söndag 27 november 2011

Hårbestyr

Jösses så det kan gå. Jag nämnde i går, tror jag, att Frk T och jag hade gjort slingor i håret i fredags. Bråttom var det som vanligt och jag bestämde mig för att ta en gammal färg jag hade, mahogny och fixa till lite snygga slingor. Frk T tjatar jämt om hårfärgning och jag tänkte i min dumma enfald att hon också kunde få lite. Sagt och gjord, jag skakade ihop färgen som visade sig vara toning men det brukar ändå sitta som berg på blonda kalufser så.... Jo vi sköljde ur och Frk T upptäckte efter en ovanligt lyckad ridlektion som hon var grymt nöjd med att håret var rosaslingat....det gjorde henne inte lika nöjd. Mitt var ungefär likadant. Käckt om man gillar rosa hår men jag kan säga att det inte var toksnyggt i strålkastarljus. Hon har tillbringat helgen hos sin pappa men när hon hämtades i kväll tog vi svängen om Maxi för att hitta något att göra åt situationen.

På Maxi bråkade vi vilt om att hon inte skulle ha kopparfärgat eller ännu rödare hår. Jag känner att det inte blir bra. Blek i nyllet kanske. Men mest orolig var jag för att det skulle anta en om möjligt än mer rosa nyans och blir man missnöjd med illrött är det inte så lätt att ta bort. Efter mycket om och men fick hon en mörkblond toning och blev slutligen mycket nöjd. Jag tog färg... måste ju täcka och slog till med mörk guldblond istället för ljus guldblond. Inte så bra, håret blev råttfärgat, iaf i mina ögon, jag vill ha mer guld och mindre råtta. Nu försöker jag förbättra saken med att bleka slingor och det tar på sömntimmarna. Det blev dock snygga rödskimringar i det råttfärgade vilket blev fint, men topparna blev för mycket råtta. Vad fan jag vill ju ha bort alla grå skiftningar (bara att erkänna att de finns där i det blonda) inte få nya.... nåja blir det inte bra får det väl bli rött, den vanan har jag ju sen förut. Men jag ville ha sånt där skiftande snyggt med guld i botten och lite röda, bruna och blonda slingor. Och jag vill inte betala tusen spänn hos frissan.... då blir det så här. Natti natti.

Lycka!

Det kan vara många saker det precis som olycka...eller kanske inte, den är tydligare.

Lycka för mig just nu är följande:
Vattenpumpen! Jo men det är fantastiskt förstår ni. Jag har bott här i 12 år och det har aldrig varit nåt värst tryck på vattnet speciellt inte på duschen. Man har liksom varit glad om det kommit vatten överhuvud (nåja) taget, så har det varit i 12 år och  på sista tiden har det varit ännu ynkligare. I förrgår fick jag spader för då kom det en ynka tunn stråle när jag hade tänkt diska. Har diskuterat detta med K till och från ganska länge och nu ringde jag in halvt hysterisk. Jag fick också en ond aning om att vattnet kanske var slut. Det var det inte, K gick ut och rensade pumpen från något skräp-täppatillaktigt och i går skulle han köpa någon ny del. Om han gjort det vet jag inte men himlen öppnade sig direkt... i duschen. Plötsligt kan man duscha utan att frysa ihjäl och utan att det tar en evighet. Halleluja!

Lycka kan också vara att ta fram adventsljusstakar och stjärnor och lysa upp det trista novembermörkret. Fint! Lycka är att krama sin unge och vara så innerligt glad över att ha en. Att sjunga är också lycka liksom att stå på scen. Rackarns vad lycka det finns, får väl kompensera med en olyckslista nån dag men jag har verkligen ingen lust med det.

Sov gott hör ni och ha en riktigt fin första Advent vare sig ni tar er till kyrkan, går på julmarknad, julskyltning eller nöjer er med att tända ett ljus till frukost. Själv har jag glömt köpa ljus.... ungefär lika klantigt som att färga mitt och Frk T:s hår rosa.... men jag har tre ljus och man ska bara tända ett så.... det får väl gå. Natti natti!

torsdag 24 november 2011

Veckan går....

och går och kommer snart fram till fredagen. Puh eller. Fredagar kan vara nog så fulla av aktiviteter men i morgon är den första på länge utan utvecklingssamtal (jag har endast ett kvar =). Men det ska förstås handlas till kursen i helgen, kursen som ockuperat palatset så jag inte kommer att hinna öva I´ll be home for Christmas tillsammans med mina bästa medsångare något mer innan genrepet, help!!! Men jag övar på min datastämma och med Rascal Flatts förstås, flera gånger om dagen. Inte en ton får sitta fel......

I kväll har jag dock sjungit annat, hos Magdalena på Sångverksta´n. Frk T var med och lyssnade och konstaterade torrt att proffsigheten var större än något annat hon hört och jo så är det. Man får superproffsighet när man betalar för det och jag tror det kommer löna sig bara halsskrället blir helt bra. Börjar allvarligt fundera på om inte penicillin vore en god idé i alla fall. Min envisa motvilja mot antibiotika kanske inte får gå hur långt som helst, men jag håller väl ut någon dag till, örat har slutat göra ont och det är ju bra. Men dessa täta luftrör gör mig snart galen, sjunga går dock bättre än att prata. Det är pratet i skolan som förstör rösten. Jag behöver en talpedagog, fick lite råd av Magdalena men det är inte riktigt hennes gebit men jag testar väl. Mina elever kommer nog tycka att fröken pratar konstigt men det får dom säkert bara att lyssna snäppet bättre.

Jag sjöng Vem tänder stjärnorna i kväll och Eva Dahlgren är inte helt enkel, man får höja tonarten en del kan man säga och det räckte inte alls med C, inte vet jag var jag hamnade till slut men det höga är lättare än det låga, så mycket kan jag konstatera. Nu fick jag en ny läxa Destination Anywhere, en gammal Motownlåt med The Marvelettes, skitlätt..... eh typ. Men kul som tusan. Inte för att jag har så hemskt mycket tid att öva men tack och lov för Youtube.

Helgen ska jag använda väl tror och hoppas jag. Lite fika ska fixat till Mimkursarna och ett rep på söndag kväll. Så det blir allt fix och trix som säkert fattas, en översyn helt enkelt. Biljetterna är i princip slut, i går förmiddag fanns det fem ynka stycken kvar och jag gissar att de gått åt? Härligt med sug efter biljetter måste jag säga. Det är show Kumlaborna vill ha tydligen, inte teater sorgligt nog. Det vore kul om de vågade sig i väg på det också. Men nu ger vi dom show, glitter och glamour.

I januari kommer Forever young och att dansa till 60-talsmusik gillar de, det vet vi och i februari då blir det något alldeles unikt på Sturepalatset. Då kommer Länsteatern och bjuder in till Made in Kumla. Då kan hugade Kumlabor själva ställa sig på scenen och visa sina färdigheter blandat med proffsen. Det kan röra allt möjligt som sång och sketch såklart men även dans, trolleri, poesi, något alldeles udda eller unikt. Jag kommer skriva massor om detta längre fram men nu har ni fått en föraning. Börja fundera på dina talanger kära Kumlabo!

tisdag 22 november 2011

Vilken dag!

Innehållsrik kan man säga.

Elevens val hade vi på skolan, på så vis att våra elever fått göra sitt eget schema utifrån vissa ramar. En del gjorde det utmärkt och andra mindre bra. Det blev en enkel dag för mig så jag hann sno ihop en utvärderingsblankett medan de jobbade på olika vis. Det var många spelspelande barn på golven, en del forskande barn vid datorn, någon böjd över matteboken och många ritande ungar. Någon hade med flit planerat en lagom slapp dag medan andra jobbade mer än en vanlig dag. Mitt i detta kom skolinspektionen på besök. Vad de tyckte om vår idé gick inte att utröna men de kan inte klaga på dagens elevinflytande i alla fall. Jag blev tillsammans med fem arbetskamrater intervjuad i dryga 90 minuter och det var intressant. Vi sa precis vad vi tyckte tror jag. Ibland var det lite knivigt att förstå exakt vad de ville veta för frågorna var som de sa lite kantiga. Det ska bli spännande att se resultatet.

Efter att intervjun var över satte jag igång med julpyntandet av klassrummet eftersom jag inte är på plats i morgon. Lugn och fin, ljusstakarna är inte tända än. Det svåraste med det är att varje år lyckas hitta skarvsladdar. Det är baske mig någon som äter sådana på vår skola. Jag uppbringade tre och fick en över som E kastade sig över som en hök. Sen var den arbetsdagen över för oss medan Marcus fortfarande blev grillad av skolinspektionen.

Hem, äta lite soppa, iväg till barnteatern som intensivrepade sketchen i dag, fyra gånger hann de igenom och dog nästan av att inte få leka mer än lite på slutet;). Men de är fina i kläderna Bittan fixat och de är duktiga, allt börjar verkligen sitta nu. Sen var det bara till att repa Julpyssel i Mistluren och det börjar bli tempo i den..... till slut. Dagens mest strålande insats gjorde Jenny som skuttade från stol till stol och omväxlande spelade Måsen kontra Anita (vars alias befann sig på tåg). Hon flirtade med sig själv hela tiden och det var så himla kul att vi beslöt oss för att komma ihåg den idén till nästa revy. Jenny får spela alla roller.... vi kör väl en Robert Gustavsson..... oj vad enkelt för oss andra ;)).

Hem vid halv nio och trött. Frk T var superhungrig och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag köpt färdiga plättar att värma i micron. Ibland är jag förutseende, ibland. För övrigt älskar jag tisdagskvällar, bara tanken på att jag får sova en timme längre på morgonen får mig att mysa runt och njuta. Sweet dreams!

måndag 21 november 2011

Staken i fönstret!

En gång i forntiden (när jag var liten, som jag brukar säga till mina elever) så satt jag på buss nummer 16 som gick mot norr i Örebro. Jag bodde i Ringstorp och satt för mig själv på bussen, det var i mitten av november tror jag. Gissar att jag var runt 14 år och jag satt och drack festis eller något annat kladdigt. Plötsligt utbrister en dam högt och tydligt i bussen "MEN TITTA DE HAR REDAN SATT UT STAKEN I FÖNSTRET!" varpå jag började gapskratta och sprutade ut festis på sätet framför mig, pinsamt värre eftersom jag var ensam och det är ju inte helt passande att gapskratta i sin ensamhet, inte ens åt stakar i fönster. Gissar att det var den bussresan som lade grunden till min sjuka humor och som gör att jag fastnat i revysvängen.

Nu till staken eller stakarna, jag har satt upp inte mindre än sex stakar i fönstren och två stjärnor. Jo då, det är en vecka för tidigt, jag vet, men bor man som jag i mörka skogen så är man lite sugen och grannen längre ner som faktiskt ser motorvägsljusen fick upp sina redan i fredags, så det så. Den här veckan är smetfull av repetitioner så jag insåg att jag annars inte skulle hinna. Jag har granriset med ljusen som ska sitta på verandan kvar och då måste jag ha lite dagsljus så det får väl bli på fredag.

Två av stakarna trilskas dock så det måste köras lite nya ljus. Visserligen borde det finnas någonstans men jag orkar inte leta runt. Det får bli nya helt enkelt, det går alltid åt. Lampor har annars blivit ett gissel. De nya lågenergisakerna är ju inte i samma form som dom gamla så en del lampskärmar hamnar på trekvart. Nåja ljusen gör mig lite gladare i denna gråtunga november. Det är som min vän I brukar säga; en tjock blöt yllefilt över hela tillvaron, liksom. November är inte min grej, tur jag har en julshow att lägga tid på. Visserligen saknar jag min älskade Pizza något alldeles ohyggligt ibland men jag är ganska glad att jag slipper långpromenader i novemberdimman. FAST jag är glad, riktigt GLAD åt det varma vädret för oj vad lite el det går åt. Nu ska jag tanka energi och sova. I morgon ska jag träffa skolverket och säga precis vad jag tycker.

söndag 20 november 2011

Har träffat spöket!

Jag är ju mer än lovligt glömsk, i morse hade jag bestämt ett bloggämne, ett viktigt ett som jag glömde nyss. Jag har träffat vårt spöke. Vi har nämligen ett här på backen, ett som gillar socker. Fyra kvällar har jag fyllt på sockerskålen och fyra mornar har den varit tom, totalt tom, inte en smula kvar. En mus tänker ni, men möss brukar lämna spår av bajs eller möjligen gula små kissfläckar, tro mig, jag vet. Inga spår utom försvunnet socker.

Vi har verkligen funderat över hemsökelse och Frk T har kommit på allt möjligt som är mystiskt, men så i går träffade jag "spöket" och det var faktiskt en liten mus, en grå historia och snabb som blixten och uppenbarligen renlig av sig. Den smet in under kylskåpet fort som tusan när jag kom men jag han se den två gånger innan jag tejpade igen ingången med silvertejp. Viss ångest infann sig när jag tänkte på att den kunde fastna i tejpen på insidan. Man är väl djurvän! Får väl norpa Fanny av grannen om den kommer tillbaka, fast de vill inte hon ska boa in sig här för mycket och det kan jag förstå men hon kanske kan tjänstgöra som råttfångare nån natt. Man måste tänka på katterna också.

Haha glömde såklart...

..att fota. En utopi att jag skulle komma ihåg det men kameran är med varenda rep och där ligger den i väskan så fint. Nåja jag får skriva istället. Jag är sjukt stolt över alla medverkande i denna julshow som jag hoppas och tror blir magisk. Inser dock att det är lite mycket att ha hand om allt. Jag saknar Ulrika så mycket. Hon hade nämligen hand om barnteatern innan hon stack iväg till storstan och kärleken. Nu står Bettan och jag där som teaterledare och jag misstänker att ungarna tycker vi är lite stränga. Jag deklarerade i lördags att nu var det slutlekt och bara allvar kvar. Men de får till det. I dag kom de igen när kören repat ett tag. Och de sjunger så fint de söta ungarna. Avslutningen på hela showen blir magisk så mycket kan jag säga.

Kören är ju också bara så bra, det är förstås svårt att riktigt höra hur det låter när man står mitt i. Frk T påstår att det bara är jag som hörs men jag hoppas verkligen hon tycker så bara för att hon känner igen min röst och hör den, annars måste jag nog sjunga tystare fast man inte ska. Bittan tycker i alla fall det låter bra och hon är rätt kritisk av sig. Kristina ser nöjd ut och det gör hon INTE när det låter illa.

Sen övade ICA gänget och de såg för roliga ut. En kvinna som köpte biljett stod och tjuvkikade och kunde inte slita sig. Jag är lite stolt över roligheterna vi fått till i denna sketch även om jag själv inte är med. Sen fick vi äntligen sjunga I´ll be home for Christmas och det är roligast av allt, svårast och roligast.

Våra fantastiska musiker gör ett otroligt bra jobb och de sitter vid sina instrument i timmar, pauserna är inte många eller långa direkt. Jag började nästan skratta när jag såg Thomas sitta vid pianot med basen knät och samtidigt spela flöjt. De får jobba hårt våra musiker och det är så härligt att de bara byter instrument hur som helst. Det gör mig lite avundsjuk, jag vill också kunna. Kent sjunger ju dessutom med oss och DET är tur kan man säga ;)). I dag fick de också spela med Peter Hayward och det gillade de så klart.

Nu är jag härligt trött om man bortser från huvudvärken som bankat mest hela dagen. Men när jag repar glömmer jag både den och att äta även om jag i dag kastade i mig en pizzabit. Det gillade inte gallan men det finns ju Aktivia, bra det ;-).

lördag 19 november 2011

Det närmar sig...

Julshowen börjar ta mer form. I dag startade ungarna repet och de tar sig mer och mer. Nu får de musikhjälp också och börjar nog så smått inse allvaret.

Vi fortsatte mer sketcher och mer musik. Tiden rusar fram när man repar och jag glömde som vanligt att äta. Så när vi repat klart skrek magen och Frk T skulle till stan med en polare för att se Twilightfilmen som i måndags fick ändrad åldersgräns från 15 till 11 år. Hm jag tänkte att hon nog kommer blunda halva filmen. Hur det var med det vet jag inte för själv blev jag bjuden på mat hos syrran och Andreas vilket var rasande trevligt men lite kort förstås. Jag var ju tvungen att hämta två lyckliga och lagom? skrämda ungar. Frk T hade vunnit en affisch på sin biobiljett som nu måste ges en plats någonstans. Var tro???

Släpar med mig kameran till varje rep men glömmer fota men i morgon då...då ska jag fota.

Sov sött och dröm inte om vampyrer och varulvar för mycket.

torsdag 17 november 2011

BingoLotto

Det skulle bli en blogg om ensamhet detta..... men det blev det inte för jag måste Gratulera BingoLotto!
Det har funnits i 20 år i dag. Häftigt!

För en väldig massa år sedan, i januari 1992 blev jag uppringd av chefen på Sisu i Örebro som frågade om jag ville ha ett jobb. Han mumlade något flummigt om Örebro läns Idrottsförbund och ett lotteri som gick på TV4. Hur han hittat mig funderade jag över ett tag tills jag fick veta att gymnastikförbundet tipsat om att jag nog skulle passa för ett sånt jobb. Jag gick på Axelssons i Stockholm och hade tänkt mig ett jobb som massör när jag kastades in i en virvelvind. En fullkomligt vansinnig lyckohistoria.

Jag minns att alla föreningar kom och betalade kontant första lördagen jag jobbade fast vi precis fått ett postgiro. Det var inte LITE pengar på det bordet som vi räknade. Lotteriet växte lavinartat och jag fann mig ganska snart vara chef över en sorts miljoninkomstbringade liten avdelning på Idrottsförbundet. Jäklar vad jag lärde mig saker de där åren. Jag hade en massa säljkurser (säg vad jag inte sålt ;) och marknadsföringskurser i bagaget men inget liknade detta. Vi packade mer lotter för varje vecka och fick anställa fler personer hela tiden. ALU hette arbetsmarknadsåtgärden alla började inom, i början var det bara jag som var anställd på vanligt vis tror jag. Ingen trodde nämligen att det hela skulle vara så värst länge.... det är nog slut om ett halvår, ett år, tre år, fem år. Ingen trodde BingoLotto skulle finnas i 20 år så mycket kan jag säga.

Denna verksamhet har inneburit många upplevelser. Som att varje år lägga en miljonbudget för Marknadsavdelningen som plötsligt uppstod på ÖLIF, ha så där en tio anställda att ansvara för, omorganisera halva idrottsförbundet. De där pengarna bidrog till mycket, som datorisering, nya möbler och bra projekt. Mer privata upplevelser fanns också eller vad sägs om att ens mamma ringer och hysteriskt frågar vad som hänt när jag vaknar upp i Kramfors (kick off) en solig morgon? Jag fattar nada när hon hojtar att det står i Expressen och Aftonbladet att Loket och hela BingoLottoklanen (där jag alltså ingick) gått på grund och blivit dramatiskt räddade ute på havet. "Öh, jo vi gick på grund men det var rätt nära land och det kom en annan båt som vi fick kliva över till, helt odramatiskt". Jag undrar än i dag vem som ringde kvällspressen och hur mycket vederbörande tjänade på det? Jag har mina misstankar.

Jag lärde känna en massa galna och härliga människor den här tiden också och många minns jag med värme. Leif, ja Loket alltså var trevlig men alltid stressad. När jag fick jobbet hade jag aldrig sett programmet och frågade lite fundersamt om det var den där svettiga lille gubben som snurrade på hjul i fyran (det var inte inkopplat hos mig än)? Haha att jag sagt just det vågade jag aldrig berätta för honom. Någon kanske undrar hur det var upplagt. Det fanns 16 kontor eller servicecentraler runt om i Sverige som distribuerade lotter, fixade returer, tog in lågvinster och skötte marknadsföring. Det var ett hästgöra och till slut blev vi datoriserade men de första åren sköttes allt via fax. Oj så många butiker och föreningar jag suttit i telefon med och redit i att de glömt rapportera returer. Då letade man vinster så förlusten skulle bli minimal. Oj vad tidningsskriverier det var om föreningar som tvingade ungar att sälja lotter. Jag blir intervjuad i tidningar ibland (senast igår) nu med, men inte så ofta som då. Oj så mycket pengar föreningarna tjänade!!! Grattis igen, även om varenda servicecentral nu är nedlagd och allt sköts från Göteborg så är det kul att det finns. Och tack för all lärdom.

Så grattis också till er som ikväll köpte en lott och vann. Jag påminns då och då om den här tiden när jag river i revyförrådet och hittar gamla BingoLottokläder eller som för ett par veckor sen när jag var inne i en butik i Kumla och skulle be att få sätt upp en affisch om julshowen. Där står givetvis samma butiksinnehavare som då och oj vad vi hade mycket att prata om. Det var en ganska häftig tid.

Ensamheten (inte min) får jag skriva om en annan dag. Sov gott!

tisdag 15 november 2011

Dålig sömn!

Jo jag sover när jag till slut somnar. Jag är så trött att jag känner mig svimfärdig, stapplar upp till sovrummet och är klarvaken, fast trött. Skittaskig kombination kan jag meddela alla som inte upplevt den varianten. Så har det varit i tre/fyra kvällar (nåja mornar ibland) nu. I måndags försov jag mig till och med för första gången sen 80-talet. Då glömde jag för all del att gå till jobbet en hel dag också vilket var rasande pinsamt men det är en preskriberad historia.

Varför är jag sån här så? För mycket tankar såklart, för mycket att hålla reda på och för lite återhämtningstid med lugn och ro. Det blir bättre.... framåt jul. Då ska jag sova!

Nu är det utvecklingssamtal, omdömen, verksamhetsberättelse, skolinspektionsbesök och sen anmälde jag mig naturligtvis till en utvecklingsgrupp om nya Vialundsskolans område.... ja men det var ju bra! Haha fast jag gillar sånt och det är bara lite mycket just nu. För det finns ju en fritid också. Den innehåller en rasande massa körsång, barnteater, sångpedagogikövningar, kraxsketcher och mer sång. Sen ska vi tigga saker att sälja på julshowen och pressen ska givetvis få sitt, i morgon. Och tusen andra saker. Att fixa en julshow tänkte jag faktiskt på som ett ganska litet åtagande och lite lagom lätt så där. Det var innan jag insåg att jag leder barnteatern tillsammans med Bettan, sjunger i kören, sjunger i krax och spelar i krax och liksom sköter Sturepalatset på det. Tack gode gud för mina "daglediga" kraxkollegor!!!!

Denna kväll var till exempel fyllt med barnteaterrep med sång. Kent och Kristina kom extra och spelade så barnen fick sjunga allt till musik. Extremt mycket tack till er! Bittan har fixat en massa kläder så palatset är nu fyllt av tomteluvor i glitter, granluvor som blinkar, tjur-, kanin- och renkläder, hackspettar, änglar och herdar.... MEN! Kvart över sex var jag på plats vid Kumla kyrka för mina skolelever dubbades till riddare.... alltså det kör ihop sig lite, men tack vare goda vänner/kollegor så får jag till det. Barnen repade, eleverna blev dubbade och biljetter såldes samtidigt för fullt på palatset och just DET var det bästa av alltihop.
'
Låter det rörigt.... jo lite kanske ;))

söndag 13 november 2011

Snart dax...

för Julshow med Krax i alla dess former. Denna helg har varit fylld av fest och rep och mycket lite sömn.
Fredag
Jobbpartaj. Vår boss tänker ju överge oss och ge sig i kast med en skola i Göteborg så vi hade hejdåfest hos Britta. Trevligt och jag var så sugen på att häng med ut men sansade mig vilket nog var tur, det känner jag nu.

Lördag
En massa förberedelser inför Framtidsmöte med Kraxkompaniet och partaj för bästa Per som fyllt 50 hur det nu kan vara möjligt. Usch vad tiden går fort. Det gjorde den på lördagskvällen också. Mötet gick i rasande fart och blev långt och innehållsrikt. Festen avlöpte väl även om jag önskat att ännu fler, vi var drygt 20 stycken, hade kommit. Vi har rasande trevligt i krax måste jag säga och vi hade på mötet en diskussion om att vi vill att alla ska känna sig välkomna och lika mycket värda vad man än gör i föreningen. Jag vill att man ska trivas, ha kul och må bra vare sig man står på scenen, står i baren eller diskar. Alla är lika viktiga för vår gemenskap. Vad man gör kan ju också variera. Vill man diska eller stå i baren i en produktion och stå på scenen eller sminka aktörer i en annan så vill jag och fler med mig att det ska kännas helt naturligt. Vi har inget överskott på folk precis så fler är varmt välkomna till vår förening. Inte minst kommer vi behöva en massa runtomkringhjälp till Julshowen. Respektive ska också känna sig varmt välkomna och inte bara sitta hemma och svära över att den andra hälften repar helgerna långa. Det finns alltid arbetsuppgifter och man får se en massa rolig scenkonst på köpet. Och inte minst gå på fest..... och det kan bli sent. Strax efter 03 kom jag hem. Insåg då att jag var pigg, inte pigg på ett bra vis utan snarare kaffepigg. Jag min korkade nöt hade druckit kaffe vid ettiden....kund nöjt mig med rödvinet och maten....

Söndag
Nåja jag kom hem och det blev söndag alldeles för fort och pappas dag. Klockan 12 hade jag och mina systrar bestämt oss för ett besök. Jag slog till på en julkrans till honom för det köper han säkert ingen själv. en snabb titt blev det för vi började repa 14 och det har vi gjort till 19.... Nu har jag gjort repscheman fram till julshowen och försökt att tänka på allt som måste tänkas på som sponsring, programblad, sminkfolk och tusen andra saker. I morgon är det skola och körrep, så nya krafter behövs. Sömn känns nödvändigt nu!
Natti natti

tisdag 8 november 2011

Minikraxarna

Det är vår barn- och ungdomsteatergrupp det. De repar på palatset på tisdagar och håller just nu på med Julshowen. På den ska de spela upp en sketch om julen och hur den har blivit.... så kan man säga utan att ha sagt för mycket. I sketchen finns alla tänkbara och otänkbara figurer som änglar, tomtar, renar, tjurar, hackspettar och matadorer.... nåja bara en av varje kanske. Bittan gnuggar syfingrarna och kreativiteten mal i hjärnan på henne.

Barnen är duktiga, de kunde sina repliker efter tredje repet! Det är annat än de vuxna det... vi släpper väl pappren lagom till genrepen ibland ;-). I kväll imponerade renen Rudolf stort även om alla är duktiga. Några som Frk T har ju varit med i ganska många sammanhang nu, liksom "Gurra" som spelade Emil i Lerbäck i söndags och några till, andra är nybörjare och alla jobbar de jättebra.

I morgon är det onsdag och en massa saker ska fixas på Sturelpalatset, kul. Älskar mina onsdagar. Dessutom är det kör och det är ren friskvård. Sov gott!

söndag 6 november 2011

Julshow

Å så bra det blir. På förmiddagen kom Marie och Peter Hayward och körde de sånger Marie ska sjunga och Peter spela till och tja de var klara rätt snabbt, de har gjort detta förr kan man säga. Fin röst har hon Marie mjuk och liksom len och hennes far spelar ju som en gud. Synd vi inte kan uppbringa en hammondorgel. Gå in på youtube och sök på Peter Hayward så förstår ni vad jag menar. Helt galet!

Sen fortsatte vi med vår stämsång och det blir så fint, våra musiker har gjort ett kanonjobb med att fixa noter och stämmor på mp3-filer så vi kan öva. Jag har fått lite beröm i dag jag också, över upplägget på dagen och att alla hade fått enskilda tider rejält tilltagna och ingen behövde sitta och vänta utan att göra något. Kul när planeringen funkar och alla blir nöjda.

Mitt på dagen for jag iväg till Lerbäcks teater eftersom Frk T spelade upp sin pjäs som hon repat där hela veckan. Jösses så bra det var och vilket tempo, inte en paus allt bara flöt på, många skratt fick de också. Vad skönt det är när ungar lyckas spela vuxna på ett sånt där bra sätt. Vi fick se Emil i Lönneberga och tre deckargåtor. Sen fick jag lämna Frk T för en föreställning till och ge mig iväg till Sturepalatset igen.

Sen kom Frk T och E och hon sjöng Halleluja och så hallelujamoment uppstod eller som K påstod: somliga delar av dagens rep var ren lycka.

Sketcherna till julshowen repades på eftermiddagen och jösses vad vi skrattar när vi håller på. Om publiken skrattar hälften så mycket så räcker det nog ;-)

Det blev en lång dag och glädjande nog har vi redan börjat sälja lite biljetter fast vi precis börjat.

I morgon startar vardagen igen.... hm jag är inte där ännu. Just inget skoljobb har blivit gjort under veckan, fast jag tror jag behövde den pausen men stressklumpen i magen börjar återkomma så nu tänker jag En Sak I Taget! Än så länge är det skön söndagskväll.

lördag 5 november 2011

Är jag blond eller är jag blond?

Alltså nu skriver jag detta för att bjuda på mig själv och inte för att spä på fördomar. Egentligen är jag skitsmart bara så ni vet det!

Men ibland slinter det liksom. När jag "dumpat" av ungarna på spökerier vid ridhuset skulle jag alltså åka hem och blev tillsagd att hojta åt en annan mamma som gick en bit före att det skulle sluta nio och inte halvnio som de först sagt. Inget svårt uppdrag kan tyckas, nej då jag åkte ikapp promenerande mamma och trycker ner knappen för att öppna rutan, tar fel och bakrutorna öppnar sig, jag såg inte så mycket i bilens mörker och skulle styra och kolla backspeglar samtidigt vilket faktiskt ursäktar att jag liksom tryckte på alla jäkla fönsterhissknappar på en gång. Jag hojtar upplysningen och sen går fönsterrutorna inte att få upp igen. Nope de bara satt still gick varken upp eller ner. Jag försökte sätta mig i baksätet för att få upp dom men icke. Svor en lång ramsa och åkte då hem med öppna rutor. Ringde givetvis räddaren i nöden, kamrat R som uppgivet lovade att komma hit i morgon bitti för att byta säkring. Nåja inte mer med detta tänkte jag.

Hem med de spökande barnen kom så småningom kamrat I och kronprinsessan med pizza och jag nämnde då irriterat mina fönsterhissar. Kamrat I är inte bangen så hon tvingade mig slutligen att rota fram ficklampan för att vi skulle gå ut och kolla säkringarna. Suckande slet jag mig ur soffan och gjorde som hon sa och när vi kom ut så tittade hon på knapparna och sa: men du har ju en sån där låsningsknapp här, har du inte tryckt ner den?
Ridå! Det är väl klart att jag hade gjort det!!! Inget fel alls på fönsterhissarna alltså, bara på mig. Nu är fönstren uppe och det är inte utan att jag saknar de gamla vevarna som man förstod sig på.

Nåja för att hjälpa upp mitt rykte kan jag berätta att jag faktiskt hjälpt en tjej att backa en Ford en gång. Hon hade lånat den och fick inte ut bilen från parkeringen och bad mig om hjälp. Jag skakade på min blonda kalufs och tänkte att jag kan väl testa. Satte mig i bilen och backade ut varpå tjejen, som om jag minns rätt hade brunt hår, uppgivet frågade hur fan jag gjorde. Hm tänkte jag och log lite samtidigt som jag upplyste henne om att man liksom måste trycka upp knappen på växelspaken när man la i backen på Ford. Min dåvarande "svåger" hade en Scorpio som jag då och då lånade. Ibland vet man och ibland inte och ibland glömmer man tänka. Måste nog tillstå att jag faktiskt visste att jag hade en knapp som jag kunde låsa fönsterhissarna med när jag tänker efter.

fredag 4 november 2011

Blogginlägg i huvudet

Japp och där förblir dom ofta. Det händer, det händer hela tiden, kan man säga att jag kommer på kanonbra blogginlägg under dagar, kvällar och för all del nätter som jag lika fort glömmer. Även om många tror att jag bor vid datorn så är det inte riktigt sant. Jag tillhör inte kategorin I-phonebärande varelser som oavbrutet lägger in på fejjan var de befinner sig, lika lite bloggar jag via telefonen. Detta får vänta tills jag sitter hemma vid den bärbara som alltsom oftast står placerad på samma ställe dagligen. Jag har dock införskaffat mig en sorts kudde med platta så man ska kunna sitta med datorn i knät i soffan eller för all del i sängen så saker kan ändras. Men lika fullt kommer jag inte ihåg dessa bra blogginlägg som poppar upp i min hjärna då och då när jag sen ska skriva och då blir bloggen full av sådant här dravel ;)

Vad jag gjort i dag annars är att hämta (vilket jag glömde i går) och sätta upp affischer på Kumla för vår julshow som går av stapeln den 2 och 3 december. Sen har jag skjutsat ungar till Tekniska kvarnen och fikat med min "gamlaste" bästa vän. Nu väntar jag på pizza från en nyare bästa vän och ungar som varit på spökerier i ridhuset. Skål på er!

torsdag 3 november 2011

Lycka!

Lyckan heter just nu Acetylcysterin. En slemlösande brustablett som gör underverk. Min bästa extramamma B påminde mig om denna lilla undergörare och jag grävde fram tuben jag hade i medicinskåpet, den var lite för gammal, gick ut 2010 men jag tänkte att det funkar nog ändå. Det hände inte så mycket men så fick jag då en alldeles färsk tup av B och vips, nu börjar det lossna. Det känns skumt som att det liksom bubblar upp i bröstet, ganska äckelotrevligt men ändå skönt att det lossnar. Det bästa är att det känns som att rösten kommer tillbaka. Hostan minskar eftersom den ger nån sorts effekt.... jag lovar ni vill inte veta. Men det är lycka att få rösten tillbaka.

Men jag har såklart sjungit denna kväll, vad annars. Vi sågs utanför Sturepalatset tjugo i sex och samåkte till Pålsboda för gemensamt körrep med Kraxkören, Trivselkören och Quinns som alla har Kristina som körledare. Det är grymt kul att sjunga så många, vi blev nog runt 40-50 stycken. I min heshet har jag tagit klivet över till altarna och det är rätt skönt men svårt. Att sjunga alt innebär att man måste kunna alla svåra stämmor. För er som aldrig "galit" i någon kör kan jag lite förenklat säga att man sjunger en annan melodi som passar ihop med den som sången har. Oftast går den lägre (mörkare) än det man kallar melodin. Sopraner sjunger oftast melodin. Ska man ha tre eller fyra stämmor i en sång blir sopranernas melodi grymt hög om inte herrarnas basstämma ska hamna långt ner i källaren. Det är inte lättare att sjunga lågt som många tror, jag tycker tvärtom. Ofta har jag lättare att gå upp än ner, om man ska tala ytterligheter. Dessa julsånger ligger dock otroligt högt och när halsen varit så usel så har det helt enkelt tagit stopp och inget ljud har kommit ut ur strupen. Inte optimalt kan man säga. Nu har jag sparat rösten lite och risken finns att Kristina vill att jag ska fortsätta med altsången över konserterna för vi har dåligt med altar. På en del sånger gör jag det gärna medan andra blir svårt låga. Altstämman till Jag såg mamma kyssa tomten var inte att leka med. Men det är kul med stämmorna, svårt men kul.

I morgon stundar veckans enda sovmorgon. Knäppt när man har nästan en vecka ledigt men Frk T har gått på teaterkurs på Lerbäcks teater hela veckan och ska spela upp en pjäs på söndag. Häftigt och kul. Lite dyrt men då har hon fått ett bra lov och lärt sig saker och träffat nya människor. Det är värt en del.

onsdag 2 november 2011

Att lära sig något

Det gör man hela tiden, lär sig alltså. I dag har jag tagit tag i något som jag egentligen kunde lärt mig själv men som gick snabbare och lättare med hjälp av F på Studiefrämjandet. I dag har jag lärt mig göra Facebookgrupper eller snarare gilla-sidor. Nu har Kraxkompaniet en och Sturepalatset en. Lite bilder och annat aktuellt eller lite historiskt har jag också stoppat in. Tack för hjälpen F.

Annars har dagen fyllts av revyjobb. Affischer till julshowen är inlämnade för tryck bland annat så i morgon och på fredag är det bara ut och tapetsera igen. Klädinköp är planerat. Kvällen har ägnats åt körsång och eftersom halsen fortfarande är grymt hes så sjöng jag alt. Det kan ju tänkas vara enklare för man slipper sjunga så högt (tonartsmässigt alltså) men det är sjukt mycket svårare. Man sparar rösten men stämmorna är inte att leka med. När man sjunger sopran så behöver man ju bara följa melodin, nästan alltid i alla fall. Hur det blir på julshowen och julkonserten får vi se. Nu ska jag sova....jättemycket!