söndag 29 januari 2012

Mår så där...kan man säga

Ibland undrar man ju. I onsdags var jag ju hos kiropraktorn som jag redan skrivit om och i går fick jag ont i hjärtat. Ja ingen kärlekssorg (där är det snarast stelnat typ) utan mer fysiska småhugg alltså. Ja jag vet man kan ha det och det är inte farligt men ska det inte ta slut? Det kom i går på dagen och håller på fortfarande. Det gör inte så ont att man inte står ut och inte ut i armen eller så men det är ruskigt irriterande.

För övrigt känns kroppen sliten och jag gissar att jag behöver mer tid hos H. Annars har det varit en skaplig helg om man bortser från dagens förmiddag. Vi hade en lysande bra kväll på Sturepalatset i går när Forever Young och pausbandet Karlsson Blues project spelade kvällen lång. Folk dansade och ögonen lyste av glädje, även vi i personalen tog oss en svängom när tid fanns för det. Tillsynsmyndigheten (de som ger oss alkoholtillstånd) var på ett besök också och det enda de tyckte vi skulle ändra på var att vi borde haft en maträtt till så det får vi fixa nästa gång. Annars är vår publik städad och bra. De dricker öl (vilket ju är rätt bra såklart) och rödvin men slutar en timme innan kvällen är slut. För då sålde vi just ingenting. Förnuftiga människor måste jag säga. Det finns dock en del kvarglömt i garderoben i källaren, folk går hem utan skor, jackor och glasögon. En herre gick med flit hem utan jacka eftersom han befarade att hans låg inklämd längst in (han kom först) och han skulle hämta den i dag men.....han kanske sov dagen lång?

På förmiddagen drabbades jag av depression - jag betalade räkningar. Ingen favoritsysselsättning men denna gång var det värre än värst. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra för att trolla fram de 4000 som fattas. Jag fick ju för mycket lön i december som gick till julklappar - innan jag visste att det var för mycket.... nu fick jag alltså för lite, tja, eller ni fattar. Alltså räcker det inte. Jag ligger ju inte precis i fas innan heller. Det gör mig galen och det är kanske det som ger mig hjärtinfarktkänslan. Gjorde en budget och insåg att om jag låg i fas och inte efter med en massa skit så borde jag ha 5-6000 över när jag betalat de räkningar jag har jämt.....undrar när jag ska komma i den fasen? Kan det droppa ner sådär 10-20 000 över mig tack!

Krille kom in och gjorde saken lite bättre när han berättade att han bytt däck på mitt gamla bilvrak så jag kan sälja vinterdäcken och skicka vraket till skroten. Tack till värstabästa hyresvärden...undrar hur mycket man kan få för däcken? Knappast 4000 ;) fullt så bra är de inte.

Till lite positivare tankegångar. I dag har vi repat inför vårt gig hos väntjänsten, härligt att ta upp gamla sketcher igen. Vi har också bestämt vad Krax ska hitta på för kul under våren. Det blir två temakvällar kan jag avslöja... planeringen har precis börjat. Men det blir ett tema per kväll med mat, sketcher, musik, kanske dans och kläder efter ett speciellt tema. Jag återkommer när vi planerat lite mer...lite nyfikna kan ni gott vara. Nu ska jag åka och hämta Frk T som åkt skoter i Värmland dagen lång. Trött gissar jag.

torsdag 26 januari 2012

Lång dag i dag

Och en ond... inflammation i höften enligt H. I går var jag på kiropraktorbesök...ett grymt efterlängtat då min kropp skrek efter korrigering. Det "knaakade och brakade" mest överallt och jag höll sånär på att glömma min onda höft (blev nog efter ryggen på nåt sätt). Tja nu glömmer jag inte fanskapet kan man säga. Inte lätt att sova i går kväll inte. Vaknade ur lag alldeles men fick inflammationshämmande tablett av snäll kollega (en del av dom har fullt utrustade medicinskåp på jobbet till allas vår smärtsamma glädje). Det hjälpte och jag fick ett par med mig i reserv.

Dagen flöt fram i bra fart med biblioteksbesök, rastvakt och smartboardkurs och var inte slut förrän vid fem. Snabbt som blixten till Frk T:s ridning som gick så fint så och sen styrelsemöte med Krax. Nu är jag slut och snurrig i bollen minst sagt. Har glömt en massa viktigt som måste göras i morgon men jag tackar min lyckliga stjärna för mina underbara kraxkollegor. I dag får Charlie stjärnan, stor kram för att du köpte "priten" till helgen. Är så tacksam och lycklig över att slippa bära ölbackar denna vecka. Stor kram till dig!

Sossarna har fått en ny ledare...som jag nog aldrig sett förr, Stefan heter han visst. Vi får väl se hur det blev....hade hoppats lite på Jan Eliasson...jag vet, han är för gammal men så sjukt smart och klok. Nåja den här kan säkert inte vara sämre än föregående i alla fall. Sov sött.

söndag 22 januari 2012

Snart ny vardag

Söndag kväll. En kväll av ångest eller förväntan? Det beror kanske på vem man är. Frk T lyckades givetvis ramla och slå i axeln i den hårda isen när vi kom hem, så vad hon känner handlar nog mest om bandage som inte sitter kvar eller är nog långt. Suck, hon är otursförföljd den ungen. Jag hann inte få fram "nej ta ut påsen från den här sidan för det är snorhalt där" innan olyckan var ett faktum. Stackars krake.

Annars har helgen flutit på lugnt och mest rätt tråkigt. Just nu känns livet tråkigt. Jag är dessvärre inte uppe i någon intensiv repetitionsperiod även om vi ska börja så smått med det snart. Vad det blir vet vi inte riktigt för det finns flera förslag, men det tar ju ett tag innan man blir uppslukad. Varenda käft i min närhet har stadgat sig så jag känner mig ganska ensam. Det blir bättre snart för saker händer och rullar på men nu känns det lite ruttet.

I går kväll la jag beslag på I för kamrat R körde ljudet åt Glöd som gjorde ny succé på Sparbanksbörsen. Trevligt var det och vi åt god mat när vi väl fått proppar på rätt ställe. Rackarns, nu kom jag i håg att jag glömt köpa proppar, 16 A tog slut! Jag fick låna en värmefläkt som jag i onödan satte igång i går....hehe det gillades inte av mitt elsystem, det blev bäcksvart precis när vi var vid andra tuggan på skaldjurssalladen. Nåja vi fick ljus i huset efter ett tag och luftvärmepumpen tuffade igång. Värmefläkten får B tillbaka. Blir det kallt får jag väl köpa en gasolkamin vilket jag fått ett tips om. Låter lite läskigt men det kanske är helt ok. Annars kan man fortsätt hoppas på varmt väder.

I dag har en del kraxare varit duktiga värre. Kamrat I och hennes nya darling J har slagit isär den eländiga extrascenen, hyresvärden min har lovat att fixa nya stänger i klädförrådet under veckan, jag själv städade förrådet. Jag möblerade om och såg till att ena sidan nu är skapligt tom för att få upp de nya stängerna i taket, sen ska kläderna upp. Kamrat R fick äntligen upp och ljus på den sista utrymningsskylten i palatset och fyllde i brandbesiktningspappren. Sånt är viktigt för att få tillstånd att sälja lite starka drycker nämligen. Nåja vi har haft utrymningsskylt förut med, vid den bästa och största vägen ut. Jag hoppas att det aldrig börjar brinna men gör det, det så önskar jag att flertalet tar den stora vägen ut och inte trasslar sig bakom scenen (bara för att där finns en skylt nu) och ner för trappan i källaren även om man faktiskt kan komma ut även där.

Märkligt att stavningsprogrammet anser att ordet "utrymningsskylt" borde bli "stämningsskapande"??? Att den envisas med att man ska särskriva (se där, även "sär-skriva" ska delas anser stavningsförstöraren) har jag lärt mig bortse från, men ibland begriper jag inte hur hjärnan funkar på den där lille typen som sitter inne i datorn och anser sig kunna stava ;)). Stämningsskapande, tja utrymningsskylten lyser fint i grönt, det kanske kan skapa lite stämning. Usch vad jag blarrar.... sov gott i natt och ha en fin vecka, en bra vardag alltså.

torsdag 19 januari 2012

Varför så trött?

Jösses det känns om att jag skulle kunna sova jämt...fast egentligen tror jag att jag är förslöad, försoffad eller vad man ska kalla det. Jullovet var för slappt helt enkelt, för mycket soffa, för mycket choklad och annat elände som omvandlas till kroppsfett jag inte vill ha.

Jamen sätt igång och träna då! Jomenvisst, men jag orkar fasen inte...typ så känns det. Jag inser att inaktivitet inte är min grej mer än högst en vecka i taget. Alltså måste här startas något projekt som gör mig lagom stressad. Frågan är alltså vad Kraxkompaniet ska hitta på härnäst? Det är nog något sådant som måste till om jag inte ska gäspa käkarna ur led.

Annars flyter dagarna på. Studiefrämjandejobb igår som innebar lite flängande hit och dit en massa mejl och till Hallsberg med tillståndet till Forever Youngkonserten den 28 januari. Festsugna Kumlabor eller för all del mer långväga gäster gör klokt i att boka biljetter. Vi har hälften bokat utan att vi satt upp en enda affisch, bara genom facebook faktiskt. De drar de där 60-tals diggande musikerna, härligt. Fast i dag har bästa Inger och Charlie satt upp affischer förstås...så boka.

Den 18 februari ska vi också ha roligheter för oss på Sturepalatset. Made in Länet, då kan du få uppträda på scenen om du kan presentera något kul. Sjunga, dansa, ståuppa eller något mer udda. Säg till om du vill visa dina färdigheter. Detta är väl främst för Kumlingar förstås eftersom det här en sorts turné av Länsteatern. Jag återkommer säkert mer om saken.

I dag har jag jobbat på skolan och både haft en bra dag med ungarna och blivit heligt förbannad på sådant man får stå ut med i det här yrket (men inte kan göra ett dugg åt och politikerna är alldeles oskyldiga den här gången). Kvällen har tillbringats i stall och ridhus när Frk T och Lilla h ridit, det gick fint för dem båda och Lilla h var strålande glad för det. Nu är jag som sagt trött, funderar på om jag ska se programmet som gör mig förbannad eftersom de skickar ut stackars tjockisar som behöver all viktminskningshjälp de kan få. Biggest looser alltså, fast jag upptäckte förra veckan att de faktiskt inte övergav dem som åkte ut och det var ju tur för annars hade jag valt "Två och en traktor från Rumänien"............ja jag vet, det är ett påhittat program som ska verka riktigt, riktigt tråkigt.....och det gör det väl? Men då skulle jag garanterat somna. Sov gott.

söndag 15 januari 2012

Viktigt i livet!

Oj jag har inte skrivit sen  i tisdags, undrar varför? Men jag har förstås varit lite trött under första hela jobbveckan. I morse blev jag i alla fall stolt över vår morgonblaska. Åtta viktiga sidor om barn. Barn som borde omhändertas, barn som omhändertas men återlämnas till icke fungerande föräldrar, barn som omhändertas av icke dugliga fosterföräldrar, barn som omhändertas av mycket dugliga fosterföräldrar som lever med skräcken att de vet att en dag måste de kanske återlämna dessa trasiga barn till något de inte vet om det fungerar med eller inte. Det skär i hjärtat att läsa men jag blir oerhört glad att NA tar upp frågan. De har spottat upp sig ordentligt på sista tiden med sina seriereportage.

Min goda vän E som jag lärt känna just för att hon är fostermamma har också skrivit om detta i sin blogg i dag och hon har 20 års erfarenhet. 20 år som fosterförälder! Det imponerar! Ibland förstår jag att det är tungt och ofta gissar jag (hon kan ju inte berätta så klart) av det hon skriver att det är just sådant som det står om i dagens tidning. Barn som är trasiga och inte alls har lätt att anpassa sig, som inte litar på någon eller något. Barn som måste återlämnas till sina biologiska föräldrar. Barn vill givetvis vara med sina föräldrar, de skyddar nästan alltid, även usla föräldrar, men det finns säkert en stor kluvenhet och rädsla. Fy vilket svårt jobb de har, de som sitter med dessa frågor i knät hela tiden.

Vi lärare fick oss också både ris och ros i tidningen. Ibland ser vi inte, ibland ser vi men gör inget. Så är det säkert men min erfarenhet är den här: Vi ser, vi anmäler och sen vet vi inte ett skit om vad som händer. Jag har under mina dryga fem år som lärare anmält till socialen ett flertal gånger då barn farit illa. Aldrig får man någon återkoppling. Vi vet inte om de gör något överhuvudtaget. Ibland får vi en lunta papper att fylla i och då förstår man att de utreder i alla fall, sen ingenting. Sekretessen gör att de inget får säga något men ofta önskar man sig ett lite öppnare system. Hjälpte det barnet att jag anmälde? Blev det bättre? Blev det sämre? Snälla, hände något alls? Hur ska barn kunna lita på att vi i skolan hjälper dem när vi själva inte ens vet om vi kan hjälpa?

NA fokuserade på något riktigt viktigt och det är att alltför mycket grundar sig på föräldrarna och inte på barnen. Föräldrarna har oerhört mycket att säga till om i vår lagstiftning. Det är något vi ofta diskuterar på min skola när socialen är inkopplad. Det verkar hela tiden som att det är viktigare att föräldrarna mår bra, får som de vill och kan välja och bestämma istället för att fokusera barnens bästa. Det är klart att man ska försöka hjälpa föräldrar att klara sin roll men jag blir tokig när de inte tar emot hjälp utan ständigt letar fel på sina barn, istället för på sig själva.

När har man förverkat sin rätt att vara förälder? När man slagit sina barn? När man förgripit sig på dem? När man inte ger dem mat och kläder? När man super, knarkar och fnaskar? Tja, det kan man fundera på. Det finns ganska många som får fortsätta som föräldrar trots ovanstående kardinalfel. NA berättade om en fosterförälder som fick tvinga barnet att träffa en förälder som förgripit sig på det. Socialen var säkert med och det var säkert inte utan övervakning, men vad fan. Har man gjort något dylikt, då är man körd i mina ögon, för all framtid! Anser man att det är så synd om den föräldern då, att barnet ska behöva utsättas för att träffa vederbörande? Alltså, det går utanför min fattningsförmåga. Inser i denna upprördhet att jag aldrig, aldrig skulle klara av att vara fosterförälder. Jag skulle helt enkelt ta ungen och sticka, gömma mig var som helst, aldrig i helvete gå med på något sådant. Sen skulle min tid som fosterförälder vara slut.

För övrigt har helgen här knallat på. Julen har åkt ut, vi har hjälpt min syster med flyttandet i dag. Frk T och jag fick med oss en massa prylar de inte vill ha längre. En del ska skänkas till ett Café till Salu och en del la vi beslag på själva. Ett femtiotalsbord, en gammal radio som faktiskt funkar och lite annat smått och gott. Frk T tog med ett litet elpiano (leksaksmodell tror jag) och hon har spelat hela kvällen efter att jag tvingats lära henne noter i en hast. Vi har ju ett riktigt piano men det är inte direkt stämt så det låter inte värst. På detta lilla elpiano står det nu med grön tusch C D E F G A B C ett antal gånger och jag har hört Imse Vimse och något mer till leda. Jag blev också tvungen att skriva ut vad noterna heter på varenda not i notbladen...... vilket tar sin tid. Men det blev bra träning för mig själv också, kan man säga. Hon har ju inte tålamod att plugga in var ett A sitter bara så där, det ska spelas direkt. Men det är nog så det ska vara. Tänkte på Johan Rehborgs uttalande i går på Slottet; om man ska börja lära sig något och är supertaggad på att starta....då ska man plötsligt backa och börja med urtrist teori och bakgrund och hinner förlora intresset innan man kommer fram till det roliga. Han tog körkort för motorcykel eller något sånt som exempel och hela skolsystemet dessvärre. Suck vad rätt han har, ska verkligen försöka tänka på det. Bara kasta sig rätt på det kuliga och lära teorin och bakgrunden sen......Ukulelen kan man inte påstå att jag kastat mig över. Får ta det en annan dag. Nu ska här sovas för i morgon startar en ny vecka. Det känns långt till sportlovet hör ni ;))).

tisdag 10 januari 2012

Känns helt ok...

på jobbet faktiskt. Ovanligt bra även om vi fortfarande ska spara och sånt trist dravel. Nya chefen verkar klart lovande, lyssnar, känner in och kommer med nya förslag och bra idéer. Jag tror hon kan få oss att se saker på lite andra vis. Hon kommer med idéer som funkat för andra lärarlag och det gillar vi. Hon framställer sina förslag på ett sätt som gör att vi känner att: visst vi testar det låter helt ok. Alla verkar riktigt glada och positiva så här långt, om jag nu inte missat något (det händer ju förstås ;).

En annan rolig sak i dag var presentationen av vårt Kulturprjekt där barnen ska få göra "Bullenfilmer". Ni minns säkert programmet och den ständiga kommentaren: "och som vanligt är det inte tjejen/killen i filmen som har skrivit brevet". Ungdomar fick skriva brev till programmet Bullen om sina bekymmer (handlade om allt från mobbning till sex) och de gjorde en film om saken och diskuterade efteråt, inga lösningar gavs utan man fick tänka till och ta ställning själv. Lite åt det hållet ska detta också bli. Kulturskolefolk kommer och hjälper till och har dramaövningar och filmar och allt kommer sluta med en stor fin överraskning. Alltså detta kommer bli sååå bra och kul. Klart inspirerande. Å jag är så himla lycklig över att jag inte behöver befatta mig med en massa teknik, själva filmandet alltså!!!!!!!!!!! För tänk då hade hela projektet gått åt helsike.

En rätt bra dag på jobbet alltså! Här hemma är det fortfarande kallt efter "utkylnaden" (egetpåhittat ord) när det var dryga -10 ute. Nu är det varmare men luftvärmepumpen har svårt att komma ikapp. Jag lider och fryser. Även Frk T har frusit om fötterna och DET är inte vanligt. tjocka sockor är modellen här. Ge mig sommar tack!

måndag 9 januari 2012

Fryser

Usch för vinter och kyla. -10 i morse och fortfarande kallt. Jag borde säkert sätta på mer värme än luftvärmepumpen men jag biter ihop och tar en filt om axlarna. Lika bra att hålla sig hemifrån så mycket som möjligt. Nån sa att det snart blir plusgrader igen och jag håller på den. Sätter jag på elvärmen så svälter vi väl ihjäl så av två onda ting....;)

I dag var det återgång till vardag och jag tror vi alla var lika trötta vid lunch. Första skoldagen är lite seg och pratig. Det kan man förstå, kidsen tyckte nog jag var lite taskig när de fick berätta för varandra om jullov och julklappar på engelska... men, men bra ämne för snack. För övrigt var allt som vanligt på jobbet, nya rektorn verkar bli bra, än så länge iaf. Jag blev varse att jag under januari ska på ett studiebesök till Västerås och två dagar till Loka för planering av nya Vialundsskolan. Nice, det är inte mycket sånt i skolvärlden så det ska bli kul.

Frk T vill absolut åka till Fjugesta och vara med i deras revysatsning inför våren och jag är måttligt road att köra dit stup i sju för repetitioner hela våren men, nåja vi får väl kolla. Det är inte alltid barn får en chans att vara med så... Skulle vilja lägga mig en stund innan men jag vågar nog inte för då somnar jag säkert och det förstör nattsömnen. Bäst att komma i fas.

lördag 7 januari 2012

Lite tungt och lite ok

Så kan dagen nog sammanfattas. Jag försöker att inte tänka på det jag tänker på. Just nu känns livet lite sådär, det känns som att jag inte har nån å leka med, typ. Förra vintern var det skönt att inte behöva tänka singelliv och utgång men nu är jag rätt sugen på utgång och då finns ingen att ta med. Plötsligt har alla stadgat sig, bara så där. Jag ska se till att jag har samma barnlediga helg som mina systrar så kanske det löser sig lite grand. Nästa problem är att jag inte har några pengar att slå runt för, så det var ju bra med den saken. Nog med ältande, det ordnar sig säkert.

I dag har jag gjort några bra saker. Jag har städat "katastrofäckelskåpet". Det kallas så för att det är ett katastrofskåp där jag kastar in allt jag inte vet var jag ska göra av, men ändå inte kan slänga såklart. sånt som våffeljärn  och potatisskalare (jag menar stora varianter med vev och/eller elkontakt), termosar och tusen burkar och en massa annat skit. Epitetet äckel får skåpet av att råttorna, nåja mössen, tycker det är husets bästa ställe. Fan vet varför, för där finns inget ätbart även om de denna vinter har ätit något blått i plast, oklart vad. Nu är skåpeländet städat, rengjort, hålen igentäppta för femitioelfte gången, jag fattar inte var de kommer in och sakerna diskade (förmodligen i onödan för de kommer säkert in igen). Oäklusch så kan man nog sammanfatta vad jag känner när jag utför denna vidriga syssla. Men nu känns det bra. Dessutom har grannen K hjälpt mig att bära in bästa lilla skinnsoffan i garderobsrummet och innan så skedde, oljade jag in den minsann. Det blev soffan glad över efter att ha stått ute på verandan hela sommaren och hösten. Det blev så fint så. Ett bord fick bo i hallen istället som nu blev lite rymligare. Frk T:s rum är halvstädat också.

Frk T ja, förut ringde hon och beklagade sig över sin sömn. Hon kan inte sova hos pappa påstår hon, fast hennes pappa ser att hon sover. Dessutom hade hon sovit till halvtolv i dag...inte bra. Det är ett elände när vi ska vända rätt dygnet efter ett lov som detta. Ingen av oss kan sova och vi är döda på morgonen, jag fasar för måndagen. Så det är klart det är svårt att somna och här är hon väl lite mer "hemma" än hos pappa även om det också är ett hemma. Men det är jobbigt när hon ringer och är ledsen och bara ska hem. Hon påstår att hon sover bättre här men hon måste ju vara hos sin pappa också. När hon inte varit där på ett tag eller om det var väldigt roligt senaste gången så kan hon längta dit som tusan. Tungt blir det i alla fall både för mig och R. Jag bokade bio i morgon till oss och till slut blev hon lite gladare och kunde roa sig vidare hos sin kompis.

Insåg nyss att kvällen ändå är räddad trots att jag inte har råd med nån utgång. Det är både stjärnor på slottet och mord i Midsomer ikväll så jag ska nog kunna få tiden att gå helt gratis. Undrar om jag ska gå lös på ytterligare något städprojekt....

Flyttbestyr

Ägnat dagen åt att hjälpa systeryster att flytta. Både jobbigt och roligt. Blev fint i lägenheten men oj så mycket de har kvar, lär bli fler dagar.

Ryggen kändes som den klarat det hela riktigt bra tills för en stund sen,,,,nu känns det, sådär. Ändå bar jag inte en enda möbel utan bara några kartonger och inte ens många. Min kropp är slut och förbrukad tror jag. Nu har jag ont i höger knä - det har jag aldrig haft förut - tror jag, vänster fot - det är normalt, axlar och nacka - också normalt och så ryggjäkeln då - onormalt ont. Lär väl vakna i morgon av en djävulsk träningsvärk eller nåt värre. Alltså nu är jag trött på det här jag tål ju ingenting! Kan man köpa reservdelar nånstans? Då menar jag inte tuttar och sånt för de jag har duger utmärkt, men ryggar, knän, fotleder och några nackar skulle jag vilja kolla på.

Ja, jag vet att jag måste träna....morrr. Sov gott alla därute.

torsdag 5 januari 2012

Nya tider

I morgon försvinner en del av mitt hem och en ny "epok" får ta vid. Här kommer inte kunna bo några fler garderobsmän för jag ger bort sängen i garderoben till min systerdotter som behöver den bättre. Det har varit uselt med garderobsmän sista året, där har bara kvartat någon vid enstaka tillfälle så en hopfällbar gästsäng får husera i garderoben som givetvis inte alls är en garderob utan mitt "dressingroom". Så alla som tror att kamrat R i åratal klämt in sig i en garderob kan andas ut, han är föresten på G att flytta in i ett större hus med sin nya familj om man nu kan uttrycka sig så. Det värsta är att jag även gett bort bäddsoffan till just kamrat R så nu kommer här inte finnas lika många "sova över möjligheter" - hua det kan innebära att jag måste ha eventuella nattgästande män i sovrummet, hehe. Nåja gästsängen finns ju och Frk T har en extra madrass så vi ska nog överleva.

Det har annars inte gjorts många knop här i dag. Jag har förstås gått en liten promenad med stavar men jag är grymt trött, huvudet värker lite och jag känner mig frusen hela tiden. Har verkligen ingen lust att bli sjuk för ajg behöver röra på mig, inte slöa mer. I morgon ska det bäras lådor och möbler så det gäller att hålla sig på benen (måtte ryggen hålla skapligt också). I kväll ska jag uppbringa kraft till att se och lyssna till A musical movie night i Fjöget. En alvedon kanske kan få mig att må lite bättre. Ha en trevlig Trettondagsafton!

Håller mitt löfte...

än så länge. I går lagade jag färsk pasta med en bacon och korvsås, så gott så, även om Frk T åt torrt utan sås och hela tiden gnällde över bacons äcklighet (trots att de var knaperstekta och väl avrunna). I dag slog jag till med pannbiff med lök, sås och kokt potatis och lingonsylt minsann! Som förut sagts, jag gör världens godaste köttbullar tillika pannbiffar. Frk T gnällde och var övertygad om att biffarna skulle vara fulla med lök som köttbullarna var. Jag envisades och stekte massor av lök bredvid. Men det skulle givetvis bli äckligt och plötsligt var även potatis, som hon alltid gillat, äckligt. MEN tro det eller ej, ungen smällde i sig varenda smula på tallriken, även såsen och erkände att det faktiskt var gott. Det tar sig kanske. Jag ska ha henne att äta mer vanlig mat och våga smaka om det så är det sista jag gör.

För övrigt har jag arbetat i dag. Jag är alltså varken död eller skadad jag har bara inte hållit till på facebook, igår stack jag inte in min cybernäsa där alls, vilket fick folk att oroa sig en aning. Det behövs således icke. Nu ikväll har jag haft en genomgång av två dagar och det tar sin lilla tid så jag skrollade bara över lite snabbt och folk hade som vanligt städat, handlat, jobbat, duschat och en massa annat. Nu ikväll upplystes man om att man skulle kolla på Plura/Eldkvarn och sen AC/DC, jag zappade lite och såg på det men såg faktiskt också Lasse Åberg spela Golf och jag vägrar missa Hyasinth så länge jag kan vara vaken så här sent. Nästa vecka börjar allvaret och då måste jag sova så här dags. Är faktiskt lite trött nu, sweet dreams.

tisdag 3 januari 2012

Ukulele

Tänker att jag borde lära mig nåt nytt så varför inte Ukulele. Jag har lånat en sån, fått den stämd och sett hur man gör med stöd av nätet. Återstår att se om det går. Gissar att jag kommer att ha vissa problem med att spela Främlig på ett sensuellt vis men man måste ju försöka....;)

Annars har denna dag gått åt till att hjälpa systeryster att packa inför stundande flytt. Sett nya lägenheten som är fin men ovan för en som bott i hus hela sitt liv utom nåt enstaka år i ungdomens glada dagar. Å.... tredje våningen alltså.....;( ...urk. Min rygg kände genast att den inte är sugen på att bära möbler för dessa trappor så jag hoppas jag kan bidra med packning och uppackning om jag inte ska starta året i sängläge. För att göra lyckan fullkomlig ringde löneassistenten i dag och talade om att jag fått för mycket lön i december och att han minsann måste ta tillbaka det i januari... ja men så roligt då, svarade jag som givetvis köpt julklappar för dessa pengar. Surt sa räven.

Annars har jag gjort en god gärning till och det var att hämta medicin åt en sjukling och sen hälsade jag äntligen på min älskade hund. Det är härligt och lite sorgligt jobbigt att Pizza blir så urbota lycklig när jag kommer och så ledsen när jag går, jag undrar vad hon tänker. Förhoppningsvis är hon i nuet och jag vet att hon älskar Inger och jag hoppas hon glömmer min existens mellan varven. Men det är fint att bli ihågkommen. Benet hon fick gillade hon skarpt. Själv fick jag både minipizzor och kaffebröd så det räcker för hela januari.

En hemmakväll utan Frk T hade jag när jag väl kom hem, efter att ha hämtat instrumentet då och diskuterat våraktiveteters vara eller icke vara, vid niotiden (det var snorhalt från Fjugesta)....fram till midnatt när jag fick åka och hämta raringen. Då hade hon ätit ostbågar och fått ont i magen, dessa rackar innehåller laktos. Nåja hon sover gott nu. Pappsen är inte heller helt bra i sina ben och syrran som ska flytta är genomförkyld och hostar som en tok...på det stora hela känner jag mig förhållandevis frisk. Tror jag väntar med att spela på ukulelen till i morgon för jag gäspar så in i norden. I morgon har jag lovat Frk T att det ska bli bad. Och på onsdag är det jobb, hua, undrar hur jag ska komma upp?

söndag 1 januari 2012

Carpe Diem

Får bli 2012 måtto. Att fånga dagen eller stunden är nog grejen det.

Jag han nätt och jämt klart innan gästerna droppade in i går. Frk T hann precis tända marschallerna och jag hade precis klivit ur duschen när Roger och Ingela kom. Det var bra för dom kunde jag genast sätta i arbete. Att jag kvällen igenom såg ut som en slickad katt i skallen, märkte jag inte förrän framåt tretiden på natten och då var det så dags att göra nåt åt saken. Vi hade mycket trevligt, åt fantastiskt gott till förrätt och med mättnadskänslan som fortfarande sitter i var det nog tur att pudeln Disa smaskade i sig västerbottenpajen vi också skulle haft. Roger fick sköta stekandet av oxfilé och annat kött och på så vis fick vi också en fantastisk sås som man alltid får när han får hållas i köket. Efter pannacotta eller snarare samtidigt med intag av den, så spelade vi TP och det tog några timmar. Många timmar med många frågor av varierande slag. Vissa lag hade oflyt i början och sen vände vinden. Roligast var frågan om hur många brevbärare som fanns i Stockholm nån tioårsperiod på 1600-talet. Snacka om onödigt vetande! Men Ingela velade ett tag och fastslog till slut att det var tre! Tror ni inte på fan att det var tre? Jo då, så nu vet ni det. Frk T hängde med ganska länge innan hon gick upp och la sig. Vi andra fortsatte till halvfem...jo då, det kan vara svårt att sluta med sånt där frågande. Kristina citerade mig förut och jag sa vid den tiden; "Ni får gärna spela vidare men jag hoppas det är ok att jag går och lägger mig". Nåja man vill ju inte vara ofin och de hade gärna fått fortsätta..... Gäster åkte hem och några stannade kvar och då var jag minsann inte så trött längre, klockan blev över sex innan jag somnade in. Kanske somnar jag lätt ikväll?

För att fortsätta lite på årskrönikan från i går så tänkte jag samla ihop allt dåligt och kasta över bord och behålla det bra.
Kastas gör: att stå ut med oärlighet, feghet, missunnsamhet, kontrollbehov och dåliga ursäkter. Mitt ohälsosamma och stressiga leverne måste också få ett slut. Jag har fått ont i ryggen, det kastas, har hostat och varit tät i luftrören, ut med skiten bara, varit trött och fysiskt orkeslös - jo jag vet att det kanske inte märks men med mina mått mätt så vill jag vara piggare, bort med orkeslöshet. Över bord med irritationen, sömnlösheten, oviljan mot matlagning och dålig planering.

Kvar på skutan får goda, fina vänner vara, uppmuntrande ord, långa, kloka, härliga samtal och hjälpsamhet. Jag ska planera lite smartare - egentligen är jag ruskigt bra på att planera (annars skulle jag inte hinna så förbannat mycket faktiskt), jag ska motionera - det är inget nyårslöfte utan en nödvändighet om jag inte ska säcka ihop, tror jag. Nya aktiviteter och nya människor får också vara kvar. Sången, revyn, teatern, Frk T:s nya älsklingssysselsättning att rida får också vara kvar men i smart planerade doser. Sen kommer nyårslöftet: jag ska försöka tycka det är lite roligt att laga mat....eller hitta nyttiga sätt att komma undan.

Hehe vad tror ni om att hitta en kock? En skapligt hälsosam rackare som också är varm, kärleksfull, gillar musik och teater (iaf att jag lägger många timmar på det), älskar barn och är ärlig och modig. Kan va nåt... nu är det ju inte nödvändigt att vederbörande jobbar som kock förstås.... men själva "kockandet" är bra om det finns.

Snön har fallit hela dagen, vi har promenerat både i går och i dag Frk T och jag - ni ser det börjar bra i alla fall. Kommer det inte mer snö än detta och det inte blir kallare än -3 så är jag helt nöjd med den väderlika tillvaron. Snart börjar vardagen och det ser jag faktiskt fram emot lite grand. Är lite trött på att slöa nu men det var nog nödvändigt. Jag brukar få energi av att bli riktigt trött på mig själv och min egen lathet... men det brukar ta ett tag, men nu så.

Vi hoppas på ett riktigt bra 2012 va! Klyschan, det blir vad man gör det till, tror jag inte helt på. Självklart påverkar vi våra liv men inte helt. Vi kan inte alltid styra vilka människor som kommer i vår väg, vi kan inte alltid veta hur de ska påverka oss eller hur de kommer att bära sig åt. Ingen på Utöja hade väl planerat att träffa på en viss tokskalle med vapen i hand - de skulle jobba för demokrati de, inte bli skjutna. Men vi kan påverka det vi kan och göra så bra och goda val vi kan. Ha ett fint år!