Ungefär så var reaktionen. Leta igenom papper, inte hitta, leta mer, hittar en broschyr om saken med några handskrivna koder på, ringer Roger, inte rätt koder, ringer min hjälpsamma Teliakontakt som gått hem och inte kan hjälpa förrän i morgon. Inser då att jag får sortera alla osorterade papper jag har, startar detta hästjobb och hittar inte lappen som det ska stå VÄRDEHANDLING (med versaler) Digital TV på. Mitt i sorteringen börjar hjärnan fungera och jag tänker att; hade jag inte en till pärm tro. Jomen visst, Karlsson har ordentligt fixat en fin orange pärm med texten AVTAL ( i versaler) textat på ryggen i bokhyllan. Och där satt givetvis denna värdehandling. Snabbt som blixten knappade jag in koderna och voila - TV:n funkade och gör det fortfarande, hoppas jag.

Slutsats: jag är ordentligare än vad jag tror och jag kan själv!

Som tur är bjöd Roger och Ingela mig på mat eftersom jag var alltför utmattad för att orka tillaga någon egen. Tack kära ni!