Pizza, hunden alltså börjar tycka att jag är riktigt trist. I går fick hon gå till skogen med grannen en sväng men inga promenader är lika bra som dom med matte (om man tar bort dom med Carina och welsharna förstås). Alltså tog jag mig nyss ut en för all del mycket kort bit, 200 m skogsstig var nog så jobbigt men jag svimmade inte, gött så.
Önskar verkligen att jag kan ta mig till kyrkogården sen om jag får skjuts. I går steg febern ju längre dagen gick så vi får väl se. Jag vill inte gärna smitta någon med detta elände heller så man får väl ta minneslunden en annan dag. Jag är säker på att mamsen förstår detta sjukdomsmedveten som hon var. Mina gamla hundars grav på djurkyrkisen skulle må fint av en granruska och ett ljus liksom mormors och morfars grav. Nä nu börjar mattheten komma tillbaks, ryggläge, suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar