Phu jag hann betala räkningarna en minut i tolv... ibland är man i tid, typ not.
Julen är slut och surt kommer efter, som alltid blir januari inte helt latjo lajban. Något litet extraknäck vore inte dumt. Men jag hoppas jag säljer min hundpulka i morgon och då överlever vi säkert.
En ny tv har jag kostat på mig och den har förstås gjort ett hål i kassan. En platt, fin, stor sak på 42 tummar ;). Den verkar också ha vissa finesser som innebär att man inte ska glo på den för länge. Nyss stängde den av sig alldeles på eget bevåg, bara tjoff så där, när jag lite tjurigt slog på igen, stod där en liten ruta som meddelade att den sist hade slagit av sig med "automatiskt stand by". Jag kan inte tolka det som något annat än att den helt självmant ansåg att vi tittat färdigt för i kväll och att den nu vill vila sig. Har någon en bättre förklaring får ni gärna delge en tekniskt inkompetent stackars kvinna denna.
Annars har julen flutit på bra hos Karlssons i år, vår Faster Siv har varit på julbesök för första gången på många år, vi har i dag dessutom träffat en av våra kusiner vi inte träffat på mycket länge. Så en sorts släktreunion har det nog varit kan man säga. Annars har jularna förändrats på senare år. Antal människor har reducerats något, platsen har förflyttats tillbaka till vårt till oigenkännlighet förvandlade barndomshem. Min mellansyster står för den fabulösa förändringen som också är en förbättring, såklart. Stort, flaschigt, högt i tak och köks-ö finns nu vilket inte alls fanns på barndomstiden. En urtjusig gran hade de införskaffat också. Vi skippade tomte i år och delade helt sonika ut julklapparna till de ivrigt väntande kusinerna. Vi vuxna spelade sedan om julklapparna i vårt så kallade julklappsbyte och jag själv kammade hem en fin skärbräda och två kökshanddukar från Stockholm minsann.
Juldagen ägnades åt snöskottning efter en lång sovmorgon. Kung Bore hade varit på extra gott humör och släppt ner stora, för att inte säga enorma, mängder snö. Helt i onödan eftersom det sedan blev på tok för varmt. Nu har det frusit på vilket innebär sämsta sorts vinter, hård knagglig snö och is förenad med livsfarlig halka.
Annandagen ägnades åt mer kalasande för då fyllde nämligen vår faster hela 80 år. Då åt vi oxfilé eftersom vi var evinnerligt trötta på julmat (även om vi har mycket delikata och egenpåhittade och mycket godare sorters julmat än andra människor). Vi har kommit på en fantastiskt bra present till vår ganska hurtiga faster som också gynnar våra nöjeslystna sinnen. Vi systrar ska nämligen i februari bege oss till huvudstaden till vår faster som bor där och se Jesus Christ Superstar tillsammans med henne. Jag ska får gotta mig med och dregla åt Ola Salo minsann! Som jag har längtat efter det! OCH jag har noga kontrollerat så han inte på förhand är ersatt just vår kväll och dessutom bett Sebben som faktiskt (jag mötte Lassie måste här inflikas) känner denne läckre man, att noga påpeka för honom vikten av intag av vitlök och enchinagard för att säkert hålla sig frisk i slutet av februari månad. För säkerhets skull kan han ta några pepparkorn per dag då också, runt den 20.e och tre dagar framåt. Så vi är på den säkra sidan alltså, men inte för många för då inträder förstoppning och det tror jag icke gynnar framträdandet.
När är det hög tid för sömn för med den blev det sådär, natten som var. Dels övernattade jag hos min yngsta syster i hennes nya fina radhus och trodde det var tjuvar på gång halva natten. Det var snöras från taket som på ett underligt vis gav märkliga ljudsignaler till till källarplanet där jag försökte sova i min egen gamla alltför hårda säng. Dels hade jag dumt nog druckit kaffe så man kan säga att jag behöver sova ikapp. Jag har dock druckit kaffe för sent även i dag eftersom Jenny och Kalle kom på snabbvisit innan kusinträffen men det var i alla fall vid tvåtiden så det borde kunna funka. God natt med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar