Det är, hör och häpna, Foppa. Ni kanske inte tycker att det är att dugg konstigt, men det är det. Jag är nämligen totalt ointresserad av lagsport, särskilt om den innehåller något bolliknande föremål och där ingår även puckar. Tittar på sport, gör jag nästan aldrig och det beror alltså inte på Foppas skicklighet i rinken att jag skriver detta, utan på han är en hjälte på annat vis. Foppa är nämligen en sann föreningsmänniska, förstår ni. Han har beslutat sig för att spela gratis för Modo resten av säsongen eftersom de har så taskigt med pengar!
Självklart har denne rike knös pengar så han kan bada i dem och han behöver inte mer, men enligt kamrat R tackar ingen nej till pengar och får de inga så ställer de inte upp gratis. Enligt honom vill alla (med få undantag) ha pengar och det är alltså själva drivkraften för de flesta. Jag håller INTE med! Nej, jag tror inte alls att det är så för de flesta (då skulle till exempel ingen vara lärare eller jobba inom vården). Säkert är det så för en del eller till och med ganska många men långt ifrån för alla. Vi diskuterade teater och konst när frågan avhandlades och R hävdade att de flesta gör det de gör för pengar, även om det inte var därför de en gång började. Speciellt, menade han, att de som redan börjat tjäna pengar till varje pris vill ha mer.
Våra diskussioner kan bli ganska "intensiva" för att inte säga argsinta och det var därför så befriande skönt när jag på radion hör att Foppa (som definitivt redan tjänat pengar på sin sport)ställer upp för sitt lag och spelar gratis. Ett hjältedåd tycker jag, föreningsmänniska som jag är och alltid har varit. Möjligtvis är han ett undantag men i så fall lovprisar jag undantagen. Heja Foppa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar