måndag 30 november 2009
Adventskalendrar
Men sedan har man ju skaffat sig ett yrke som lärare vilket givetvis innebär att även de barnen förväntar sig någon form av kalender. Kvällen har därför ägnats åt att skriva siffror och namn med kristyr på pepperkakshjärtan. Fy för den lede vilket jobb, jag undrar varför jag helt enkelt inte köpte en chokladkalender?! Nu vill jag undvika godis så mycket som möjligt. Pepparkakor med kristyr är väl inte så mycket bättre men det känns ändå inte som godis på samma vis. Nu är det klart och så får det bli.
Jag har dessutom inhandlat rekvisita till morgondagens teater i skolan. Potatis, vitkål, morötter och ägg vilket ska ges till fröken som i kväll blev en magister i Ruskaby skola. Detta på grund av att eleven som spelar "fröken" är hjärtligt trött på att bli kallad tjej eftersom han har så snyggt hår. Att jag sedan spökar ut honom i klänning och högklackat gör väl inte saken bättre, kan jag tro, så nu blev han som sagt en magister och det går säkert lika bra. Det spelar inte så stor roll hur det blir eftersom vi ändå haft för lite repetitionstid, det blir nog bra kan jag tro. Elevens val är ett ämne som inte blir fullt så bra som man skulle önska, både för att vi är för lite folk och för att vi inte har några pengar att röra oss med. Det är svårt att ha pyssel utan material osv. Det är mycket som ska fixas och grejas med dessa sista veckor på terminen. Samtalen ska avslutas, Lucia, julfester, julshower och avslutningsrepetitioner. När jullovet kommer är man så slut att man bara vill skita i allt firande vilket givetvis inte alls går för sig. Men, men jag sover väl i mellandagarna.
söndag 29 november 2009
Första advent
Nu hade jag varit så finurlig att jag ställt dit en gästsäng som fått följa med från pappas vindsröjning vilket gjorde att jag: 1, fick den långa änden på soffan, 2, slapp höra kamrat R snarka eftersom han släpade in sängen i klädrummet. Detta gjorde att jag faktiskt sov en hel del och det kan man inte påstå att jag brukar göra där. Det innebär också att jag inte är så trött nu eftersom klockan var 10 innan jag vaknade i dag. No god.
Vi stack hit och åt frukost och begav oss sedan till våra repeterande kamrater och fortsatte därefter på julskyltning i stora Kumla. På torget var det dimmigt och lite trist men på biblan var det massor av folk. Mängder av utställare och jag blev givetvis tvungen att köpa lite knäck och kola av mina gamla Steneelver som samlar till sin skolresa. En liten ljuslykta som såldes av en förälder kom också med hem. Glada Kören sjöng tjusigt och Andreas och K-G spelade fint så det blev lite julstämning trots den täta dimman. I tunneln under järnvägen stod Lasse i lånad svart peruk och spelade en märklig version av Sommarnatt. Ungdomarna runt honom behövde lite hjälp med tonarten till den låten, men de gjorde definitivt att dimman lättade *skrattar*.
Väl hemma har jag tagit mig i kragen och målat klart Frk T:s byrå och fållat hennes gardiner så de slipper släpa i golvet. Detta sedan kamrat R övertalats till matlagning trots onda fötter. Han är ju som förut nämnts förbaskat bra på matlagning. Så det så.
lördag 28 november 2009
Märkeskläder - Nej tack
Nu ska jag efter en hundpromenad i kolmörkret hoppa in i duschen för att därefter bege mig till Kraxlokalen (lägenheten menar jag för er som tycker jag uttrycker mig konstigt). Där ska vi äta kex, ost, pepperkakor och mögelost och ...en massa gott. Samtidigt som vi pratar och har trevligt ska vi heja allt vi orkar på Micke. Micke Norsten är vår gamla trummis som i kväll är med i Dansbandskampen. Han spelar i Sannex som faktiskt lät riktigt bra (dansbandsmusik faller mig inte alltid i smaken om jag inte ska dansa förstås) när jag lyssnade på ett klipp på FB. Vi saknar Micke i Krax för han är en rasande trevlig och flirtig typ som passade så bra in i vårt gäng förutom att han spelar trummor jäkligt bra. http://sannex.nu är deras hemsida om ni vill kolla in dom. Ha en trevlig lördagskväll gott folk!
fredag 27 november 2009
Fredag!
Jörgen och Rickard spelar på hotellet ikväll och jag brukar alltid gå när de spelar offentligt men nu vete tusan. Dels känner jag inte att orken finns och Pizza vill nog inte vara ensam mer i dag. Dels är det lite trist om man inte är ett gäng, när bara kamrat R och jag går ut har vi sällan särskilt roligt. Risken är med andra ord stor att det blir Idol som vanligt.
För övrigt är Frk T nu äntligen vaccinerad, det tog 30 minuter allt som allt. Heder åt Kumlas vårdcentraler som bestämde sig för att vika denna dag för skolbarnen, äntligen ett vettigt beslut. Nu kan man förstås fundera över om Frk T skulle vaccinerats eftersom vi haft baconsjukan, men man är ju inte helt säker eftersom inga prover togs. Jag är allergisk mot ägg och hoppas därför jag haft svinis och därmed är immun.
Men, dom säger (och det bekräftades av sköterskan) att de som blir sjuka av vaccinet, får feber och så, är de som skulle blivit sjuka av influensan (fått den eller blivit exra dåliga). Så logiken säger mig; att får Frk T inga symptom är hon immun mot flunsan och då borde hon inte behöva dos 2, med andra ord. Sköterkan höll med mig om det men vågade inte lova att det var rätt tänkt. Hon ansåg att jag ställde sååå svåra frågor. Men, även hon höll med om att våra symptom stämde exakt med svinis. Men beslutet om dos 2 blir väl mitt eget kan jag tro. Ni som nu reagerar kan jag meddela att barn ska två doser eftersom de bara får en halv per gång. Vuxna som inte är i riskgrupp klarar sig med en dos.
torsdag 26 november 2009
Önskar jag haft kameran..
Jag beklagade mig för fritids över min gardinlöshet och de förbarmade sig så klart. Underbara fritids! I dag hade de plockat fram jättefina gardiner i rött vilket är min favoritfärg alla kategorier. Det är inte julgardiner direkt eftersom de går mer åt vinrött men det blev jättefint och mysigt. Kollegan A och jag slog våra kloka huvuden ihop och fick även till gardinstänger. Efter lite bändande så fick vi av dom i rätt längd och vi är ganska glada för att de inte syns uppe vid taket.
Ungarna sken som små solstrålar när de kom tillbaka från idrotten. Som grädde på moset hade jag även försett mig med granrisgirlanger (falska så klart) som jag klädde in tavlan man sätter teckningar på och dessutom hittade jag en krans. Efter att de gått hem i dag så fick jag fatt i en adventsljusstake, ja en sådan som är för levande ljus alltså, och en tomte så nu kan december och julen komma. Och, i morgon ska mina små solstrålar ha klassfest och jag slipper skämmas inför de föräldrar som ordnar kalaset. Det känns fint!
Nu gäller det att hitta Sagan om Sune på biblan och inhandla en ljuständare så jag slipper tändstickor i skolan. Hm de vill förstås ha en kalender också med ett paket för varje dag typ.... det får väl bli helgens fundering.
onsdag 25 november 2009
En lååång vecka
En sak som är riktigt jobbig är att jag även denna höst har så knöligt att andas. Småhostar och lever på astmaspray känns det som. Vet inte om det är mina kotor i ryggen eller om jag verkligen har astma men det känns skit. Nu ska jag göra ett sömnförsök, det har varit så där med den denna vecka.
måndag 23 november 2009
Vilken vecka att se fram emot
I morgon fortsätter det hela med att Pizza ska till C för att följa med på ögonlysning. Det är bra eftersom min bästa hundpromenerare är på vfu och inte har tid. Sen ska jag till Stf på möte med S och Frk T ska på teater direkt efter det. Onsdag gäller extraplanering på jobbet av Nobelfesten, jodå vi har en egen sådan den 10 december. Sedan ska vi ha adventsmys med medelhavsbuffé på jobbet. Kamrat R har lovat att ta Frk T till fiolorkestern för att sen åka hem och vara barnvakt. Pizza får nog bli kvar hos C den natten. Torsdag är det utvecklingssamtal som gäller. På fredag ska ungarna ha klassfest och förväntar sig att jag tittar in. Om jag sedan orkar så upptäckte jag just att Jörgen och Rickard spelar på hotellet... Jäklar vad det lät speedat så långt.
På lördag ska vi dessutom ses i lägenheten (krax sådan)och kolla på Dansbandskampen eftersom Micke vår "gamla" Kraxtrummis är med. Han spelar trummor i Sannex så vi ska rösta som fasen oavsett om dom är bäst eller ej. Söndag, ja då ska visst repet börja klockan 10 hahahahahahaha...
Sov gott och simma lugnt!
söndag 22 november 2009
Tjuvstart
Annars har Krax repat i dag om än inget av mina nummer. Ett besök på IKEA är gjort och därmed lite ljusinköp och sen tittade vi till systerysters husprojekt. Det går framåt med stormsteg. Nu är reklamen slut och Midsomermorden fortsätter. Solong.
lördag 21 november 2009
Nedervåningen städad
Hyresvärlden K har också varit duktig, han är nästan klar med innertaket i mitt pannrum, bra jobbat. Ungarna har jobbat ute också, de hjälptes åt att riva ner det mesta av den mördarväxande Humlen. Den har växt läskigt mycket detta år och jag har haft på känn att den blir hemsk att få ner till våren om den får sitta över vintern, duktiga ungar må jag säga.
Köket som var så fint ser nu ut som ett bombnedslag efter pizzabak och efterrättstillverkning. Det känns dock surt att skälla på den som tillagade maten även om man kan önska att vissa saker kunde ställas undan direkt. En stilla önskan bara, men man kan inte få allt här i livet.
Jag vet...
fredag 20 november 2009
Nada datorkväll
I morgon ska huset städas inför första advent. Snart ska ljusstakarna upp och då ska gardiner vara bytta och det ska vara rent. Det blir en hård dag i morgon. God natt och sov så gott.
torsdag 19 november 2009
Jag har en idrottshjälte
Självklart har denne rike knös pengar så han kan bada i dem och han behöver inte mer, men enligt kamrat R tackar ingen nej till pengar och får de inga så ställer de inte upp gratis. Enligt honom vill alla (med få undantag) ha pengar och det är alltså själva drivkraften för de flesta. Jag håller INTE med! Nej, jag tror inte alls att det är så för de flesta (då skulle till exempel ingen vara lärare eller jobba inom vården). Säkert är det så för en del eller till och med ganska många men långt ifrån för alla. Vi diskuterade teater och konst när frågan avhandlades och R hävdade att de flesta gör det de gör för pengar, även om det inte var därför de en gång började. Speciellt, menade han, att de som redan börjat tjäna pengar till varje pris vill ha mer.
Våra diskussioner kan bli ganska "intensiva" för att inte säga argsinta och det var därför så befriande skönt när jag på radion hör att Foppa (som definitivt redan tjänat pengar på sin sport)ställer upp för sitt lag och spelar gratis. Ett hjältedåd tycker jag, föreningsmänniska som jag är och alltid har varit. Möjligtvis är han ett undantag men i så fall lovprisar jag undantagen. Heja Foppa!
onsdag 18 november 2009
Vad i glödhetars....
Först ett klargörande om gårdagens inlägg. Det är inte föräldrarna som förväntar sig att vi lärare ska göra underverk och utföra mirakel. Lite korkat av mig att ta för givet att alla ska förstå så som vi lärare förstår saken. Pedagogiska Magasinet riktar sig till lärare och det är framförallt politiker som får sig en känga. De som beslutar om målstyrda läroplaner och de som ger skolan de resurser den har eller snarare inte har. Nej föräldrarna är ofta klokare än så och många kämpar med näbbar och klor för att deras barn ska få rätt hjälp och stöd. Men alla föräldrar har inte den orken, förmågan eller kunskapen. Skollagen säger en massa bra saker om detta men den lagen verkar inte vara till för att följas. Nog om detta för nu.
Nästa sak att reta sig på är den idiotiska planeringen av vaccineringen mot baconsjukan. Hur tänkte ni som planerade för vaccinering i Örebro och Kumla? Jag fattar verkligen inte. Alla vettiga människor har tagit för givet att alla skolbarn skulle vaccineras i skolan. Jag vet att flera skolsköterskor gärna gjort det och att de dessutom kunde tänkt sig att ta även syskon och föräldrar till skolbarnen. På vår skola hade vår skolsköterska säkert fixat detta på tre dagar, jag tror nämligen att hon vaccinerat 50 st per dag utan problem. Vi hade då dessutom vetat hur stor procent som vaccinerats, nu har inte någon, en aning. Folk ska stå i kö i strilande iskallt novemberregn i flera timmar, sen får de gå hem för vaccinet är slut. Jag vet vänner som tvingas ta ledigt utan lön för att vaccinera sina barn (som dessutom har astma) och det är bara att hoppas att de tar sig fram i kön i morgon.
Vad var det för fel på skåningarnas idé? De vaccinerar skolbarnen i skolan och sen får folk komma i åldersintervaller 15-20 åringar en dag 20-25 åringar nästa dag osv. På det sättet kan friska pensionärer som ska, men inte vill, vänta lite, och de unga som riskerar att drabbas av svår sjukdom få bli vaccinerade först. Nej minsann, här råder djungelns lag. Folk blir som galna, tränger sig i kön, blockerar brandkårens utfart (det borde de också tänkt på, 5000 bilar precis där brandbilarna ska fram), tar med 30 släktingar som plötsligt blir familj till ett barn. Ja historierna är många och den käre Fredlund pratar oavbrutet i radion. Det är ta mig tusan så dumt planerat så man tror inte det är sant.
tisdag 17 november 2009
En klok man
"Är det meningsfullt att ha ett regelverk som utgår från att bokstavligen alla barn ska klara alla de mål som sätts upp?"
Det kan man verkligen fråga sig, men vi lärare är supermänniskor som ska åstadkomma underverk även om ingen, bokstavligen ingen annan lyckas! (min kommentar). Denna Leif påpekar att i den bästa av världar är alla lyckliga, har jobb och utbildning, alla barn och ungdomar är välartade och väluppfostrade, läraktiga och inser tidigt att de tjänar på ett bra skolarbete med stöd av kloka vuxna förstås. Alla vet att världen inte ser ut så på långa vägar. Inte ens vårt välartade land kan skryta med problemfrihet. Ändå tycks det både mig och Leif som om debatten om skolan utgår från att denna "den bästa av världar" är möjlig bara politikerna fattar rätt beslut och vidtar rätt åtgärder. Debatten utgår från att alla barn (grundskolan omfattar faktiskt alla) ska klara allt i skolan, i princip samtidigt och på ungefär lika lång tid. Skolan ska alltså klara det som ingen annan del av samhället klarar och helst lite till. De som styr måste ha en enorm tilltro till oss lärare även om det inte märks i lönekuvertet (också min egen kommentar). Förväntningarna på skolan är gränslösa. Alla ska nå målen, alla ska komma in och gå gymnasiet och alla ska med andra ord få jobb. Nä nä inte det sista, för det kan inte vi lärare fixa, men det andra, jo då givetvis.
Ibland känns det faktiskt precis så som Leif Mathiasson så klokt påpekar och det blir ganska snedvridet. I Sverige och resten av västvärlden finns massor av sociala problem; arbetslöshet, segregation, utslagning, misshandel, kriminalitet, missbruk, ohälsa, vanvård, diskriminering m.m. Ingen tror väl att alla dessa problem går att lösa, eller? Det är knappast cyniskt utan snarare realistiskt även om man självklart kan ha visioner om det problemlösa samhället. Inget samhälle är starkare än sin svagaste länk, påpekar Leif, det vill säga människan i alla sin vilsna ofullkomlighet (önskar jag kommit på den tjusiga formuleringen själv). Den insikten försvinner då man börjar prata om skolan. Här ska underverk åstadkommas minsann.
Leif påpekar att man självklart ska ha visioner och höga ambitioner men han menar att om man utgår från att alla, verkligen alla elever ska nå målen som sätts upp så finns det en stor risk att man bygger in ett misslyckande i systemet. Alla kommer aldrig att klara detta! Istället för detta onåbara system så borde man prova att möta barn och unga i den vardag de faktiskt befinner sig i. Precis det, han så klokt påpekar, att vi lärare verkligen försöker göra dagligen. Att då hela tiden läsa fjantiga rankningslistor och missvisande statistik där "våra" unga är så dåliga eftersom inte alla når målen, gör att man blir såååå trött. Han har dessutom den goda smaken att benämna förslaget om att lärares löner skulle styras av elevernas betyg som HUVUDLÖST. Tack för detta Leif Mathiasson!
måndag 16 november 2009
En overksam kväll
Fiolövning
söndag 15 november 2009
Repetition
lördag 14 november 2009
Lite kul
Tidningarna är fulla av syftningsfel och ibland gör man dem själv också. Facebook är en stor källa till sådana blunders. Ofta slänger man bara in ett inlägg och tänker inte så noga efter. Det kan bli riktigt roliga saker och ibland bjuder man folk på stora möjligheter att tracka en. Som när gode vännen och Pizzas uppfödare C skrev: Siv och Carina-parning, dvs snabbt avklarat i Siv och Carina-väder dvs snöstorm. Det går ju liksom inte att låta bli att kommentera saken. Undrar lite hur dessa "valpar" blir och om det ens tar sig när två hunduppfödartanter får till det, tvivlar på att det ens hjälper med snöstorm.
En morbid historia utan syftningsfel är följande: Kokade sin egen mamma till lunch. Tänkte att nu har de väl fått det hela om bakfoten. Men karln hade tillrett mor sin till soppa och pasta i en hel månad. Domaren lindrade dock straffet eftersom han var utsvulten, han hade spelat bort alla sina pengar. Stackars krake!
Ha ha nu blev det kul på annat sätt. Rubrik i föregående nämnda tidning. Häggström : "Jag är gay". Kamrat R frågar "vem f-n är Häggström". Jag tittar upp och svarar "vet du inte vem Göran Häggström är, men, vad tusan är han gay det måste vara en sensation"? R: "Nä det är en bild på någon annan, en sportsnubbe, vem vet vem det är"? Jag: "det vet säkert folk som gillar sport". Men nu är jag nog trött, Göran heter ju Hägglund. Där ser ni hur dumt det kan bli.
fredag 13 november 2009
Ibland blir det som man vill
Äntligen fredag!
Första veckan efter svinis är nu avklarad och det känns gött! Kan inte påstå att jag känner mig helt pigg, jag är fortfarande lite snorig och hostar då och då men jag känner mig i alla fall inte sjuk. Sex utvecklingssamtal har det blivit denna vecka och jag betar av dom allt eftersom.
Helgen ska ägnas åt revyskrivande, lite städning och rep. Ska också kontakta några musiker för att testa och lyssna. Det är också viktigt att man trivs med varandra så vi får väl börja med att träffa tänkbara kandidater. Det känns ändå som att vi börjat repa i god tid denna gång och det känns fint att hinna en hel del repetitioner före jul. Lite reklam börjar bli färdig och K-G gör som vanligt ett gott jobb trots datakrasch i veckan.
Nu väntar jag på att kycklingkebab ska anlända då matlagningslusten inte precis infunnit sig. Soffan och Idol blir det ikväll. Egentligen skulle jag velat gå och se f.d Kraxtjejen Sofie som i kväll ger sin föreställning Ett frö, en knopp, en blomma i Betaniakyrkan i Åbytorp men jag känner mig inte i så pass bra form att jag orkar iväg någonstans. Jag vill inte heller lämna Pizza ensam mera denna vecka så det får bli soffan som sagt. Jag är övertygad om att Sofie gör det jättebra. Det lär vara en stark historia om en ung människas sökande efter sig själv. Har ni inget för er börjar det klockan 20.00.
Ett annat evenemang man borde ta sig an är KulturNatta som pågår just nu i Örebro. Man kan gå på dans, teater och konserter på massor av scener. Flera goda vänner deltar i olika uppträdanden och jag önskar er alla lycka till.
torsdag 12 november 2009
Behöver mer sömn! Eller i alla fall djupare sån!
En krock har uppstått inför julens bedrifter. Frk T har orkester- och dansavslutning samma dag. Den 1 december måste vi dela oss i två delar. Förmodligen måste hon välja och det blir nog inte helt enkelt även om hon just i kväll lutar åt dansen.
Åter till mig själv, eftersom Frk T åker till sin pappa i morgon är helgen fri att uttnyttja på bästa sätt. Egentligen skulle jag vilja gå ut och förlusta mig i morgon men det där sömnbehovet kommer förmodligen att göra sig påmint som vanligt när fredagen infaller. Denna första vecka efter sjukdomspärsen känns dessutom extra tung. Hm jag orkar faktiskt inte hitta på något vettigt att skriva om, god nattkramar på er!
onsdag 11 november 2009
Gud
Frk T hade en seriös fråga i samband med att det började, eller fråga och fråga? "Mamma visst är väl Gud en tjej"? Hm, tänkte jag och svarade jovisst så är det nog. "Varför säger R att det är en kille då och du säger att det är en tjej". Till saken hör att jag för att reta upp kamrat R hade tagit till Gardells gudsbild att Gud är en stor, fet, svart, lesbisk kvinna i någon diskussion i helgen. Det hela var ett skämt som märkligt nog satt fast i dotterns skalle. Något senare vid ett FB-inlägg kom jag givetvis på att jag skulle svarat. "Nja, Gud är nog en karl så mycket knäppt som händer i den här världen". Till saken hör, att jag i princip (bara i mina allra svartaste stunder möjligen) inte har så värst mycket gudstro alls egentligen. Finns det en sådan föredrar jag att tro att Gud är det goda inuti varje människa och i så fall får min variant vara en kvinna med vilken sexuell läggning som helst.
Nä nu börjar det bli djupt värre och klockan är över tio. God Natt gott folk.
tisdag 10 november 2009
Många reaktioner ...
Dagen har annars ägnats åt jobb. Lite lugnare i dag men samtidigt stressigare eftersom folk är; ja just det sjuka. Tio utvecklingssamtal fick ställas in förra veckan och jag håller som bäst på att boka nya tider. Kan inte låta bli att tänka på hur skönt det varit om jag nu hade gjort 15 samtal istället för fem men sånt är livet.
Frk T har tränat teater i kväll, trollteater där även jag förväntas göra en insats. Jag har dock inte tänkt repa till den förrän våren närmar sig. Nu gäller krogshowsrevyn Hackat & Malet som har premiär skärtorsdagen nästa år. Kolla gärna vår hemsida www.kraxkompaniet.se och ring sen till Barbro och boka biljetter. Vi brukar verkligen få till det på Rosendal. Barbro lagar ljuvlig mat som vi serverar på bästa sätt (vi övar på clementiner och torra bullar) vi varvar med sketcher och sång och publiken gör att det blir extra trevligt. Jag längtar till premiären det känns riktigt länge sen som vi var igång.
måndag 9 november 2009
Köp- och vikariestopp
söndag 8 november 2009
Efter rotande bland bilder
Trött
Vi började med mötet om att vi måste ha nya musiker eftersom våra inte anser sig ha tiden denna gång. Vår önskan är att ha musiker som vill vara med på samma villkor som vi i ensemblen och som känner för Krax på samma sätt som vi. Kanske inte i första hand musiker som har massor av andra spelningar som konkurrerar om tiden men vi får se hur det blir. Jag är tryggt förvisad om att våra nya medlemmar L och U som har mycket kontakter i den här världen löser detta på ett bra sätt. Vi har redan ett band som är sugna och vi får väl se vart det hamnar.
Jag och alla med mig kommer dock att sakna vårt band grymt mycket. Dom har varit med oss från start och hjälpt oss enormt mycket. De spelar fantastiskt bra och vi sjunger naturligtvis som gudar, de flesta av oss i alla fall *asg*. De är också experter på att spela ikapp aktörer som sjunger för fort, byta tonart blixtsnabbt eller när vi näst intill slåss om vilken tonart eller vilket tempo vi ska ha, helt enkelt lotsa oss rätt. De har gjort störtsköna versioner av olika låtar. Vad en liten gumma kan gno i sambatappning eller Det gör ont i tangotakt för att ta ett par exempel, ingenting har varit omöjligt eller för svårt och jag är rädd att vi blivit grymt bortskämda. Vi har med andra ord höga krav och det tror jag man ska ha.
Vi kommer också sakna deras råa skämt och galna upptåg. Just när jag skriver detta vet jag inte riktigt hur vi ska överleva utan dom. Fast vi måste ju och vi har faktiskt rätt gott om tid för en gång skull. Sorgligt är det i alla fall. Men problem är till för att lösas. Jag har bara inte riktigt fått tillbaka orken ännu men den brukar komma när det brinner i baken.
Ni är välkomna tillbaka om ni ångrar er, det vill jag ni ska veta. Och tänk på hur mycket ni kommer sakna oss, gör det!
lördag 7 november 2009
Produktion i sista minuen
Sketcherna då, ja det kan jag inte berätta så mycket om, men en handlar om fyra tjejer i en bar som diskuterar, ja vad tror ni? Män, såklart. En annan handlar om två bönders tankar och konversation, eller snarare brist på konversation kan man kanske säga. En tredje ger våra berömda reportrar möjlighet att återkomma. De har slutat på NA och övergått till Kumlanytt vars berömda filmare också får vara med på ett hörn. Reportrarna extraknäcker lite också, i Åsbro, typ. Det hela slutar med K-G:s sång om en märklig familj.
Mer svinis - smittorisken
Åter till smittspridningen. Jag skrev om min kalasfajt på Facebook och en massa kommentarer kom såklart. De flesta hjälpsamma i argumentationen med Frk T. En länk påstod att flunsan smittar sju dagar samtidigt som den precis som sjukvårdsupplysningstanten sa att man ska vara feberfri i två dagar. Aha, motsägelsefullt! Om jag bara har feber i en dag då och är feberfri i två, smittar jag ändå i sju dagar????
Således bestämde jag mig för ett samtal till, till sjukvårdsupplysningen. Detta eftersom det finns en stor oro i Frk L:s familj också och vi brukar alltid träffas när hon är hos sin pappa. 25 minuter fick jag vänta i telefonkö men jag fick tydliga svar:
- Man smittar som mest dagen innan man blir sjuk och då vet man inte om det.
- Man ska vara feberfri och känna sig bra i två dagar innan man går till jobbet/skolan och då räknar man med att man inte smittar längre. Glöm det där med just sju dagar.
- Hosta får man räkna med att göra länge och man kan inte stanna hemma pga hosta och snorighet (utan sjukdomskänsla) för då kan man bli hemma hela hösten.
- Om man är paniskt rädd för smitta kan man inte gå ut eftersom massor av människor går runt och smittar utan att veta om det. Man kan undvika stora folksamlingar och hålla lite avstånd till människor. Inte ta i hand osv. Tvätta händerna såklart.
- Man smittar inte andra för att man träffat någon som är sjuk om man inte själv har symptom. Det finns det inga belägg för (viss oro för sådant finns därför frågade jag).
Man kan gå in på http://www.1177.se/ för att få svar på sina frågor om man vill slippa telefonkö. Det här innebär att enda sättet att skydda sig är att vaccinera sig. Nu är visst vaccinet slut och man får finna sig i att vänta tills nytt kommer. Men jag kan trösta er med att influensan inte varit värre än någon annan rejäl förkylning. Två till tre dagar med hög feber, ont i kroppen och hosta. (Frk T var också dålig i magen en dag och det drabbar mest barn). Sen kan man vara mer eller mindre förkyld och också ha halsont.
Självklart blir man rädd när folk dör men de flesta som dött har haft någon mer allvarligt sjukdom som hjärtinfarkt, lunginflamation och sånt. Sen är det så, att procentuellt dör det fler av vanlig influensa men efersom så många fler människor får denna, så dör naturligtvis fler personer (det säljer också fler tidningar att skriva om saken). Visst är det otäckt och man blir rädd när ens barn har hög feber och bara sover. Även vanlig influensa är läskigt speciellt för gamla och svaga. Vid minsta problem med andningen eller om den sjuka blir okontaktbar ska man söka vård. Sen tror jag det är klokt att inte vara helt ensam om man blir sjuk. Någon orädd släkting eller vän får nog offra sig och titta till en lite. De flesa blir trots allt inte så sjuka och man kan inte vara så rädd att man blir handlingsförlamad. Är man det, kan man faktiskt inte ens gå vare sig till jobbet eller till ICA.
Jag känner mig utled på denna svinhistoria nu och i fortsättningen ska jag nog blogga om något annat annars tappar jag väl alla mina gulliga läsare. Nöff på er och smittfria kramar.
fredag 6 november 2009
Pussel istället för städning
Icke sa Nicke, jag lägger pussel! Ibland tror jag att jag är totalt dum i huvudet. Jag har massor att göra som jag inte orkat när svinis var som värst, men jag, jag startar ett pussel. Vad händer när man börjar med ett pussel (som givetvis har en helsikes massa gröna skogsbitar)? Jo man kan inte sluta förrän man är klar.
I morgon måste jag städa lite, skriva ut ett antal sketcher, förbereda möte innan repet med revyn, ringa upp han som aldrig ringer upp mig för att få den information jag behöver och tja lägga pussel då. Nu är klockan över ett och jag ska hosta mig genom natten. Kan meddela nyfikna att en urtrist hosta är en svinpåföljd som jag gärna klarat mig utan.
torsdag 5 november 2009
Feberfri
onsdag 4 november 2009
Svininfluensa med 98% säkerhet
Frk T blev också ganska rädd och orolig när de i går på Lilla Aktuellt tog upp folkpartisten i Örebro som dött i svininfluensa. Där sa de inte att den egentliga dödsorsaken var hjärtinfarkt men att han också hade haft influensan, så stod det i tidningen i dag och på nätet i går. Nåja vi fick i går kväll ha ett samtal om riskgrupper och att vi inte tillhör någon sådan.
Fjärde/femte sjukdomsdagarna var lite kritiska sa damen i telefonen och blev man markant sämre då skulle man söka vård. Likaså om man sjuknade om efter att ha blivit klart bättre. Att Frk T ska vara hemma hela veckan rådde det ingen tvekan om i alla fall.
Detta har i mitt fall inneburit 10 uppskjutna utvecklingssamtal och det känns ju inget vidare. Men sjukdom är ju en del av det trista i livet som man ibland får stå ut med. I mitt fall är det mest en trist hosta som hänger i och trötthet. Annars är det bra trist att gå här hemma. Frk T ansåg sig så frisk att hon kunde gå till skolan i dag trots att hon fortfarande har lite feber. Inte så hög som i går vilket gjorde att hon kände sig kanonbra. Hon är rätt utled på Hanna Montana nu och vi har spelat ett spel och lagt lite pussel, inget faller henne dock särskilt bra i smaken när rastlösheten sätter in.
tisdag 3 november 2009
Klättrar snart på väggarna!
Gårdagen var inte särskilt rolig, dels blev Frk T sjuk som sagt dels hände en annan riktigt tråkig sak som jag inte vill släppa ut i offentligheten ännu. Så mycket kan jag säga att det kommer att förändra en hel del för ganska många, dessutom kräver det en massa jobb och det känns grymt sorglig (obs ingen har dött eller något sådant). Nåja man kan inte alltid få det som man vill (det ska Gudarna veta som min mamma skulle sagt om hon levt) det är bara att försöka få ut något gott av det.
För att tänka på roligare saker så ringde min pappa och berättade att allt var klart med huset han håller på att köpa. Det ligger bara en mil från Örebro men nära till sjön där han vill ha båten. Det låter betydligt bättre än den friggebod han bor i nu efter att han sålt huset till syrran. Sommarstället han bor vid nu ligger nästan ända vid Arboga. Det har känts sådär att ha farsan så långt bort, vi träffas alldeles för sällan som det är nu och det skulle inte blivit bättre om han skulle bo permanent i stugan. Dessutom är han inte purung längre och att då sätta igång att bygga ytterligare ett litet hus och ett garage är väl stora projekt. Jag har inte sett det han nu köpt men enligt syrran ska det vara betydligt större och mer färdigt. Skönt.
måndag 2 november 2009
Höstrusk och mer sjukdom
Lite glädjande är att mina elever skött förmiddagen med vikarie bra och jag knackar i bordet och hoppas att eftermiddagen och morgondagen också går bra. Vi har pratat om hur man är när det kommer vikarie och det kanske har gjort lite verkan. Ni som alla gått i skolan kanske minns hur det var när det kom vikarier? Testing, testing! Nu är kollegan M som är där inte helt okänd för dom men inte så känd heller.
Sen kommer trista mail med problemsaker och jag orkar inte riktigt just nu. Fy nu vill jag att den här dagen ska bli bättre.
söndag 1 november 2009
Är eländet slut på ett tag nu?
- Folk inte kan gå på fotboll (om man nu gillar sporten) med sina barn - för farligt.
- Folk i stan där dylik match spelas håller sig inne ett antal timmar före och efter match - för farligt att gå ut.
- Affärsidkare bävar och fasar för hur många skyltfönster som är trasiga nästa dag - säkrast att stänga och skynda hem innan de kommer.
- Extrapersonal tas in för att plocka bort alla lösa gatstenar och annat kastbart innan match - de kommer nämligen att användas till annat än att bygga gator med.
- Man tar in alla tänkbara poliser man kan uppbringa liksom hästar, hundar, sköldar, hjälmar och annat försvarsmaterial - ungefär som om vi skulle ha inbördeskrig eller om norrmännen fick för sig att attackera oss.
- De som kommer tvåa inte vågar gå in på planen och ta emot sina silvermedaljer eftersom vinnarnas supportrar fyller hela planen och de vill av någon anledning inte fira snällt.
Ja ni får tycka vad ni vill men jag fattar inte. Om fotboll en gång var roligt, jag kan ha förståelse för att många tycker så, så har det fullständigt mist sin charm. Massor av människor spelar fotboll och älskar denna sport. Att det ska vara så förbannat svårt att ta sig till och från en match och sen titta när andra spelar utan att slåss och leva fan!
Svåra val
Fråga nummer två: Djävulen bär Prada eller Morden i Midsomer? Detta I-landsproblem har uppkommit pga att jag beslutade mig för att vara hemma i morgon nämligen. Annars hade det utan tvekan blivit Morden eftersom det slutar kvart över tio och det andra kräver nattligare tittande. Nu måste jag inte svära över klockan som ringer kvart över fem utan kan sussa på lite, nja mycket längre. Dom flesta mord i den engelska påhittade regionen har jag redan sett minst en gång så filmen borde ligga bra till.
Fasiken jag har haft så många bra bloggidéer när jag haft feber men inte orkat och nu har dom flugit sin kos. Jag kan förstås gnälla över att jag missade Krax rep i dag vilket kändes surt men det överlever jag. Torka alltså men det kanske dyker upp något under kvällen och då återkommer jag väl.