torsdag 30 juni 2011

TUR!!!

Är något jag aldrig har, inte i kärlek och definitivt inte i spel varpå jag sällan slösar pengar på sådant. En trisslott kan det bli någon gång men inte ofta. Hade faktiskt en låg med hela 50 kronor i vinst på vilket i min värld får räknas som en storvinst. Har ju köpt oräkneligt antal Bingolotter under min karriär som boss över denna eminenta verksamhet i länet på den tiden det växte och var stort. Inte vann jag så mycket då heller som mest tusen spänn på Guldfynd och jag var på den tiden måttligt intresserad av juveler och hade föredragit ICA eller Statoil minns jag.

Döm därför om min förvåning över dagens stora händelse! Jag hade förberett mig förstås, jag hade klickat på GILLA på Lensways fb-sida och lämnat min mejladress. På morgonen kom ett mejl där jag skulle klicka på deras länk klockan 12.00. Hehe och eftersom vädret var strålande och andra människor går upp i tid för att bege sig till stranden var det väl inte så många fler än jag som klickade nästan exakt klockan 12.00. Yes! När jag kom hem från stranden SÅ HADE JAG FAN I MIG VUNNIT ETT PAR GLASÖGON!!!! Otroligt men sant. Jag lät bli och ta ett par "depressiva" för då hade jag tvingats punga ut med 1000 spänn för det och inte kunnat välja de jag helst ville ha. Men jag slog till på att betala för att de ska bli bruna i solen för det var jag för snål för när jag köpte 7000-kronorsvarianterna jag bär dagligen. Nu får jag ett par "gå ut" och "kör bil" varianter. Nice!

När jag då hade klickat på länken tog jag med mig Frk T och Frk A till Tisaren för sol och bad. Jag har fått så mycket sol att jag faktiskt till och med är lite röd mellan tuttarna och vid BH-banden, jag som är så noga med solskyddsfaktor.... Nåja det blåste rätt friskt så man kände inte att det brände. Men det blev fint, det känns bra att bli lite brun och jag måste ju grunda inför Spanien för annars kommer soleksemet tvinga mig att gå i heltäckande kläder nere vid Medelhavet.

Tog en tur till Marieberg sådär 20 minuter innan allt stängde och köpte några presenter åt Frk T. Vi ska fira hennes födelsedag i morgon eftersom hon när den infaller kommer vara på segelsemester med sin far. Hon längtar så hon nästan blir tokig, tänka att på det området blir hon aldrig stor. Annars börjar hon växa till sig och kan numera till och med gilla manliga artister och tycka de är så söta. Det kom plötsligt!

För övrigt önskar jag så att detta ljuvliga väder kan hålla i sig över fredagen när vi ska ha fest på backen. Det är så nice att sitta på verandan med tända ljus, äta grillat och dricka vin med vänner om vädret är så här. Om jag vågade skulle jag sova där ute men jag fegar nog lite där. Litar inte helt på tidningsbudet och hans orientaliska poppande i natten...asg... han är säkert trevlig och typ 22. Njut av natten!

P.S jag tog två nya trisslotter för vinsten men se där var turen slut, någon måtta får det vara. D.S

tisdag 28 juni 2011

Va är väl en dag på stranden....

man kan ju sjunka ner i sanden. Och det hade ju varit trevligt, nåja jag kom dit till slut men mer om det läääängre ner ;). Eftersom Frk T:s magproblem stod som nummer ett på dagens dagordning satte jag i gång att ringa om detta och fick till slut en telefontid till vårdcentralen. Barnkliniken ville inte ha några nya patienter... Nåja klockan 13.50 skulle det ringa så jag bestämde mig för att hålla mig hemma då även om jag numera är utrustad med en mobil även jag. Så på förmiddagen satte jag mig i min tokvarma bil som plötsligt saknar AC coh for till Hallsberg för att hämta våra pass. Ja och precis som jag befarade så såg jag ut som en förrymd straffånge, jag kan inte begripa varför man inte får le på bilden. Räknar dom med att alla ser ut som sju svåra år när dom passerar tullen eller vad är skälet?

Hem och fixa snabblunch till tjejerna, Frk T hade fortfarande Frk A här och de tillbringade denna vackra dag framför datorn vägrandes att gå ut vilket höll på att göra mig tokig. De åt ett par måltider på verandan i alla fall. Själv rensade jag ogräs och solade mellan varven. 20 minuter efter utsatt tid ringde sköterskan. Tror nu någon vi fick en läkartid? Men nej då, vi verkade ju vara på god väg med att testa laktosintollerans och vi verkade ju ha bra koll och det hade ju blivit bättre, bla, bla, bla.... till slut lackade jag ur och frågade vart i herrans namn jag skulle vända mig för att få en utredning gjord då, för en sån ska vi ha, så är det bara. Jag klämde också i det tunga artilleriet och sa till henne att det är ju jävligt träligt om det senare visar sig att det är en tumör eller något ännu värre (varpå hon tyckte att jag inte skulle tänka det värsta men hon fick lite skrämselhicka av mitt utbrott). Då ville hon ju gärna hänvisa mig till barn förstås.... varpå jag morrade att de hänvisar ju för helsike till er. Men så sa JAG dom förlösande orden; vi kanske kan få en remiss till barn!!!! Det är ju fan märkligt att man ska behöva tänka åt dom också. Jo men det skulle hon försöka få till men hon trodde inte det gick att lösa förrän efter semestern. Tills dess får vi vara noga med kosten, ge magkatarrsmedicin vid behov och hoppas på det bästa.... ja där är det nu. Puh! ibland blir man trött.

Efter detta åkte det goda barnets far och jag på inköpsrunda för att införskaffa den stora födelsedagspresenten till henne. Vi hade tänkte klara ut det hela på Marieberg men blev tvungna att bege oss till Lillån för rätt färg...ja så kan det gå.

Kvällen blev ändå ganska ljuvlig. Jag och fröknarna begav oss till Säbylundssjön vid sjutiden på kvällen. Ungarna badade oavbrutet men även jag tog ett par dopp. Det är äkta svensk sommar när man halvåtta på kvällen kan sitta nybadad på stranden och känna att solen värmer bra. Om vädret håller i sig i morgon blir det någon strand hela dan. Sen har jag njutit av en drink och nya Mord i Midsomer (jag missade dessvärre Måns men det går väl i repris), jag ger den nya Barnaby klart godkänt även om jag saknar Tom så klart. Sommarnatten är underbar gå ut och njut lite om ni inte måste sova. Kramar om er!

måndag 27 juni 2011

En solig dag....

äntligen kan man säga. Vaknade dock sent, kvart över elva men det var ursäktat eftersom Frk T och jag kom hem från akuten kvart i tre på natten. Det magonda är i alla fall inte nåt som går att operera och så var det inte mer med det utan bara att styra Mazdan hemåt i den gryende morgonen, vi kom väl hem ungefär samtidigt med tidningsbudet.

Vid frukosten fick jag sällskap av en jättelik korp som flyttat in i vår jättegran. Han (jag vet inte varför jag tror det är en han) är ruskigt högröstad och vrålar hela tiden. Om han är förbannad eller kåt förtäljer inte historien men ibland tar han en flygtur och då är han rätt läcker måste jag tillstå. Han får dock gärna dämpa sig en aning. Men fåglar av alla kråkslag är visst ur humör just nu, kan vara nåt i tiden? Kamrat I tittar på skrämselanordningar för skator och i går träffade jag på kajor som inte var helt vänskapliga. Nåja korpen får gärna göra oss sällskap om han inte håller på hela tiden, får väl hoppas han hittar en fru eller blir sams med den han har.

Framåt eftermiddagen hämtade vi upp Frk T:s kompis Frk A och tog en tur till gode vännen C som har en stor pool i trädgården. Ungarna badade i det blott 20-gradiga vattnet medan C och jag jäste i var sin solstol, underbart! Vi hade också diskussioner om Frk T:s kosthållning (med tanke på magproblemen) och hon blev så inspirerad av C att hon planerat matsedel för hela veckan samt släpade med sig Frk A på en springrunda som gav den stackaren både skoskav och mardrömmar, gissar jag. Jag fick i alla fall åka ut och leta rätt på dem och ta dem i bilen sista biten hem. Vi får väl se hur länge motionslusten håller i sig, jag kanske ska hänga på. Nu vet jag inte vad damerna sysslar med men det låter som de möblerar om på övervåningen??? Har ingen lust att se efter. Har precis betalat räkningar och det är ju alltid upplyftande, not. Nåja semesterersättningen gjorde det inte fullt lika bedrövligt som annars.

söndag 26 juni 2011

Fröken Julie

I dag var det dags för nästa kulturupplevelse. Det mer eller mindre vräkte ner regn hela dagen som biljetterna vi köpt Bittan och jag kändes inte helt lockande att använda. Men vi packade ändå ner regnställ och extra tröjor och gav oss i väg.

Fröken Julie skulle vi se vid Karlslunds herrgård vid Orangeriet och vackrare skådespelarplats får man leta efter, myggfritt också eftersom det är så öppet. Strindbergs pjäs var både välspelad och passionerad och jag gillade verkligen Ingers (Holmstrand Gawells) rolltolkning av den stackars Kristin. Amatörerna från Nya Teatern hade inga stora roller precis men det är säkert roligt att få vara med i en sån produktion ändå. Strindbergs språk är ju inte Shakespeare och han är mer kantig. Malin Berg gör Fröken Julie kanonbra och med stor passion och inte tyckte jag det var nåt fel alls på Jean spelad av Anders Ahlbom (en riktig kändis, ofta skurk i TV-produktioner). Fast jag är ju inte kritiker och måste ju inte tycka nåt negativt.

Mest oro kände vi nog över vädret som sagt men regnet höll sig borta hela pjäsen fast vi såg mörka moln runt omkring. Man fick ta av och på sig jackan alltefter solens välvilja. För övrigt så var nog även jag en sorts "kulturupplevelse" jag med. Fast utan kulturell insats få jag väl tillstå.

En Midsommarnattsdröm

I love Shakespeare jag vill bara säga det. Språket är underbart även på svenska och även i moderniserad form bara man behåller grundrytmen. Har denna kväll sett min favorit alla kategorier och jag har en önskan om att någon gång i livet få spela Puck men ska det hända så får jag väl producera pjäsen själv...men varför inte, den tål att ses. Lyset i Karlskoga får till en jättebra version, 50-tal blandat med både nutid och lite 80-tal, alltså den pagen ;)) what a toyboy!

Peter Krantz och Eva Dällerud är jätteroliga och Figge Norling, (hemvändande Lysetskådis) ni vet han som borde vunnit Let´s Dance är naturligtvis bra som Lars-Anders och jag gillade killen som spelade Danne-Go, Simon Olsson heter visst han. Sylwia Rakowska är alltid hur bra som helst och Malin Müller hade ett sätt att få fram Shakespeares språk som var magnifikt. Jag gillade verkligen detta, massor av barn och ungdomar var också med och gjorde bra ifrån sig. Spelplatsen var kanonfin och jag var så glad att vi träffade Anette och Per som hade haft vett att ta med myggmedel. Några regndroppar kom men bara lite och regnstället hjälpte även till att skydda mot myggor och lite kyla på slutet. I morgon väntar Fröken Julie, det blir en sommar full av teater. Jag går på så mycket pengarna räcker till eller snarare samvetet för pengarna räcker ju aldrig.


torsdag 23 juni 2011

Med livet som insats!

Vad gör man en sån här dag eller snarare vad gör varenda jävel i hela sydnärke och säkert flera örebroare också? Jo dom åker precis som jag till ICA Maxi i Kumla. Jo men där ska alla trängas samma dagar oavsett om man som jag först denna dag fått några skrala kronor på sitt konto (tack kära, kära Studiefrämjandet för att ni inte likt kommunen envisas med att ge folk lön den 27.e) eller om man fått pension den 15:e men ändå vill ta sin rollator med sig in i trängseln. Men bor man i Hallsberg kan man fan handla där....ni har en så fin Konsumbutik så, det vet jag! Man kan ju också (oavsett hemkommun) om man vill ta de där "fina" vagnarna som är ohyggligt långa och innehåller en liten bil för telningarna att slåss och bråka om hela shoppingrundan. Denna sorts vagn, som sådana här dagar skulle tryckas in i nåt förråd med dubbla hänglås på, är svår att manövrera i ett folktomt varuhus och stört omöjlig att ens ta sig runt en sån här dag, än mindre köra.

Gah, skräcken började förstås redan på parkeringen, inte en plats, jag fick köra runt i tio minuter innan jag såg en. Samtidigt ringde naturligtvis telefonen och det var en mormor som tyckte det var så sorgligt att vi inte skulle ha någon dans på Skogstorp i höst vilket innebar att jag tröstade denna okända mormor samtidigt som jag med bilen som insats letade parkering. Är lite stolt över mig själv att jag klarade det faktiskt om man ska se saker positivt och det ska man har jag hört. När jag väl knött in bilen så hittade jag Bittan sittandes i lugn och ro och väntade (hon hade ställt bilen i källargaraget klokt nog, vilket inte ens föll mig in).

Väl inne i butiken började paniken krypa i mig. Jag får spader av att trängas bland gurkor och tomater. Folk överallt, en del med ohyggligt stora vagnar som sagt. Idioter som står vid vågarna och funderar både länge och väl om det de lagt på kan vara tomater eller vindruvor eller om de är så närsynta att de behöver ett förstoringsglas..... dubbelpanik. Sånt här får mig att glömma hälften och bara rusa ut i panik, så det var tur att jag hade med mig filbunken Bittan och en lista på vad som skulle införskaffas. Bittan fick bara spader när jag tvingade henne att gå och väga en paprika annars höll hon sig stencool. Mitt i paniken krockade jag med en pudding med en kolossal vagn och fick ett ögonkast som faktiskt hjälpte lite (det är kanske på ICA man ska träffa sin tilltänkte på midsommar). Ok den glädjen varade i 30 sekunder ungefär sen var jag ilsken igen och nu minns jag bara hur hans stora vagn såg ut (det var en av de mörkblå varianterna som jag stenhårt undviker, dock utan bil) och inte ens hans glittrande ögon, fan!

Tack och lov för självscanning och att jag inte torskade på avstämning. Skickade Bittan till jordgubbskön och ställde mig själv i bankomatvarianten bakom en velig man fylld av skräck inför rånande kvinnor misstänker jag. Han stack in sitt kort minst tre gånger och fick slutligen ut några pengar även om han gjorde sitt bästa för att trycka sin kropp mot apparaten för att ingen skulle ha den minsta chans att se koden eller snyta till sig hans pengar. Hm om han bara insett vilken lust att göra just det han framkallade hos mig. Jag hade mest lust att rusa fram, ta pengarna framför hans näsa, peta honom i midjan, skrika sicken blås kom och ta mig om du kan då och kuta runt bland allt folk med hans pengar i näven. Men jag insåg att jag nog blivit insydd då, förmodligen på psykakuten, så jag avstod ;) klokt inte sant?

Ut till Bittan och jordgubbskön. Det är väl märkligt att jordgubbarna kostar 45 kronor liten en sån här dag när man vet att de på måndag förmodligen kostar tio, morr. Nåja betala och se glad ut, ingen midsommar utan jordgubbar (det ska bli en cheescake med såna på). Bittan åkte vidare och jag gav mig i kast med Systembolaget. I går var det visst en kö lång som Nilen där inne, men i dag var det näst intill folktomt när jag kom även om det fyllde på sig lite. Alltid något. Väl där inne fick jag för mig att man nog måste ha rosévin även om det är äckligt, det är ju i alla fall midsommar i morgon. Inte tusan kom jag i håg vad det enda drickbara rosévinet jag druckit heter och jag förstod att jag förmodligen inte skulle få något svar om jag försökte ringa och fråga. Insåg att arbetskamrater pratat väl om rosé i bubbelform så jag styrde kosan mot dom flaskorna där jag rådgjorde med ytterligare en förvirrad blondin. Hon såg att flaskan med jordgubbar på innehöll något konstigt kemiskt ämne och dessutom bara innehöll 7% alkohol (jösses tittar folk på sånt?) så hon tog ett säkert kort hon druckit förut. Jag hade gett mig den på att det skulle vara just rosé och inget fusk det stod "övrigt" på (övrigt kan ju inte ens klassas som vin, vad fan är övrigt?) så jag tog ett något dyrare som ska smaka jordgubbar och håller tummarna för att det är drickbart. Sen mot huvudsyftet Camparin. Letade febrilt och skulle just rycka tag i en expedit och fråga då jag fick se skylten med "bitter" och tänkte att där under skylten BITTER där står min sprit! Undrar om det är signifikant på nåt vis? Får på vägen fram till min fasa se att där bara finns en ynka flaska kvar. Va fan, är det verkligen fler än jag som dricker denna ljuva bittra dryck i Kumla, trodde jag var ensam om saken. Framför står en människa och blockerar med velig min. Fylld av skräck för att hon ska ta min flaska sticker jag raskt en arm innanför hennes mage och snyter till mig den, puh! Fanta att blanda med var redan inköpt och jag hade verkligen inte lust att bege mig till Mariebergs bolag.

Med dyrgripen i min hand tog jag mig till bilen, lyckades få ut den utan att vare sig köra på eller krocka med någon vad jag vet. Nu när jag väl är hemma känner jag mig slut som människa, måste nog vila lite innan jag ger mig i kast med mitt livs första cheescake. Men lugn jag har ett recept och alla ingredienser, det ska nog gå bra, annars äter ni ändå, ser jävligt glada ut och säger att det är gott, bara så ni vet det!!!

tisdag 21 juni 2011

Semester

Nu har slappheten startat. Skrev i min andra blogg om allt jag skulle göra och allt jag skulle hinna så här i början av semestern. Vilket skämt ;) jag har redan börjat nattglappa och sova för länge. Mitt samboliv fick mig ju att nästan bli morgonpigg hur i herrans namn det nu gick till, nåja jag börjar bli nästan "normal" igen. Så där normal att jag i går till och med glodde på nåt apgammalt avsnitt av Skål (ni vet det det där när dom håller till i en bar hela tiden) vid ett på natten.

Skulle gå upp tidigt för att åka och fixa pass i dag. Polisen i Hallsberg har nämligen bara öppet till 12 på dagen så man måste ju ta sig i väg tidigt. Jag släpade mig ur sängen vid nio i alla fall och Frk T sov till strax före tio (det är supertidigt för henne). Passen är nu beställda och vi är fotograferade med utseende likt straffångar (i alla fall jag) och våra fingeravtryck är avfotade. Jag har krympt en centimeter och Frk T har växt en så det jämnar väl ut sig kan jag tro.

Frk T är en underbar unge som nu är nervös inför flygresan fastän det är mer än en månad kvar. I helgen var hon hos syrran och sina kusiner (de som vi ska resa med) och de pratade givetvis om resan. Jag vet inte om det gjorde henne mer nervös eller ej men förväntan blandas med rädsla. Dagens rapporter om flygolyckan i Ryssland har i alla fall fått mig att misskreditera stackars Ryssland och deras flygplan något alldeles ohyggligt. Ni förstår att ryssar är inte kloka, de åker i apgamla flygplan och är skitfulla hela högen. Ryan Air däremot är spik nyktra och kör med supermoderna plan som tål om någon glömmer stänga av mobilen...ja ni fattar va!

Man kan föresten upptäcka saker hos sina barn som förvånar. När jag hämtade henne hos syrran i söndags hade hon ett gosedjur med sig, en liten tiger/katt eller något liknande som tydligen heter Tittu. Vad är det för konstigt med det kanske ni tycker? Jo min dotter har mycket sällan haft gosedjur, inte ens när hon var liten. Ett tag hade hon en jättestor elefant som hette Ellie men det var nog mest för att hennes kusiner hade jättestora hundar/åsnor, apor och vad det nu var. Nåja denna Tittu hade fått följa med till syrran i alla fall. Jag frågade varför hon hade ett gosedjur med sig och fick till svar att Tittu minsann skulle med, det var viktigt. Förvirrad undrade jag när den hade fått namnet Tittu. Det hade den minsann hetat sen hon fick den av S. Då höll jag på att köra av vägen typ. "Har du fått den där av S, när då?" Den hade varit en namnsdagspresent minsann, så hon hade fått den i mars. Jaha tänkte jag och letade i minnet om jag köpt något åt henne (namnsdagar är inte min starka sida) men jag hade ett svagt av att hon nog tiggde till sig några kläder då.

Denna Tittu betydde tydligen mer än jag haft en aning om och jag kom att undra lite och inse att vi nog inte pratat så mycket om det som varit. Vi gjorde det i bilen och jag frågade om hon tyckte det var bra eller dåligt att S inte var hos oss mer. Både och fick jag till svar. Vi ni vad som var det som var bra? Jo för då slipper han ju vara allergisk, för trots att vi inte har några djur längre så sitter det väl kvar i huset ganska länge. Ibland får hon mig att gråta i sin omtänksamhet min älskade unge. För övrigt så tänkte hon inte så mycket på saken.....svarade hon och jag insåg att det gjorde hon nog visst men det behöll hon för sig själv.

Min vackra dotter i en bild dekorerad av henne själv.

söndag 19 juni 2011

Märkligt!

Har funderat under dagen men känner att jag måste berätta om en person jag träffade i går. Jag antar att vederbörande inte läser detta och jag nämner inga namn så... Jag hade aldrig träffat denna kvinna förut så jag visste inget om henne. Någon kom in på mitt kraschade "liv" och frågade något och jag sammanfattade lite kortfattat vad som hänt det senaste halvåret och så var det inte mer med det. Trodde jag.

Efter ett tag berättar denna kvinna att hon minsann är arg och framför allt var skitarg på de personer som hennes föräldrar träffade när de skilde sig (jag trodde då att de skilde sig för att någon eller båda träffade någon annan). Vi andra undrade varför och hon svarade att; det är ju så man känner, det var ju deras fel! Jag antog att hon associerade till mig och jag frågade vad hon menade. Om ens förälder träffar någon annan så är det ju självklart att man skyller på den dom träffar, så är det ju, tillstod hon. Jaha, kanske det, sa väl jag, det blir ju ofta så men efter ett tag kanske man kan inse att det nog inte var hela sanningen. Man kanske förstår att föräldrarnas äktenskap inte var alldeles problemfritt och lugnar sig, försökte både jag och ett par till att kontra. Vi såg alla att hon blev riktigt upprörd och nästan högröd i ansiktet när hon tänkte på sina föräldrar. De som dessa stackars människor hade träffat hade det inte hållit med, men hon gillade inte föräldrarnas nuvarande partners heller och det tänkte hon minsann inte börja göra heller. Helt fascinerade lyssnade jag och övriga till detta utspel. Jag sa då att i mitt fall så ansåg jag mig nog varit en sorts språngbräda (även om jag gissar att S inte vill se det så). Jag var den han behövde för att ta sig vidare i livet och jag gick verkligen inte in och förstörde något äktenskap, det gjorde vederbörande alldeles själv. Jag har aldrig ansträngt mig mindre för att få någon så sanningen kanske inte är så enkel som du tror, dina föräldrar kanske hade haft det dåligt länge och verkligen hållit ihop för din och sina syskons skull, försökte jag och övriga höll med. Jo då hon var klart medveten om detta, de hade växt isär och haft det jättedåligt och hållit ihop tills ungarna var vuxna (själv hade hon varit 28 år!!! jo ni läste rätt) men det spelade ingen roll, hon tyckte så i alla fall.

Dessutom, fortsatte hon med, att man minsann skulle kämpa och hålla ihop alla förhållanden. Man fick faktiskt anstränga sig! Bredvid mig satt E som ganska nyss skilt sig efter ett riktigt taskigt äktenskap som verkligen inte var roligt för henne och jag såg hur hon svalde. Den upprörda kvinnan gick på i ullstrumporna om att man kanske inte kunde räkna med att vara förälskad hela tiden det fick man faktiskt inse. Till slut kände jag hur jag nästan lackade ur men jag höll mig lugn som en filbunke och sa slutligen: "Man kan väl för tusan inte stanna i något man mår dåligt i år ut och år in i bara för att! Har man det dåligt och bara en av parterna anstränger sig så kanske man faktiskt mår bättre av en skilsmässa, även barnen kan må bättre." Då kom hon nog på att E satt där och samtalsämnet kanske spårat ur något och la till att, visst så kunde det ju vara.

I dag fick jag dessutom veta att hennes föräldrar skilt sig i bästa samförstånd och träffat nya kärlekar, för all del ganska snabbt, först efter att de separerat. Helt otroligt att man som vuxen människa inte kan unna sina föräldrar att må bra. Tro mig, jag kan förstå chock, sorg, ilska och upprördhet men det brukar ju gå över. I detta fall så ansåg hon tydligen fortfarande att det var för jävligt med framför allt mammans nya parter...för hör och häpna, då hade mamma inte så mycket tid att vara barnvakt och hjälpa henne med massa saker. Det hela var helt enkelt en stor jäkla egotripp.

Man kan ju associera så mycket man vill till min situation men det spelar inte så stor roll denna historia tål att berättas ändå. Det verkar faktiskt vanligt att vuxna människor beter sig på detta vis. Det är klart att det är jobbigt att föräldrar skiljer sig och det är ett sorts sorgearbete även om man är vuxen. Mina föräldrar höll ihop tills mamma dog. De sista tio åren var nog ett smärre helvete, det är en kvalificerad gissning med tanke på hur det blev. När mamma till slut dog så träffade pappa en ny kvinna ganska snabbt. Många frågade oss syskon om vi inte blev upprörda. Tja vi tyckte kanske det var lite snabbt men jag tänkte som så här. Hur kul var de sista tio åren? Pappa behövde säkert lite kärlek (även om han och mamma säkert älskade varandra på sitt vis även till slutet), värme och något nytt i livet. Så varför skulle jag sätta mig till doms? Det är möjligt att det är jag som är konstig och andra normala, vad vet jag.

En ganska bra dag

faktiskt. Vaknade okristligt tidigt för att ha lagt mig vid två-tiden. Galet att då stiga upp kvart över sex så jag vägrade och låg vaken till åtta då jag till slut somnade om och sov till över elva, inte helt smart det heller men jag gissar att det behövdes. Visste att dagen var vikt för gräsklippning men jag sköt i det längsta på saken för det är inte min favoritsysselsättning, inte alls. Till slut tog jag på mig något annat än morgonrock och begav mig upp på Kumla för bensininförskaffning. Väl hemma så tog jag mig an grannens gräsklippare och den var inte att leka med. Stor som tusan är den och klumpig men den har ett satans driv. Jösses Amalia när jag tryckte in handtaget för att den skulle driva själv så fick jag nästan springa ikapp, släppte jag gick det urtrögt. Jag lärde mig skapligt efter en stund. Den var inte heller helt förtjust i tjockt gräs, grenar eller gropar i gräsmattan för då envisades den med att stanna. Den gamla klippon gick liksom att köra över all skit med, man kunde ta sig igenom dyngtjocka sjok med kirskål, brännässlor och annat elände utan att den stannade. Nu klippte den inte så värst bra, det blev randigt och jävligt och man fick liksom köra åt alla håll samtidigt som man inandades svart, troligtvis giftig, avgas. Den här har till och med uppsamlare för allt gräs så det ligger inte ens kvar på gräsmattan. Får väl således vara nöjd med det dagsverket även om det resulterade i svett och bromsbett.

Därefter skulle kvällen planeras och efter många om och men om var Frk T skulle vara så blev hon till slut kvar i storstan hos syrran (jag åkte bara lite fram och tillbaka innan det blev bestämt) och jag åkte till f.d kollegan C på tjejfest som också visade sig vara ett ljusparty. Vi luktade alltså på ljus och drack rödvin, sen åt vi paj och drack rödvin och sen åt vi tårta och drack rödv... nejdå kaffe tog vi till den. Är proppmätt!!! Har ändå haft en trevlig kväll och snälla B kom som vanligt och hämtade mig och skjutsade mig hem. Det känns som att B blivit min extramamma (fast hon vill nog hellre vara storasyster om hon får välja) och det känns tryggt och fint faktiskt. Nu gör väl det där kaffet att det blir svårt att somna men jag får väl läsa. I morgon ska det visst regna så då får jag väl ta tag i städningen här, ni ska veta att det behövs. Sov gott!

torsdag 16 juni 2011

Svensk Bilprovning

Är mitt favoritställe! NOT! Jag brukar normalt skjuta upp detta besök så länge det går och ibland ändå längre vilket innebär att jag har för vana att åka runt några dagar per år med körförbud. Jag brukar också ha för vana att betala maximala avgifter alla kategorier dvs ombesiktning var gång. Jag vet inte vad som flög i mig när jag denna gång, med denna för mig nya pärla till Mazda, plötsligt bestämde mig för att ta den utskickade tiden som kom från Svensk Bilprovning och betala och använda tiden som faktiskt låg den första månaden besiktning var möjlig. Men det gjorde jag. Jag betalade snällt 300 och glömde skriva upp tiden. Nu har jag ju en mycket god vän arbetande på Transportstyrelsen som givetvis talade om för mig då jag skulle i väg vilket således var i dag kl. 15.40 vid Hallsbergs bilprovning. Jag infann mig i god tid 20 minuter före utsatt tid, bara det!!!! Det händer inte ofta, de brukar snarare se mig komma in i sista sekund med skitigt vrak som de älskar att anmärka på. Mazdan var tyvärr inte heller helt ren men den imponerade på den trevlige besiktningsmannen som uppmanade mig att dricka kaffe (vilket jag inte vågade med tanke på kommande nattsömn). Han påstod att bilen var riktigt fin, inte en rostfläck, någon smart typ har underredsbehandlat pärlan. Så tro det eller ej men för första gången på evigheter behöver jag itne komma på återbesök. Inte ens handbromsen var dålig fast jag trodde det. Jag hintade lite om att det kanske var så när vi var i bromshuset besiktningskillen och jag (han var när jag tänker efter till och med riktigt snygg men det kom jag på först efteråt) att handbromsen kanske inte var jättebra liksom. Han bara log och sa att det var nog jag som var klen för det var inget fel på den och inte övriga bromsar heller. Om jag hade haft nån champagne hade jag nog tagit mig ett glas nu, det känns underbart att inte behöva laga bilen, det räcker att AC:n måste fyllas och tätas om jag inte ska nöja mig med att svettas förstås.

För övrigt har dagen inte varit så värst. Hade grymt svårt att somna i går, klockan var väl två sista gången jag kollade. Halv fyra kom Fkr T in och hade ont i magen, tog en alvedon och en stund senare skulle hon gå på toa och då hör jag henne spy över hallgolvet. Ägnade således del av natten till att tvätta mina spyiga fötter och torka golvet och ta hand om min stackars unge. Åkte till jobbet en och en halvtimma för sent för att få vända efter en timma och åka hem igen. Pannkakor var ingen bra idé för Frk T:s mage även om hon själv var övertygad om dess förträfflighet. Det är en aning svårt att övertyga henne om att man måste vara snäll mot magen efter en magsjuka. När jag var på besiktningen så ringde hon och bad mig köpa chips! Chips! Verkar ju lysande på en magsjukemage. Nåja, som den ibland förnuftiga mamma jag ändå är, så vägrade jag det inköpet trots ilska och tandagnisslan. Där gick liksom gränsen. Jag har dock inte legat på latsidan här hemma utan jobbat hela dagen med läroplanen inför hösten och tittat på engelska och musik, om det nu blir mina huvudämnen? Just nu vet liksom ingen hur det blir med någonting. Förvirrat kan väl sammanfatta läget på jobbet.

onsdag 15 juni 2011

Skynda att älska

...är Alex Schulmans bok om sin pappa Allan Schulman (legendarisk tv-producent som bland annat producerade Hylands Hörna) och den har jag nu plöjt igenom som en paus i deckarläsningen. Den är en kärleksförklaring till pappan som ändå inte väjer helt för pappans dåliga sidor även om de inte är i majoritet. Ett avsnitt är ruskigt otäckt och ger en skymt av en pappa som tydligen helt kunde tappa kontrollen men i huvudsak är det en ömsint och vårdande berättelse totalt olikt annat man kan ha läst av denne Alex. Han var ju berömd för sin elaka blogg ett tag. Han har en blogg nu också, en som är klart mycket snällare och mänskligare. Kanske var elakheterna tidigare en fas han behövde igenom.

Faser man ska igenom styr mina tankar rätt mycket just nu. Jag tänker hela tiden att det är en fas....nästa tar vid snart. Jag blir sjukt trött på mig själv för att jag tänker så mycket och för att jag får ihop de mest otroliga historier i min förvirrade hjärna. Kunde jag få ner dom på pränt skulle jag nog bli rik för det skulle bli bra böcker, tjocka böcker. "Boken" har annars fått vara några dagar, ska ta tag i den när semestern startar, bara två dagars jobb kvar, bara två!!

tisdag 14 juni 2011

Ny cykel

Önskas av Frk T till födelsedagen som snart stundar. Får damen välja vill hon ha en rasande dyr Cresent eller en Cupcake-cykel (ni vet den med en muffins/cupcake på sadeln). Nu har hon dessvärre en fattig mamma det stackars arma barnet och en ekonomisk och förnuftig pappa så någon cykel i 5-7000 kronors klassen lär det inte bli. Vi har denna eftermiddag ägnat tiden åt att kolla på cyklar i mer human prisklass och hittat tre stycken under 3000 som kan vara tänkbara. Nu ska vi bara ha ihop dom slantarna och det kan vara nog så svårt. Spanienresan kostar ju också och passen som vi ännu inte skaffat. Den här månaden ger mig spader och jag funderar allvarligt på att sälja all min gammal skit på loppis eller så, Forden ska ju säljas också om jag nu får ut den ur djungeln av högt gräs som växt upp runt omkring den så där lagom pittoreskt. Men, det brukar ordna sig på något vis, man trollar lite med knäna och får ihop det bara. Men jag gissar att den lilla damen vill ha något mer i födelsedagspresent också om jag känner henne rätt, några överraskningar kan ju vara trevligt.

För övrigt har dagen på jobbets ägnats år städning. Himlars bananer vad vi har att städa! Snilleblixtar i all ära (det var vårt kanonfina teknikprojekt vilket man nu kan skåda resultatet av på Kumla Bibliotek) men det gav skräp kan man säga. Vi har säkert 6 billass med teknikskräp kvar att köra till tippen. Dom undrade vad tusan vi gjort efter ett lass i dag och tvingade kollegan G att stå och sortera skiten en lång stund. Mycket är sorterat men allt går ju inte att få isär. Ovanpå detta så har vi all den vanliga städningen och flyttningen mellan klassrummen och den är inte att leka med. Jag har således jordens träningsvärk i benen efter brännbollen i går och nu också halvlama armar efter dagens släpande. Känns ju fint det....typ! Ha det hörni ;))

måndag 13 juni 2011

Skolavslutning!

Så var det dags igen, ett helt år har gått sen sist och nu ska de flyga vidare mot nya mål mina elever. Frk T hade också avslutning samma tid men som tur är har hon en underbar pappa och en underbar extramamma som tog hand om den saken. Hennes pappa är värd extra många kramar eftersom han räddade mig i dag trots att han själv var superstressad. Du är världsbäst Robin för du räddade Malmens lärares hela framträdande och jag ska vara dig evigt tacksam!!! Jag glömde givetvis skivan med den inspelade musiken hemma...inte smart... och jag har en enorm tur att Frk T som sagt har en snäll och hjälpsam far.
 Bästa mesta femman!


Min klass har alltid varit kanonduktiga på att sjunga och i år uppträdde de i flera olika konstellationer alla lika bra. Mest rörande var i alla fall talet de skrivit till oss och sången de hittat ny text till. Kollegan A och jag grät i kapp, jag lyckades i alla fall samla mig för att säga ett tack och önska dem all lycka framöver. Annars gjorde Roger H och jag ett bejublat framträdande som Liam och Virre vilket innebar att vi rappade om Kumla. Då vi gör dessa figurer spökar vi ut oss till nån sorts övervintrade hiphoppare som alltså rappar om Kumla och kantareller. Jag kan lova att min klass jublade, eller snarare skrek av skratt. Nog för att de vet att fröken kan spöka ut sig och vara helt galen men det här tog nog priset. Kan tillägga för er som sett detta i revysammanhang att vi tog bort sista versen (den med sexet i) för den passade inte riktigt för målgruppen.

Innan denna avslutning som föresten hölls vid Kumla Sjöpark så spelade vi traditionsenligt brännboll på skolan. Lärarna mot femmorna. Vi vann! Förmodligen för att vi fick barnen ur fattning totalt med vår mundering. Vi ansåg att brännboll spelas bäst i nattlinnen av nylonaktigt slag eller i t ex Gert Fylkingmundering a la Robert (iförd Hannas rosa kläder från åttan eller vad det var) eller Papphammarkostym a la rektor Hasse. Bilder kan komma när jag fått ur dem ur telefonen men ni får vänta lite. Ska se om jag kan få den från fejjan och hit men jag är inte säker på hur man gör...så man vet aldrig. Träningsvärken lär infinna sig i morgon i alla fall. Brännboll är väl det mest idiotiska man kan göra med en otränad kropp. Rivstarter och tvärbromsningar är inte bra för vare sig knän eller fotleder eller lårmuskler för all del.

Kvällen avslutades med grillning hos kamrat I i giraffhusen. Tack snälla du för att du tog hand om oss och för att jag slapp göra ett endaste dugg. Kramar!

söndag 12 juni 2011

Egna initiativ

Där har jag hamnat nu, jag måste ta mer egna sociala initiativ, inget flyter längre på med automatik. Det är nog bra men lite ovant. I åratal har jag hela tiden umgåtts med garderobsmannen, kamrat R. Jag har inte behövt anstränga mig för det, inte alls, ibland har jag till och med tyckt att det blivit för mycket av det umgänget (förlåt R men du vet vad jag menar). Sen blev jag huxflux sambo helt utan mental förberedelse. Det gick inte att ändra heller även om jag försökte, möjligtvis lite halvhjärtat, för man tvingar inte ut den man älskar när det är underbart att ha vederbörande hos sig. Men det hade varit klokare att göra som jag sa det vet vi alla nu med facit i hand och spillror att plocka upp. Vid samboförhållandet gick det ju också av sig självt. Någon finns där när man kommer hem och man behöver bara ta sociala kontakter när man har lust, annars kan man vara nöjd och njuta av varandra. Sen finns ju Frk T som den stora bästa glädjen i tillvaron. Men även hennes far vill ha sin beskärda del av henne och hon är i en ålder då hon vill göra annat än krama på sin mamma även om hon för all del ofta vill göra också det, tack och lov.

Sen var jag plötsligt inte sambo längre och garderobsmannen har hittat sin kärlek och kommer mer hit som vanligt folk, det vill säga när han blir bjuden eller då jag tjatar om hjälp med än det ena än det andra. Alltså inser ag att jag måste ta en massa initiativ. Ups så ovant, jag MÅSTE liksom ringa till någon om jag inte vill vara ensam! Det är klart att jag gjorde det förut också, men jag gissar att ni förstår skillnaden, den är markant och ovan. Nåja jag har massor med vänner och bekanta som jag borde ha besökt eller bjudit hit under åren och som jag inte tagit mig tid till så jag gissar att jag kan göra en lista. Sen är ju bara frågan i vilken livsfas dom är i? Om dom har tid och lust med mig?

I går förenade jag nytta med nöje och besökte gode vännen K. Främst för att jag är så in i helsike dålig på att posta brev och det var ju plötsligt bra för då fick jag kaffe och en två timmar lång pratstund med en klok och trevlig man. Vi är liksom lite i samma livsfas om än med olika inställning till sakens elände kontra bra-het (eget ord som liksom passar här). Låt mig säga att han har en något mindre deprimerad inställning än jag. Kan bero på att han kommit en längre bit på väg eller bara är en klokare person, vad vet jag?

Insåg i alla fall precis när jag skulle åka, att vi kommit på var sin helt liknade idé. Vi skriver "böcker" om våra liv, visserligen med olika syften men ändå. Kan det vara något med åldern? Man måste summera eller så. I mitt fall är det terapi kombinerat med skrivglädje. Jag gillar att skriva och det ska helst bli underhållande eller berörande. I K:s fall vet jag inte säkert så klart men det lät summerande och informerande. Kanske kan man få andra att förstå ens handlingar och tankar även om dom inte gör det förrän man är död och begraven och dom går igenom ens dator eller skrivbordslådor.

Insåg efter den eftermiddagen att jag ska ge mig på några sångtexter också, för som du sa, dom ska man skriva när man är nere i botten annars går det inte. Jag är ju fast besluten att gräva mig uppåt nu och inte djupare ner för där är så stenigt och jobbigt så jag orkar inte mer. Djupet får räcka helt enkelt för att begrava de känslor som ska begravas. Så alltså är det bäst att passa på med texterna innan jag är glad igen :-). Lugn alla omtänksamma underbara vänner, jag är glad nu med i alla fall lite då och då. Kram på er!

lördag 11 juni 2011

Omtanke

Jag vill börja kvällens inlägg med att tacka för all omtanke. Cypervärlden är bra på så vis, man får en massa omtanke och kramar, dessutom kommer fina hjärtan, ni vet ett < och en 3 vilket blir ett hjärta på fejjan. Kanske är det dumt att skriva att man mår taskigt speciellt om man som jag inte vill ha den där fina omtanken så där live när man träffar människor på riktigt om ni förstår hur jag menar. Eller det vill jag väl visst men inte för mycket så jag bryter ihop.

Det var inte så mycket värre igår än andra dagar varit, det handlade nog mer om mitt eget beslut och ställningstagande som blev tungt. Men just nu finns inget större val kan man säga. Tiden får visa hur snabbt jag klarar att byta fokus, men byta det måste jag. Det är svårt när man vet att det inte borde vara så men livet är inte alltid lätt och vägarna är sällan raka motorvägar. Det är kurvor, gupp och vägarbeten överallt som hindrar framkomligheten och ibland är det baske mig totalstopp så man får ta en annan väg helt enkelt men det kan ju ta ett tag innan man kommer loss. Blev väldigt metaforiskt i kväll.

Frk T och hennes klasskompisar har i alla fall haft en rolig kväll (hoppas och tror jag). Jag och kompisen L:s föräldrar har genomlidit tre timmar i en foajé till gamla församlingshemmet, där finns en träbänk och ett klinkergolv att sitta på. Nåja ungarna roade sig inne och ute, de lät mycket och var korta stunder något tystare. Klockan nio var vi klara med även städningen och kunde fara hemåt. Jag åkte till Berga med Frk T som har pappahelg. Jag hoppas du somnat nu älskade unge!

torsdag 9 juni 2011

Rädd och liten

Dottern var till Motorp i dag och badade vid Tripphult. Kul trodde jag, hon nämnde som hastigast att hon "varit på väg att drunkna" vilket jag inte tolkade så stort utan mer som att de busat och hon kom under en kompis och tog sig sen upp. Vi åkte och handlade till hennes fest i morgon, festen jag och en kompis mamma fixar för att klassen ska splittras i två delar till hösten. När detta var klart så tog vi oss in till Örebro och gick en sväng på marknadsafton, köpte ett par småsaker och tog oss hem till nio. Just när jag satt och mådde kass över ett mejl som helt klart var mindre roligt och jag var rätt borta i total okoncentration så säger Frk T; mamma skulle du bli ledsen om jag dog? Svish tillbaka till verkligheten. Det är väl klart, jag vet inte om jag själv skulle tycka det var så värst mycket mening med saker och ting då, svarade jag och då bröt hon ihop. Det där med drunkningen var i hennes sinne allvarligare än det låtit när hon berättat det på eftermiddagen. Hon hade verkligen hamnat under sin kompis och känt det som att hon skulle drunkna, hon hade blivit jätteledsen och gått upp efteråt. Hon hade sagt till fröknarna och de hade sagt att hon skulle vila en stund. Frk T är känslig och blir lätt ledsen och det är kanske lätt att tänka att det inte var så farligt, det är svårt att veta när det verkligen är allvarligt och inte, eftersom hon är som hon är. En incident till hade det varit när hon skulle simma ut och hämta något och inte riktigt orkat och då hade någon kompis hjälpt till. Ska tilläggas att Frk T är duktig på att simma, både bröst och ryggsim och att hon kan flyta.

Härom dagen hade vi en lång diskussion på fejjan om att bada ensamma och i vilken ålder. Frk T var inte ensam i dag, det var både lärare och föräldrar med. Vi pratade nu i kväll länge och väl om detta och jag fick henne nog att förstå att det känns ganska jobbigt för mig när hon vill åka ensam med kompisar till Kumlasjön och bada. Jag försöker tänka att hon är stor, 11 snart, men jag tänker också att det är mycket folk och trångt och man kan hamna under någon.... och ja hon förstod ikväll, helt klart. Det är inte enkelt det där med att släppa sina barn på egen hand och när olika saker ska/kan ske. Diskussionen vi hade på fejjan gällde i vilken ålder de skulle få vara ensamma vid Kumlasjön och på badhus. Det verkar som att de inte har någon riktig gräns medan många andra ställen har 12 år. Det skulle göra saken enklare för oss föräldrar om de satte 12-årsgräns i alla fall. Frk T har varit där med kompisar ett par gånger men jag kan inte säga att jag slappnar av direkt. Det är inte bara badandet även om det kanske är värst, det kan hända en del annat också. Alla typer där nere är inte helt vänliga och snälla kan man säga.

För övrigt känns det riktigt tungt just nu trots att sommarlovet står för dörren, bara en veckas jobb kvar. Jag skulle verkligen önska att jag mådde lite bättre.

onsdag 8 juni 2011

Blixtar & Dunder

Magiska under lyste med sin frånvaro för det regnade varken guld eller kärlek från himlen. Hade man kunnat ta tillvara elektriciteten i går hade man blivit rik. Frustrationen var fullständig innan det brakade lös. Det kändes som att jag skulle bli galen eller sjuk. Frustrerad är jag mest hela tiden även utan kvav, hysterisk värme men den fick mig i går att må rent fysiskt dåligt. Vatten i kroppen, speciellt händerna gör ont, sen mådde jag illa och trodde det var av hunger så jag fixade mat och åt lagom till åskväder nummer ett men fortsatte må illa. Sedan hämtades Frk T i pausen innan tvåan (åskväder 2 inte fotbollshalvleken) för hon var hos en kompis och bakade inför dagens Skogstorpsdag som jag hoppas klarar sig utan åska. När vi kom hem fick Frk T mat och det var tur jag lagat den innan eftersom nummer två som sagt var på ingång och jävlar i mig vad det åskade. Allt med antenner var redan utdraget men dvd:n kunde vi använda så vi tittade på "Vi hade i alla fall tur med vädret" tills strömmen gick. Då blev det becksvart så när som på blixtarna som för alla del lyste upp mest hela tiden. bara att tända stearinljus och vänta, Frk T var måttligt förtjust kan jag säga. Till slut kom strömmen tillbaka och allt gav sig och hon vågade gå upp och sova i "bastun", det gjorde även jag efter ett tag. Dator och TV fick vara eftersom jag inte visste och fortfarande inte vet om natten bjöd på mer åskväder, jag sov.

Jag hade flera idéer på blogginlägg i går men dem har jag glömt totalt. Kanske dyker de upp igen under dagen. Denna dag ska ägnas åt allt Studiefrämjandejobb jag inte hunnit med. Sedan är det bara tre elevdagar och fyra lärarstudiedagar kvar innan sommarlovet startar. Det ska bli grymt skönt.

måndag 6 juni 2011

Du gamla du fria....

Det är i dag den ska sjungas. Varför folk gnäller på FB och andra ställen om att den ska sjungas på skolavslutningar begriper jag lika lite i år som alla år. Varför man skulle sjunga den då fattar jag inte alls. Den blomstertid nu kommer är ju den viktiga traditionen för de flesta. När jag var liten sjöng vi också den vackra psalmen I denna ljuva sommartid men den har de flesta ungar inte lärt sig i dag. Om någon skola vill sjunga Du gamla du fria så får de väl göra det, men jag har då inte jobbat på någon skola där frågan ens kommit upp och varför skulle den göra det?

För inte alls länge sedan gick vi ju i skolan/jobbade på Nationaldagen och då sjöng vi alltid nationalsången och hissade flaggan på skolgården. Det gjorde vi när jag var liten också. Nu ska vi ju bli som norrmännen och fira av hjärtats lust, lediga är vi också. Kanske det är lite svårare att tänka tillbaka på 1523 jämfört med norrmännen som bara behöver backa till 1814 och se på sin självständighet även om den blev en smula kortvarig just då. Ni som tycker jag är förskräckligt allmänbildad kan ju testa Google.

Jag hoppas nu att alla ni som är med i fb-gruppen "vi som tycker att man ska få sjunga nationalsången på skolavslutningen" verkligen tar chansen denna dag. Att ni åker till en hembygdsgård eller Stadsparken eller Kumlasjön och klämmer i av hjärtats lust, det känns ju annars lite skumt när det mest är våra nya svenskar som firar Nationaldag, men på sina håll är det ett faktum. För det kan vara så att skolan inte tycker att just nationalsången är så himla viktig att den får plats i repertoaren på avslutningen man vill ju inte gärna ta bort Den blomstertid nu kommer.

Snäll och sensuell

Denna blåsiga men soliga dag tog jag goda vännen I och våra ungar som sammanlagt blir tre till antalet och åkte på Medeltidsmarknad i Wadköping. Kamrat I och jag konstaterade direkt att det fanns en del puddingar i dovt färgat linne ;). Såg på Frk Lugn att hon tänkt sig en rövarhövding medan jag såg en i ljust långt hår som nog kunde passa.

Jag fick faktiskt Fkr T att gå runt alla stånd innan hon fick tjata om inköp. Det var snarare jag som blev köpgalen. Två smaskiga kryddor inköptes efter att den medeltida damen låtit mig smaka på alla sorter. Hon ansåg att jag var mycket villig att smaka och modigare än de flesta. Hm undrar hur jag ska tolka det? Frk T fick en klubba med hallonsmak också. Sedan hittade jag ett ställe med oljor, låt mig säga så här; jag gillar oljor helt enkelt, för dom kan man ha till mycket. Kunde bara inte avstå från en som hette "Snäll och Sensuell", den måste helt enkelt vara bra till det mesta. Den medeltida kvinnan hade också en svart terrier bredvid sig, läcker och ovanlig ras kan jag meddela för oinvigda. Efter detta inköp gick Frk T och jag till smyckestället som tog betalt med kort (klar orutin att åka på marknad med bara en hundring i kontanter men kanske lika bra kan jag tycka). Frk T fick ett hängsmycke med en T-runa och jag slog till på ett armband. Vadå, jag älskar armband!

Efter denna resa i tiden återgick vi till nutid och åkte till syrran frm på kvällen för att gratta Lill Amy och svågern Andreas som äntligen har sållat sig till oss andra över 40. Han blev glad för grillen vi skramlat till men ville av någon anledning inte bära den ända hem fram på kvällskvisten. Nåja den kanske var lite tung ;)). Vi käkade hamburgare och munhöggs om allt. Min andra svåger Anders var på sitt mest morbida humör och högg på allt. Syrran trodde jag behövde räddas varpå jag förvånat tillstod att jag hade rätt kul och att jag minsann gjorde mitt bästa för att slå tillbaka. Lite skvaller fick jag också, bland annat om en räkresa för många år sedan - det ingick visst en rullstol - hm undrar verkligen om den åkande har det minsta minne av detta?

Torreveija  heter stället i Spanien som vi ska till för er som frågat och jag inte vetat, nu vet jag. Frk T längtar och ser fram emot tivolibesök och allt möjligt kul. Hoppas det blir bra i alla fall. Blir det trist kan vi alltid diskutera om solen skiner starkare eller svagare eller om det bara finns mindre ozonlager och för lite smog i luften. Haha man får i alla fall ha högre solskyddsfaktor Anders, även om solen troligen skiner svagare än för 100 miljoner år sedan. Mindre smog helt enkelt, tänk bara hur det blev när flygtrafiken stannade, överallt dit inte vulkanaskan nådde fick man ha solskyddsfaktor 50 ;)).

Nu njuter jag av att det faktiskt är ytterligare en dag kvar på helgen. Då ska den svenska flaggan firas om det skriver jag när det blivit mera dag och vi är mer än 18 minuter in på den 6 juni. Ni vet väl att vi firar att Gustav Vasa blev kung då, den 6 juni 1523? Visste ni inte? Nu vet ni ;)).

söndag 5 juni 2011

En avbruten lördagskväll

För det är väl lördagskväll? Man blir lätt förvirrad så här långa ledigheter. När jag kollar efter är det visst söndag nu med bara 39 minuter tillgodo. Har denna varma dag först fört djupa diskussioner på verandan, solat i Hästhagsbrottet medan modiga ungar badade i det iskalla vattnet och sedan besökt Örebro och några pubar. Frk T och hennes polare skulle tälta i grannens trädgård men hon ringde när vi stod och väntade på bästa taxiBittan och ville hem till en riktig säng. Staffan (den snälle nästgårdsboende barnvakten) satt lidande och försökte se på tv mitt i unghögen när vi kom hem.

Det var kanske tur vi hade lite lagom tråkigt. Eller, det var väl ok ända till det började blåsa. Örebro är en nice stad när man kan sitta på uteservering i linne och inte frysa ett dugg. Men vips så började det komma kalla vindar och det var plötsligt inte lika mysigt längre. Vi hade i alla fall redan smackat i oss hamburgarna så vi lämnade Bishop för värmen på O´Learys. Men vi insåg att vår åldersgrupp borde ägnat kvällen åt grillning vilket förmodligen de flesta andra gjorde för det är länge sedan jag var ute en fin kväll med så lite folk. Alla har väl redan roat sig klart denna helg kanske? Kvällen fick också en deprimerande underton när bästa M berättade att hon snart flyttar ända till Halmstad. Det är ju jättelångt bort och jag kommer sakna dig som fan :((. Fast jag fattar bättre jobb och bättre tider och inget som håller dig fast. Men ändå.... Bettan och jag planerade i alla fall in en Halmstadssemester i all hast, Tylesand är ju rätt ok på sommaren.

Ska nog knyta mig nu och hoppas på bättre sömn än i går. Efter fin vurpa i trappan i går natt efter grillning hos grannen så vaknade jag fyra med tokont i armen och nacken och sov uselt efter det, även om ingen i detta hus gick upp förränn efter 10. Sov korta stunder men vaknade hela tiden med en massa oro i kroppen och smärta i armen. Nu tänker jag sova som en stock, så det så. Gör det du också.

fredag 3 juni 2011

Ledigt

Ledig dag och ingen tidning, söndag eftersom Jesus tar sin flygtur till himmelriket. Hm, fick läsa lite i en gammal Latte och insåg att sex i snitt tar 18 minuter. Genomsnitt alltså, så ni vet. Brukar det gå snabbare så är det alltså någon annan som snikar åt sig mer tid och hålls man på i evigheter blir det inte många minuter kvar till andra krakar. Jag är lite sjuk jag vet, men det bjuder jag på. Sedan kom en stycken tekniskt någorlunda händig man hit och flyttade runt mina däck på bilen och satte dit det lagade hjulet istället för reservdäcket. Lyckligt konstaterade jag att bilen inte längre envisas med att dra iväg åt höger så fort man släpper ratten. Ja då, jag har tackat snällt, så det så.

Sedan infann sig ingen städlust alls fast jag väntade och väntade. Huset och trädgården skrek efter omvårdnad men min kropp såsade runt här och hjärnan fungerade inte alls som igångsättare. Fast sen kom hyresvärden hem och jag tog mig i kragen och lånade trimmern för att gå lös på kirskålen. Alltså jag hatar kirskål, ett jävla ofog som tar över hela trädgården om man inte ser upp. Y konstaterade på fb att det nästan inte ens hjälper att asfaltera, vilket annars kändes som ett bra förslag. Nu är den klippt i alla fall och jag ska nog täcka med tjock svart presenning och grus eller så. Jag såg ut ungefär som ett rappat rymdmonster när jag var klar, ni vet små gröningar från Mars. Sen bjöd jag i alla fall hit en massa folk på grillning av hamburgare, då fick jag till och med fart på snabeldraken. Tänk att jag alltid ska behöva bjuda hit folk för att få tummen ur. Nåja fem ungar har sugit musten ur mig så nu ska jag knyta ihop mig. Rena lakan har jag, kom jag just på, fast det är dåligt med någon att ha 18 minuters sex med, i alla fall i kväll ;)) sov gott!

onsdag 1 juni 2011

Sparsamhet

Inte är jag bra på det inte, men idag tog Bittan och jag en tur till Hallsberg. Bittan lägger gärna sina surt förvärvade slantar på allt möjligt som vi kan ha i revyn, glittriga skärp var grejen in dag. Sist vi var där, på Bra & Begagnat alltså handlade vi till Visor & Klavertramp och hittade ruskigt bra saker. Jag noterade då att det faktiskt fanns en hel del snygga kläder också och tro det eller ej men i dag hittade jag en jättefin linneklänning för 50 kr. Jag tror inte den är använd alls, förmodligen ett felköp. En linnetunika eller kavaj kan man kanske kalla den slank också med, för 40 kr, kanske från samma människa som insåg; att linne skulle hon aldrig ta på sig. Vintage tror jag detta kallas med ett tjusigt ord, nu ska man nog handla på lite flashigare vintageställen där det inte är fullt så billigt men vad tusan... snyggt var det och nästan gratis. Det var det inte på Maxi nyss, usch för matinköp.

Sen undrar jag om min lott i livet är att undra. Varför då kan man fråga sig? Jag gillar mycket mera att veta. Japp så är det!