Överhettad

Jag vet inte vad det är men min hjärna sprutar ut idéer. För ett par dagar sen damp ett mejl ner som gjorde att jag vädrade fara eller i alla fall svårigheter och bakslag. Det har vänts till denna överhettning. Jag kommer på massor av bra saker. Det kommer inte avslöjas här vad det handlar om men idéerna rör delar av mitt yrkesliv och fritid. Jag är bara orolig att jag ska glömma bort allt bra jag tänker ut...jag hinner nämligen inte skriva ner det innan nästa tanke kommer.

Värst är det när sån här överhettning drabbar mig när jag ska sova för då går det åt skogen fullständigt. Jag får nog skriva ner lite innan jag försöker med den konsten.

Problem är till för att lösas! eller hur! När jag kommer på tanken önskar jag att jag vore världens bästa hissreperatör...den är nämligen trasig på palatset. Nåja den nöten överlåter jag till de goda hissmännen att knäcka.
Sov sött!

Vardag!

I dag har jag arbetat, jodå, och ätit för många geléhjärtan på jobbet. Skrivit klart min andra pedagogiska planering... i biologi/svenska. Intressant va?

Sen har jag svurit över trasig hiss och börjat tro att det är Guds straff. Vi har ju gjort en kyrka till något annat...något mindre sedesamt.
Sen har jag varit teaterfröken och inte gjort så mycket vettigt mer.... alls.
Ingen har hängt vare sig tulpaner, rosor eller paket med juveler i på dörrhandtaget fast jag bad dem hänga dem just där. Skumt värre!

Det snöar! För mycket, plogen var just här. Huset är lite kyligt fastän det inte är kallt ute, det gillar jag inte. Men jag fryser hellre lite än sätter på elvärmen igen. Elräkningen i mars kommer ändå förstöra årets semesterplaner.

Palatset är fyllt av Länsteaterns grejer och hissen strejkar som sagt. Hissreparatörerna arbetar mot tiden. Problem är till för att övervinnas. Det kommer bli lysande på lördag, vi kommer bära rullstolar om så behövs det har somliga gjort förr.

Jag ska sova, ska du?

Tiden går...fort

Insåg precis att jag inte skrivit sen i onsdags, usch så slarvigt av mig. Helgen var ju riktigt kraxig faktiskt vilket bör berättas om.

Fredagskvällen är inte mycket att orda om...somnade nog i soffan, tror jag.
Lördagen var vikt för "gig" till Väntjänsten på Husaren i Kumla. Först ut var Kraxkören som rev av ett antal sånger. Sen fick de fika och sedan satte vi i gång. Vad en liten gumma kan gno! fick vakna till liv även om jag inte kröp i smällkaramellklänningen utan tog en snäv glittrig sak i storlek 150. Ja ja inte ett ord vill jag höra om felmärkt klänning eller storlekar för "enorma barn" eller så! Jag kan väl få gå omkring och tycka att jag kan ha en klänning i 150, speciellt nu när jag annars känner mig så tjock och trist vinterglåmig och liksom väntar på inspiration att ta tag i matvanor och motion. Jag behöver det, så det så! Efter Gumman körde vi sketchen på Mediamarkt, Pessimistkonsulten, Studiecirkeln med rappen och Bovieran. Pers roliga historier gick nog allra bäst gissar jag, kanske för att jag själv tycker de är så vansinnigt roliga och för att han berättar så bra. Dessa storys och några av våra andra grejer kan man också se på lördag på Made in Kumla, ifall ni missat något alltså. Där kan man också se andras än våra nyllen så kom och titta vet jag!

Söndagen blev lugn och fin, solen strålade så jag tog en timmes stavgång. Jösses vilken taskig kondis jag har....alltså den där träningen....den behövs. Sen träffade jag Sture för överläggningar om framtiden och Janssons Frestelse provrepade i vår lokal som de kommer att använda då och då. Tja så gick den helgen.

Fast nu minns jag fredagen. Jag var på så otroligt gott humör. Det var guld på jobbet, ungarnas film blev klar och det blev så bra. Sånt får man inte glömma. Det satt i hela helgen.

Om en vecka är det sportlov, det är då man minns varför man blev lärare ;)))..... typ när man skriver pedagogiska planeringar eller omdömen. Det är sånt man gör på lov när man är lärare nämligen. MEN icke att förakta! Man får sova på morgonen, himlen vare nära.

Onsdagspyssel

Favoritdagen på veckan började med att vår dansledare var sjuk, den där dagen hon helst inte ska vara sjuk. Men sånt är livet och det blev mest jobb för bäste bossen som fick ringa runt. Själv begav jag mig iväg till ett möte på Folkets Hus. Jag gillar verkligen Claes som är chef där, vi kan hitta samarbetsformer i framtiden det är jag säker på. Det blev av bara farten lite skoljobb också. Sen skulle det lämnas in tillstånd inför Made in Kumla. Ringas och kollas en massa saker inför det. Sättas lapp på danslokalen om någon nu inte fått meddelandet om den inställda dansen. Fås tag i högtalare till lördagen, tack bäste M.

Sen gjorde Bittan och jag det jag längtat efter, vi hängde i ordning alla kläder i revyförrådet. Nu hänger de ordnat efter både klädsorter och färg. Härligt! Nu ska bara alla peruker, hattar och skor sorteras och alla andra attiraljer som ligger i skokartonger som måste märkas om. Det här är ett jobb jag tycker är så himla kul, jag kan pyssla i förrådet i timmar om jag tar mig tid. Tiden sprang iväg och sen kom Jenny och vi hann med lite fika innan kören. På lördag ska både kören och Kraxkompaniet uppträda för Väntjänsten och det ser jag fram emot, kul ska det bli.

Mycket handlar om Made in Kumla nu. Det kommer bli så kul, en sjungande rektor, en plastpåsevikande Primadonna, en hundshow, massor av musik och sketcher och lite teater. Hedvig Kruse ska också få vara med på ett hörn. Jag hoppas också jag lyckades peppa de duktiga line-dansarna på Folkets Hus att komma med några stycken. Jag tjuvkikade på dom och det såg läckert ut när 50 st gjorde exakt likadant, 50 pigga pensionärer är det faktiskt. Häftigt, hoppas några kommer med.

Nu är det sömn, i morgon fortsätter skapande skola och ungarna ska filma mest hela dagen. Mycket kultur nu!!!

Temakvällar

Nu börjar vi få idéer. Två temakvällar planeras under våren. En ska gå i Westertema och grabbarna i krax är redan i full gång och planerar, hela palatset kommer vara täckt av halm, gamla sadlar, pickadoller och mandoliner. Den andra ska ha något av Engelsk Pubafton över sig. Lite Mord i Midsomer, lite allsång, lite Beatles, lite Nakna kocken kanske. Viktigast är att publiken ska få vara aktiv, kanske med dans, med allsång, frågesporter eller på något helt annat sätt, vem vet vad vi kommer på? Kom gärna med förslag.

Det känns härligt att fler drar i trådarna, vilket händer nu. Är du sugen på att vara med oss? Välkommen, vi blir gärna fler, både i Kraxkompaniet och i Kraxkören. Man behöver inte äntra scenen om man inte vill det finns plats för annat också. Att sätta upp revyer, teatrar och shower kräver massor av arbete med allt möjligt. Under våren hoppas jag vi kan öppna upp och bjuda in fler till vår gemenskap på något vis så att fler vågar komma, håll utkik.

Privat så måste jag gnälla lite. Jag har nämligen så förbaskat ont i min höft. Stor inflammation påstår min kloke kiropraktor och han har säker rätt, inte mindre irriterande för det. Jag är liksom van att kunna röra mig obehindrat, om jag får skryta så är jag fortfarande rätt vig. Sätter lätt händerna i golvet med raka ben och jag tror baske mig att jag fortfarande kan sitta i spagat med ordentlig uppvärmning......nåja kunde. Nu kan jag inte ens lägga upp vänster ben på soffan med knät utåt. Det gör så ont att jag skriker, ja eller nästan i alla fall. Inte begriper jag vad H ska göra åt saken fast jag snart ska dit igen, men jag hoppas verkligen han har en lösning. En gång i forntiden hade jag nämligen en inflammation i höften (minns inte om det var samma eller den andra) och då stack en doktor in en "asalång" som Fkr T skulle säga, spruta mitt i höftleden full med cortison. Han var tveksam om han var rätt för jag skrek inte nog högt, påstod sadisten (jag ansåg  och anser fortfarande att jag skrek så mycket jag orkade). Jag är inte jättesugen på att göra om den bedriften även om jag har en förmåga att tåla rätt mycket smärta. Fast jag måste tillstå att det hjälpte.

Kortis

Hade egentligen en massa bloggidéer men jag kom aldrig till skott och nu är jag för trött. Helgen är slut och vi har blivit med katt. Flisan heter hon. Eftersom alla djur här har matnamn har jag funderat på att döpa om henne till Sirap men vad f-n hon är ju sju år och sånt kan vara kinkit, hon kanske gillar Flisan ;-)

F.d kollegan A kom med hene i går och hon gömde sig en timma sen har hon varit sällskaplig. Hon verkar finna sig väl tillrätta, fast jag tror hon vill ha nån annan mat för hon äter inte så värst mycket.
Vi får väl testa oss fram, "men det blir inga lyxiga småburkar bara så du vet det.... du får ju massor av goda möss här" tja....!

För övrigt har vi repat i dag och det är alltid lite roligt. Vi kör igång gamla nummer som vi ska visa för Väntjänstens personal som har lite baluns på lördag. Så det är bara att dra på sig städrock, ta fram torson och dammtrasan, sen byta till hängbrallor, kebba och rappa för att slutligen svida om till nattlinne och krypa i säng med TaxiRoger, denna gång. Jösses jag har haft tre karlar i den "sängen" "men di byter aldrig käring" vad nu det kan betyda? Ja jag vet det blev obegripligt men står för ett antal sketcher/sånger jag ska återuppliva.

Samtidigt måste jag sätta fart på Made in Kumla. Ingen mer som vill uppträda den 18 februari? Ni som fått frågan, bestäm er! Vi sover på saken i morgon börjar en ny vecka... inte långt till sportlov nu.

Lite trött är jag på kvällskvisten efter att ha intagit god mat och dryck hos en god vän. Lyxigt värre att få skjuts till stället för evenemanget, sätta sig till bords och äta och dricka gott utan att göra en släng. Tack så mycket för den fredagskvällen, det satt inte alls fel.

Nu är jag som sagt trött och inte helt fokuserad. Dagen eller snarare veckan har varit lång och intensiv. Lokadagar och på det Skapande skola i tre dagar. Jag trodde det skulle vara lite lyxigt att kulturskolepersonal kom i tre dagar och tog hand om ungarna. Nåja riktigt så lyxigt enkelt blev det inte fast de är fantastiska Jenny och Lennart det måste jag tillstå. Att de bara orkar. Ungarna har dramatiserat och improviserat fram en film om orättvisor och i dag har vi filmat många scener. Det blir starkt, gripande och bra det känner jag i hela kroppen.

Här hemma har jag kapitulerat. I går eftermiddag insåg jag att det bara inte gick att stå emot längre. Här var svinkallt! Fkr T hade en kompis med sig som såg smått blåfrusen ut efter tio minuter i vårt utkylda hus. Alltså, det var bara att slå på elvärmen. Gasol har jag inte hunnit fixa och jag tror ändå inte det räckt. Huset får nu värmas upp över helgen och sen ska det bli varmare. Återstår att se hur dyrt det blir men vi kan ju inte frysa hur mycket som helst. Så just nu är det ganska behagligt i mitt lilla hus. Sömn känns också behagligt i tanken. Sov gott!