söndag 28 november 2010

Mördarhunden....eh Pizza

Jag har som de flesta vet världens snällaste hund som heter Pizza. Detta har hittills gällt om man inte varit sork, ekorre, hare eller kanin. Nu gäller det inte heller om man är sköldpadda. Tro det eller ej men när vi gjorde rent och flyttade Skalmans/Bullens akvarie från över- till nedervåningen och vände ryggen till så knep hundskrället Skalman och började äta på honom. Vi trodde han var död och att hon knippsat av honom hela huvudet. Hjärtat lär kunna slå ganska länge på sköldpaddor trots att de är döda och vi trodde därför att benen rörde sig i dödsryckningar när han var räddad ur kundkäften. Efter en stund på mjuk bädd så kom dock huvudet ut och han rymde två gånger ur burken han låg i. Vi insåg att vi nog trots allt skulle fylla akvariet igen och stoppa ner honom. Han är sårig på undersidan men verkar ändå vid gott mod. Nu är det bara att hoppas på gott läkkött och att han inte får någon infektion. Fy vilket trauma! Pizza verkade dock helt oförstående till att hon inte fick äta upp den goda hamburgaren :(( Törs inte tänka på vad Frk T kommer säga då hon kommer hem från sin pappa i morgon....

fredag 26 november 2010

Trevligt att vara saknad

Börjar få lite meddelande om att jag är saknad och det är ju trevligt. Jag har lidit av både idétorka och olust. Man lär sig att vissa saker ska man inte skriva i en blogg även om jag varit försiktig. Förlåt för det som sårat, jag tror jag raderat det mesta och ändrat efter förmåga även om det liksom var för sent.

Livet rullar på med både upp och nedgångar och de sista veckorna har inte bara varit rosiga precis. För att återgå till vardagen så har jag denna vecka skrivit klart mitt första engelska arbete vilket känns mycket duktigt eftersom det för ovanlighetens skull är gjort i tid. När jag kom till jobbet i tisdags blev det till att åka hem igen eftersom onsdagen skulle bli olidligt tuff utan vikarier (sådana är tydligen sällsyntare än afrikanska orkidéer i Svedala). Alltså erbjöd jag mig gentilt att åka hem och skriva på tisdagen och istället jobba på onsdagen. Då blev det tre tidiga mornar i rad :( vi hatar tidiga mornar, både Frk T och jag. Nåja nu är det fredag och Frk T har åkt till sin pappa och här har det sovits i soffan. Nu ska jag kika på vem som åker ur Idol innan jag tar mig till de övre regionerna i detta kråkslott.

onsdag 24 november 2010

Förlåt frånvaron!

Min privata situation har varit lite roddig och jag har med flit avstått från att blogga. Dels har jag inte haft någon lust, dels har jag inte velat såra mer än jag redan gjort. Jag kommer igång igen det lovar jag. För tillfället blir det nog inte så mycket skrivande på ett tag. Tack ni som frågar iaf. Kram

fredag 12 november 2010

Helg

Då var det fredag igen, ingen revy denna helg, tomt eller skönt? Både och måste jag säga. Det är skönt att få vila lite och göra andra saker. Det är tomt och man saknar alla inte minst publiken. Att stå på en scen och sjunga eller ramla omkring i högklackat är speciellt.  Nu är det på något vis vardag och lite tristare, lite gråare.

Gårdagen innehöll förstås lite bra saker ett exempel var att Frk T var konferencier på en musikshow på skolan. Hon är duktig på scenen min unge både då hon sjunger och då hon pratar. I dag pratade jag med hennes fiolfröken som var klart entusiastisk över hennes gehör och musikalitet och hon fick absolut inte sluta. Hm tänkte jag och skämdes; tänk hur bra hon skulle varit om hon hade övat något.....vi får ta fram felan oftare här hemma helt klart.

Annars har fredagen som vanligt varit hektisk och rätt jobbig. Eleverna håller på med sina Nobelskapelser och klassrummet blir fyllt av färg, grenar, växter, saxar, limpistoler och allt möjligt. Mitt i allt sitter någon och skriver en berättelse till litteraturpristävlingen. Obegripligt men så sker.

För att överleva höstmörkret ska kamrat R och jag ta oss ut i sydnärke och leta efter "Gatljus" vi ska till Närkesbergsrevyn och jag ska nog ta en kopp kaffe så jag håller mig vaken. Solong!

onsdag 10 november 2010

Hur gör man rätt?

Vem vet hur man gör? Hur man än gör blir det nog lite fel dessvärre. När man är vid sidan av kan man heller inte göra så mycket och DET är frustrerande som f-n. Man kan bara hoppas och skotta snö. Jag gillar inte att skotta snö. Man får ont i axlarna. När plogbilen har fixat en tung vall av tung blötsnö så får man det, ont alltså. Det är tungt och svårt, jag vet det. Tungt för en och lätt för en annan....
Sov den som kan....

måndag 8 november 2010

Livet

Tänk hur saker kan ändra sig. För en månad sedan tänkte jag på min framtid på ett sätt och nu på ett helt annat. Saker och ting hoppar runt i hjärnan och jag kan plötsligt tänka mig att ändra på hela mitt liv. Det spelar liksom ingen roll hur det blir bara det blir bra. Låter det flummigt? Det är inget mot vad det är! Läste just en blogg där tjejen som skriver just beställt ett hus de ska bygga och tänkte att vad tusan det är ju bara att köra. Flyta med liksom och låta saker hända.

I dag har jag läst lite engelska, tagit en promenad med före detta kollegan C, fått ett gäng gardiner av samma person. Ibland är andras misslyckanden bra för en. Stackars C är inte mycket för att mäta och få till logiska saker. Men mitt hus har lägre takhöjd och mindre fönster vilket passar avklippta panellängder precis. Tack vännen!


Hade tänkt kolla på dom där omtalade pensionärerna på femman, trodde det började åtta men jag måste hålla mig vaken till tio. Hm vi får se...det finns ju på Youtube tydligen. I morgon är det skola igen, jobb alltså.

söndag 7 november 2010

Klart slut!

Så var det över för denna gång.... det känns alltid lite skumt när revyer tar slut. Lördagens föreställning gick väl ganska bra, lite bus och så. Ett Big Misstake av vår pianist T bara. Hm han spelade Thank you for the music i fel tonart samtidigt som gitarrist och basist spelade rätt. Kan upplysa icke insatta att det är jäkligt svårt, för att inte säga omöjligt, att sjunga då. Det lät som f-n. Vi körde om numret i slutet av föreställningen och den gode T hade då på sig dumstrut till allas glädje. Haha de är för sköna i vårt band. Alla kan göra fel så klart, men det blixtrade nog rätt rejält i mina ögon ett tag. Jag kan bli skitarg men det går snabbt över ;)) men jag var totalt lost ett tag, så lost att jag gick ut och gjorde Indiannumret utan peruk. Haha en indianbrud i guldblont hår! Fast jag gillar dig stenhårt ändå T, jag lovar. För övrigt gick det mesta bra trots lite bus här och där. Frk T har verkligen gjort succé hon har varit klockrent duktig på alla föreställningar. Hon är 10 år och ställer sig och sjunger solo på en revyscen, det är rätt häftigt faktiskt. Jag är grymt stolt (se där nu skrev jag grymt igen).

Efterfesten var det heller inga fel på. Vi hade en skönt, avslappnad fest där vi sjöng och drack vin. Precis så ska revyefterfester vara. Vi glömde dock öppna champagnen vi fick av Lekebergarna vilket givetvis innebär att vi måste ha en fest till!!!! Tack till TaxiRoger som skjutsade hem oss alla i omgångar. Det är bra med olika yrkesgrupper i ett sånt här gäng.

I dag var det bara att gå upp och ladda om inför Supermusikalen. Sturepalatset fylldes av förväntansfulla "ungar" som övade och sedan spelade. Musikalen är väldigt bra gjord och allra roligast är att de alla blivit så enormt goda vänner. Teater i alla former är bra för själen. Jag är glad att mitt barn får vara med i den världen. Nu ska vi vila lite innan vi tar tag i en massa andra saker. Ett företagsgig (kan man kalla det så) har vi nästan inbokat före Jul och kanske måste vi köra en liten julsångskväll också.... vi får se.

Jag hoppas jag får lite bilder av kamrat R så jag kan lägga ut så småningom.

lördag 6 november 2010

Fredagsföreställning

En föreställning som blev än mer jobbig än de andra, för mig i alla fall. Blev ju tvungen att ta en extralåt eftersom E håller på att spöka eller vad tusan det var hon skulle göra natten lång. Du är min man ska från och med nu sjungas i hårdrocksstuk så ni vet det. Jag sjöng halva låten som vanligt och bröt sen bandet och bad dom rocka till det lite. Stackars publik, de fick väl en smärre chock ;)) men jag vet en som gillar hårdrock jag!

Frk T:s pappa och M var på plats och fick höra hur duktig hon är, vår lilla tjej. Frk T och L fick också sjunga Fantomen på Operan från Supermusikalen. Vår trummis S körde Ålandskryss och T Wunderbaum med orkesterkören (höll på att skratta ihjäl mig bakom scenen) så det gick ingen nöd på publiken även om E alltså spökade och U var på väg hem från Paris. Dock är detta experiment att köra tre olika föreställningar något tämligen unikt. Orkestern har det inte lätt, det kommer några nya låtar var gång. Nåja i morgon kör vi enligt programmet...hoppas jag.

Annars var det mycket vi fick till i dag, vi är baske mig bra på många saker. Allt från att fixa krubb till att låna kundvagnar. God planering gjorde att allt löpte på klart smidigare. I morgon är det Final!

torsdag 4 november 2010

På´t igen

Torsdag innebar att jag måste tänka revy igen. Idag har jag och I handlat till två föreställningar, vi överskred kreditgränsen för kontot på Maxi men fick handla ändå. Det är det fina med att vara lokala kan man säga, tack Maxi. Minen på en tjej som också kanske tänkt sig lite rökt lax när jag roffade åt mig 12 paket och lämnade ett till henne var obetalbar. 60 flaskor alkoholfritt vin är också en upplevelse att shoppa, systemet har en varuutlämning som man kan köra ända fram till, om ni inte visste det.

Annars har vi repat ikväll. Morgondagens föreställning blir lite annorlunda eftersom två kraxare saknas, fast en har tillkommit sen i lördags förstås eller en och en halv ska man nog säga. Vår trummis rycker in och gör ett magnifikt nummer (han är så grymt bra), T och jag får göra var sitt extra och Frk T och L får passa på att reklama lite för Supermusikalen. Vår fantastiska band Non Stop gör en heroisk insats och lär sig nya låtar inför varje föreställning. Snacka om resa! Vår nye superduperbasist J är nog i någon sorts chock ännu och jag hoppas bästa jobbarkompisen M tar hand om honom när han landar. Du är grym J!

Tog ett glas Gosavin (hade egentligen krävt sällskap men man kan inte få allt här i livet tydligen ;) och kollade på tv. Debatt brukar inte vara veckans humorprogram men så var det idag. en skön tant vid namn Ingela Larsson förhöjde stämningen otroligt mycket. Hon beskrev med stor inlevelse vad man kan ha karlar till om de inte är så värst på sex. Jag vill också bli en sån krutgumma!

onsdag 3 november 2010

Mitt i veckan

Äntligen infaller det där omtalade höstlovet även för mig. Fast egentligen borde jag plugga ikapp men det får bli i morgon. I dag for B och jag till IKEA, för vilken gång i ordningen vete tusan men vi köpte i alla fall allt som servicegruppen saknade i lördags. Bilen fylldes av fler termosar, skärbrädor, knivar, bärbackar, slickepottar, smörknivar, saxar.....ja och en massa mer saker. Lågprismagasinet fick bidra med extra tjocka sopsäckar. Vi behöver en kundvagn också men det ska vi snällt be ICA att få låna över helgen.

Jag hann bara hem för att hämta min bil och ge mig av till Sveriges bästa kiropraktor H för korrigering. Platta håret hanns inte med men det fann han sig snällt i. Han konstaterade att jag hade friskvårdat mig själv till viss del iaf och fixade mest till nacken och thoraxdelen ;))) Ibland får man till det *S*.

Nu försöker jag få till en sorts hemmakväll i höstmörkret. Frk T har flöjtat ner till grannen för en tredje övernattning på kort tid så jag är solokvist med djuren. Jag är inte van att vara hemma så här nu och göra ingenting så det kryper liksom under skinnet. Egentligen borde jag ta tag i städ och tvätt... ska prova att dra på musik på hög volym så kanske energin infinner sig annars får det bli soffhörnet.  Skickar en lyckospark till Kamrat R också, se till att få till det nu då, för tusan!

tisdag 2 november 2010

Bilen lever....

även om batteriet är tämligen slut så jag måste köpa ett nytt. Tack snälla Bittan för lånet av din V40 (det där med 70 var totalt fel) jag har blivit riktigt sugen på en volvo och det har aldrig hänt förut. Vi lyckades dra ut den från Sturepalatsets baksida och starta med kablar förut. Nu laddar batteriet men det har, enligt kamrat R, gjort sitt.  Jobbdag i dag om nya läroplanen som kommer 2011, intressant men nu ska jag vara lite ledig. Känns som att det behövs just nu, mår lite så där, då och då. Just nu lite ont i magen förut lite ruggig....kan vara tröttheten helt enkelt. Pizza har kommit hem och njuter av stillheten i soffan. C har förstört hennes punkfrissa så nu ser hon så där trist avskalad ut....vi har lite olika uppfattning om hur en söt welsh ska se ut hon och jag ;)) nåja tack för insatsen. Nu ska jag sova så magontet går över. Sov gott!

måndag 1 november 2010

Måndag igen..

Jaha så var då årets mest hektiska tillika himmelska vecka över och vardagen tog vid. Denna dag var så kallad KUP-dag, ni vet en sådan där när eleverna har höstlov och lärarna jobbar lååååång dag. Läste om något pucko som i NA påstod att det minsann bara är lärare som kan vara lediga med sina barn på höstlovet :(( knappast vi jobbar, ser du, tre av fem dagar. Du kan nog också ta ledigt två om du vill.

I dag har vi i alla fall varit på Vialund och lyssnat på en klok irländare vid namn Trevor Dolan. Han forskar om framgångsrika skolor och hade en massa kunskap att dela med oss. Jag blev riktigt inspirerad trots min trötthet. Smolket i bägaren var att folk runt omkring oss nös och hostade hej vilt. Sådant gillar jag inte i revytider och på eftermiddagen kände jag mig allt eländigare. Har inköpt enchinea och c-vitamin som jag nu proppar i mig. Sjuk kan jag inte tillåta mig att bli nu, punkt!

Det gick inte att hålla mig från Sturepalatset i dag heller, hade tänkt hämta min bil som står där död och ledsen men så blev det inte. Bästa Bittan lånade ut sin V70 till mig. När vi, Bittan och jag, åkte till fjugesta för att hämta Frk T så gick den så mjukt och fint så, måste säga att jag gillar den bilen skarpt trots att den är en Volvo. På hemvägen höll vi på att köra ihjäl oss alternativt ett gäng ungdomar...låter horibelt och det var det också. Vid Björks åkeri stod en personbil vid vägkanten med varningsblinkers på, ingen person syntes så jag saktade in och åkte förbi och... tvärnitade! Tvärs över vägen stod ett släp till en timmerbil, kolsvart var det och inget av det syntes förrän vi var riktigt nära. Framför släpet stod fyra ungdomar i svarta kläder utan tillstymmelse till reflexer. Ingen varningsblinkers, de hade ingen påstod de. Vi tog oss förbi och fortsatte hemåt rätt skakade. Nästan direkt mötte vi en fullastad timmerbil som jag blinkade hysteriskt åt. Hoppas verkligen att inget hände. Vi ringde Radio Örebros trafikvarning men på de 20 minuter som vi fortsatte köra kom ingen varning ut i alla fall. Rätt uselt måste jag säga :( Vi var ruskigt glada åt V70:ins fantastiska bromsar och åt att det inte var halt, kan man säga. Glad åt att Frk T satt bak och hade bälte var jag likaså. Nåja det gick bra i alla fall.

Åkte på att jobba hela dagen i morgon också men ju har jag i alla fall en lånad bil så jag kan ta mig dit. Nu ska jag sova och längta. Sweet dreams!