tisdag 22 december 2009

Jösses vilken smäll!

Nu har jag äntligen varit till min favoritman med starka nypor. Kiropraktorn alltså. Jag missade ju tiden förra gången och sånt kostar. Nu anser denna oerhört trevliga människa att jag drar in en och annan krona och en och annan ny kund så jag fick en liten julklapp kan man säga. Tack gulledej!

Men jag fick världens överraskning också ur behandlingssynpunkt. Jösses alltså! Först knäckte han loss allt som gick och muttrade över att det var urkass alltihop. Allt satt fast. Jag är ju rätt van och tycker inte att knäckandet är så farligt, det är grymt skönt efteråt och man känner sig som en ny människa där man kliver ut. Men jag har ju haft mina aningar om hur illa det var eftersom jag andats taskigt ända sen grisjukan. Astmatabletter och sprayen har använts flitigt denna höst och jag har inte vetat om det berott på den kalla och fuktiga hösten eller om mina kotor varit totalt låsta. Det var väl det sistnämnda för det satt som berget och rätt som det var sa H att andas ut och sen bara small det. Fasen vet vad han gjorde men det kändes som en bit av britsen flög nedåt och mina thorakalkotor också och så lossnade det. Uj uj jag är inte säker på att jag vill att han ska göra just den prylen så ofta för det var ruskigt läbbigt men jag insåg att jag förmodligen dras med en massa slem nere i lungloberna. Sedan gjorde han en andningspryl där han liksom tryckte upp slemeländet ur lungorna. Fick föresten en bra raggningsreplik (den här kiropraktorn kommer med alla möjliga bra tips) också. "Du jag har lite slem i de nedre loberna vill du följa med hem och skaka loss det", tja det känns ju tveksamt om det funkar med ordet slem?

Tog en tur in på IKEA och där var det lugn och skönt, jag strosade runt och provade soffor. Alla andra måste varit någon annanstans och julhandlat för där var som en vanlig vardag klockan två eller så. En sista liten klapp till Frk T köptes, den var planerad eftersom just den delen fattades till en tidigare köpt sak. Man måste vara försiktig för det händer att ungen läser bloggen förstår ni.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar