lördag 31 december 2011

Årskrönika

Som utlovats men jag har för lite tid på mig mitt i nyårsfestförberedelser så det kan komma en fortsättning i morgon. Det är inte alltid så enkelt att sammanfatta ett år av sitt liv det finns så många delar. I mitt fall privatliv, revy/teaterliv och yrkesliv.

Privat
Oj vilket märkligt år. Man kan säga att det började bra rent av lyckligt. Jag har aldrig i mitt liv känt mig mer älskad. Det blev desto obegripligare när det tog slut på det mest obegripliga och fega vis. Våren blev mycket fram och tillbaka, ren berg- och dalbana skulle man kunna säga. Ena stunden trodde jag att vederbörande skulle ta tag i sina problem och nästa stund insåg jag att så aldrig skulle ske. Jag fick epitetet "världens ärligaste människa" och skulle kunna tillägga att jag i så fall också hade behövt en insikt att omge mig med likasinnade. Det har jag på vänskapsbasis men knappast i kärlekslivet. Nåja helt över var det hela på försommaren och sommaren blev förbannat tung. Ett stort varmt tack till Bittan för att du kuskade land och rike runt med mig och gick på teater och visfestival, jag tror du verkligen fick mig att överleva! Inte så att jag tänkt i andra banor men det var nödvändigt att göra saker. Tiden läker alla sår och det är sant även om man inte tror det. Det fanns några till som hjälpte mig genom sommaren genom bra vänskap och omtanke förstås.

Frk T och jag åkte också på vår första utlandsresa ihop och vi var till Torre Veija i Spanien. Den semestern blev också något av det märkligaste jag upplevt, men inte för egen del. Det var inte bara mitt liv som slogs i spillror detta märkliga år. Men andras upplevelser får de själva ventilera. Vi hade fantastiskt väder, bodde kanon, solade och fick soleksem och shoppade massor. Världen var samtidigt i chock över den norska galningen som förstörde så många människors liv. Ja det har varit ett märkligt år.

Hösten har mest varit en stressad virvelvind men livet har privat flutit på i sin gilla gång kan man säga.

Revy och teater eller snarare Sturepalatset
Ett händelserikt år. Vi gjorde Visor och Klavertramp på våren och den är jag sjukt stolt över. Kanonbra manus och vi hade en röd tråd med så många fina visor. Alltför få såg den tyvärr, då det sammanlagt blev fem föreställningar. Slutet av året präglades av Julshowen som jag också är så nöjd över. Roligast för min del var att göra I´ll be home for Christmas tillsammans med Britt-Marie, Kent och Mia. Så fantastiskt kul och så bra arrat av Kent och Thomas. Jag har skrivit en massa om julshowen tidigare och berömt alla hit och dit så det upprepar jag inte men det är klart att jag är extrastolt över min duktiga dotter. Kul var det också att kunna skänka drygt 6000 till Verdandi.  För övrigt hade vi ett antal teaterpjäser som alltför få ville se. Tangotanten var på besök och hade också sin föreställning hos oss. Glöd körde utsålda föreställningar på palatset och vi har vid alla evenemang skött baren och all annan service med bravur. Heja vår bästa servicegrupp och de ur ensemblen som alltid ställer upp.

Yrkesliv
I jobbet har allt präglats av ny läroplan och för lite pengar. Man känner sig aldrig nöjd och det är frustrerande. Ofta funderar jag på att sluta som lärare och en vacker dag kanske det blir så. Samtidigt så älskar jag att undervisa men jag har inte poäng i det jag gillar mest och är bäst på som SO och innebär det att jag 2015 inte får göra det så...då vete tusan. Vår rektor slutade också och Marcus vickade vilket vi blev mycket nöjda med. Men han fick inte jobbet och nu hoppas vi alla att Annelie som kommer blir bra som chef.

Alla tankar jag har kring detta får helt enkelt vänta till i morgon om inte gästerna ska se mig i en luggsliten gammal tröja och med skitigt hår. Gott Nytt År på er alla! För min del hoppas jag att 2012 blir mycket mer harmoniskt än detta år har varit och hälsosammare.... det är en annan sak jag nog får ta i morgon. Ha en trevlig kväll!

fredag 30 december 2011

En viss uppryckning

Jo då denna dag har jag i alla fall tagit mig till ICA Maxi vilket inte var nån lek inte och inte blev det billigt heller men vi får hoppas det blir gott. Oxfilé slog jag till med minsann. Detta i huvudsak rätt eländiga år ( i alla fall är det eländet som satt störst prägel) både privat och i världen är slut om ett drygt dygn. I morgon ska jag sammanfatta året i stort och i smått, i glädjeämnen och sorg, en årskrönika helt enkelt. Detta märkliga år av berg och dalbana. Jag har en tendens att leva i nuet, jag vet det är både bra och modernt, mindfulness (undrar om det stavas så, orkar inte kolla). Det gör att jag kan tycka att det är väl bra och har väl varit bra och så kollar jag lite vad jag skrivit i diverse bloggar och tänker visst ja.... det kanske det inte varit, nej. Nåja det får vänta till i morgon förmiddag, ska fila lite på det hela.

Fkr T har ont i magen (lite slarvigt med laktosen de sista dagarna) och jag har ryckningar i läppen...känns mycket skumt. I morgon kväll kommer ett gäng kraxare och några pudlar hit till skogen för att fira in det nya året. Det blir säkert bra men det är brist på barn till Frk T:s förtret. Hon får hjälpa till med matlagning som plåster på såren. I kväll har vi gjort en sorts cheescake med stenbitsrom i, på den ska det på gräslök och kräftor i morgon. Kräftor står på upptining, det ska bli jättekul att skala dom...eller inte ;). Annars är festmatlagning den enda sorts matlagning som jag tycker är rolig. Frk T tycker det är roligt att laga men vägrar att smaka på så äckliga saker.... hm. Goda förrätter är allra roligast tycker jag, man kan experimentera lite eftersom man faktiskt inte måste bli mätt på det. Brrr minns plötsligt ett annat experiment med huvudrätten. Där jag la potatis på en bädd av grovsalt... kan tillägga att jag borde haft okokt potatis och inte konserverad. Det blev jäkligt salt kan man säga. När jag såg Jönsson försöka pina i sig eländet smakade jag och hela plåten åkte i soporna. Experimentera ska man alltså bara göra med förrätter och inte för mycket.

Ha en bra sista dag på året alla därute. Kram på er!

Tror jag gått i ide

NI har kanske fått det där mailet om att vara en björnhona? Det är bra, jag minns det inte fullt ut men det går ut på att man äter utav bara tusan, allt man orkar för att bli så fet det bara går och sen går i ide över vintern föder valnötsstora ungar utan att det känns och att de växer sig halvstora medan man slaggar. Tja efter den läsningen vill man absolut vara en björnhona. Nu börjar jag oroa mig för att den idén liksom fastnat i min hjärna, i alla fall delar av den.

Jag inser att jag måste sluta äta goda ostar med fikonmarmelad och rödvin (har nöjt mig med ett glas för all del). Nu har jag avverkat den fantastiska äppelträdsosten jag fick i julklapp, observera att det finns mycket kvar av den grottlagrade. Nästan två trekanter Brieost har försvunnit..... sen julafton. Fikonmarmeladen är slut nu (jag fick en pytteliten burk) så jag fick ta hjortronsylt i kväll, hemmakokt från Per och Åsa.... kan inte vara bra det här. Dessutom frossar jag i engelska deckare till två-tre på nätterna och sover till 11.... jag inser att förfallet är nära och att jag snart slaggar in på en månad eller två. Hoppas ungarna får en bra vikarie. Jag tvivlar starkt på att jag kommer föda valnötsstora ungar eller ungar över huvudtaget men resten. Nej det får snart vara slut på denna slapphet, vilket jullov alltså. Jo jag vet att jag behövde vila men någon måtta kan det ju vara.

För att bli lite mer vaken så begav jag mig tillsammans med dottern och Bittan till Karlskoga för att gå på genrep av Gôrskôjs nyårsrevy. För att riktigt krångla till allt så åkte vi en timme för tidigt. Förstår ni nu att det är något allvarligt fel på mig? Inte tusan vet jag vilken veckodag det är heller. Revyn var bra som vanligt när Värmlänningarna är i farten. Inte för att jag köper deras skämt om att humorn tar slut vid Kilsbergen men, men. Mest impad är jag över en kille de har som sjunger, alltså hans register skulle många ge vad som helst för. Den basen alltså! Karlskogingarna kör hederlig nyårsrevy men premiär på Nyårsafton och nån gång, nån gång ska vi göra detsamma. Det måste vara en häftig känsla. Men ett himla repande mitt i julstöket vilket är skälet till att vi väljer andra tider....men nån gång kan vi väl?

onsdag 28 december 2011

Att ta tag i det här....

jag har gått upp, för tidigt tror jag för jag somnade nämligen i soffan igen. Vi har totalt vänt på dygnet nu Frk T och jag. Men NA:s artikel om skatten i Kumla fick mig att tänka att nu måste jag vakna till. Det är klart att Lennart har rätt i att man måste ha koll (varför man inte fått det på åratal vet jag dock inte) och jag hoppas en del på den där ekonomen de anställt.

Men nu till åsikten. Kumla måste få till det bättre. Då kanske skattehöjning är rätt, se till att få koll på det snabbt och se för tusan till att pengarna i så fall går till viktigt kärnverksamhet (läs skola men det är säkert massor av behov inom äldreomsorg och sånt också) för annars flyttar Örebroarna tillbaka till storstan. Det kan och är givetvis så att den blåa regering vi nu har, sänker skatten och därmed tilldelningen till kommunerna, jo så är det och så kommer det vara under lång tid! Tror ni mig inte? Jag gissar, och jag tror inte man måste vara överintelligent för att hålla med, att så kommer det fortsätta vara under minst ett val till. Det finns ju nämligen inget alternativ. Så länge den "stackars" Håkan ska leda socialdemokraterna och ingen vettig förnyelse och föryngring sker i det partiet så kommer kommuner som är socialdemokratiska få ta ekonomin i egna händer. Då menar jag inte att tjänstemän ska styra politiker eller att politiker ska styra tjänstemän i detaljer (vad som nu är sant och förbannad lögn vet inte jag, men snacket går ju).

Man får se över sin verksamhet och pengarna man har och har man för lite pengar så är det faktiskt så att man inte alltid måste minska utgifterna, är man lite mer innovativ så kan man öka inkomsterna! Jag kan gilla både idéer om växthus och badhus om de är genomtänkte och ger mervärde (ökade intäkter) i slutändan men man måste ha goda pedagoger som förklarar på ett klokt sätt så att folk förstår och inte lackar ur (hm kanske finns det någon god pedagog inom skolans värld som kunde hjälpa till, det kan säkert vara så). Man bör också följa skollagen............. jo så är det, det bör man, en LAG - den brukar man vara tvungen att följa. Ni vet det där med att alla barn har rätt till hjälp och en massa annat. Jag ska skriva en blogg om det också men inte nu för då orkar ingen läsa.

Ja men ser ni nu är jag nästan vaken! Ha en bra dag där ute.

Har tråkigt!

Jag vet inte vad det är med mig men trots att jag älskar att vara ledig, sova länge glo på tv sent på kvällen (det som är bra börjar vid 23-tiden) så kryper det i mig. Värst är förstås att ryggen känns som den ska gå av så fort jag gör något. I dag har jag i alla fall varit till syrran för att hjälpa henne att flyttpacka. Vi tog julsakerna och delade upp och packade ner..... det tog en stund. Alltså, få människor har mer julsaker än min syster wow!!! Jag har plötsligt lite, men frågar någon kamrat R så har jag enorma mängder. Allt är relativt. Min stackars syster var sen så ämlig och halsontig att hon bara somnade och inget mer blev packat. Jag och Frk T häckade i deras soffa i flera timmar så det kanske är därför jag är rastlös.

När vi sen kom hem efter inhandling av lyxig mat på ICA Maxi i Örebro (lite kul att byta affär ibland) så vägrade tv:n att funka. Enligt fb-kommentarer har mer eller mindre alla som har Telia bredband problems med tv:n. Så inte blev det som planerat inte. Frk T lommade upp till sig och sin tv (som har vanligt antenn och dvd för all del) med sin räk- och kräftmacka och jag fick rota fram dvd-filmer här nere. Hittade en box med fyra osedda Morsefilmer så kvällen var ju räddad. Två tog jag mig igenom. Men jag är inte glad åt att missa Hyasinth och Helt Hysteriskt så här i juletid när det är läge att nattglappa. Nåja klara I-landsproblem.

Den förbaskade stormen blåste föresten sönder mitt verandatak :( Det som stack ut av taket vid trappan blåste sönder.... inte snyggt men det är iaf tak över verandan och inget jättehål som vintern för två år sen när jätteisklumpen krossade taket. Jäkla väder, är det inte det ena så är det det andra. Stormar verkar vara årets gissel. Folk har rasade lador, borflugna tak och träd över bilar och hus, usch och fy. Dagmar har de döpt henne till denna gång, ett riktigt rivigt fruntimmer så mycket kan man säga. Det ska visst komma fler stormar också. Glömde betala räkningarna också eftersom bredbandet segade undrar hur länge man kan glömma det och skylla på Telia? Asch då, sov gott!

söndag 25 december 2011

Julen är här och...

...lyser frid på jorden. Glädjen är stor, lite här och där. Våra barn gladdes åt den jättelika pakethögen under granen. Den roliga "finländske" tomten som "svor" så det osade fast på finska så klart, när han drabbades av "ryggskott" för att slippa dela ut alla paketen, gladde oss vuxna. Tack för den föreställningen KirunaMicke den var julaftonens höjdpunkt.

Våra ungar (alltså min egen och kusinerna) gladdes åt datorer, mobiler, A-pads och diverse tekniska oumbärligheter och det är klart det är roligt att de blir glada. Fast, jag kan inte låta bli att bli lite störd på hur det blivit. Vart tog tiden vägen? Varför saknar jag tiden när lego och pussel var grejen? Om inte annat så var det billigare. Man kan lugnt säga att; små barn = små och klart billiga julklappar, ju större barn = ju dyrare julklappar (dock inte nödvändigtvis större).

Jag kan heller inte låta bli att tänka på alla de barn som inte får några klappar, de vars föräldrar inte har råd eller ännu värre "super upp" pengarna. Nu ska ingen påstå att det var en vit julafton hos oss, det har jag inte minst känt av i dag men det blir och blev på en normal och städad nivå (även om det ger viss huvudvärk). Men att kunna önska sig en dator eller en "värstingmobil" är ju inte alla förunnat även om våra barn som lever i en lagom skyddad och inbäddad miljö tror så. ALLA har ju en sån!!!! Ja ni har hört det och trots att vi vuxna verkligen vet att så är det INTE så går vi på tricket, gång på gång. Detta urgamla trick som även vi själva körde med. Jag minns tydligt min egen röst tjata hål i huvudet på mina föräldrar med att ALLA HAR MINSANN GUL&BLÅJEANS! Jo då, så sa jag och det var bara för att mobilerna inte var uppfunna som jag nöjde mig med jeans.

Frk T blev i alla fall glad för sin mobil och nöjd även med kläderna hon fick. Mest glädje tror jag hon kommer ha av målarkittet med stativ, akrylfärg och penslar. Hon sa själv så här; "nu kommer jag ha något att göra när det inte finns nån å va med, då kan jag bara måla =)". Bra! Den sortens julklappar gläder mig att ge. Jag har nämligen en liten konstnär i familjen. Det gäller att hålla i det, jag var också hyfsad på att måla när jag var i hennes ålder men det försvann någonstans....bara bort liksom.

Juldagen började grymt segt... och jag har tillbringad större delen av dagen i kusin E:s säng (nämnda kusin befinner sig i Kina vilket i sig är häftigt och bra för mig eftersom sängen blev ledig). Masat mig upp ett par gånger för intag av julmat och slutligen för att åka hem. Nu har jag legat i soffan här hemma och ätit choklad... är detta bra eller? Kan nån se till att jag gör nåt vettigt!

fredag 23 december 2011

Julefrid

Det önskar jag alla såklart. Frid och lugn...harmoni - det vore väl häftigt! Läste ett inlägg på fejjan nyss där någon vänt på steken och skrivit nåt i stil med; jag stressar inte alls, nu har jag griljerat granen, klätt knäcken, lagt in skinkan, satt upp sillsalladen över dörren och slagit in barnen.... ja ni fattar..... Man kan skämta om stress men en del far verkligen illa. Men att skämta hjälper i de värsta av situationer.

Det är klart det kör ihop sig sista dagarna särskilt för er som jobbat in i det sista. På FB tävlar folk om att skryta om sin julefrid, det är lite skrattretande faktiskt och jag kan inte låta bli att undra. De slår in klappar i lugn och harmoni, dricker glögg, har skinkdoft i stugan, tänder ljus, har julmusik i bakgrunden och är HELT färdiga med allt! Man kan undra som sagt? Läste en Bullerbysaga för elever härom dagen då ett av Bullerbybarnen vid sänggåendet oroade sig för om mor skulle hinna färdigt till morgonen.... men då morgonen kom så glittrade stugan av juleljus och julefrid såklart. Modern var väl helt slut kan jag tro med se det stod inte. Fast Astrid var en klok kvinna så hon fick in det mellan raderna kan man säga.

Själv har jag i dag stönat mig runt en stund till på Marieberg i dag med min ryggvärk. Folk stirrar lite när man går med myrsteg långsamt, långsamt men det får man ta. Jag inhandlade själva "huvudpresenten" till Frk T, den dyra från mig och pappa (morfar alltså) och var jublande glad åt att kamrat R hittat en billig som jag sen hittade ännu billigare med allt som ska finnas med så att säga... en bokstavskombination blev det, dock inte den jag hela tiden säger fel på, utan en ännu obegripligare... alltså man vet inte om ungen läser detta eftersom hon är hos sin far....  hon ringde förut och rapporterade. Där har hon äntligen fått den efterlängtade "riktiga" sparkdräkten av Onepiecemodell, från Danmark minsann, och en massa annat. Nöjd och glad lät hon i alla fall.

Efter julklappsköret åkte jag hem för en viss vila av ryggen innan jag gav mig in i lejonkulan...dvs ICA Maxi. Där är mer eller mindre hemskt när man än beger sig dit, men i juletid är det som att möta hin håle själv. Alla ska fram, alla ska slåss om vågarna, självscanningsapparaterna är halvladdade och tröga. Nåja jag tror ändå att det var bättre i dag vid fyratiden än i går eller förrgår för då fanns inte ens parkering. Jag lyckades bränna 1200 kr på mat, blommor och choklad och givetvis några klappar jag insåg att jag glömt och en present. Kusin E fyllde ju i somras och hade redan boken vi köpt....

Nu i kväll har jag ägnat nästan tre timmar åt att slå in julklappar, fatta tre timmar! Vidrigt och inte bra för ryggskrället att sitta på golvet så länge. Jag inhandlade en sorts korsett för 300 spänn på en sportbutik i Marieberg förut (ångrar lite att jag inte tog den för 400 på apoteket för jag tror den var bredare) det hjälper lite men får mig att svettas om midjan...blää.... men vad gör man inte för att stå ut.

Nu klockan 22.36 funderar jag allvarligt på att ta en skinkmacka, jag har nämligen köpt 2 hg julskinka på Maxi med minimalt med fett (noggrant tillsagt att jag ska ha lite fett eftersom jag tar bort vartenda vitt uns av dylik otäckhet som kan synas på grisskivorna). Det stod till min glädje en likasinnad dam efter mig i kön och tillstod att "jag ska ha precis som hon - det gör väl inget att jag härmar dig va" hehe det var nästan så jag bjöd hem henne på uppesittarkväll ;)). En skinkmacka får det bli för jag kom precis på att jag i dag bara ätit frukost och ett par stekta ägg till lunch... undrar om det är mintchokladen som gjort att jag inte varit det minsta hungrig?

Ja men nu kom ni väl in i den alldeles äkta julefriden va? Skoja bara lite. Egentligen är jag faktiskt inte det minsta stressad. Jag har gjort allt otroligt långsamt, struntat i det mesta av städningen (måste nog diska i morgon förmiddag i alla fall) för vi bjuder ju ändå inte hem någon och mest softat runt. Så här kvällen före julafton är jag alltid ensam hemma eftersom Frk T är hos sin pappa som sagt. Så jag kan väl vara uppe och äta skinkmackor till två om jag vill, ta ett glas vin till och kolla på alla färdiginslagna paket (de blir alltid ohyggligt många och stora) och glo på TV. Varmt och innerligt God Jul till er alla!

torsdag 22 december 2011

Alltså, skulle gärna må bättre...

I alla fall lite, kan man få önska sig det av Tomten? I går kväll kändes det som att ryggvärken var bättre och även i morse var det ok, den fanns där, men inte så farlig. MEN SEN :((( Jag var upp till Studiefrämjandet och lämnade in de sista listorna och tog en fika. När jag kom hem stod Frk T redo för julklappsshopping på Marieberg så det var bara att ge sig i väg. Väl där så kände jag att nu, nu blir det inte kul! Började på Jula för att nästan svimma när jag kom ut därifrån. Då mötte jag B-M som påminde mig om att äta kanske skulle få bort skakningarna i händerna.

Sagt och gjort jag fick tag i de shoppande ungarna ganska snabbt och vi fick mat i oss och jag kände att jag skulle överleva.... nästan. Ungarna gick åt sitt håll och jag fortsatte med de få klappar som återstod men det gick tungt, inget fanns som jag ville köpa och ryggen blev bara värre. Till slut hjälpte Frk T och A mig med den sista kusinklappen samtidigt som jag parkerade mig i en massagestol på SIBA som kostade 2300 kr, hade jag trott jag skulle överleva januari med det inköpet hade jag köpt den på stört. Snälla kan nån rik knös ge mig en sån i julklapp??? Det hjälpte lite för stunden och vi tog oss hem.

På vägen ringde kamrat R och meddelade att han var på väg med kärra för att hjälpa mig att hämta soffa som jag skulle köpa av arbetskamrat A för 500 riksdaler (julklapp till mig själv). Den aptunga hörnsoffan med bäddel som stod här hemma lovade samma kamrat att lägga beslag på. Underbart, om det inte hade varit för att jag insåg att lyfta soffor inte var så lämpligt just i dag. Men jag ringde resolut in till grannen som hjälpte till att få ut det gamla åbäket, A:s man M följde dessutom så snällt med hit för att bära in den nya. Sen följde en stund av ommöblering av lättare slag där Frk T kunde bistå. Soffbordet åkte ut och mina gamla lådor som står på högkant på ett par ställen fick agera nytt soffbord. Det blev riktigt fräckt till slut. Soffan har en sån där del som sticker ut också som kan sättas på (den är just nu inklämd bakom soffan och får komma på plats en annan dag. Men efter mycket trix och fix blev vi ganska nöjda. Då kokade vi knäck.

I morgon ska de sista klapparna till Frk T inhandlas och maten (hoppas allt inte är slut på Maxi) lax och prinskorv har fallit på min lott. Några såser ska jag nog tota ihop och kanske något "icke juligt" men gott så jag själv kan njuta av maten på julafton också. Julmat är inte min starka sida... när syrran räknade upp allt vi skulle ha kände jag att jag mest rynkade på näsan och inget kändes gott. Tacka vet jag nyårsmat! Nåja jag brukar plocka ihop en tallrik med ätbara saker så det ska nog bli bra i år med.

Här kommer ett par bilder på nya soffan.

Nu ska jag ägna mig åt att slöa och inte tänka på att jag känner en förkylning i antågande. Jag tänker också ta ett par av de inom EU förbjudna värstingtabletterna som är köpta i Spanien men inte längre går att få tag i ens där och som jag vaktar som en hök (med risk att de blir för gamla för det gäller att snåla och inte ta dem i onödan). De hjälper nämligen mot all form av ohygglig smärta. Varför de är förbjudna vet ingen men det kan hända att fiskar dör i sjön av dom eller något annat miljöfarligt. (Man dör inte själv av dom, det vet jag för jag har provat). Nu är jag dock i den form av tillstånd då jag blundar för all sorts miljöhänsyn bara ryggvärken går över.

Hoppas ni upplever en stilla julefrid och inte stressar. Just det gör inte jag alls märkligt nog, jag tror inte min kropp kan uppbringa mer stresshormon före nyåret. Och ni, nu går vi mot ljusare tider, det är snart sommar igen. Puss och God Jul!

Ryggond avslutning

Skolavslutning i dag på min teateronsdag men jag gick självklart till kyrkan, sjöng med ungarna och till skolan och sa hejdå till en elev som slutar och alla andra så klart. En bra dag när man kan se fram emot jullovet men smolket i bägaren var att ryggen värkte och värker som f-n. Varför vet jag inte, kanske hårt stengolv på konserten i söndags eller så låg jag snett och glodde på tv en stund i går efter utekvällen med GOD mat på Lilla Örebro. Inte vet jag, men det värker som tusan. FAST det är i alla fall lite bättre nu framåt natten. Kan det ha varit de 20 sekunder av massage jag fick förut eller också var vilan i soffan, istället för att sitta vid denna tingest jag sitter vid just nu, bra för ryggen?

Nu ska jag sova och inte ställa nån klocka på ringning. Förmodligen vaknar jag 5.40 ändå men då kan jag ligga kvar. Börjar självklart nattglappa första kvällen.... det blir förmodligen bara värre. Men ryggen måste vara bra i morgon för julklappar och julmat ska handlas. Påskrivna listor ska lämnas till Studiefrämjandet.... säkert ska en del annat göras också, jo knäck har jag en idé om....;) Sov sött!

måndag 19 december 2011

Förvirrad är bara förnamnet

Gissar att jag haft för mycket omkring mig med omdömen, julshower och konserter, ny läroplan, utvecklingssamtal och julbestyr för i dag var det värre än vanligt. När jag stack in huvudet i arbetsrummet strax före tio i morse och frågade vilken veckodag det var så såg folk ut som om de inte visste om de skulle skratta eller gråta. Så har hela dagen känts. Kanske blev jag knäpp av att läsa Karl-Bertil Jonssons jul tre gånger.... en grupp valde Astrid Lindgrenberättelser men övriga föredrog Tages berättelse fastän jag noggrant fick berätta vem han var. Kanske var det att det går på TV varje jul som lockade. Visserligen fick jag förenkla texten mer än lovligt men en grupp var i alla fall helt lyrisk över denna fantastiska berättelse när de gick vidare för pepparkaksbak.

Vi har denna förvirrade dag haft julbakning på jobbet och bakhatare som jag är, anmäler jag mig, som alltid, till rollen som sagotant trots att det frestar på rösten att läsa en hel förmiddag. Jag älskar att läsa högt, det är det allra, allra bästa med att vara lärare. Nu slog det mig att jag kanske borde blivit bibliotekarie.... dumt alltså att komma på det NU! en sak var skön i alla fall för under eftermiddagen när alla i mer eller mindre förtvivlan och panik skrev ut sina omdömen och stönade över all tid det tog och det som krånglade, så var lilla jag klar!!! Då kändes det helt ok att ha jobbat till kvart i fem i fredags.

Efter jobbet åket jag för att handla julklappar. Studiefrämjandet skulle så snällt betala ut lön i dag redan den 20:e!
........ som det ju INTE är i dag nej. Det är i morgon ;( Men försäkringskassan eller vem det nu är som betalar, hade slagit till och betalat ut barnbidraget en dag för tidigt så jag kunde faktiskt börja inköpen. Observera att jag noggrant tittade i vilken gång jag ställde bilen på Marieberg eftersom jag förstod att jag just denna kväll annars skulle irra runt som en yr höna och leta. (Jag kan inte begripa att de inte kan sätta ut bokstavskyltar eller nåt så man vet var man gör av bilskrället).  Sist jag kutade runt och inte hittade bilen fick jag en smärre chock och trodde Dolda kameran filmade, för när jag blippade med nyckeln så öppnades en annan bil!!! varpå jag i panik trodde jag låst upp en vit tjusig Merca och inte tusan visste hur jag skulle låsa den igen. Men se det kom en annan, kanske nästan lika förvirrad dam efter mig, och hade tryckt precis samtidigt. Sådant undvek jag i dag genom att faktiskt veta var jag hade bilen.

Det är väl det mest strukturerade jag gjort i dag. Nej föresten vi har tagit fram en toarulle och en glasburk som Frk T ska ha med sig i morgon till sitt julpyssel. Det är f-n i mig värt vuxenpoäng det!

lördag 17 december 2011

Julklappsångest

Har just haft en fajt med Frk T, inte den första om just detta ämne kan jag meddela. Hon önskar sig BARA en sak! En HTC (herregud jag sätter väl bokstäverna i rätt ordning nu?) en liten nätt "billig" mobil. Den kostar bara si och så mycket i månaden..... Jo då tro mig jag har förklarat att det blir fler tusenlappar än om man kan köpa den, sedan tillkommer abonnemanget med surf för annars är det knappast nån vits med det hela..... jo ni fattar.... men inte hon. Inte förrän jag lackat ur och återigen förklarat att jag bor ensam och inte har så mycket pengar.... detta under ganska upprörda former. När jag tillägger att det faktiskt gör mig rätt ledsen att hon inte kan fatta det  trots att jag förklarar och förklarar.... så bryter allt loss ordentligt.

Jo jag fattar att de flesta av hennes kompisar har touchmobiler eller till och med I-phones.... det hjälper ju inte mig dessvärre. Hon blir ledsen för att hon gör mig ledsen och för att det är som det är tror jag. Det går ingen som helst nöd på min unge, så dåligt med pengar har vi inte men jag har inte tusenlappar på hög att inhandla det senaste i elektronikväg för (tjock-tv:n står där och ser fet ut fortfarande).

Ibland funderar jag nästan på att flytta till en miljonprogramslägenhet (eller dess motsvarighet i denna håla) och sätta Frk T i en skola i dess närhet där många av barnen är nöjda och glada för simpla vanliga mobiler om de har någon alls. Jo då det finns en och annan I-phone bland eleverna på min skola också men inte så många. Förutom att jag troligtvis skulle vantrivas i en sån lägenhet av många skäl så skulle det vara skönt att slippa konkurrera med föräldrar som är två och precis har köpt sig en tre miljonersvilla norra ändan av Kumla...suck. Visst vet jag att en del föräldrar (även om de har pengar) försöker vara förnuftiga och hålla emot men de flesta gör det inte. Inte ens de föräldrar som har dåligt med pengar håller emot utan slår knut på sig själva (läs skuldsätter sig).

Så det blir en kul vecka, på måndag kommer lite pengar och då ska de flesta julklappar köpas (några få är klara). Jag begriper inte hur jag slarvat så i år, jag brukar börja i september för att kunna fördela kostnaden på hela hösten, det är ju fem kusiner som ska ha klappar också.

Jag blir bara lite rädd när jag ser min dotter ta för givet att hon ska få en sån telefon i julklapp och hon säger själv att hon kommer bli så ledsen om hon inte får en. Jag har inte ens varit ute och sonderat terrängen än så vad tomten ska ha i säcken vet jag inte. Vad gör man?

Att söka en bonde...

Frk T upplyste mig häromdagen och hon upprepar saken då och då att hon vill bo i Fjugesta! Alltså man undrar ju lite.... inte världens roligaste håla kan jag tycka (förlåt alla Lekebergsrevyare, ni gör stället nice såklart) men hon vidhåller att hon känner asamånga där och hennes lösning på detta var att jag skulle söka till Bonde söker fru. Då kunde jag bli ihop med Per-Ola med hästarna. Googlade när jag fick tid över och inser att det var den bonnusling jag gillade sämst (verkade dryg och stöddig värre i det programmet jag genomled). Hästarna är nog en förmildrande omständighet. Förlåt Per-Ola och alla som känner honom, han kanske är jättetrevlig, jag som endast sett ett program är nog inte rätt person att döma. Men bara 34 år! Jag har höjt min nivå lite och dessutom har han väl hittat sin dam redan. Så jag vidhåller min rätt att bo i Kumla och skjutsar snällt Frk T till begivenheter västerut.

fredag 16 december 2011

Läge att Fronterfira!

Alltså alla har väl förståt att jag inte är helt sams med Fronter, MEN i dag har jag överlistat den jä......n. Det tog sin tid och var tålamodskrävande men det gick. Jag fick, efter att ha gjort ett åttonde misslyckat försök att få in samhällskunskapen på det normala viset, gå in på varje elev, lägga in det, gå ur och gå in på nytt, klicka bort alla felrutor om skript som körs och hindrar Explorer...... ja ni fattar.... rörigt och knöligt men det gick. Insåg under tidens gång att jag kanske borde åkt hem och gjort detta i Firefox för när jag skrev hemma så funkade det bättre. Efter kvällsnack med Kumlas expert på området så kom vi fram till att Fronter inte borde göra ett program som inte kan köras i den vanligaste av webläsare. Nåja jag har fått in eländet, skrivit ut vartenda omdöme, lagt dom i plastfickor och är således klar med allt och kan ta helg och fira!!!! Kvart i fem kom jag från jobbet och då hade jag rättat proven i läsförståelse också (nu vet jag vad klassen ska träna på hela våren, även om det ska erkännas att just detta prov var svårt). Det var lite ensamt på jobbet då en fredag, fritids ligger ju en bit ifrån så jag var mol alena.

Frk T var hemma med en kompis och surfade eller vad de nu gjorde. Hennes ridning gick finemang i kväll, jag måste säga att hon blivit förbaskat duktig den här terminen. Att rida är nog baske mig hennes grej, idag lät hon bli att stoppa fingrarna i hästens mun när hon gav den äpple också och det var ju bra. Nöjd och glad var hon. Det gick kanonfint för Lilla h i dag också. Till våren har vi också lyckats byta grupp, nu får jag stressiga torsdagar för hon ska rida då kl 16.30 men det känns klart bättre än fredagskvällar i alla fall.

Nu är jag riktigt ordentligt fredagstrött och det har jag rätt till känner jag. Fanken vad jag känner mig duktig, riktigt nöjd med mig själv. Ni vet så där som det känns när man fixat det där som hänger som ett ok över en. Ska sova som en stock och inte höra en enda väckningssignal i morgon bitti. Sov sött alla ni där ute!

onsdag 14 december 2011

Jobb i pyjamas....

Onsdag och Studiefrämjandejobb som i huvudsak kan göras hemifrån. Givetvis skulle Frk T köras till skolan efter att vi vaknat långsamt tittandes på Julkalendern i hennes binge. Fatta att jag gillar onsdagar! Till skolan kan man åka i "pyjamas" och mysbrallor, att jag var tvungen att gå med henne in i entrén för att hjälpa henne att få av sig dojjorna med sin onda uppskurna tå låtsades jag inte om (skorna jag köpte i går i en hast passade givetvis inte). Såg till att inte komma för nära någon eftersom jag varken borstat tänder eller hår. Hem till långsam frukost där jag läste hela tidningen. Sen satte jag mig vid datorn och där satt jag till strax efter ett och fixade och trixade, mejlade hit och dit. Insåg att lunch var bra och så ringde Bittan och först då insåg jag att jag inte var klädd. Så kan det gå.

På eftermiddagen var jag alltså tvungen att köpa skor åt ungen om hon inte skulle tvingas gå i jordpushen  (som hon vanligtvis rider i) hela veckan. De fula platta mockastövlarna (såna som alla har och ser ut som stora plattfötter) sprack i måndags. Världens hål och Karlssons klister funkade inte.... kan man säga. Skor var alltså ett måsteinköp trots pengabristen. Herre min Je.... hur osams som helst, inget jag tog fram dög, inget Bittan tog fram dög, även om hennes förslag mottogs någon mindre grinigt. I femte skobutiken (i tre av dem hade vi nog provat igenom hela butiken) hittade vi slutligen ett par som dög. Jag orkade inte ens förse mig ett par till för halva priset.... så hon fick ett par foppa som inneskor och vi får se hur länge de finns kvar utan att vara totalförsvunna på skolan som de senaste jag ställt dit i inneskoväg. De behöver verkligen inneskor på skolan men knappt någon unge har det. Det är likadant bland mina elever. Jag begriper inte att de kan gå på dessa hårda kalla golv i strumplästen hela dagarna.

Nu är jag slut som människa och det känns rätt ok att det inte är nån kör i kväll.

tisdag 13 december 2011

Lucia

Så var det då äntligen dags och lugnet kunde sen lägga sig. Uppstressade femmor inför Luciatåg är inte att leka med, men de var så duktiga så. Fast jag slänger en ilsken känga till tandläkaren i Kumla som tvingade dit en av mina elever så hon missade Lussetåget och så var tandisen inte på plats, SKÄMS på er, fatta hur ledsen hon blev. Kram till dig lilla gumman!

Sen avlöpte dagen helt ok och sista lektionen var guld. Det är häftigt när en av mina goa elever räcker upp handen så ordentligt och när han får ordet säger han "jag älskar dom här lektionerna, det är så roligt". Vi hade religion och jag berättade om hinduism! Sånt gör att jag trots Fronter och annat elände ibland ändå älskar mitt jobb.

På eftermiddagen lyckades jag bråka med Fronter och tillsammans med kollegor slutligen få ut omdömen på nio elever. 23 papper!!!! jo ni läste rätt, per elev, blir det men de nya omdömena där kraven står med så föräldrar kan läsa (men troligen inte förstå) är det klokt eller?! Sen var jag och röntgade tuttarna, det ska man göra vartannat år när man fyllt 45. Det är inte skönt precis, jo efteråt, men man tjuter inte C, det gör man inte ;-).

På kvällen var kamrat R här och rensade våra datorer från en massa onödigt platstagande skräp vilket var välbehövligt. Frk T var med grannen och badade och tror ni inte på f-n att hon råkade ut för en olycka där. Hon lyckades halka i duschrummet och skar upp tån på en matta (en vass en tydligen) och blodade visst ner halva badhuset. Alltså, det har gått troll i detta, nu får det vara nog med otur! Det stackars lilla livet tror ju snart att oturen förföljer henne med någon sorts oändlig ihärdighet. Fy nu får det vända!

För övrigt så är det tisdag och det är gott det för då är det onsdag i morgon och snart helg och inte långt till jullovet. DET ska bli riktigt skönt. Det börjar trots allt kännas som att jag ligger lite mer i fas nu, det var nog bra att ägna 12-14 timmar åt omdömesskrivande i helgen även om det var urtrist. Nu är jag nöjd med mig själv. Sweet dreams!

måndag 12 december 2011

Förvirring

Usch vilken dag det varit i dag. Det började med en rätt stressig och trött morgon och allt körde ihop sig när jag inte hittade Luciakronan på jobbet. Nu har nog minst fyra stycken av mina kollegor och jag själv letat igenom skolan från källare till vind men ingen krona. I desperation fick jag sticka till ICA Maxi och köpa en trist elektrisk som jag piffat upp i rött och vitt glitter men det blir ju inte riktigt detsamma. Ungarna tog det bra tror jag.... eller så var det det eller det stundande Luciatåget som gjorde dem mer vilda än tama för de var helt upp och ner. Även grannklassen var galna värre, där skulle jag ha musik och de surade ihop (ett par av dem) eftersom de blev tvungna att öva julavslutningssånger istället för att fortsätta sin forskning om artister. Suck och stön, efter denna helg hade jag gärna haft en lugn och skön dag.

Sen satt jag och brottades med Fronter och skrev in kvarvarande omdömen i musik... flera gånger... och sparade och nu hoppas jag fanken att det inte försvunnit igen. Skrämde nyss halvt livet ur vår idrottslärare genom att på fejjan skriva att hans pluppar var försvunna, det var de nämligen när jag skulle börja skriva ut förut..... men nu finns de igen!! Fatta att man blir galen och sliter sitt hår. När jag ändå satt där på jobbet och stönade över sakernas förtretlighet så bestämde jag mig för att redan då möblera om matsalen och släpa upp elpianot, DET känns bra. I morgon ska nämligen bli en fin dag som ska starta med ett vacker och tjusigt Luciatåg med elektrisk krona och det blir så fint så, så det så!

söndag 11 december 2011

Världens tråkigaste helg!

Har jag nu genomlidit. Helgen har nämligen uteslutande ägnats åt omdömesskrivning och det har inte varit jätteskoj precis men nödvändigt. Enbart var föresten ett ljug... jag har sovit rätt mycket också, ätit ett par gånger och läst Leif GW Perssons memoarer innan jag somnat (värt att läsa kan jag meddela), ups och så höll jag på att glömma; jag var faktiskt en avstickare till Hagaby ridklubbs Luciafirande eftersom Krax egen Per skötte spexet. Kul värre och de  två hästarna som blev ridna av två "äldre damer" kommer skena vilt nästa gång de ser en pensionär.

För övrigt har jag suttit vid datorn och häckat. Fronter och jag har kommit skapligt överens men då och då har det kärvat. När alla elever ska ha omdömen i svenska, engelska, matte, biologi, fysik, kemi, geografi, historia, religion, samhällskunskap, musik, teknik och jag ska skriva allt utom matte ja då tar det sin tid.... (slöjd och idrott är inte min avdelning tack och lov). Formuleringarna i nya läroplanen som man ska försöka översätta till begriplig svenska för sig själv för att i någon mån förstå vad man faktiskt bedömer är inte helt lätta. Vad sägs om ett kunskapskrav i Biologi:
Eleven kan söka naturvetenskaplig information och använder då olika källor och för enkla resonemang om informationens och källornas användbarhet.
Det är ju solklart vad det betyder eller? Bara att slå i den tjocka "bibeln" Lgr 11 och spana in centralt innehåll och försöka hitta nåt som kan passa.

Denna digra arbetshelg har fått mig att fundera över det där med lärares professionalitet och vårt s.k. metaspråk. Det är nämligen så att det i ett antal år talats om att lärare behöver ett professionellt språk som en väg att höja vår status. Ungefär som att läkare och jurister har ett eget språk. Så kontentan av det snacket är väl nu detta. Vi skriver omdömen med ett professionellt språk, som vi för all del, något sånär, efter en del stötande och blötande, begriper själva. Men det känns ju rasande professionellt att det är föräldrar och elever som ska läsa detta och således tolka det! Känns det proffsigt eller?

Jag måste tillstå att det inte heller känns helt proffsigt när läkare inte kan svara en patient på begriplig svenska.... men så har de förstås hög lön också. Det återstår att se om vårt språk också ger oss mer i plånboken. Tillåt mig tvivla!!!

Annars har kvällen varit lite behaglig även om den inte blev fullt så skojig som ett telefonsamtal gjorde gällande att den kunde blivit *skrattar lite*. Men Frk T och jag har ätit och nu dricker jag glögg med chilichokladsmak och det är gott det. Hoppas ni haft en roligare helg. Måste ändå säga att jag trots allt skrivande taggat ner och haft det ganska lugnt vilket jag känner var bra för mig.

onsdag 7 december 2011

Otur!

Tur skulle behövas här. Då och då drömmer jag om att vinna så där en 86 miljoner så jag kan göra precis vad jag vill och skänka pengar till alla behövande vänner och bekanta. Det är ingen större vits med att ni börjar skicka vänförfrågningar på fejjan för chansen är minimal, jag spelar nämligen nästan aldrig på nåt. Till det räcker inte pengarna.

För tillfället känner jag att jag i huvudsak önskar mindre otur åt min älskade unge Frk T. De sista veckorna har inte varit helt problemfria kan man säga. Förutom magont och förkylning med täta lungor så har damen hoppat ner från en gunga och stukat foten rejält. Att sitta på akuten kvällen före genrepet var precis vad vi önskade.... eller inte :(. I går ringde hon och hade klämt ihop bröstkorgen på idrotten och hade svårt att andas, bara att sticka från jobbet och häma damen. Nåja det var inga brutna revben och att andningen fungerade kunde jag konstatera själv, med förflutet på intensivvård bland de som inte kan, andas alltså.

Nog, tänkte jag i går kväll, men icke då. I dag ringde en fröken och då hade damen lyckats få en studsboll i ögat! Bara att hämta och vi tog svängen till vårdcentralen direkt, jag orkade bara inte vänta och se. Där bedövades ögat, synen kollades och ett färgämne droppades i ögat så hornhinnan kunde kollas. Inget verkade skadat och hon såg som en hök. Skämtsam doktor av polskt ursprung som pratade ganska skojsigt och HÖGT med betoning på varje ord fick vi till vårt förfogande. Han insåg under undersökningens gång att det inte var skitsmart att säga att färgämnet gjorde "skitont" att droppa i, det hjälpte inte särskilt mycket att säga att det inte skulle kännas allt med bedövning. Han tittade skamset på mig och utbrast "nu jag gjorde fel, det var inte bra, det vara misstag". Jag bet ihop ordentligt för att inte skratta. Det var inte rätt tillfälle att ta fram min Polska Olga ur gömmorna och hojta "du vara klantig, du skrämma barn din odugliga doktor". Jag var faktiskt ganska tacksam över att han gjorde en så grundlig undersökning och jag kunde stå ut med hans klämkäcka sätt. Jag är faktiskt en ganska bra mamma när min unge är sjuk för jag lägger nämligen bort min egen ångest och ser till att undersökningen går att få till snabbt och effektivt. Det var bara att snabbt ta Frk T:s händer och förklara samtidigt som jag fick doktorn att kvickt som blixten droppa i medlet vilket givetvis inte gjorde ont eftersom ögat var bedövat av andra droppar.

Jag minns också den gången hon bröt armen och skulle sövas, den sövningen fixade jag så gott som ensam på min sprattlande treåring och fick beröm av Kax (berömd narkosläkare som jag förmodar gått i pension). Att jag var lite nära medlet så jag kunde somnat själv var bara en liten riskfaktor, jag höll mig vaken och tjöt inte ut ångesten förrän jag kommit ut ur operationssalen. Ibland sitter sjukvårdskunskaperna i, bara jag slipper spyor och diarré. Sprutor, blod, var, benbrott och hjärtstopp (gud må se till att jag slipper) går däremot utmärkt att tampas med.

Nu har damen tagit sitt pick och pack och åkt till sin pappa för att slippa häcka på palatset medan mamma tränar körsång. I söndags sa hon att hon längtade efter far sin och det gjorde hon nog eftersom hon inte ens protesterade mot att gå upp i tidiga ottan i morgon.

tisdag 6 december 2011

Åter i vardagen!

Oj så trött jag är. Frk T vaknade i går med huvudvärk och var helt omöjlig att få upp. Själv släpade jag mig ur bingen och till jobbet, det gick bra förstås men jag är lite seg. Inte kom jag i säng i tid i går heller och var precis lika trött i morse, Frk T hade i alla fall ingen huvudvärk och kom i väg. Mina elever var störtnervösa för jag hade i den nya läroplanens kölvatten bestämt mig för att ge dem ett prov på Europa. Femmor är inte helt vana att plugga till prov och resultatet var lite varierande. Jag är säker på att en del av dem med något sämre resultat skulle kunnat massor om de fått svara muntligt...... om detta kan man tycka och ha åsikter. Nu ska minsann inte bara summativ bedömning förekomma utan formativ likaså. Begripligt? Jasså inte det. Nej vi sliter vårt hår en aning just nu alla vi lärare. Vi ska skriva omdömen efter det nya systemet och en del stackare sätter betyg och det är sannerligen inte lätt. Diskussionen i morse handlade om i fall alla kunskap de fått i sig de senaste åren ska med eller bara det vi gjort denna termin. Hm man kan ju fundera på detta om man haft ungarna några år men jag fick mina i höstas och har ju himla svårt att bedöma det H gjort med dem..... Att vara lärare är störtkul i denna vändpunktstid....not.

Nu är det tisdag kväll och förutom helgens kvällar veckans favorit. Detta för att jag faktiskt får sova en timme längre på onsdagar och för att det är teaterjobb som gäller. Härligt avbrott.

Här följer några Julshowsbilder som inte är helt lysande men håll till godo ändå.



lördag 3 december 2011

En Sprakande Julshow i hamn

Halleluja! Det gick fint, såklart!!! Två fantastiska föreställningar är till ända. Alla gjorde sitt bästa och lite till. Blandningen av barn, en bra kör och roligheter tilltalade verkligen publiken. Vi fick mycket beröm, en och annan tår fälldes i salongen och jag tror vi både roade och berörde. Jag hörde många röster som gillade barnens medverkan och det är nog verkligen en grej som gäller. Vi hade lätt kunnat köra fyra/fem föreställningar till. Ska man göra det inställer sig förstås frågan om så många ungar fixar så många föreställningar..... nåja det får bli nästa års julprojekt.

Just nu är jag mest glad över att jag inte fått vare sig hjärtinfarkt eller blödande magsår.... har liksom känt tendenser till båda varianterna de sista veckorna. Detta är nog det största arrangemang jag rott iland. Jo då jag har haft hjälp, tack och lov. Från idéstadiet till målgång av Kent Stéen som arrat all musik tillsammans med Thomas Dahl förstås. Kent hade direkt massor av idéer och jag köper allt när duktiga musiker går igång. Kristina Algotsson leder kören med bravur och har också visat sig vara en magnifik konferencier tillsammans men Anton Freij.

Kristinas man Lasse fick i dag rycka in för en Kraxaktör som fick magsjuka (vi ber till högre makter att han inte smittade oss allihop). Alltså det är ju häftigt när folk får manus ett par timmar innan showens start och går in och sätter replikerna och detta trots att vederbörande aldrig gjort något dylikt förut!!! Alltså bara tack Lasse! Du är guld och nu kommer du aldrig ur detta ;). Inger Andersson har givetvis regisserat våra sketcher men hon blev riktigt dyngförkyld och har nog inte lyckats ta sig ur sängen sen genrepet. Krya på dig! Barnen tar Bettan Tellander och jag själv hand om men Ulrika Tångring har lagt grunden, vi tog liksom bara över i höstas..... fast julsketchen har förstås jag skrivit och vi rott iland. Föräldrarna verkade i alla fall otroligt nöjda med deras barns insatser och jag tackar alla föräldrar som ställt upp på detta. Det är inte alla ungar som får delta i en julshow till rätt sent på kvällen och roa en ganska stor publik som både äter och dricker. Puss på er!

Ska jag sammanfatta allt jobb detta inneburit för mig själv så blir bloggen jättelång. Men jag är ju med i kören och krax och har hand om ungarna..... ovanpå det så är jag ordförande i Krax och jobbar 20% på Studiefrämjandet och att arrangera evenemang på Sturepalatset hör till jobbet. Alltså har jag hållit ihop det hela; skaffat de flesta sponsorer, hämtat allt vi fått, sett till att alla fått repa tillräckligt, haft barnteatercirkeln ihop med Bettan, köpt öl, vin och sprit, repat körsång, hållit i alla kontakter, pratat med press, gjort faceboksidor, repat sketcher, repat sång, satt upp affischer (med hjälp så klart) och gud vete allt. Oj vad lycklig jag är, liksom alla andra ska vara, att jag inte leder kören, hehe. Och vad lycklig jag är över att omge mig med duktiga kompetenta människor. Men jag tror jag har rätt att vara lite trött.

I morgon tror jag att jag ska åka och kolla på Lekebergarna (läser du detta Gunilla så... jag ringer) eller så blir det nästa helg.  Sen ska jag fokusera om och ägna mig åt att skriva omdömen så tangenterna blör och sen är det snart julkonsert i Svennevads kyrka den 18 december. Det ska ni åka på! Då sjunger vi och Kristinas andra två körer, Kent och Thomas spelar och det kommer bli hur häftigt och bra som helst. Men kära nån det känns som ingenting för mig, jag behöver bara åka dit och sjunga, inte ta en massa ansvar för det gör andra. Rackarns bananer vad kul det ska bli.

Annars hann jag med att sjunga på Sångverksta´n i dag på förmiddagen i dag också.... jag vet det är nåt allvarligt fel på mig, jag är inte klok ;-). Sov gott, ska bara coola ner mig lite först....

torsdag 1 december 2011

Genrepet avklarat!

Detta genrep med lite publik (första gången vi hade ett publikt genrep faktiskt) var också vårt första genomdrag. Vi fick ju inte all teknik så det var bara att planera på annat vis. Körkickar på, de myggor vi hade och handmickar, visst rundade det lite men inte så farligt. Ungarna skötte sig grymt fint, inte förde de liv, de fixade ombytena och var på plats i tid varje gång. Att kören skulle fixa det bra hade jag inte betvivlat men stort tack till de Quinnsare och Trivslare som ställde upp med kort varsel när vi hade sjuklingar, hälsa dom och tacka Kri. Anton och Kri impade också stort, fast de inte övat mer än i går kväll så skötte de sig utmärkt som konferencierer. Vi fick sjunga stämmor i gemensamma mickar och knö ihop oss på musikernas scen för att vi skulle höras på ett par ställen men det gick det med. Nu har all teknik kommit, lagom till vi var klara och vi har en hel morgondag på oss att få allt i balans.

Det som behöver fixas med är in och utgångar som tar för mycket tid och så behöver vi tempa upp sketcherna, mer fart helt enkelt och inte klanta oss på slutet så poängen försvinner ;-). Stort tack till den snälla publiken och till Lekebergarna som gett oss godis till helgen. Puss och tack till barnen för blommorna som Bettan och jag fick och till deras föräldrar såklart. Sen måste jag bara få rikta ett varmt tack till Ingela Kjellgren, fan vad bra du är! Du hjälpte till med ungarna, såg till att de fick mat och att de var på plats fast du själv faktiskt också var med lite på scenen. Du fick säkert hjälp av flera som Jenny och Bittan och några till men du tar verkligen ansvar på ett fantastiskt sätt och jag vill bara säga det. Tack allihop förstås, några som lagt ner ett hästjobb är våra också musiker Kent och Thomas som verkligen sett till att all musik funkat: Kören  sköter Kristina med bravur men de kompade till dessa låtar också utöver allt annat och byter som sagt friskt mellan sina instrument. Häftigt är det!

För övrigt är jag också innerligt glad att jag har mina tre fantastiska medhjälpare som jämt ställer upp Bittan, LillInger och Charlie som tillsammans med mig sett till att detta genrep gick att genomföra och att palatset var i ordning och detta trots att ni egentligen inte hann och att ni fick kasta i er korvkioskmat.  Ni är fantastiska, nu sover vi och se igen i morgon.