Ungen hemma och solen visar sig

Solen har visat sig, ganska mycket även om det inte precis kan kallas värmebölja. Jag har i alla fall klippt gräset iförd den snygga bikinin som kamrat M shoppade åt mig i fjol när hon flög till Mallis. Bikinin är snygg och passar bra enda felet är den som den sitter på kan man säga.

Jag riktigt retar upp mig på mig själv. Jag har väl aldrig förr blivit tjock om magen. Jo då, jag är en jojo som går upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit men fettet brukar parkera sig på rumpa och lår vilket är nog så retligt. Men det här eländet som sitter på magen, det tycker jag fan inte om :(((. Usch så fult det är, bort ska det, bort!!! OM jag så ska kuta i den där trappan tills jag faller död ner så ska det bort. Situps klämde jag också i med och i går gick jag två repor i trappan och i söndags tre.

Anna Skipper är Frk T:s favoritprogram (nåja ett av dem) och den människan förföljer mig känns det som. Men jag måste erkänna att jag blir lite peppad av henne med. Det slutar väl med att jag mixar ihop äckliga grönsaksdrinkar på mornarna och börjar käka sju sorters bönor. Nåja anfallet går väl över.

Frk T blev i dag hämtad på lägret. Det avslutades med en liten hopprunda som kallades tävling. Det var att ta i för alla fick första pris och blågula rosetter. Frk T har haft Bingo på lägret och han är en bra hopphäst även om han på sista tiden fått för sig att stanna framför hindren. Det gjorde han inte i dag men han pep på sidan ett par gånger vilket gjorde damen i sadeln toksur. Hon fick över honom såklart men då hade han mage att riva vilket fick min unge att sura en lång stund. För mig som förrförra helgen insåg att jag inte längre behärskar den sköna konsten att rida på hästar framstår surande som fånigt. Ungen är sjukt duktig efter bara ett års ridning (jag räknar inte riktigt åren på shettisarna vid Folkatorp när hon var mellan fem och sju). Dessutom var både hästar och ungar trötta efter en långritt till en sjö på förmiddagen.

Det var ett par tjejer med på lägret med egna hästar och den ena var en riktig hoppraket. Jäklar, den sprang som en tok och flög över hinder på över metern. Frk T berättade sen att hästen var en f.d travare vilket sånär fick mig att köra i diket. Alltså så såg det inte ut. Dels var den rätt liten och dels ett annat sorts krutpaket än sådana brukar vara. Nåja häftig var den och vi föräldrar var riktigt glada över att det inte var någon av våra ungar som red på den. Hujeda mig.

Barnet var riktigt, riktigt trött på vägen hem, så trött att hon somnade. På detta tog jag en fin bild vilket gjorde henne så rasande (skyller på tröttheten) att hon så när vägrade gå ur bilen när vi kom hem. Nåja det gick över. Jag fick i alla fall dyrt och heligt lova att inte lägga ut den. Sorry.

Jag försöker föra över lite filmade hopprundor till fb men det går trögt värre, så ni får helt enkelt vänta till ett annat tillfälle att se hästbilder.

Minska i omfång

Jag har kollat på Kraxbilder och det är ingen rolig historia. Eller det är det visst det, om jag tar bort alla bilder på mig själv. Jag fick nämligen en CD-skiva av medlem K som var från andra revyn och framåt och jag ser med fasa hur jag blir fetare och fetare för varje ny produktion. Så nu är stunden kommen, nu måste jag ta tag i problemet. Frågan är bara på vilket vis?

Ja, ja, jag behöver inga råd om kosthållning, jag har både läst folkhälsovetenskap på universitet, jobbat med viktminskning och inte minst gått på Viktväktarna (och gått ner i vikt) minst tre gånger. Problemet är bara min taskiga motivation och min usla karaktär. Brukar i mina värsta stunder trösta mig med att brösten blir tjusigare när man är tjock, men vad fasen, det hjälper inte att tänka på det när man ser att benen ser ut som prinskorvar på kort, urk.

Frågan är bara om jag ska ge mig på nåt nytt? Gi eller som jag läste i Latte i dag att det heter, LCHF, lite kolhydrater och mycket fett i svensk egenproducerad översättning. Det strider dock mot allt jag lärt mig enda från vårdlinjen på gymnasiet, att animaliskt fett är skadligt för hjärta och blodkärl. Men denna människa som visst skrivit en bok tillsammans med en läkare om saken hävdar precis som min gamla mormor (inget är ju nytt under solen) att det är kolhydraterna (mormor sa potatisen) som gör att blodsockret hoppar upp och ner och gör oss sugna och hungriga stup i kvarten. Alltså ska man slänga i sig massor av kött och fett. I med grädde och stora smörklickar i såsen bara, hugg in på bacon till frukost men skippa allt vad bröd, pasta och potatis heter. Grönsaker är visst heller inte så viktigt, märkligt!

Till problemen. Jag hatar fett på kött, tillhör dom som dissekerar julskinka genom att ta bort minsta vita remsa som kan synas med förstoringsglas. Jag kan inte dricka röd mjölk utan endast blå eftersom övriga varianter smakar fett. Jag är heller ingen älskare av smör utan föredrar lättare varianter men kan tänka mig Bregott på mackan (som jag inte ska få äta...). Jag gillar verkligen de flesta grönsaker men ska enligt denna diet bara få stoppa i mig dom som växer ovan jord.

Varför i herrans namn är jag då tjock (några skulle säkert snällt säga mullig) om jag äter så himla bra? Jo för jag äter gärna chips, pommesfrites, choklad och en massa andra kolhydrater man blir tjock- och får skuttande blodsocker av, jag har till och med socker i kaffet.

Det som är tilltalande i LCHF är att man skippar alla lightprodukter och transfetter vilket verkar utmärkt i och för sig. Men jag undrar fortfarande om det är fel att använda vegetabiliskt fett som olivolja och rapsolja? Måste nog ut på nätet och forska lite till innan jag försöker mig på detta konststycke eller också får jag helt enkelt masa mig iväg till Viktväktarna igen. Vill eller ska i alla fall se ut som på första revyn nästa gång det är dax för krax. Vill inte göra B ledsen genom att jag tycker jag ser ut som en prinskorv i hennes fina klänning hon sytt till mig. Det är ju INTE klänningens fel utan jag lägger ansvaret helt på OLW och Estrella. Ge mig fler larmrapporter om vad tusan det nu var som var farligt med chips för det har jag tyvärr glömt.