onsdag 28 november 2012

Snöälskare eller snöhatare?

Det är den stora frågan dessa dagar. Det har vräkt ner, det är för varmt för det och det slaskar och man får skutta runt i slask och jättelika vattenpölar vilket för många innebär ständigt blöta fötter. Blöta fötter gör att man fryser. En del bara älskar det vita som kommer ner och ser fram emot skidåkning och snögubbetillverkning, de kastar sig genast ner på marken och gör snöänglar.

Min åsikt:
1. Jag hatar kyla eftersom jag dels fryser och dels får höga elräkningar.
2. Snö - är ok om det kommer max 5 cm och är två minusgrader ute. Den kombinationen infaller mycket sällan.
3. Snö innebär visst ljus vilket får läggas på plussidan.
4. Snöslask har inget förmildrande över sig och OM det fryser på blir det helt enkelt för jävligt ute. Klar minuspunkt.
5. Jag har inget till övers för vintersport.
6. Jo då, det kan LÅTA mysigt med en tur långfärdsskridskor, paus med matsäck bestående av varm choklad och ostmackor. OM, jag säger OM det är -2 och max 5 cm snö. Ska det åkas skidor kan jag sträcka mig till en decimeter. MEN det är som sagt ett mycket sällsynt väderläge och man får ont i fötterna och jag kan inte åka skridskor längre. Jag har aldrig varit särskilt bra på det men fram till 14 års ålder var det genomförbart, nu är det ogörligt utan rollator.
7: Snö innebär skottande vilket kan innebära bra motion då det vita kommer i måttliga mängder.
8. Snö innebär ofta skottande i icke måttliga mängder tung blötsnö vilket leder till ryggskott :(.
9. Vinter gör sig bäst inomhus med massor av glittrande julpynt och glögg i en rejäl glöggmugg (ingen fingerborg).
10: Det gör sig också bäst om man har nån att gosa ner sig i soffan med och då menar jag inte Frk T:s plyschelefant.

Slutsats
Jag önskar jag vore en sån som kastade mig ut och gjorde snöänglar och struntade fullkomligt i att jag blev blöt och frusen. Hur blir man sån?

Om jag hade pengar skulle jag tillbringa hela vintern på varmare breddgrader! Men det har jag inte så jag gnäller, fryser, klagar och lider.


tisdag 27 november 2012

Nu har det gått för långt!

Skolverket har nu gjort mig förbannad nu! Jag som är näst intill ateist och som kämpat för att ta bort sommarskolavslutningen i kyrkan vid en tidigare skola jag jobbat på. Skälen till det var att vi hade barn som inte fick delta och alla ska kunna delta på en avslutning, det är viktigt.

Men nu har det fan i mig gått väl långt. Om skolverket får hållas så blir de rena valpropagandan för rasistiska partier. För säger man, att barnen inte får besöka kristna kyrkor under första advent eller julavslutningar om det förekommer något som helst religiöst inslag, så ger man dessa idioter vatten på sin kvarn. Då säger de att man inte får sjunga nationalsången heller, vilket inte är sant. Att den och våra vanligaste psalmer ska läras ut står numera inskrivet i vår nya läroplan, Lgr 11. Men vi får inte sjunga psalmerna i kyrkan tydligen. Obegripligt!

Det är självklart att vi ska ha en allsidig religionsundervinsing i skolan. Vi ska lära barnen om alla värsldsreligioner och det gör vi. Definitivt jag, för jag älskar ämnet och "Gud" ska veta att jag kan mer om Islam än om Kristendom, nästan. Det är inte det som det hela handlar om. Sverige är sekulariserat men våra traditioner vilar på kristen grund och även om de flesta nu för tiden firar jul för att öka kommersialismen och för att hylla Tomten så ska väl barnen för bövelen veta varför vi egentligen firar jul. Eller ska de inte det? Jo det får vi naturligtvis undervisa om.

Skolverkets jurister skiljer nämligen på undervisning och utbildning förstår ni, och det är skillnad det? Vi får undervisa om kristendom inom religionsämnet men inte utbilda barnen i det.... Vad nu skillnaden är???
Men om jag begriper det hela korrekt så är det utbildning om man går till kyrkan på första advent eller har julavslutning i kyrkan om det är en präst med och man sjunger psalmer. "Den blomstertid" är tydligen undantagen eftersom det är en så stark tradition, men den passar ju sådär så här års, måste man säga.

Jag förstår inte vad som är så farligt med det. Visst det är ganska få av oss som går regelbundet i kyrkan men rätt många som aldrig sätter sin fot där annars, masar sig i väg på första advent, Lucia och Julotta för att det är en tradition och lite fint och mysigt. Själv blev jag både barndöpt och jag hade det "dåliga" omdömet att konfirmera mig och jag gick till kyrkan med skolan på första advent varje år och det hjälpte inte ett dugg. Ingen präst lyckade trots välsignelse och nattvarder göra mig nämnvärt religiös. Det bet väl inte på mig.

Jag tycker inte vi ska påverka barnen med något som helst religiöst, politiskt eller pracka på dem några åsikter alls (mer än ren humanism om mänskliga rättigheter och empati med våra medmänniskor). Men vi kan naturligtvis ta del av svenska traditioner och första advent är en sådan precis som Lucia. Lucia är undantaget i skolverkets religionsskräck. Då får vi tydligen sjunga vad vi och ungarna vill.

Nu brukar för all del inte vi gå till kyrkan på första advent men tidningarna och fb är fulla av detta och populistiska partier får vatten på sin kvarn. När ska vi sluta vara så himla rädda för att stöta oss med andra religioner? Jag har haft med mig muslimska barn till kyrkan utan problem och svenska till moskén i Vivalla. Jag knatar gärna i väg till en Synagoga och gärna under en gudstjänst om jag lyckades hitta någon.

Mest märkligt av allt är följande: samtidigt som skolverket säger detta om utbildning och undervisning så tillåter man konfessionella skolor i Sverige. Det finns både kristna, muslimska, judiska och rena sektskolor i detta land som fungerar med skolverkets välsignelse, där barnen inte har en chans att komma undan. Man tillåter Lundsberg och andra överklasskolor hållas med sin pennalism utan att stänga ner dem. Alltså fokusera på rätt saker.

Får jag inte min lärarlegitimation på grund av dessa åsikter så må det väl vara hänt då får jag väl göra något annat!

söndag 25 november 2012

Härliga premiär!

Nu är den avklarad, inga bilder har jag eftersom jag stått på scenen i huvudsak, jag hoppas det blir lite kort taget och kanske någon film också under de fyra föreställningar som återstår. Härlig publik hade vi! Den var med på allt och plötsligt känns sketcherna roliga igen. Man blir lite trött på dom under reptiden och börjar ibland tvivla på att de är så värst kul. Men så sitter den där, den underbara publiken, och skrattar så snällt. Tack för det!

Då är det värt slitet. Jag vill tacka alla som varit inblandade och särskilt Kent som hjälpt mig med själva produktionen och med all musik förstås, tack min vän!

Sen har jag mitt järngäng som slitit hårt de sista veckorna, Bittan och Inger som sytt hela dagar (och nätter misstänker jag) och Charlie som är klippan som fixar allt man ber om. Ullis och Therese som verkligen jobbat med våra fina barn. Kristina som trots sorg och elände i sitt liv stått på benen och lett kören precis lika bra som vanligt. Och alla andra aktörer, sångare och musiker som alltid gör sitt bästa och bara är så jävla bra.

Denna kväll har dock ett par stycken slitit hårt och det var våra tekniker som fick programmera om allt för att få till medhörningen. Roger och Marcus var lite smått stressade där ett tag och bara så ni vet, jag kan byta batterier fler gånger, det är bara att hojta till vet ni! Kram på er.

Vi hade en sjujäkla bra servicegrupp i kväll också, att Jyrki har ett rasande tempo och blir lycklig av att diska vet vi sen förut men det var fler som slet i diskbaljorna. Ingelas kompis Katja var en riktigt serviceminded människa, jag behövde bara andas att jag behövde något så vips stod hon där med en mugg, ett glas vatten, tuggummi och you name it. Henne vill vi gärna ha på plats fler gånger. Ett gäng körmedlemmar visade också "oanade" servicetalanger...;) bra att veta ni goa. Krille och Bibbi sålde bra i baren måste jag säga och nästa vecka ser vi till att ha snaps att sälja. Gud så dumt att vi inte tänkte på det innan.

Oliva, du är en klippa vid spoten men snälla du, låt bli att skrämma sig så. Jag är fan livrädd att du ska få den där över dig. Den står ju så högt och du med. Bettan du är en klippa men det vet du ju redan, eller hur!

Jag var så orolig för att det var för långt men ingen i publiken klagade och man kan säga att de får valuta för pengarna. God mat från Barbro och en rätt lång och varierad föreställning.

I kväll var det extra kul att se Per och Åsa på plats i publiken och Mr Z tänk att jag fick dig att äntligen komma på revy. Hoppas du vågar dig dit fler gånger och jag hoppas din mamma hade trevligt och du med så klart. Och att ni kom hem utan dikeskörning ;).

Jag har säkert glömt några jag borde nämna nu men er tar jag med nästa sväng.

Vi gjorde några fadäser också... ska jag berätta om dom? Hehe jo kanske.
Carita och jag får väl kvarsittning, nån dag, för sen ankomst. När man bara har lite bråttom till ett enda nummer - då ska man varken knyta skor långsamt och grundligt eller stå i köket och sladdra. Man ska heller inte desperat hojta i myggan "vad fan Charlie har du redan kört? då ska ju jag vara där inne nu, helvete!" Det hörs nämligen ut - för när man ska vara på scenen är myggan på även om man är på fel ställe. Man får väl skärpa till sig nästa gång ;) Sov så gott alla duktiga!

lördag 24 november 2012

Baglady eller bara fattig?

Snart har vi premiär! Om dryga tre timmar!
Härligt att det snart är igång för då lugnar sig tillvaron lite. I dag på förmiddagen var jag till palatset och pysslade lite i min ensamhet. Jag kan gilla det, kolla över, lite känna att jag har kontroll och när kvällen kommer enbart kunna koncentrera mig på scenframträdandet och låta vår servicegrupp klara allt det andra. Allt känns under kontroll men något har jag säkert glömt men man får hoppas det är en världslig sak som den där Karlsson på taket brukar säga. Ett bra valspråk för glömska.

När jag åkte därifrån blev jag dock ledsen och beklämd, för utanför stod en äldre dam och letade tomflaskor i vår soptunna. Knappast en baglady som likt Milles gamla rollfigur trivdes i den rollen. Det här var ingen uteliggare eller missbrukare utan en helt proper äldre dam som säkert tvingas dryga ut sin allt för snåla pension. Fan, kände jag, ska det vara så 2012? Nu hade vi pantat varenda flaska annars hade jag gått in och hämtat en påse och gett henne. Hon tittade givetvis inte på mig utan skyndade sig därifrån och jag åkte hem.

Snälla, vi kan väl för fan ha råd att sänka skatten mer än 50 ynka kronor för de fattigaste pensionärerna i alla fall. Det är ett bedrövligt förslag som jag hoppas är ändrat och att jag missat det.

Jag har trots detta försökt ladda inför kvällen och känner mig strax redo att åka i väg och sminka upp mig. Ha en fin lördag både ni som kollar på oss och ni som har annat för er.

torsdag 22 november 2012

Nu är det dags för lugn....

hur det nu ska gå till?

Fick en riktig käftsmäll i dag. Inte så där på riktigt att nån slog mig på käften men jag blev lite rädd. Ett par, tre minuter trodde jag att jag hade hjärtinfarkt. Mitt under lektionen gjorde det plötsligt jäkligt ont i hjärtat, speciellt att andas in vilket jag var tvungen till eftersom jag hostade hela tiden. I vild panik funderade jag på om det gjorde ont i vänster arm eller inte. Det släppte efter en stund men olusten har suttit kvar hela dagen. Och nu efteråt tycker den inbillningssjuke att hon har ont i vänster arm..... Men vår gympaRobert lugnade mig förut med att om jag kunde lyfta armen över huvudet utan problem så hade jag inte hjärtinfarkt. Det kan jag fortfarande, men jag har lite ont i axeln men det är säkert mitt psyke som spökar. Jag hade troligen ont där innan också om jag hade känt efter.

Jag inser naturligtvis att det är stress. Det är för mycket nu, men jag är tacksam mot mig själv att jag just i dag lagt in en repfri dag. Efter två sena kvällar med långa repetitioner och före det, hela helgers rep i många veckor är jag slut. Till det kommer all planering, alla listor på allt som inte får glömmas, allt som ska köpas, alla ska få reptid, alla ska må bra och lära sig och ovanpå det ska jag själv lära mig repliker och sångtexter... och sjunga utan röst. Huvudet känns som ett getingbo.

Sen måste man jobba, just nu planerar jag dessutom för två klasser eftersom min kollega har viktigare saker i livet att ta hand om och inte kan vara på plats. Det finns en vikarie men de har oftast ingen planeringstid utan går in och gör det de blir tillsagda så gott de kan. I dag hade vi dessutom ansvar för "Lärare möter lärare" vilket innebär att olika lärare har hand om en sorts föreläsning om något man gör. I dag skulle vi prata om Storyline som är ett tematiskt arbetssätt. Tror ni det kom någon? Icke, inte en käft dök upp. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Rolf Östman var ju optimistisk där han satt med allt kaffe, kakor och frukt och valde efter att ha väntat den akademiska kvarten att spela in vår föreläsning. Så där stod vi och berättade för honom och en webbkamera. Ja så kan det gå.

Jo då, jag har varit på palatset också, jag och järngänget har ställt alla bord och stolar som de ska stå, städat undan och dekorerat lite mer. Jag har också kommit ihåg att ta med frigoliten att lägga ovanpå baslådan. Men det blev ingen lång stund och det blev hämtpizza till mat även om en sån dryper av kolhydrater. Jag orkar inte tänka på sånt just nu. Nu blir det sömn här. I morgon är det genrep sen är vi igång och lugnet kommer.

Och jo jag vet, jag måste ta det lugnt, det är inte värt osv osv jag vet allt det där och jag ska. Som tur är, är jag världsbäst på att slappa också, bara så ni vet.


måndag 19 november 2012

Lokalkändis då....

så länge det nu varar. Det brukar gå fort över men i dag har det varit en del kommentarer. Men artikeln fick till och med min pappa och lyfta luren och utbrista "jag hade fan glömt bort att du gjort så himla mycket saker". Hm sa jag och log, det är ju ändå rätt mycket jag utelämnat, och det insåg även han. Inte tog jag med märkliga annonssäljarjobb och inte specificerade jag alla sjukvårdsjobb även om jag gillade att jobba på IVA både i Karlstad och Örebro (om man nu kan gilla sjukvårdsjobb, men jag hade underbara arbetskamrater). Jag hoppade också över mitt gästspel i ICA-kassan liksom flyghavreplockandet i min ljuva ungdom.

Nåja jag var nöjd med artikeln även om Åsa glömde ta bort en liten sak jag ville ändra. Det där med röstandet ville jag inte gärna ha med. Inte för att jag inte står för mina åsikter utan för att jag inte är helt förtjust i att mina elever ska veta vad jag röstar på. De ska inte göra som fröken gör, utan tycka själva. Att jag ideologiskt är någon sorts sosse är väl ok men hur jag röstat sist det begav sig spelar mindre roll. Men nu stod det och det var lika förbaskat sant. Men jag kan trösta eventuellt upprörda sossar att jag inte röstade på några borgare, dit sträcker jag mig inte ;). Om sanningen ska fram minns jag inte riktigt, kanske röstade jag blankt, eller annars på nån rödgrön röra i alla fall. I riksdagsvalet var det enklare men det var tur att inte galningen Håkan Juholt hade trätt in på arenan för då hade jag valt Wetterstrand.

Skälet till mina åsikter är faktiskt varken sjöparker, växthus eller badhus det blir säkert jättebra när det blir klart. Det är helt enkelt för lite prioritering på skolan, så tycker jag. En så pass rik kommun som vår borde kunna satsa mer där, så är det bara. Hade jag bott i fattiga Laxå hade jag kunnat förstå, men se de satsar mer och betalar högre löner till min kår. Ja, så ändra på det, så kan jag också ändra mig tillbaka, men inte förr. Och det ska ändrar så det märks, inte bara några miljoner som ska täcka gamla underskott. Dessutom måste man fördela pengarna efter behov mer än i dag. Det är olika behov på olika skolor.

Vill ni läsa mer om mig eller om Kraxkompaniet så kan ni göra det på na.se och klicka på Kumla för nån länk lyckas jag inte få till. Hoppjerka kallar hon mig och sånt får man stå ut med ;) Åsa är en reko journalist och mycket trevlig dessutom.

I morgon har vi första teknikgenomdraget och på onsdag det andra. Sen är det bara genrep kvar och så är vi igång. Har du inte bokat biljetter? Gör det, ring Charlie 019-581718.

söndag 18 november 2012

Hård helg med kassa stämband

Min hals är inte vad den borde vara men nu har vår revydoktor förbarmat sig över mig. Ibland glömmer jag bort att vi har en sån vilket vi faktiskt har och det känns mycket fint. Tack P! Med lite bra medikamenter ska det nog bli bättre. Jag kan sjunga, om än inte de höga tonerna, där mimar jag fortfarande. Jag vågar inte ta i för då har jag väl ingen röst alls kvar till premiären.

Vi har repat hårt denna helg, två genomdrag av varje akt och det har gått fint. Allt sitter inte än men det brukar det inte göra förrän premiären. Ungarna och kören är fantastiska, de väntar och väntar och går sen upp på scen och gör sitt bästa och det blir så fint och bra. När barnen sjöng sin del på avslutningssången i lördags började jag nästan lipa, det är så läckert och sprött fint.

Jag är så stolt över våra nykomlingar. De är så duktiga och jobbar så hårt allihop. Ullis och Therese som har hand om barnen, förutom allt de själva gör i revyn, är fan i mig makalösa. De har gjort ett hästjobb med barnen och får dem att bara bli bättre och bättre med bara positiv förstärkning. De är enorma på att ta ungar som är ivriga, nervösa och ibland lite tjatiga, även om barnen är enormt tålmodiga så vill de ju ha besked direkt om allt. Barnen både agerar, dansar och sjunger fantastiskt. Frk T får också en massa beröm för att hon tar hand om de nya barnen på ett bra sätt och sånt värmer ett mammahjärta.

I dag har vi fått tekniken och det är ju enormt knöligt innan allt är på plats, man får stå ut med rundgång och myggor som krånglar. Bittan får väl ta med sig lödkolven och hjälpa till med detta ovanpå allt annat. Vår nye tekniker Marcus som hjälper Roger är minsann ett tillskott och precis vad vi behöver, hoppas verkligen han trivs hos oss för såna växer inte på träd.

Vi har tre nya sångerskor Felica, Lova och Alice som är unga och för in en helt ny generation i krax och jag hoppas att de kommer att älska det när de möter publiken och känner endorfinerna strömma, då är det värt allt slit. För slit är vad som gäller just nu. Alla vi gamla rävar är ju vana och vet att så här är det veckan innan premiär. Vi vet att belöningen kommer på lördag, vi vet att då kommer kicken och det är värt det. Men alla nya, både solister, aktörer, barn och körsångare de vet inte. Men snart så!

I morgon kommer egotrippsartikeln och det känns rätt läskigt även om jag vet ungefär vad som står och också vilka bilder hon valt. Jag fick Åsa att gå med på att skriva dit Kristinas och Zorans namn på de foton de tagit och det hoppas jag ska ge dem lite reklam.

onsdag 14 november 2012

Skiftande humör kan beskriva dagen

Måstejobb på förmiddagen. Jag är världsbäst på att skjuta upp saker tills det inte finns något val längre. Så i dag tog jag mig i kragen, fyllde i ansökan till Stim, ringde en människa och fick lite tips och det var ju inte ens besvärligt. Sen skulle jag ta tag i Axfood, kundkort har vi men vi vill betala på faktura och se det var knöligare. ekonomisk berättelse, protokollutdrag och registreringsbevis. Det mesta har jag under dagen fått till, suck. Sen satt jag i telefonkö för att ringa om Frk T:s jultidningsförsäljning så det blev rätt... det tog en stund och människan som svarade var otroligt svår att förstå men jag hoppas det blev rätt. Ett SO-blad till skolbarnens torsdagslektion klämdes också in.

Sen skulle jag äntligen ta tag i Studiefrämjandemailen, alltså aktivera den (vilket jag borde gjort för ett halvår sen). Outlook jävlades något alldeles otroligt fast jag minsann gjorde exakt som det stod i instruktionen, inte fan gick det. Jag var mer än måttligt irriterad när datorn stod och tuggade som en gammal idisslande get. Jag blekte håret under tiden och diskade och svor så det osade. Till slut gav jag upp och stack ner till palatset mer än måttligt sur och grinig.

Där satt mina underbara "sytanter" Bittan och LillInger, och knåpade på grandräkter och paljetterade hattar. Hela dagen har de suttit och sytt, ända till långt in på kvällen. Fantastiskt! Och Charlie han målade minsann hela väggen och korset i går han, så nu slipper vi se det lysa fram något vitt bakom draperiet. Jag älskar mina pensionärer, utan dom vet jag inte vad jag skulle ta mig till faktiskt, gå under förmodligen. Jag blev genast på bättre humör.

Kvällens barn- och dansrep gjorde det hela ännu bättre även om jag mest städade källaren och logerna. Jag fick massor gjort och det satt fint. Väl hemma hade Åsa skickat vilka bilder hon skulle ta med på måndag och jag kommer överleva det kände jag. Jag gillar verkligen henne, hon är en trevlig människa.

Halsen känns inte värst och DET är inte bra, jag försöker tänka bort saken men jag vet inte om det är rätt taktik.

tisdag 13 november 2012

Läskigt kul.... eller....man får se

Kom just hem efter att ha blivit intervjuad och plåtad av den trevliga Åsa på NA. De gör någon sorts artikel på måndagar då och då där de intervjuar personer de tycker är intressanta på något via. Så fick jag frågan! Smickrad? Självklart, jag skulle ljuga annars. Dessutom passar det ju grymt bra med knappa två veckor till premiär på JULSTÖK. Även om fokus kanske låg mer på mig och mitt liv så består ju mitt liv av mycket kraxerier och just nu mycket julstök och all reklam är bra reklam.

Det är inte så ofta man berättar om hela sitt liv sådär rakt upp och ner och inte heller ofta någon sitter och lyssnar intresserat och vill att man ska fylla i alla luckor hon kan hitta. Jag tror jag fick börja någonstans på låg-, mellanstadiet och berätta mig fram till nu. Jösses vad massa saker jag gjort, det kändes inte klokt. Jag hoppas hon sållar bort allt ointressant eller skriver himla fyndigt. Det kändes som att det jag berättade skulle ta upp halva tidningen. Så på måndag handlar hela del två delen om mig! Bara så ni vet, om ni nu vill läsa eller undvika det hela ;).

Sen skulle det fotas och det är inte min favoritgren i livets olympiad. Jo då, jag gillar bra foton på mig själv, de där som någon tar när jag inte vet om det. Scenfoton där jag är utklädd och agerar, foton tagna lite långt ifrån går också skapligt. MEN på de flesta (speciellt när jag vet att jag fotas) ser jag helt störd ut, dubbelhakorna gör att jag ser ut som jag väger 150 kg vilket är jäklig mycket mer än sanningen. Åsa tog nog 50-75 bilder eller så, och man kan ju hoppas hon hittar någon användbar, dessutom fick hon med sig en skiva med bra bilder, sådana jag står ut med att se i tidningen. Hm, något säger mig att hon kommer använda sina egna.....

Jag skulle få läsa artikeln innan så inget är fel och det känns ju fint.

För att fokusera om från denna egotripp kan jag berätta att Frk T är till urskogen och hopptränar hos sin "gamla" ridlärare och själv ska jag till kören. Rösten är inte ok ännu så de höga tonerna lär jag fortfarande undvika. Det är inte långt till premiär nu och bara att repa på. Sen är det ju tisdagkväll, min favoritkväll eftersom det är onsdag i morgon och jag får sova en timma längre.


fredag 9 november 2012

Uppenbarligen en ruggig dag i dag?

Solen skiner, det är vackert frostbitet ute och minusgrader. En höjdardag kan man tycka. Jag hostade dock natten lång. Inte vanlig hosta utan det känns som att jag sätter i halsen, blir kruttorr och panikhostar. Två gånger gick jag upp och tog en klunk olivolja, är det klokt? Inte vet jag, men det blev lite bättre en stund i alla fall. Om jag vore fem år skulle jag vara övertygad om att jag hade kikhosta men jag inser att det är ett vanligt trilskt höstvirus. Men det blir lite bättre för var dag även om det går åt helsike för långsamt för min otåliga själ. Jag hade bestämt mig för att jobba i dag men fick backa på det. Men jag har förstående arbetskamrater och jag var nära att ta till lipen när M sa till mig att; du är ju aldrig sjuk, det är din tur nu, var hemma och bli frisk! Tack för dom orden. Det trista i kråksången är väl att löneförhöjningen bara kommer täcka sjukdomsavdraget men det kunde varit värre. Jag kunde varit född i Etiopien eller något annat svältdrabbat land.

Ruggigheten då? Jo för den står dagens horoskop i NA. Scary värre! Nej, självklart tror jag inte på dylikt trams men jag brukar minsann slänga ett getöga på Jungfrun (självklart stjärntecknet för en sån som jag ;) och så gjorde jag också denna morgon. Ett gräl på det privata planet är att vänta och jag ska hålla låg profil och lägga benen på ryggen minsann. Jösses! Som av en händelse kollade jag tecknet över mitt och de stackar Lejonen ska gräla om pengar eller ägodelar. Nu läste jag vidare:
Vädurar ska trampa i klaveret på jobbet.
Oxar ska ha konflikter med närstående och få ångra sånt de säger.
Tvillingar ska ha konflikter på hemmaplan och uppmanas vara snälla.
Kräftor ska ha en olycksdrabbad dag (herrejösses då kanske Frk T stukar foten igen).
Vågar känner sig illa till mods.
Skorpioner ska ha konflikter som handlar om rivalitet.
Skyttar uppmanas att inte tappa tålamodet.
Stenbockar ska inte diskutera känsliga ämnen.
Vattumän ska ha konflikter på det ekonomiska området och
Fiskar ska ha tålamod och hålla sig på behörigt avstånd från nära och kära idag.

Så herre min skapare vilken jäkla dag! Inte en enda människa har något positivt att se fram emot. Man kan verkligen undra om den som totat ihop dagens humbug bestämde sig för att jävlas ordentligt. Kanske är det en stackare som ska jobba hela helgen och är sur på alla som är lediga och ska ägna sig åt fredagsmys med älsklingen, kyckling, chips och levande ljus? Sånt kan ju verkligen reta upp den mest älskvärda människa!

Men, man kan välja att inte tro på det hela eller spana in någon annan tidning. Om den säger samma sak kan man raskt krypa ner under täcket igen och inte sticka ut snoken förrän i morgon.

Ha en trevlig dag! Själv ska jag anstränga mig för att bli frisk. Konfliktfritt hoppas jag.

tisdag 6 november 2012

Röstlös!

Ja, jag pratar nu inte om det amerikanska presidentspektaklet det gör ju alla andra så bra. Jag är sjukt trött på att höra om det på varenda nyhetssändning vecka ut och vecka in. Frk T har lärt sig massor om republikaner och demokrater vilket för all del är bra. Precis som flertalet svenskar ber jag till högre makter att Obama ska vinna men åt saken kan man inte göra ett skit.

Min röstlöshet gäller rösten, jag har ingen! Det är inte bra. Inte bra alls. Att vara lärare utan röst är värdelöst. Jag provade i går och det funkade inte bra. Halv ett gav jag upp och gick hem och i dag har jag hållit käften här hemma. På eftermiddagen gick jag dock till jobbet på kurs och försökt hålla käft. Vi ska få en skolportal.

I den ska vi kunna göra allt eller kontrollera allt ska man kanske säga. Närvaro, planeringar, omdömen och allt annat. Det blir säkert bra det år man får allt att fungera. Men man får lite spader när det mesta är gjort för högstadiet, jag borde alltså gå in efter varje lektion och föra närvaro. Det blir några gånger per dag. På högstadiet är det en sak, för då kanske jag bara har elever i ett ämne och risk finns att de smiter från just mig eftersom jag är så urbota tråkig, för sträng, för snäll eller vilket fel man nu kan komma på. Hos oss är detta inte så vanligt. Möjligen finns en och annan som notoriskt glömmer gympakläder kanske. Är de borta så är de borta hela dagen. men här ska fyllas i om de går till tandis, om de slöar på lektionerna!, icke anmäld frånvaro, anmäld frånvaro, risk att inte klara betyg och allt var där var. Spännande!

Någon kommenterade lite kuligt: "Vänta ungar, jag ska bara fylla i allt på datorn först, slå inte ihjäl varandra så länge".  Hehe, allvarligt talat, det blir säkert bra och man använder väl det hela på olika vis mot yngre och äldre elever. Men teknikens under har inte riktigt hittat till skolan ännu, vi är lite vana vid att det krånglar, står still, inte finns nät, gamla tröskverk till datorer och en del annat krångel. Men det blir säkert bra, som sagt, nån gång.

Sen var jag på kör utan röst. Det var om möjligt ännu mer frustrerande att mima. Att klämma fram några toner var inte att tänka på och våra "designers" påstående att de hörde mig sjunga får stå för deras hörselfel ;) hade jag sjungit hade jag inte låtit som vanligt det kan jag säga. Jag kan inte få fram tillstymmelse till ton men jag kan prata lite bättre i dag än i går. Så jag går mot bättre tider.

Snoret och slemmet är ett annat äckligt samtalsämne man inte ska skriva för mycket om. Men jag har en hög medikamenter jag försöker bota mig med. Brustabletter med enchinea, brustabletter av mer medicinskt slag som är slemlösande, gröna piller (som tydligen en grön liten gubbe gör reklam för på tv vilket undgått mig) Sinova heter de och ibland Alvedon. Det påstås att jag ska dricka varm mjölk med smör i och jag känner att det kommer få mig att spy. Honung, äppelcidervinäger och ingefära ska också funka. Ja jag får handla lite i morgon. Jag fick hostattacker med och Bittan gav mig Bricanyl vilket fortfarande får mig att skaka.

I morgon ska palatset fixas till bröllopsfest och jag får låta bli att sova hela förmiddagen vilket jag var i stort behov av i dag. En sån fest ska vi ha på lördag och då måste sångrösten vara tillbaka om jag så ska dricka varm mjölk med smör, glaegh.

torsdag 1 november 2012

Höstlov

Ja inte så mycket lov för oss som för barnen men två lediga vardagar är inte fy skam om det inte vore för allt man måste hinna. Två dagar på Selma Lagerlövs spa i Sunne gör ja att det är massor att ta tag i när man kommer hem. Inte minst en unge som känner sig klart försummad eftersom jag missade hennes dressyrtävlingsdebut och det således var mitt fel att hon fick ett par poäng för lite. På videofilmen som finns ser det dock riktigt bra ut men jag har begåvats med ett barn som aldrig blir nöjd. I dag har hon tävlat hoppning, 70 cm, det är höga hinder det, särskilt när man står nära dom på marken och inte ser dom från en läktare.

Värst i kråksången (alltså inte det fina det kommer sen) var att en tjej red Celina före Frk T och hon for minsann av med buller och bång. Hästen småstegrade sig och var lite rädd och krånglade i en sväng, flickan for av och sen vägrade hästen en gång men då satt hon kvar. Jippie tänkte då denna mamma, den hästen ska mitt lilla barn nu rida på och hoppa dessa hinder som minsann inte alls är små. Halleluja. Jag ägnade mig då åt att filma istället för att bita på naglar och inte våga titta. att sen både telefonen och internetuppkopplingen här hemma krånglar så det inte går att lägga ut filmen är inte mitt fel. telia tänker ta tre dagar på sig att fixa eländet.

Hur det gick? Jättefint, hon red en felfri runda och fick hoppa om, då vågade hon inte rida på för fullt så tiden blev inte så snabb som önskat men felfritt igen. Mamma var mer än nöjd liksom ridläraren. I kombinationen (dressyr/hoppning) kom hon femma tror jag även om de först glömde bort henne. Så jag tycker ungen ska vara klart nöjd med sin tävlingsvecka. Men icke, hon ältar diverse fel om och om igen.

Kvällen har ägnats åt rep och jag känner nu att jag har ont i halsen. Blä, det brukar jag aldrig få, i morgon ska det vara borta. Så, bort med skiten bara, jag vägrar.

I morgon ska tusen saker ske, gravar ska fixas, bord måste skaffas och jag ska fika med en kompis och skriva en monolog och en massa annat. Dessutom ska en viss Ajax kampera ihop med oss under dagen. Nåja han får väl hänga med lite hit och dit.