fredag 26 oktober 2012

Galet men det går....

Folk är sjuka, har ni märkt det?
Hela tiden, den ena efter den andra lägger sig ner och däckar. Gör dom det inte själva så gör deras barn det. Jag talar om mina arbeskamrater. De som inte är sjuka eller har sjuka barn är på kurs. Det känns som det bara är jag kvar.....stackars mig..... Tyck för fanken synd om mig nu, tack!

Nåja några till hänger i men inte många det kan jag säga. Vikarier finns inga heller, jag gissar att de också är sjuka. De vikarier som kommer gör minsann så gott de kan men det är inte så lätt att vara vikarie. Inte när barnen får tokspel och blir osams till höger och vänster. Jag konstaterar att vi som känner dem och har dem hela tiden, vi vet när det är på väg att gå åt heslike. Man ser när de klantar till det bara lite och hinner väl stämma i bäcken. De stackars vikarierna fattar inget förrän det är för sent.

Jag minns precis hur det var att vicka. En gång minns jag speciellt väl, jag kom till en klass (vilken skola struntar jag i att nämna för jobbigheten varierar) som jag direkt förstod var knölig och innan dagen var slut hade de slagits vilt, en hade hoppat ut genom fönstret och gått hem, de hade gråtit och retats. Jag pustade ut och tänkte att dit går jag aldrig mer. En vecka senare ringde de igen och ville jag skulle komma tillbaka "det var ju så bra när du var här" påstod läraren som ringde. Jag stod som ett frågetecken ?????? "Bra, hur i hela friden har ni det annars då?" Till svar fick jag då att det var bra för jag satt inte i lärarrummet och grät. Hm så kan det vara att vara vikarie i skolan. Om jag gick tillbaka? Klart jag gjorde, jag är en fighter! Jag gick dessutom och blev riktig lärare efter det.

Jag älskar mina ungar i skolan även när de bråkar och lever rövare för de är så goa barn allihop och de förklarar att det är svårt med vikarier. De vill inte vara elaka men när man inte känner varandra är det svårt. I dag har jag farit som ett skållat troll mellan klassrummen och redit i än det ena och än det andra, det var vikarie i det ena. Det blev varken mat (jag hann helt enkelt inte få i mig någon) eller rast. Men allt löste sig till sist och när alla gick hem var det frid och fröjd. En massa tårar för att en elev skulle flytta förstås men sådant är ju inte så konstigt. Jobbigast är bristen på folk när många är sjuka, det finns liksom inte en människa att få hjälp av om det krisar till sig med något.

Femman avslutade dagen med teatern "Pojke med resväska" precis som fyran gjorde i går och de var lyriska över hur bra den var. Riktigt bra teater för barn i 10-15 års åldern, jag tror man kan se den på China eller Länsteatern nästa vecka, gör det om ni kan.

Nu är det äntligen fredag och nästa vecka har ungarna ett välbehövligt höstlov. Vi lärare jobbar tre av dessa fem dagar om nu någon trodde något annat. Men vi får vila lite från varandra och det behövs ibland det med. Efter lovet hoppas jag varenda kotte är frisk som en nötkärna, kan man få önska sig det?

måndag 22 oktober 2012

Många tårar fällda denna kväll...

De torkades frenetiskt bort utan handskar eller fick med jämna mellanrum rinna fritt (man blir trött av att torka och sliten i ansiktet). Sista avsnittet av Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" gick nyss på tv. Serien spände över lite längre tid än boken som jag nyss läst. Så viktigt och bra att han gjort detta kärleksfulla dokument som också ger massor av käftsmällar till alla oss i samhället runt omkring.

Hur vi bar oss åt? Rädslan på arbetsplatser, krogen, dagis och sjukhuset. Jag jobbade på sjukhuset de åren då Hiv och Aids kom. Vi som jobbade där var ändå bra mycket mindre rädda än andra, för vi fick information hela tiden om vad som var farligt och vad som inte var det (även om det ändrades efter hand när alla blev mindre skräckslagna). Men visst kan jag minnas folks miner när handskarna åkte på bara man skulle ta i dem.

Jag minns speciellt ett par på IVA i Karlstad som var där, tjejen var sjuk eller om hon krockat eller något sånt och pojkvännen satt bredvid. De var narkomaner och killen bedyrade hela tiden att de varken hade HIV eller gulsot och vi tog bestämt på oss handskarna hela tiden. Jag kan fortfarande höra hans desperata förtvivlan i rösten. Fan det där hade jag nästan förträngt. Mer tårar.

Jag såg Sommarpratarprogrammet på ettan innan Tårarna och det var minsann också sorgligt när hon Gina (hon som ledde melodifestivalen) berättade om sin upplevelse av rasism under hennes uppväxt. Det blev lite mycket av den gråtvaran i kväll. Tur jag grundade med massor av julsånger, Galenskaparna och att Frk T:s hopplektion gick finfint. Sov gott där ute!

lördag 20 oktober 2012

Julgranar och progg

Fast inte samtidigt. Jag börjar i går då var jag till Lerbäcks teater med goda vänner och spanade in min kristallkrona som gjorde sig klart bättre där än här, kan jag meddela. Nåja vi tittade inte så länge på den förstås utan på mordgåtan som var välspelad och bra, jag gillar verkligen denna mysiga teater, skådisarna och maten. Och, jojomen jag gissade på rätt mördare, men inte vann jag inte. Tur är något jag inte är beskaffad med, inte på något plan det har jag insett för länge sen. Ska man få något får man skaffa det helt enkelt.

Inte alltid så lätt det heller.... för allt har en förmåga att kosta på.

Efter teatern blev det mer rödvin och långa diskussioner och tiden gick och vi höll oss vakna alldeles för länge fast det var fredagskväll. Men ibland är det de långa rödvinsdiskussionerna som för en framåt i livet. (Jo jo jag vet, ibland kanske de inte bidrar till något vettigt alls men det behöver vi inte ta med här).

I morse mötte mitt framdragande av julgranen viss förvåning men jag förklarade noggrant för undrande vän att det minsann var dags att ta den med. Den är nämligen precis som kristallkronan, rekvisita, fast på vår teater då. Två långa grangirlanger fick också åka med. För i dag skulle det repas Julstök. Det säljs biljetter i strid ström och det känns fint. När vi repade ringde en och bokade 16 stycken. Repetitionerna skrider framåt och tempot börjar höjas. Sketcherna blir riktigt bra faktiskt, vi har fått till en del fläskiga käftsmällar, en del finurligheter, en hel del ordvrängeri och vi hoppas folk ska skratta gott och tänka till ibland också. En julshowsrevy måste innehålla både gapskratt och lite allvar. Gärna ett och annat skratt som fastnar lite i halsen. I morgon är det sångrep dagen lång.

Men så till proggen då.
Nästa projekt är vi medvetna om, det måste bli en proggafton! Sagt och gjort, med mina sushihitbringade vänner så letades progglåtar kvällen lång, efter att vi ätit upp sushin förstås. Det blev en hel del det och I kunde baske mig varenda text men hur vi ska få upp henne på en scen och sjunga en endaste av dessa låtar det vete katten. Nåja det blir nästa års grej, nu gäller bara jul och citroner ;) Sov Gott!

torsdag 18 oktober 2012

Den grå dimman....

Vädret, orka!!!!!!!!!!! Ungefär så känns det och tanken på adventsljusstakar är faktiskt inte långt borta. Inte alls! Traditioner till trots, inte orkar jag vänta till första advent om det ska vara så här hopplöst ute. Alla klagar, regnet strilar kallt och otäckt dag efter dag och natt efter natt, mest av alla klagar bönderna, med rätta. Att ta sig ut på ett gärde gör väl att hela traktorn riskerar drunkningsdöd. Hua, tur man inte är bonde.

Kanske bidrar vädret till den allmänna  grå dimman av depression som ligger som ett täcke över ganska många. I revyn är vi inte deprimerade alls förstås. Vi repar ,skrattar och njuter. För övrigt är det en bra trist period. På jobbet är inte alla helt glada även om det varierar. Ungarna har denna vecka varit helt uppåt väggarna i min ena klass och jag konstaterade i dag att det måste bero på att "alfahonan" har flyttat och att de håller på att skaffa sig nya positioner. Man får hoppas lugnet lägger sig ner kampen är över. Grannarna tar inte väl hand om sina hästar vilket gör mig inte bara deprimerad utan även förbannad. Människor på stan skyndar fram med nedböjda huvuden mot regnet, inte många leenden inte.

Kanske skulle man testa just det, att le lite och hoppas att det smittar? Det tror jag faktiskt jag ska prova för så här grått kan det inte få fortsätta vara. I morgon blir det föresten säkert lysande och glimmande glittrigt. Dels är det fredag, bara det, och dels ska jag och några goda vänner till Lerbäck och spana in min kristallkrona som där spelar mordgåta. God, spännande mat, världens bästa landsortsteater och härliga skådespelare, varma trevliga människor och rödvin. Det kan bara bli en bra kväll. På det en helg full av repetitioner. Jo då man får glömma höstrusk och tristhet.

onsdag 17 oktober 2012

Avlopp :(

Avlopp, det är sånt som bara ska fungera. Mitt har på sista tiden funkat sådär. Jag kan stå ut med att det rinner ner lite sakta i badkaret men när toan lägger ner verksamheten, då jävlar då är det inte roligt. Förra veckan var det stopp och Tholfs var här och fixade. Inte blev det riktigt bra men bättre. Men jag märkte dag för dag att toaeländet bublade och stänkte. Äckelpäckel, varje gång man skulle på toa så var det dyngblött. I dag när totalstoppet var ett faktum så insåg jag att det bubblade efter att jag använt vatten någon annanstans. När jag duschat så satte bubblandet i gång.

Efter lite jagande på telefon så kom i alla fall Tholfs tillbaka. Två stycken denna gång (en ung liten sötnos och så herr Tholf själv) med långa vajrar. De slet en stund och det lät inte roligt alls, jag föredrog att inte spana in arbetet alltför noggrant. Nu är det bättre men inte helt bra, men det går att göra det man ska och spola i alla fall. Jag har kontaktat en "Ove", jag tror han hette så i varje fall, en slamtömmare från Fjöget och han ska komma hit på fredag och suga ut eländet från andra hållet och liksom spola rent eller vad tusan han gör. Fy så det lät, urk. En ny toalett behövde jag också enligt Mr Tholf, för denna har inte nåt luftintag märkligt nog, eftersom det är han som installerat denna, enligt Krille. Nåja mina fantastiska hyresvärldar är aldrig omöjliga så de går med på allt, bara vi slipper stopp i toan i vinter.

Nåja nu kan vi alltså gå på muggen och spola efter oss. Mr Tholf har också offrat en mycket bra skruvmejsel som han knött in på ett ställe som luftintag. Obegripligt? Jo då men det är ungefär samma princip som att jag alltid har en tops vid avloppet i handfatet (som gäster envisas med att ta bort och då rinner inget vatten ut). Låt oss hoppas att ingen sliter bort skruvmejseln från toan bara för att de tycker den är malplacerad.

Jag har snott Studiefrämjandettid till både dessa avloppsbestyr och till städning i dag men jag har hunnit en hel del jobb också. Onsdagar är underbara dagar, kanske även denna om man bortser från avloppet då..... Jag ville egentligen ha möte med chefen men han envisas med att vara sjuk. Jättelänge. Fy, massor av folk är sjuka och dom är det i en evighet. Jag garderar mig med enchinea och c-vitamin för jag har inte lust med höstförkylningar. Usch, hösten är trist nog ändå detta år. Ett sabla regnade dag efter dag. Jag börjar nästan fundera på att ta fram julljusstakarna i förtid.

söndag 14 oktober 2012

Julsånger

Av detta fylls denna dag, det är nästan så man blir lite religiös så vackert som det är. Här ljuder alla sorters tänkbara julsånger och även en del annat. Julen är ju det enda som får mig att fördra vintern. Som jag förut nämnt mången gång så är vintern ingen favoritårstid. Snö, kyla, iskallt regn, luftvärmepump som stannar, elräkningar som bara ökar. Revy med värme, gemenskap och julsånger är räddningen. I går repades sketcher och skratten ekar och i dag gäller musik. Vackra julsånger blandas med mer galna varianter.

Sen kväll i går, ägnade jag mig några timmar åt att få till en ny text till Euphoria. Ingela hade redan skrivit texten och refrängen stämde fint. Verserna var däremot ingen lek. Jisses vad knöligt. Engelsk text och på det få till bra svenska ord. Svenska är en klart kantigare språk och man skriver inte alls likadant. Ordet pannlampa fick helt enkelt stryka på foten, det var bara att inse. Vad låter handlar om? Jo det får man höra om man kommer på Julstök. Men jag kan avslöja att det handlar om en sorts "lokal folkrörelse" i Kumla eller kanske halva Närke.


lördag 13 oktober 2012

Gammal vänskap!

I går var det tjejträff för mina "äldsta vänner" då menar jag inte att dom är gamla, dom är lika unga och vackra som jag, men vi har varit vänner läääänge. Inte träffas vi ofta inte, men när vi gör det är det "som vanligt" precis som det ska vara med riktiga vänner. Så där som att åren som förflutit inte finns. Nä vadå, vi sågs väl förra veckan, då var vi väl på Lorry onsdag, fredag och lördag.

Jo det var så det var, men säg det inte till någon. Om man jobbade kväll till 22 och skulle börja 07...ja vadå, det var ju flera timmar däremellan. Vi var unga, pigga och raska. Vi diskuterade hur vi orkade, men saken var den att vi hade råd med mycket lite alkohol vilket förmodligen var skälet. Inträde på en femtiolapp, en tia i garderob gjorde att man på sin höjd hade råd med EN Martini med fruktsoda, på lördagarna. I övrigt så fick man nöja sig med isvatten som oftast var gratis. Ja det var tider det.

I går var vi på Indigo och åt tapas och drack Sangria, två liter och det gick lös på 500 spänn var. Ja tiderna förändras. Men trevligt hade vi och det var gott, riktigt gott. Sen gick vi ner till Bishop innan hemfärden och träffade Mr Z som blev en aning förgrymmad över att jag redan ringt efter skjuts hem. Det var en lite dumt, hade kunnat bli trevligt värre. Men vid elvatiden när jag började må smått illa av trötthet, vitlök och Sangria var det skönt att krypa till kojs och sova.

Hela dagen har det nämligen repats på Sturepalatset. Jag tror vi, märkligt nog, har fått till riktigt roliga sketcher, vi skrattar i alla fall själva. Och som Hasse och Tage så klokt har sagt, man ska spela det man själv tycker är roligt. Om andra inte fattar är det inte mycket att göra åt saken. Men det brukar de ju göra så det ska nog lösa sig.

I kväll har vi haft myskväll Frk T och jag. Skönt och välbehövligt. I morgon gäller musikrep dagen lång. Love it!

torsdag 11 oktober 2012

Vidrigt och roligt i en salig blandning

Vidrigt:
Stopp i toan! Inte roligt och inget att slösa många rader på. Äckligt och besvärligt. Tur man har en nära granne. Inte har rörmokaren behagat komma idag heller så vi får fortsätta använda grannens toa. Känns ju sådär men i morgon tror och hoppas jag han ska dyka upp. Annars jävlar, på ren svenska!!!

Roligt:
Himla kul repetition i dag. En ny Mistlursträff har jag totat ihop och denna gång är det kris i bostadsrättsföreningen. Totalt skruvat och sjukt kul. I alla fall att spela, låt oss hoppas publiken tycker detsamma. En skolsketch har vi också fått till och den blir inte dum den heller. Biljetter har börjat bokas redan första dagen så det känns fint som snus. Kanske har Sturepalatset och Kraxkompaniet börjat etablera sig rejält i Kumla nu. Westernkvällar och Engelska pubafton verkar ha gett mersmak. Härligt!

tisdag 9 oktober 2012

Mycket ska man hinna och komma ihåg

Först vill jag säga att jag mår bra igen. Ingen fara alls, allt blev bra bara jag fick sova. Det ska erkännas att jag sov ca 20 timmar extra innan yrseln var helt borta och jag var pigg igen. Men då var jag å andra sidan pigg som en mört och i lördags natt skrev jag två långa sketcher och en låttext. Så kan det gå. Men visst att bli så yr att man inte kan stå eller köra bil är kanske att ta i.

Så ta det lugnt alltså! Det var ordinationen. Lättare sagt än gjort kan man säga. Nu är det fullt tryck inför Julstök. Affischerna är tryckta i dag och ska börja sättas upp i morgon. Vi repar för fullt, tisdagar repar kören, onsdagar ungarna och dansarna, torsdagarna repar vi sketcherna som i år är många fler än i fjol och lördagar och söndagar är det sketcher och sånger. Tja inte så mycket dagar kvar. All tid som är över ägnas åt Frk T och hennes hästintresse. Känner mig som en logistiker och inser att jag lätt som en plätt skulle kunna jobba som en sån och dirigera lastbilar, bussar eller flyg, ingen match efter all övning jag har i att få ihop jobb, utvecklingssamtal (som inte alltid hinns med under arbetstid), repetitioner  fritidsintressen, sångövningar, mat och sömn. Högst lågprioriterat är städning och det syns kan man säga.

Nåja skiten ligger säkert kvar efter 8 december.... så det ordnar sig nog. På fredag ska jag roa mig med gamla vänner så då behöver lite mer logistik lösas ;) sov sött alla där ute.

fredag 5 oktober 2012

Lyssna på kroppen....ja sen...

Så här är det, jag känner min kropp otroligt väl, har en jävla kontroll. Det kan bero på en bakgrund med gymnastik, dans och teater i ungdomen kompletterat med vårdlinjen och massageutbildning i vuxen ålder. För att inte tala om alla tusentals kronor jag lagt på naprapater, massörer och kiropraktorer, det har lärt mig mycket. Jag känner min kropp så bra att jag faktiskt oftast kan känna att det gör ont exakt på ett visst ställe, ofta vet jag till och med vilken muskel det gäller, på latin! I dag är t ex levator scapula totalt kass på vänster sida. Men jag lyssnar inte så mycket på kroppens signaler (som man tydligen ska) för det, jag konstaterar, gnäller lite och slänger i mig nåt piller och kör på. Sån är jag.

När saker kör ihop sig, när andra faller eller när det är som mest bråttom då är jag som bäst. Det kan hända en jäkla massa på kort tid och jag kan ha superkontroll. En del kallar mig kontrollfreak men det gäller vara Kraxproduktioner i övrigt är jag inte alls lagd åt det hållet. Detta beteende funkar eftersom jag är extremt bra på att slöa när jag har tid. Ibland blir det dock för lite slappartid och då kostar det.

Det var troligen det jag denna dag får betala med nån förlorad tusenlapp (karensdag) och som gjorde att mina stackars kollegor fått slita än mer, fan förlåt mig!!!! Men när jag satte mig upp i morse efter att ha snoozat ett par gånger så snurrade hela världen och illamåendet kom som ett brev på posten. Fy för den lede, jag kunde knappt gå. Men jag släpade mig upp och började med morgonbestyren även om jag ganska snabbt insåg att jag aldrig skulle våga sätta mig bakom ratten. Jag var typ skitfull utan att ha druckit en droppe på läääänge (mest för att jag inte haft tid att köpa något att dricka ;) blev tvungen att skoja till det lite där, det hoppas jag ni fattar. Visst jag kände att nacken och hela skulderpartiet var kass på vänster sida men det är inte så ovanligt och brukar inte resultera i denna sorts yrsel.

Det positiva i kråksången var att Frk T insåg att hon minsann fick fixa allt själv. Raskt var gympaväska och annat packat och hon till och med cyklade ner till grannen. Troligen insåg hon livsfaran att sätta sig i en bil med den mamman som förare. Själv staplade jag tillbaka till sängen och sov till klockan 12! Tillvaron var klart bättre när jag vaknade om än inte bra. Levator scapula som sagt, är inte att leka med. Men det var ingen spysjuka som jag först var rädd för.

Jag skulle behöva nån timmes mycket försiktig och ömsint massage och en spabehandling på det, tror jag. Inläggning på hälsohem med lerinpackningar och aromaterapi skulle vara grejen. Vecka 44 ska jag till Selma i Sunne men det är ju flera veckor dit och då ska jag i huvudsak ägna mig åt matematik så det vet man ju hur det blir med den saken, inte mycket spa då inte.

Nu har jag återgått till mitt vanliga beteende, slängt i mig en Postafen och smörjt muskeln med Orudis så jag kan vara som folk även om mattheten inte lagt sig. Jag hatar att däcka och dyrt blir det. Frk T ska bränna pengar på Ullared i morgon hon, så jag fick inte mycket kvar här hemma. Ha en fin helg alla!

Jo då jag ska ta mig tid att vila lite nu, när september är över. Lite, jag lovar, men jag hinner inte vila så mycket och det är tur, för då ser ni, då blir jag slö, slapp och likgiltig och det går inte för sig.

onsdag 3 oktober 2012

Konst och total förvirring!

Det har denna dag handlat om. På morgonen tog Studiefrämjandebossen och jag gröna faran till Östansjö för att hälsa på konstnärsparet Agger och jag fick äntligen se Aggers hus och en massa fin konst. Det var inte huvudsyftet utan det vara att diskutera hur de gör med Stim och vilken sorts avtal de har. Det gjorde vi också. Häftigt att bo så och leva på sitt stora intresse. En hög med böcker fick jag med mig så jag ska ha idéer till mina bildlektioner i skolan och för det tackar jag allra ödmjukast. Bild är inte det lättaste att undervisa i det ska ni veta.

Sedan vara det jobb på Studiefrämjandet och framtidsdiskussioner och så lite roddande på palatset innan det var dags för Frk T:s tandläkarbesök på specialisttandvården i Örebro. Trodde vi. Nåja vi har dividerat om vems fel det var, men jag får nog ta på mig att jag inte ens tittade i almanackan eller på pappret på kylskåpet utan bara trodde att jag visste och litade på att Frk T sa att det var i dag. Klockan 14.50 satt vi på plats i väntrummet så fint, 6 dagar och 22,5 timmar för tidigt. Inte ett rätt alltså!!! Vi ska dit nästa onsdag halv två inte tre. Man kan bli trött för mindre. Men det man inte har i skallen får man ta ur bensintanken.

Sen bar det hem en stund innan Frk T skulle på teater och dans. Ingela och jag tog en lång promenad med hennes pudlar och det var skönt att gå en sväng, nästan vårvärme ute. Hem och hänga tvätt och tillbaka igen och hämta. Då glömde Frk T väskan så vi fick vända men det var ju bara väntat en dag som denna. Dessutom lyckades jag lura K att C sagt att de skulle repa fast han faktiskt pratat om nåt helt annat. Jösses ibland är det som att hjärnan inte hinner med i mina handlingar. Kanske ska lägga mig i tid i kväll ;-)

tisdag 2 oktober 2012

Sannamarken!

Det blir inte varje år men detta slog jag minsann till. Jag tog min egen Frk T och polaren Lilla h och begav mig västerut mot Fjugesta (dit min bil för all del hittar utan förare). Sannamarken ska vara tivoli, kålsoppa (som jag för all del aldrig smakat), lera och marknadsknallar. Och ja så var det även detta år.

Underhållning kan också förekomma och i år överträffade de sig själva i spariver, gissar jag. För de hittade troligtvis inga andra som spelade gratis, eller som rent av betalade för att få spela kanske? Någon annan förklaring har jag svårt att se. Men roligt var det. Och falskt. Men samtidigt lite sorgligt. Men precis som Viktor så stilfullt uttryckte saken på fb nyss "inget man sparar i jukeboxen precis".

Men som den knäppa revyapa jag är, bara älskar jag att se ett så knasigt ihopsatt band och kan inte låta bli att fantisera ihop en märklig släkthistoria med inavel från nån socken utanför den allt mer populära tätorten i väster. Tja, jag ska inte bli elakare än så här, för någon jag känner kan faktiskt vara släkt med någon som stod där på scenen och gjorde sitt bästa. Jag var dock en aning orolig över att den lilla gumman, som de troligtvis hittat bland de som inte klarade auditionen för att komma med de ryska sångerskorna i ESC, skulle trilla av scenen. Hon satt oroväckande långt ut på kanten och sov..... tror jag.

Nåja, jag hittade min Super 10 som var mitt huvudsakliga skäl till besöket och jag slog också till på en mindre ryggsäck, kryddor och några rasande läckra servetter innan jag lyckades hitta barnen och åka hem. då blev jag verkligen underhållen av Lilla h. Hon är för rolig. Denna konversation utspelades.
Lilla h: Alltså jag tycker att alla karlar över 50 är gubbar.
Jag funderade och tänkte på några jag känner som råkade ha passerat detta åldersstigna streck och kontrade med; Så du tycker Kent i revyn är en gubbe då?
Lilla h: Han kanske inte ser ut som en gubbe, men han är en. Och min pappa är också en gubbe för han har fyllt 50. 
Jag: Jo i och för sig.
Lilla h: Men Frk T:s pappa han, han är en unghäst!!!!
Här skrattade jag så jag höll på att köra i diket och Frk T med.
Lilla h: Å nästa år då, då fyller du och mamma 50, å fy! Jag har aldrig haft en så gammal mamma förut!!!!

Alltså av ungar och fyllon får man höra sanningen! Ridå!

För övrigt händer det underliga saker i Kumla men om detta vet jag inte mycket.