Nedräkning

Nu är det alltså fyra arbetsdagar kvar och jag räknar ner. Ungarna är lika trötta som jag känner mig. Många ser givetvis fram emot julen men knappast alla. På vår skola finns ett antal muslimer och de firar inte jul. En del anammar givetvis en del svenska seder och då speciellt julklappar för barnens skull. Flera av mina elever säger att de får julklappar fastän de är muslimer. Jag är dock inte riktigt säker, det kan vara sådant man säger också för att inte verka udda eller för att inte känna sig utanför. Skolan har också ett antal elever som inte har det så bra och därför kanske inte får så många klappar. På Facebook har jag gått med i en grupp som propagerar för en Vit Jul. Inte en vit jul med snö utan en vit jul utan alkohol vilket förstör tillvaron för många. Det finns åtskilliga barn som genomlider julhelgen i rädsla för hur deras föräldrar ska bete sig. Fy för att hela jullovet vara livrädd för fylla och drogmissbruk! För många barn är skolan och fritids den enda tryggheten det är viktigt att komma ihåg. På detta försöker jag tänka när dagarna räknas ner. Man försöker tänka att man gör nytta även då kaos utbryter och man samtidigt försöker förstå att Kumlas politiker inbillar sig att vi ska klara detta med mindre personal. Grrr nu är jag där igen. Jösses så skönt det ska bli med jullov!