Jag tror jag har lyckats göra en analys av min trötthet. Egentligen var det kollegan A som sa det till mig. När jag kommer från jobbet, är jag var kväll fullkomligt slut och normalt brukar jag klara några projekt till. Kvällarna brukar normalt vara fulla med möten och aktiviteter men nu känns sådant nästan oöverstigligt Det är klart att Frk T har sina aktiviteter och att jag skjutsar och hämtar men det kräver inte så mycket av mig. Vår kör borde startat för länge sedan men jag har liksom inte orkat ta tag i det.
Jag tycker inte det är så jobbigt på jobbet när jag är där eller jag tänker i vart fall inte så. Klassen fungerar oftast bra, självklart finns det bättre och sämre dagar, men det fungerar. Men nu till analysen. Jag är på helspänn, så fort någon gör något galet gäller det att vara snabb som en reptil och se till att de styrs åt rätt håll igen. Pratade med kamrat R och kom då på att det är jämförbart med att vara på en hundutställning med en hanhundsilsken hund, varje dag! Det var något vi båda kunde relatera till eftersom vi båda haft sådana krutdurkar till hundar. Kanske är det just det jag blir så slut av. Anspänningen är så stor hela tiden, det blir sällan avslappnade stunder, men när de uppstår är de guld värda. Fast det är roligt samtidigt och jag är stolt över att jag klarar det så pass bra som jag gör.
Optimist som jag är (oftast iaf) så förutsätter jag att framåt jul och definitivt till våren så kommer de avslappnande stunderna bli fler och längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar