Min hals är inte vad den borde vara men nu har vår revydoktor förbarmat sig över mig. Ibland glömmer jag bort att vi har en sån vilket vi faktiskt har och det känns mycket fint. Tack P! Med lite bra medikamenter ska det nog bli bättre. Jag kan sjunga, om än inte de höga tonerna, där mimar jag fortfarande. Jag vågar inte ta i för då har jag väl ingen röst alls kvar till premiären.
Vi har repat hårt denna helg, två genomdrag av varje akt och det har gått fint. Allt sitter inte än men det brukar det inte göra förrän premiären. Ungarna och kören är fantastiska, de väntar och väntar och går sen upp på scen och gör sitt bästa och det blir så fint och bra. När barnen sjöng sin del på avslutningssången i lördags började jag nästan lipa, det är så läckert och sprött fint.
Jag är så stolt över våra nykomlingar. De är så duktiga och jobbar så hårt allihop. Ullis och Therese som har hand om barnen, förutom allt de själva gör i revyn, är fan i mig makalösa. De har gjort ett hästjobb med barnen och får dem att bara bli bättre och bättre med bara positiv förstärkning. De är enorma på att ta ungar som är ivriga, nervösa och ibland lite tjatiga, även om barnen är enormt tålmodiga så vill de ju ha besked direkt om allt. Barnen både agerar, dansar och sjunger fantastiskt. Frk T får också en massa beröm för att hon tar hand om de nya barnen på ett bra sätt och sånt värmer ett mammahjärta.
I dag har vi fått tekniken och det är ju enormt knöligt innan allt är på plats, man får stå ut med rundgång och myggor som krånglar. Bittan får väl ta med sig lödkolven och hjälpa till med detta ovanpå allt annat. Vår nye tekniker Marcus som hjälper Roger är minsann ett tillskott och precis vad vi behöver, hoppas verkligen han trivs hos oss för såna växer inte på träd.
Vi har tre nya sångerskor Felica, Lova och Alice som är unga och för in en helt ny generation i krax och jag hoppas att de kommer att älska det när de möter publiken och känner endorfinerna strömma, då är det värt allt slit. För slit är vad som gäller just nu. Alla vi gamla rävar är ju vana och vet att så här är det veckan innan premiär. Vi vet att belöningen kommer på lördag, vi vet att då kommer kicken och det är värt det. Men alla nya, både solister, aktörer, barn och körsångare de vet inte. Men snart så!
I morgon kommer egotrippsartikeln och det känns rätt läskigt även om jag vet ungefär vad som står och också vilka bilder hon valt. Jag fick Åsa att gå med på att skriva dit Kristinas och Zorans namn på de foton de tagit och det hoppas jag ska ge dem lite reklam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar