Ålandsresan är nu avslutad och jag är på hemmaplan iförd mysbrallor. Gött! Resan startade med lång och kurvig busstur. Efter ett toalettbesök (inte smart hade varit bättre att vara kissnödig) började illamåendet. Till slut blev det så illa att jag gick fram och satte mig på guidstolen och då överlevde jag. Åksjukan satt dock i en stund och släppte inte helt förrän vi fått mat vid nio. Vi käkade buffé (typ smörgåsbord fast med varmrätter) allt var gott utom efterrätterna som inte var så värst. Underhållningen var väl sådär till vi hittade en fanatisk kille som hette typ "Peryngve" och sjöng som en gud. Vi blev stående till K:s förtret (hon ville dansa) men A och jag stod envist kvar. Resans stora behållning var det. Efter taskig sömn var det brakfrukost och jobb. Taxfreen fick några besök under resans gång också.
För att berätta nästa historia om min märkliga kollega J så får man nog börja från början. Han är en renlevnadstyp som bara äter ekologisk veganmat och skumma teer. Dessutom har han byggt en egen gitarr som han hade med sig. Inget av detta; egenbyggd gitarr eller skumt te gillades av fartygspersonalen utan han blev tvungen att deponera det i land. Dessutom hade den stackaren antingen tappat eller glömt sin plånbok hemma. Ett sådant scenario hade nog fått mig att vända och ringa min enda Stockholmsboende släkting och be om hjälp men J befattar sig inte med mobiltelefoner. Jag hoppas dock hans hyresvärld hittade plånboken eftersom någon ändå fick honom att bruka en dylik sak för att kolla detta. Hans åsikter om maten på Birka Prinsess finner nog en del övrigt att önska. Han gillar nämligen inte sådant som vi andra gladeligen slevade i oss. Det värsta var dock att han inte kom med bussen hem. Trots att vi letade och väntade i en halvtimme. Kvart över fyra gick bussen obarmhärtigt hemåt Någon hade en fundering om i fall han eventuellt tänkte stanna i Stockholm hos sin mamma men ingen visste det säkert. Jag hoppas nu innerligt att inte min kollega står i Stockholm utan pengar med en gitarr på ryggen och kallt te i en termos och tittar efter en buss som gått. Även om han är lite märklig så verkar det väl hårt. Håller med andra ord tummarna för att han skulle besöka sin mamma alltså. Detta är alltså förklaringen till svinnet.
Känner mig fortfarande som att jag sitter på en båt eller i en skumpig buss, rummet gungar liksom och jag har inte intagit en droppe alkohol denna dag. Stort tack till mina gulliga arbetskamrater som kastade sig in i bussen coh paxade främsta platsen till mig, tack vare er slapp jag åksjuka på hemvägen. Puss på er. Och grattis till G som vi glömde sjunga för, kan vi skylla på trötthet eller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar