Jag är ju mer än lovligt glömsk, i morse hade jag bestämt ett bloggämne, ett viktigt ett som jag glömde nyss. Jag har träffat vårt spöke. Vi har nämligen ett här på backen, ett som gillar socker. Fyra kvällar har jag fyllt på sockerskålen och fyra mornar har den varit tom, totalt tom, inte en smula kvar. En mus tänker ni, men möss brukar lämna spår av bajs eller möjligen gula små kissfläckar, tro mig, jag vet. Inga spår utom försvunnet socker.
Vi har verkligen funderat över hemsökelse och Frk T har kommit på allt möjligt som är mystiskt, men så i går träffade jag "spöket" och det var faktiskt en liten mus, en grå historia och snabb som blixten och uppenbarligen renlig av sig. Den smet in under kylskåpet fort som tusan när jag kom men jag han se den två gånger innan jag tejpade igen ingången med silvertejp. Viss ångest infann sig när jag tänkte på att den kunde fastna i tejpen på insidan. Man är väl djurvän! Får väl norpa Fanny av grannen om den kommer tillbaka, fast de vill inte hon ska boa in sig här för mycket och det kan jag förstå men hon kanske kan tjänstgöra som råttfångare nån natt. Man måste tänka på katterna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar