måndag 31 januari 2011

Självförtroende

Fick en fråga en dag om vart jag fått mitt självförtroende ifrån. Jag är inte säker på att den var seriöst ställd men det är onekligen ett intressant ämne, väl värt att blogga om. Mitt självförtroende kommer nog av ökande ålder och erfarenhet. Självförtroendet är heller inte alltid på topp, det händer att jag tycker grymt illa om mig själv och inte tror mig om just något, men det händer inte så jätteofta nu för tiden. Främst handlar det nog om att jag blir ful på kort, känner mig för tjock eller ser ut som skam i håret. Jag jobbar verkligen på att stå ut med mig själv på bild. När man sysslar med revy och teater så hamnar man där då och då vare sig man vill eller inte. Det är god träning för mig att lägga ut foton på mig själv i två olika sorters glasögon för att ni ska kunna hjälpa mig att välja. Tack för hjälpen föresten, det blev dom röda fast i svart. Men jag kan ju tillägga att det var taget sådär en 50 bilder för att få ett par tre stycken som jag själv står ut med. Men det är ett litet problem egentligen, man är ju som man är och man ser ut som man gör, bara att gilla läget och göra det bästa av det. Jag känner mig i alla fall bättre av ett frisörbesök, nya kläder eller lite hårfärg. Men nu för tiden är självförtroende något annat för mig. Det är att våga säga vad jag tycker och stå för det (vilket jag alltid kunnat) utan att vara elak mot andra (det har jag lärt mig skapligt). Att kunna orka stärka någon annan och backa fast jag vet att jag har rätt (jag jobbar på det fortfarande) och en massa andra viktiga saker.

Självkänsla är något annat och i min värld viktigare, och svårare att reparera om den inte finns där. Den har jag fått från min uppväxt där mina föräldrar gjorde en massa saker rätt och andra helt åt skogen men dom fick mig nog att tro att jag dög. Jag var också trygg och visste att vi skulle klara oss och att mina föräldrar tog hand om mig vad som än hände. Så har inte alla barn det, tyvärr. Den uppväxten är jag mina föräldrar djupt tacksam för. Jag har haft några riktiga downs i mitt liv där jag sjunkit långt ner i bråddjupet och långsamt kravlat mig upp. Det har också stärkt mig, just det där att jag vet att jag kan ta mig igenom svåra saker och överleva. Kanske berättar jag om bråddjupen någon dag när det känns rätt, kanske inte. Man ska fundera på vad man delar med precis vem som helst.

För mig har självförtroendet alltså ganska lite med utseendet att göra om man bortser från en och annan sur dag, och det minskar också mer med åldern vilket nog är tur eftersom både rynkor och gäddhäng tilltar. Det har heller inte så mycket med att stå på scenen att göra. Det har jag liksom alltid gillat, jag tror att jag märkligt nog är född med det. Märkligt eftersom min mamma aldrig skulle gjort något dyligt för allt smör i Småland, farsan däremot kan nog apa sig lite då och då men han har aldrig gjort sånt som jag gör. Jag kan vara jättenervös men det är ändå en kick att gå ut och möta publiken. Sen har jag lärt mig på kurser i teater och retorik och samma sak där, åldern. Fanken, inser plötsligt att jag skrivit en blogg om att det är rätt bra att bli gammal. Påminn mig om det när jag gnäller om att jag har ont överallt eller är rynkig ;))

söndag 30 januari 2011

En rätt kreativ helg

För att börja med fredagen så var den rätt trött efter avslutat jobb. Kommunens egen dataexpert B försökte idogt lära oss fredagströtta lärare lite nya nyttiga saker och jag tror säkert de kommer till nytta. Några kollegor gick hem och möblerade om en del i sin datavärld vilket jag tack och lov slapp, eftersom jag, som tur var, redan hade det så upplagt. Nåja mindre intressant för oinsatta kan jag tro.

Frk T tillbringade kvällen på pyjamasparty och jag tvingades vänta med det där glaset rödvin som jag hett eftertraktade tills hon var hämtad. Sen somnade vi ovaggade klockan tio och det var den fredagskvällen. Lördag förmiddag ägnades åt golvet utanför toan. Frk T:s snickar- och golvläggarkunnige far underkände det grabbarna hade åstadkommit här för några veckor sen och kom så snällt hit och gjorde om golvläggningen. Nu hörs inte ett knarr och golvet är sjukt stadigt ända ut i kanterna. Inte en vinkel är rät och inte en vägg är rak i detta hus så det var ingen enkel match, S var glad över gratislektionen och jag städade. Betalningen var en kulinarisk middag tillagad av S. Hela Frk T:s andra familj kom hit på kvällen och vi hade mycket trevligt. Gemensamma bekanta upptäcktes också ja världen är liten minsann.

Denna dag har varit den mest kreativa. Klockan 11 var det rep i Sturepalatset och det var bara att stuva undan vindrickarkoncekvenserna och ge sig iväg. Vi repade tre sketcher, skrev på och diskuterade några till. Väl hemma satte vi igång vår kreativitet och skrev ytterligare två sketcher. Jag bor ihop med en skrivarexpert! Jag är helt förundrad, han bara kommer på den ena roligheten efter den andra, jag skriver samtidigt så tangenterna glöder...snart kan vi sälja sketcher ;)) Nåja vi kanske ska tagga ner lite, men kul är det. När man skriver har man ibland en viss aktör i huvudet och då blir det extra skoj. Ibland vill jag göra det vi skriver själv och ibland inte. I dag fick jag t ex repa ilsken, lagom ful och hetsig polska, hur kul som helst.

Frk T klagar lite över sin mage igen och jag hoppas hon somnar nu. I morgon ska vi till Kvarntorp med skolan och det känns inte läge för vab. Men hon går först, så är det bara. Sömn kan dock göra underverk så vi hoppas på det.

torsdag 27 januari 2011

Fram och tillbaka...

Jösses vad bilen fått jobba idag. Tycker inte jag gjort nåt annat. Det började med att jag tog mig in till stan när ungarna hade idrott och jag hade ett planeringshål. Tre dagar utan glasögon (de gick sönder i tisdags) gav alltför mycket huvudvärk. Glatt svängde jag in på Stortorget för att parkera bara för att snabbt upptäcka att det var Hindersmässa. Jösses det var bara att vända kvickt som attan, parkera långt bort på Engelbrektsgatan och gå till Synsam. Efter lite vånda så valde jag de svarta bågarna (de som på bilderna var röda) istället för de lika snygga bruna (de var så lika de jag har). Nu är det beställt och klart, dyrt blir det men inte fullt så dyrt som jag trott. På väg tillbaka så köpte jag en liten resväska med hjul på marken, en sån jag ångrade att jag inte inhandlade sist jag stack in näsan på Kumlamarken. Kvällen har ägnats åt att lämna poplåda utan fungerande Mp3 till dansen, skjutsa och hämta Frk T till densamma. Flera vändor fram och tillbaka blev det.

Magi


Nu ska jag sova, det blev ju rätt sent efter gårdagens fantastiska kväll. Oj vilken succé de gjorde, grabbarna i On the Road Band med Jocke "Cornelis" Norsten i spetsen och Krax egen Micke bakom på trummor. Sturepalatset var fyllt till bristningsgränsen, varmt och stämningsfullt med underbar Cornelismusik. Jag tror alla var nöjda och lyckliga då de gick hem. Extra roligt var det att vår första arrangemang utöver vår egen revy gick så lysande bra. Jag hoppas det gör att publiken gärna kommer tillbaka till oss för vi har mer på gång. Stort tack till vår eminenta servicegrupp som fixar fika, korv med bröd och annat smått och gott. Som städar efteråt i flygande fläng. Tack till kamrat R som fixade upp ljuset med  hjälp från S och som precis som alltid satt i teknikbåset. Ett extra tack till Indianerna och D-Å som snällt lånade ut stolar till oss. Alldeles speciellt vill jag tacka Kent som kom med nycklar i två vändor när övriga gått hem.
Ett par bilder från denna magiska kväll får ni förstås. Självklart alldeles självklart har jag redan tingat att de ska komma tillbaka i höst och spela igen.

tisdag 25 januari 2011

Lite skola igen då...

På måndag börjar det, programmet vi alla väntar på, Klass 9a. Återigen ska vi få se en klass med ungar som inte lyckats lära sig det dom borde på snart nio år i skolan. Den här gången ska man tydligen satsa på lärarna, de ska coachas till att bli bättre, starkare och om jag tyder Stavros korrekt, peka mer med hela handen. Ler lite då jag tänker på vad mina elever skulle säga om den kommentaren. "Du fröken, vad var det du sa om att peka? Det var nåt om att tre fingrar pekade tillbaka på den som hade fel va?" "Jo just, sa jag, peka som en militär för annars pekar tre fingrar tillbaka på orsaken". En floskel jag lärde mig av nån amerikan på säljkurs på 80-talet, tämligen värdelös för självförtroendet, men lite kul när man som fröken vill försvara varför man plötsligt är så sabla diktatorisk fast man dagen innan kanske babblat på om elevinflytande och ansvar för sitt eget lärande, allas lika värde och sånt som man pratar om i skolan.

Läraryrket är sannerligen inte lätt i dag. Det är ju inte riktigt så, att ens de små barnen sitter där med tindrande ögon och respekt i blicken när man kliver in den första skoldagen. Jag vet en lärare som blev utbränd av en etta, där ungarna stod på bänkarna och kastade pennor och annat runt i klassrummet. Jo då, jag har funderat på hur sillmjölkig hon var eller om ungarna var totalt ouppfostrade, det har jag. Oftast är de flesta ganska gulliga så där i början men skolan vimlar av trasiga ungar som inte har det helt enkelt hemma. Det vimlar också av barn som inte är från Sverige eller i alla fall har föräldrar som inte är det. De kan ha massor av otäckheter med sig i bagaget och om inte annat ska de brottas med två kulturer. En hemma som ofta kräver stor respekt (kan ibland vara baserad på rädsla för straff av olika slag) för vuxna och en annan i skolan som i deras världsbild blir jättesnäll "häftigt, ingen klappar till mig om jag gör så där" eller "ok den tuffaste killen gör ju det där, då är det nog rätt och bra". Förenklingar, jag vet, men ganska sanna. Det vimlar också av ungar som har tämligen välbärgade föräldrar med bra och tidskrävande jobb. Ungar som lärt sig att ifrågasätta allting och att man absolut får tycka själv och inte ska låta någon, inte ens en stöddig lärare, sätta sig på några höga hästar. Sen har vi alla andra förstås, de tysta, de snälla, de flitiga som vill och försöker mitt i röran och som ibland blir lämnade lite vind för våg eftersom de varken har svårigheter som kräver åtgärdsprogram eller är utåtagerande och aggressiva. Japp det är jättelätt att vara lärare och sen har vi ju så många lov!

Ser i alla fall fram emot måndagen och programmet och tröstar mig med denna kloka och empatiska krönika i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/wendela/article8460818.ab .

I morgon hoppas jag ni kommer till Sturepalatset kl 19.00 på vår Cornelisafton. Tack NA för den lilla notisen som gav extra reklam. Världens snällaste fd kommunalråd har också lovat att hjälpa mig med stollånandet för bokningarna har fyllt på sig minsann och dessutom ser han till att de kommer på plats. Gulle dej!

måndag 24 januari 2011

Trött måndag

Hade ruskigt svårt att somna igår kväll trots att jag var trött. Började tänka på allt möjligt och det är aldrig bra. Tänker jag på jobbiga saker kan jag inte sova för det, tänker jag på kreativa saker som skrivande eller repeterande är det tvärkört - jag blir uppe i varv direkt. Jobbet undviker jag definitivt för då jobbar skallen hela natten. Hm alltså ska jag undvika att tänka och det gick inte så värst i går. Nåja jag somnade till slut men vaknade aptrött vilket höll i sig mest hela dagen. Ungarna tyckte nog jag var ruskigt sträng i dag men jag kände mig en aning lättretlig så det var bäst att hålla skaran kort så jag slapp bli förbannad. Det gick ändå skapligt men jag blev än tröttare förstås. Kvällen har tillbringats med att hänga tvätt och diska eftersom S åkte till Sturepalatset och fixade upp ljusrampen med kamrat R och ytterligare ett par starka kraxare. Inte tusan orkade hissen få upp sky-liften så de stackars karlarna som bara var fyra till antalet fick kånka upp aset för trappan. Som tur var orkade hissen nedåt ;) ner kommer man ju alltid. Jag ägnade mig åt Guldbaggegalan lite lagom halvhjärtat. Nu gäller sömn, god sömn hoppas jag. Sov gott därute, jag hoppas ni kan. Kramar!

söndag 23 januari 2011

Skrivande

Att skriva manus till en revy är inte alltid helt lätt men ibland går det som den dans. Nåja inte en hel revy förstås, vi är ju ganska många som hjälps åt. En del är bra på att skriva om sångtexter, andra får till sketcher lätt som en plätt. Ibland får man kämpa och slita med texter och göra om gång på gång. Ibland har man en skitrolig idé som liksom inte vill bli någon sketch hur man än kämpar. Lycka är om man hittar någon med samma humor att bolla med, det har vi ofta i Krax, men i kväll har jag också lyckat skriva ihop med S och vi tyckte i alla fall att det blev grymt kul själva. Återstår att se om andra tycker detsamma. Idag har vi i Krax haft upptakt inför nästa historia som vi kallar "Visor och oförskämdheter" utifrån gammalt Cornelismanér. Tanken är att detta ska vara klart och inför publik i april. I förrgår var vi till Fjugesta och såg deras klart moderna Medelvärdeshistoria med många unga nya talanger. Som vanligt var det roligt, snyggt och bra sång med några riktiga höjdare. Stefan kändes som den självklara stjärnan och det gläder mig så att han även är en del av vårt gäng. Det känns verkligen som att vi är ett bra gäng nu, stabila musiker, flera som skriver och bra tekniker. I morgon ska lamporna äntligen upp i taket. På så sätt blir det riktigt fint och bra till Cornelisaftonen på onsdag.

En sak blev lite sorglig nu här alldeles nyss..... Barneby gick liksom i pension, snyft.
Ni får en bild på mig och en Pizzabebis också och inte att glömma, jag hoppas min älskade unge kan sova ikväll, riktigt gott hos sin fantastiska pappa.

torsdag 20 januari 2011

VAB

Så blev det en VAB-dag i alla fall. Frk T hade ont i magen i natt igen, tydligen går något skumt magontvirus och vi får anta att det är det. Vi ska vara hemma i morgon också, riktigt piggelin är hon inte ännu. Dagen blev därför rätt stillsam. Trots att ens barn verkligen måste gå först så får jag dåligt samvete. Känslan blir, "nej, jag kan inte vara hemma, det blir kaos för dom andra på jobbet". Det är bedrövligt att man känner så, att man inte bara kan vara hemma med sitt sjuka barn. Kommunens restriktioner och brist på vikarier är förödande. Den gör oss alla stressade. Många som arbetar i skolan åker till jobbet med känslan av vanmakt. "Kommer det jag planerat att funka idag?" På morgonen inser man att nej, det gjorde det inte... bara att improvisera eller ta till reservplanen. Det drabbar som vanligt alltid de svaga barnen. Det är specialpedagogen, SVA-läraren eller andra resurspersoner som måste gå in då vi inte får vikarier. Idiotstoppet är hävt men som vanligt ska vi vara mycket restriktiva. Ju hårdare detta är, desto fler blir sjuka tror jag. Till slut orkar man inte längre och blir sjuk. Man kan säkert bli sjuk av att inte få tänka på sina egna ungar i första hand också.

Nu jobbar jag på en skola med fantastisk personal där vi inte ger varandra dåligt samvete, vilket är underbart. Ingen säger att man inte ska vara hemma utan vi säger till varandra att ta hand om sina barn och sig själva men lika försbaskat så vet man ju hur de har det om man är borta. Även om man får vikarie så vet man att det inte är någon lek för vederbörande. Det bästa vore att varje skola hade en egen vikarie som kände eleverna och som fungerade med dem. Men med tanke på hur man budgeterar för barn- och utbildning i denna kommun och hur man räknar fram underskott som ökar med någon miljon i veckan så blir det väl aldrig verklighet. Jag raljerar lite, men jag undrar verkligen varför vi som faktiskt skött vår budget och till och med gått lite plus ska spara 3-400 000 detta år? Signalen är att vi lika gärna kan skita i att försöka hålla budget det spelar ju ändå ingen roll. Signaler är viktiga, det försöker vi lära eleverna hela tiden.... är det någon mening med det?

Ha det så bra ni kan i morgon underbara arbetskamrater! Jag älskar er verkligen!

onsdag 19 januari 2011

Underbara onsdag!

Vill bara fastslå en sak; att sjunga förlänger livet, det måste helt enkelt vara så. För gud så kul det är! Vår nya kör fick avsluta denna onsdag som började kasst men blev rätt härlig. Vi var ca 10 stycken som samlades tillsammans med Kristina som tog hand oss på ett fenomenalt bra sätt. Vi lyckades faktiskt sjunga The Rose tvåstämmigt första gången, inte perfekt antar jag, men grymt, perfekt roligt. Vi sjöng en massa olika låtar så Kristina skulle höra och få en bild av oss och oj så musikalisk- och vilken duktig pianist hon är. Det känns verkligen jättebra och roligt. Jag har sjungit massor på scenen, med ensemblen och solo men jag har aldrig sjungit i kör, men nu så!

Dagen började inte så värst, för Frk T vaknade i ottan med magont och kunde inte sova. Det blev bättre framåt morgonen och jag beredde mig på att ha henne hemma men när hon väl vaknade till var hon pigg och skulle till skolan till varje pris. De skulle nämligen börja med elevens val i dag och de ska spela Grease, så att vara hemma var inte till att tänka på.

För mig gällde Studiefrämjandejobb och jag fick i dag till lite mer marknadsföring för Cornelisaftonen på onsdag den 26 januari. Jag hann också åka till Studiefrämjandet en sväng och stämma av lite ekonomiprylar, handla två teatermasker på Chilli och äta goda pannbiffar lagade av min mästerkock innan kören. Höll nu verkligen på att glömma det som gjorde dagen så leende. SOLEN SKEN!

Ops höll också på att glömma att jag nästan skrivit två sketcher också, det gjorde jag mellan varven liksom. Lyckades också lyssna på radio och Ebba Von Sydow var gäst hos Lotta Bromé. Alltså jag blir lite förundrad över att jag faktiskt gillar den människan (nåja båda två men Lotta är mer självklar). Ebba och jag har nog inte en enda sak gemensamt. Hon gillar mode med stort M, kungahus och allt vad kungligheter tar sig för, hon kan snacka om märkesväskor och annat dravel men människan är ju så himla trevlig! Trots sina intressen verkar hon faktiskt tycka att människor får vara hur de vill och hon verkar snäll och empatisk. Kort sagt; jag gillar tjejen. Lite stolt över den sidan hos mig själv kan jag faktiskt vara, om än i hemlighet, det där att jag ofta gillar människor som är väldigt olika mig, gärna udda och lite knäppa. Det kan faktiskt göra dom mer intressanta. Hm nu ska jag tagga ner och sova, hur nu det ska gå till ;)) Sov sött och nig mot fullmånen innan du kryper ner!

söndag 16 januari 2011

Skräckfärd eller... halt i alla fall

En rastlös dag slutade nästan i ett dike baklänges. Skulle köra hem efter trevlig skrivarträff på palatset, att det var snorhalt var ingen nyhet så jag kröp fram på mina såphala grusvägar (nåja något grus ser man inte förstås). När jag skulle köra sista uppförsbacken på min lilla väg så var det kört, jag kom inte en meter längre och bilen började glida bakåt.....det var bara att försöka styra ända ner till grannen fast bilen liksom gled fram och tillbaka som en smörklick på en het potatis, den biten kändes ovanligt lång kan jag lova. Bara att börja om på nytt och försöka ta fart, helsike det gick, bakåt igen och pulsen ökade. Bara att ringa hem och backen blev grusad med det lilla grus vi hade här hemma. Sen fick bilen byta chaufför, grannen kom också ut och hjälpte till och till slut efter allt grusande och god fart kom bilen upp. Kan upplysa om att jag har dubbdäck på min bil men det har t ex inte hyresvärden K så hur han ska komma upp i morgon vete tusan. Ner kommer man ju alltid men det känns ju måttligt roligt att försöka i morgon det kan ju innebära att vi hamnar i diket med nya bilen. Frk T har redan upplyst mig om att hon kommer ner för backen. Denna backe är inte precis brant, man märker mest av den då man tvingas cykla uppför den och så nu då. Jösses vad jag önskar att det blir grymt varmt väder denna natt så att det hinner smälta fram lite mer grus att fästa på. Förbannade vinter, det finns inget förbarmande med denna sabla årstid. Ge mig sommar!

Till det positiva denna dag och kväll hör förutom revyskrivandet teven. Jodå ni läste rätt för i kväll har Solsidan börjat igen. Åh så bra det är, Mia Skäringer, Felix, Johan och figuren Ove Sundberg, alltså, det är baske mig oslagbart. Har dessutom njutit av Mord i Midsomer och nu är det sömn som väntar, hoppas jag. Att somna snabbt är inte min starka sida men jag hoppas jag lyckas bra denna afton. God Natt!

Några fler

 Svarta
Röda hm blev väl fel bild förstås, bilderna är ju så små när man ska lägga in dom....;)

Inser att jag måste försöka skriva någon sketch men det går lite trögt måste jag säga. Läste grannens blogg och blev grymt sugen på att shoppa och göra mer vår här hemma. Dagen får bli som den blir. Måste iaf städa på palatset och ha skrivarträff framåt kvällen.

lördag 15 januari 2011

Förnyelse

Ibland kommer man till gränsen även om det tar tid, så även jag. Det jag tänker på är håret. Jag tillhör de människor som frisörerna ser som problematiska. Jag slänger i färg och blekning på eget bevåg allt efter humör, jag karvar och klipper i min egen kalufs och jag går framförallt till dessa professionella människor på tok för sällan. Jag tror dock att jag är lite kul när jag väl kommer, för jag kan då och då låta dem gå lös och göra lite som de vill. I dag var det dags både för mig och Frk t som gärna går till frisören men som dessvärre åker på sin mammas tåg (hon låter mig dock inte längre sätta saxen i hennes hår). Frk T blir mest besviken om de tar för lite och det inte syns att hon klippt sig vilket jag gjorde klart för Y som denna dag jobbade trots att det var lördag. Klockan 11 infann vi oss på Bonny & Clyde och slog oss ner för frisering. Jag fick börja, när jag var klar och klart förändrad eftersom jag nu fick en lugg, så var det Frk T:s tur. Jag slank in på Synsam och valde ut fyra par bågar till nya brillor som jag tog med hem för hjälp att välja. Träffade en trevlig optiker som vanligt i den butiken. Det må vara dyrt men man får ypperlig service och kvalitet och man kan väl säga att man får det man betalar för (jag har blivit klart skeptisk till billighetsställena även om det finns de som blir nöjda där också). Ett par glasögon man har dagligen i flera år är nog det jag kan lägga pengar på, jag köper hellre billiga kläder och skor istället som man ändå tröttnar på lite snabbare.

Väl hemma ratades ett par direkt. För mycket 60-tal, jag såg tydligen ut som Elvis Costello och det vill jag ju verkligen inte (vad det nu är för fel på honom, minns knappt hur karln ser ut måste jag erkänna). Ett par tyckte jag kändes för lika de jag har. Nu står valet mellan ett par rätt stylade svarta och ett par smalare danska röda (de finns också i svart så det kan bli dom). Jag brukar oftast be optikern välja ett par och bara ta dom men nu var det kö och jag hann välja ut ett lass själv. Man fick dock bara låna fyra. Synundersökning hade jag nyss gjort, tyckte jag, men det var visst i februari förra året (tänk vad tiden går) så jag beställde en ny så till dess måste jag bestämma mig.
 Dom röda som också finns i svart
Dom svarta
Nu är jag Sveriges mest svårfotograferade typ, jag har, för att få fram dessa två, tagit sådär en 40 bilder till, som inte går att använda. Sen tog batteriet slut och klåfingrig som jag är, har jag nu knölat i nya batterier men får baske mig inte igen locket på kameran. Jag och tekniska prylar går helt enkelt inte ihop. Jag hatar för det mesta att vara med på bild men jag har tvingats vänja mig. Varje gång jag vet att det finns risk att jag är på bild i tidningen håller jag andan och ser som vanligt att de valt den allra allra sämsta på just mig. Det slår liksom aldrig fel men man vänjer sig, som sagt. Man får helt enkelt bjuda folk på att man ser ut som en idiot i tidningen då och då. Jag spelar ju heller inte revy för att se snygg ut. Allra roligast är att spöka ut sig så man blir riktigt, riktigt gräslig som min tant i sketchen "Helt sjukt" om väntan på vårdcentralen. Där får jag vara gammal gråhårig tant i prickig syntetklänning, mamelucker där toalettpappret hänger ut (som jag givetvis noggrant satt dit men självklart inte sett).  En klar favorit är annars Hedvig Kruse som har klimakterierött långt hår i tofsar, runda glasögon och väst i virkade rutor, då är jag som allra snyggast ;)). Ha en fin lördag alla där ute!

torsdag 13 januari 2011

Allt viktigt är slut...

Hm vilken dag! Vaknade med huvudvärk :( tog en tablett av iprentyp i brist på annat och sådana hjälper av någon anledning inte på mig. Huvudet smådunkade dagen lång, men eleverna jobbar bra och det flyter på rätt fint just nu som tur är. Skulle åkt och träffat Pizza men sköt fram det till morgondagen och tog en tur till apoteket eller vad tusan det heter nu för tiden. Jag hade ju insett att jag endast hade fyra dagar på mig att hämta ut de för "välbefinnandet" så viktiga receptbelagda små pillren. Slut! Slut överallt trodde hon i kassan, även i Örebro. Marieberg då, frågade jag lite matt? Det kunde hon inte se i datorn för se dessa apotek är någon annan sorts droghandlare än det i Kumla. Att bryta monopol har inte alltid så goda följder och detta är nog ett av de sämsta om man bortser från elbolagen. Bara att chansa på en tur till Marieberg alltså, som dagen till ära var så gott som folktomt. Lika förbaskade slut var det där, på båda apoteken och där upplystes jag om att just dessa piller även var slut i Odensbacken som tydligen haft ett litet lager, längst av alla. Inser att jag alltså måste kontakta G i morgon för att helt enkelt få några andra. För se några nya leveranser var inte att vänta förrän i februari. Ja men herre jösses någon måtta får det väl vara ;)

När jag ändå höll på så insåg jag att jag borde inhandla nästa förmodat slutsålda produkt, de så förhatliga broddarna! Nåja de var givetvis slut de också, det hade Lotta Bromé redan hintat om på radion. Hittade faktiskt några dyra varianter som såg halvbra ut hos sko- och nyckelmakaren men jag beslutade mig för att satsa på ett gymkort tills snön går bort och man kan ta fram stavarna (fnissar). Jag lyckades i alla fall fylla på lagren av alvedon, treo och diverse annat smått och gott för närmare 400. Det är väl märkligt att man kan göra av med så mycket på apoteket trots att man inte får det man ska ha.

För övrigt blev jag klart godkänd på engelskakursen vilket det kom ett litet mail om.

Glöm för all del inte bort att boka plats till vår Cornelisafton med fem puddingar som sjunger och spelar den 26 januari kl. 19.00 för bara en hundring på Sturepalatset, ring Studiefrämjandet 019-582320 och boka. I morgon har de bara öppet till 12.00 föstås så hinner ni inte då så ring på måndag.

onsdag 12 januari 2011

Fullt ös medvetslös...

eller hur man nu sa förr om åren. I alla fall så är det fullt ös här på flera fronter verkar det som. Skalman vete tusan vad han håller på med för han gräver som en tok i akvariet, krälar upp på stenen en stund och vilar, simmar runt, runt, runt och gräver igen. Man undrar ju?

Jag jobbar som en tok. I dag är det Studiefrämjandejobb som gäller och datorn glöder snart, folk är bombarderade med mail och jag har inte hunnit duscha och klä mig än. Funderar på att göra det nu så där strax före lunch. När man jobbar hemifrån kan det liksom bli lite fel ordning å saker och ting. Nåja det får väl vara så.

Det bokas biljetter till Cornelisaftonen den 26 januari har jag fått rapport om, trevligt. Folk hade till och med ringt hem till Studiefrämjandets boss under helgen, haha kul för honom ;)). I dag ska det bli klart på körfronten. Dansen flyter på och fler arr ska bokas. Vi vill ju gärna att folk ska kunna ta sig ett glas av något annat än mineralvatten på palatset så det ska jag också försöka ta tag i. Det är en del som sagt. I morgon måste jag fokusera om och grotta ner mig i kursplansmål och Fröken Europa men det ska nog gå.

Ska väl kanske ta bort julsakerna någon gång också....eh....sen....

måndag 10 januari 2011

Djurbeståndet ökar

Jodå det är sant, djurbeståndet i huset har de senaste dagarna ökat med så där en 20 exemplar, minst, och fler verkar det bli, märkligt nog. Det är Skalman som fått en massa polare i form av fiskar. Jag vet inte om han blivit gammal och orkeslös trots att han verkar piggare än någonsin men han har hittills inte käkat upp en enda polare, trots att han haft dem i flera dagar nu. Enligt A som skänkte honom till oss skulle han genast smaska i sig kompisen om han fick en sådn i fiskform. Växter skulle han omedelbart äta upp och förstöra. Han har nu fått två stycken gröna godsaker och de står också kvar. Världen är upp och ner! Kan tillägga att det inte är jag som står för denna utökning av familjen om någon undrar. Fiskrackarna har dessutom redan ynglat av sig, två små pyttebebisar syns också för dem med god syn eller goda glasögon. Var ska detta sluta?

För övrigt är det snuskigt halt ute och jag överväger starkt att skaffa mig sjukt mycket vuxenpoäng och införskaffa ett par broddar. Ja jag vet att det är förskräckligt pensionärsaktigt men man slår ju fan nästan ihjäl sig om man går ut.

lördag 8 januari 2011

Hämtad och betald

Äntligen, nu är pärlan på plats i carporten. Hemkörd i värsta halkan men det gick fint som snus. Kvällen ska tillbringas med goda vännerna M och M. Porterstek har tillagats här minsann....det blir ju så god sås! Ha en fin helg gott folk!

torsdag 6 januari 2011

Trettondagsafton och dag

Märkligt nog har jag inte varit sjuk denna helg. Nåja lite förkylt men inte sjuk som de sista åren. Gårdagskvällen tillbringades i Lanna och Vintrosa, goda vännerna M och M hade bjudit med oss på partajet där man skulle vara finklädd.... S är ingen vän av kostym och slips så jag jobbade på en kompromiss och lyckades sånär förstöra hela outfiten. Han har en fin beige kavaj som är lite modernare, enklare snitt och jag tänkte att den blir kanon och den randiga skjortan. Strykning kändes relevant men visade sig förödande. Fickorna på kavajen behövde slätas till och det borde jag hoppat! I ena fickan måste min älskling haft en trasig bläckpenna för när jag strök kom en blå bläckfläck framkrypande. Ve och förbannelse! Efter diverse misslyckad fläckborttagning insåg jag att jag skulle tvingas tvinga in S i kostymen. Insåg dock till min fasa att han måste vägt typ 10 kg mer då han köpte den så det blev till att slita fram kavajen med fläcken som gick att dölja med en brosch i cenitlera föreställande en lila hatt *asg* S tyckte den var så fin så!

Festen var ovanligt trevlig trots diverse farhågor, ni vet rädslan att man inte ska känna någon osv. S träffade redan utanför en gammal polare och jag träffade en av mina allra trevligaste fd jobbarkompisar från Ericsson. Jag hoppas verkligen hon skaffar sig fb så vi kan ha kontakt. Riktigt kul att se dig L.

Då vi gick för att möta upp kamrat R som så snällt lovat hämta oss insåg jag att syrran ringt vilket jag inte hört. Rackarns, det innebar att det var något viktigt eftersom Frk T befanns sig där. Mycket riktigt, barnet var dock redan upphämtat av kamrat R och med hem. Under natten vaknade hon och mådde illa så denna natt har inte inneburit världens bästa sömn precis. Sov dock senare till halv tolv vilket ger mig ångest inför kvällen och morgondagen. Jag ska nämligen jobba i morgon och jag vill inte tänka på hur trött jag kommer vara när klockan ringer...

Nu i kväll har jag dock gjort något superkul. Jag har hittat en jättefin bil, en Mazda, grönmetallic (gud hur stavas det). Förmodligen Sveriges mest välskötta bil ömt vårdad av B:s svåger. Det känns riktigt bra, letandet är över och de lånade pengarna räcker till mer saker som nya brillor till exempel. Bilen ska jag hämta på lördag så bilder kommer senare.

Nu luktar det ljuvligt från köket, S gör något kulinariskt som alltid!

onsdag 5 januari 2011

Corneliskväll på Sturepalatset

Onsdagen den 26 januari kl. 19.00 ska du boka in. Då kan du nämligen för endast 100 spänn se fem grabbar sjunga och spela Cornelis låtar. On the Road Band! Joakim och Micke Norsten, Christian Lindholm, Johan Elander och Emil Johansson heter dom. Till vardags spelar alla utom Joakim (som har det eminenta yrket lärare på sin lott) i olika band professionellt. Micke är Krax allra första trummis som sen gick vidare till att bli heltidsmusiker. Killarna gillar bland annat Cornelis och spelar ihop när de får till en lucka vilket nog mest sker vid jultiden. I mellandagarna hade de en konsert i Östansjö som drog ut varenda människa som bor i den byn tror jag. Nu har vi bokat in dom!

Det blir en spelning med paus där det kommer gå att köpa enklare förtäring. Kanske korv med bröd och mackor, dricka och kaffe eller något liknande. Kul är det i alla fall att de lyckades hitta en dag som de var lediga från sina ordinarie band och kunde få till det. En fika på Sveas han jag och Micke med så vi hann skvallra lite om gamla tider ;) det har hänt ett och annat sen 2006 när vi gjorde Dax för Krax.

Nu ska jag göra lite nytta innan kvällens partajande tar vid. Golvet ser ut att vara i stort behov av dammsugning. Jag känner mig fortfarande lite helig efter att jag i natt gick ut och skottade så S slapp få mer ont i ryggen. Och hur kul är det att skotta halvfem på morgonen.... plogen behagade komma vid elva när jag kollade på Lewis, när det var slut gick jag ut och skottade. Hade jag varit katolik hade jag nog minst blivit helgonförklarad....eller not ;))

tisdag 4 januari 2011

Att hata curling....

"Jag hatar curling" skrev en god vän och kollega på fb en kväll. ??? Obegripligt, varför då? Så tänkte jag en lång stund innan poletten trillade ner. Ja ja det tog en stund men ibland är jag snabbtänkt, det är jag. Vad som menades var naturligtvis inte curling som idrott utan den curling som uppstår då föräldrar sopar mattan (läs i livet) för sina barn. Barn som aldrig upplever motgångar eller svårigheter kan bli obegripligt odrägliga både som äldre barn och vuxna. Man kan ju curla på olika sätt. Själv kan jag finna mig själv görandes mackor åt en fullt frisk och på intet sätt handikappad dotter som i godan ro tittar på något oviktigt på tv eller så springer jag med vatten till henne även om jag själv gör något viktigt. Som kvinna är man ju expert på att göra flera saker samtidigt och på så vis aldrig bli färdig....;) Jag försöker skärpa mig det gör jag verkligen.

Men man kan curla på fler vis. Det finns föräldrar som i alla lägen försvarar sina ungar vad tusan de än har gjort för ofog. Det är som att de aldrig kan göra något fel. "De är ju bara barn". Hur länge då? händer det att jag undrar. Hur länge ska man få som man vill i alla lägen? Naturligtvis ska man älska sina ungar vad de än gör men man behöver ju inte älska det de gör. Om min unge berättar att något hänt, att någon varit taskig eller gjort något fel så brukar jag fråga: och du, vad gjorde du? Det är ju bra om ungen har så pass mycket förtroende och är så pass fostrad att vederbörande då talar sanning annars får man lära sig se när de ljuger.

Jag tror inte man gör sina barn en tjänst genom att curla och låta dem tro att de alltid kan få som de vill och att inget de gör är fel och orätt. Motgångarna kommer för eller senare i livet och då är det svårt att stå där och tjura för att man inte får sin vilja fram. Chefer till exempel, har en tendens att skita i om anställda inte lärt sig att ta motgångar i livet och motgångar kommer, var så säker.

måndag 3 januari 2011

En måndag

Ställde klockan i dag för att inte sova till halvtolv, den ringde nio men jag snoozade till halvtio.... ja ja det blir bättre i morgon. Dagen har ägnats åt att svära över en begynnande förkylning, fika med en god vän och därefter kiropraktorbesök. Denna gång var det välbehövligt, usch det kraschade överallt kändes det som. Lite dov huvudvärk nu och allmän mörbultning. H är underbart duktig och ger mig barska förmaningar om att ta det lugnt. Han påstod att det hänt rätt mycket i mitt liv (stans underdrift) och att sånt kan göra mig stel... jojo, så sant så. Sen kom nåt kryptiskt om att man inte ska tro att man är bra för att man mår bra... låter det skumt? Jo då men jag fattar precis :)

Kom hem och kastade i mig lite rester för att sen åka på bilexpedition, hittade några objekt hos Hamréns som tål att tittas närmare på. Åkte därefter hem för att äta maten min bästa S lagat. Vi försöker bli lite nyttigare från och med i dag, nu efter alla helgers onyttigheter så jag fick rödspätta, ljuvligt.

Nästa bra sak var att Krax fd trummis M nyss ringde och sa att han och grabbarna som spelade Cornelislåtar i Östansjö kan spela hos oss också, yes!!! Nu ska vi bara få till allt runtomkring men boka in onsdagen den 26 januari i almanackan om ni gillar söta killar som spelar och sjunger just Cornelislåtar. Hoppas jag inte släppte detta för tidigt nu men jag tar risken. Sov sött!

söndag 2 januari 2011

Rastlösheten sätter in....

Alltför många ledighetsdagar utan att jag gör något särskilt gör mig rastlös. Det påverkar mig dessvärre inte särskilt bra. Jag önskar det fick mig att ta tag i alla måsten så att hallen blev klar, lampor uppsatta på teatern eller pappren sorterade. Icke då, jag klättrar på väggarna och vill åka och shoppa eller nåt sånt. Shopping är inget för mig i januari månad, inte alls, så det gick inte för sig. Men jag ska faktiskt köpa bil, nu behagade inte en enda bilfirma ha öppet denna dag trots att vi åkte runt och kollade på några. Det fick bli en tur till pappa med medtagna hamburgare från Mc Donalds. I morgon ska vi nämligen börja vara nyttiga så det var fritt fram att sätta i sig onyttigheter i dag. Frk T och L åkte före oss tillsammans med kamrat R till det förhatliga Lek- och Buslandet. Nåja nu är årets besök avklarat och jag tackar kamrat R för att han genomled en timme innan vi infann oss. Sen satt vi där och hängde en timme till och ungarna var nöjda och svettiga. Måste säga att de tröttnar lite snabbare för var gång, det är gott.

Kvällen har varit mysig eftersom vi, alltså även S, var rätt pigga (hm kan knappast vara annat när man kliver upp efter elva på förmiddagen). De mördade varandra i Midsomer vilket jag tycker är utomordentligt trevligt. Barnaby ska bytas ut så dessa fyra avsnitt som nu ska sändas kan bli de sista av värde. Jag har massor av avsnitt inspelade på vhs men jag har slutat med det eftersom systemet snart är dött och begravet även om min gamla trotjänare står kvar uppe hos Frk T. Jag har nog sådär 15 avsnitt på dvd också men det finns väl minst 50 kan jag tro, så nästa gång jag tar en tur till Ullared då ska resterande shoppas. Nu ska jag läsa mig trött och ställa klockan så jag låtar bli att sova så himla länge, snart är det vardag. Sov Gott därute.

Hur trött får man va´?

Alltså igår hade vi ju lite nyårsfest på palatset vi och ett antal andra kraxare. Allra roligast hade barnen som var sju till antalet och lekte kvällen lång. Smolken i bägarna blev att Frk T kutade in i en dörr som åkte igen lite och skaffade sig ett par riktigt präktiga blåmärken på ena armen. Jag gissar att det gjorde hiskeligt ont så det var inte roligt. Frk L slog till med att spy innan vi skulle åka hemåt, förmodligen för att jag serverat henne ett gammalt ägg på eftermiddagen (inte med flit, det hoppas jag ni fattar, men hon åt nog för många tuggor innan hon sa att det smakade pecka). Vi vuxna var väl lite mer avslagna men hade småtrevligt ändå.

I dag sov vi till 11, även S som alltid vaknar i ottan. Och så när jag nu vid halvtolv följt med Frk T upp och kommer ner för att kanske ta en Comfort till är allt släckt och vi ska tydligen sova! Herregud jag är långt ifrån trött, snarare tvärpigg. Hur mycket kan man sova egentligen? Obegripligt men men jag får väl glo på tv i min ensamhet eller lägga mig och vara sällskaplig och läsa "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer, grymt bra bok med Mias kåserier. Jag ser verkligen fram emot föreställningen med samma namn som jag ska bevista i mars. Inser att jag förmodligen inte blir trött förrän framåt tre eller så...kanske ska ta upp en bok till....;)) eller skriva nån sketch kanske... Sov gott eller vad ni nu gör där ute!