Så blev det en VAB-dag i alla fall. Frk T hade ont i magen i natt igen, tydligen går något skumt magontvirus och vi får anta att det är det. Vi ska vara hemma i morgon också, riktigt piggelin är hon inte ännu. Dagen blev därför rätt stillsam. Trots att ens barn verkligen måste gå först så får jag dåligt samvete. Känslan blir, "nej, jag kan inte vara hemma, det blir kaos för dom andra på jobbet". Det är bedrövligt att man känner så, att man inte bara kan vara hemma med sitt sjuka barn. Kommunens restriktioner och brist på vikarier är förödande. Den gör oss alla stressade. Många som arbetar i skolan åker till jobbet med känslan av vanmakt. "Kommer det jag planerat att funka idag?" På morgonen inser man att nej, det gjorde det inte... bara att improvisera eller ta till reservplanen. Det drabbar som vanligt alltid de svaga barnen. Det är specialpedagogen, SVA-läraren eller andra resurspersoner som måste gå in då vi inte får vikarier. Idiotstoppet är hävt men som vanligt ska vi vara mycket restriktiva. Ju hårdare detta är, desto fler blir sjuka tror jag. Till slut orkar man inte längre och blir sjuk. Man kan säkert bli sjuk av att inte få tänka på sina egna ungar i första hand också.
Nu jobbar jag på en skola med fantastisk personal där vi inte ger varandra dåligt samvete, vilket är underbart. Ingen säger att man inte ska vara hemma utan vi säger till varandra att ta hand om sina barn och sig själva men lika försbaskat så vet man ju hur de har det om man är borta. Även om man får vikarie så vet man att det inte är någon lek för vederbörande. Det bästa vore att varje skola hade en egen vikarie som kände eleverna och som fungerade med dem. Men med tanke på hur man budgeterar för barn- och utbildning i denna kommun och hur man räknar fram underskott som ökar med någon miljon i veckan så blir det väl aldrig verklighet. Jag raljerar lite, men jag undrar verkligen varför vi som faktiskt skött vår budget och till och med gått lite plus ska spara 3-400 000 detta år? Signalen är att vi lika gärna kan skita i att försöka hålla budget det spelar ju ändå ingen roll. Signaler är viktiga, det försöker vi lära eleverna hela tiden.... är det någon mening med det?
Ha det så bra ni kan i morgon underbara arbetskamrater! Jag älskar er verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar