Så var det vecka 42

Rasande fort går tiden trots att den ibland sniglar sig fram, spookie. Hösten rusar fram och ändå känns det långt till Jul.

Dagen började inte bra, inte bra alls. Glasögonen gick sönder igen. Detta hände hos frissan sist men Y skruvade ihop dem den gången. Jag såg ju inte ett jota utan dom och det är en liiiiiiten skruv som måste in med en minimal mejsel för att få ihop det hela så glaset inte trillar ur. Bara att ge upp! Att försöka få in linserna var inte till att tänka på, jag hade inte klivit upp klockan fyra och jag ville heller inte komma helt rödögd med enbart en lins till skolan (så brukar det bli). Bara förbereda sig på en dag med tilltagande huvudvärk och taskig syn. Bilkörningen talar vi tyst om men jag körde inte på något i alla fall.

Skoldagen var en måndag och som alla sådana lagom rörig men ungarna slår numera nytt världsrekord i duschen sedan jag fått dem att börja tävla mot snabbe J. De har dock inte fattat att jag bett honom att söla lite lagom (han är som en oljad blixt annars). Efter att ungarna gått hem var det bara att skynda hem till Pizza som fortfarande haltar lite efter gårdagens flängande och kallbad. Det är dock inte så farligt så jag hoppas det är stelhet och träningsvärk som går över. I väg med henne till C som snällt är hundvakt redan i kväll så vi slipper gå upp så himlarns tidigt i morgon. Frk T obarmhärtiga lärare har nämligen bestämt att de ska cykla till ICA i morgon vilket roar mig mindre. Vi bor på landet och har liksom skolskjuts. Inte har jag drag på bilen heller! Nåja nu är cykeln på plats hos lilla h tack vare grannen E som lånade ut sin bil med drag.

Men den som räddade dagen var Rickard vår bästa basist som bor med bästa Anna-Malin som jobbar på Synsam. Tänkte ut så klokt, att hon kunde ta med brillorna till jobbet i morgon så jag bara skulle behöva ha huvudvärk en dag till (hinner nämligen inte efter jobbet i morgon heller). Men när jag svängde förbi hos dom kunde Rickard plocka fram små små mejslar. Han hade dessutom sina glasögon på sig vilket gjorde att han såg att laga mina. Tack snälla, snälla räddande ängel! Huvudvärken har nu nästan försvunnit.