Vintersport kanske eller inte...

Jaha så var det snart helg igen. Det känns bra eftersom jag har den där obehagliga känslan av att vilja sova ett dygn. Helgen som stundar är också en sådan där barn ingår, vilket är betydligt aktivare än den andra varianten (om man bortser från krogbesöken förra veckan men det var högst ovanligt). Det innebär naturligtvis att det inte blir något dygns snusande i bingen. Min Frk T tillhör visserligen samma sjusovarsläkte som sin mor och hon kan lätt slagga till elva en förmiddag, men jag brukar ju ha folk i garderoben också. Frk L sover inte lika länge och det drar liksom igång maskineriet lite tidigare, även om hon har bättrat sig, det har hon. Förr kunde hon knata upp 6.30 och liknande okristligheter men nu sover hon då och då till halvnio.

Kamrat I kom med förslaget att vi borde göra en vinteraktivitet på lördag genom att bege oss till Kvarntorpshögen för skidåkning. Misstänker att kamrat R (han i garderoben ni vet) kommer att protestera vilt och högljutt. Om han orkar, han har nämligen lidit halva veckan av någon obehaglig åkomma. Han påstår att han är mer yr i mössan än vanligt och att det värker överallt. I går, efter Frk T:s optikerbesök, (hon ser fram emot att få tjusiga Hello Kitty-läsglasögon föresten) fick vi ta vägen om Atterstatrakten (han har en egen bostad) och slänga in blåbärssoppa till sjuklingen. Inte för att jag begriper varför han skulle ha just det (han var inte magsjuk) men det är väl någon skum last han har. Många parenteser blir det!

Om ni inte säger det till någon, ska jag berätta att kamrat R har viss fobi, för tjejer han flirtar med på nätet som har sjukdomen fibromyalgi. Jo då, så är det, inte för att det är något större fel på dom men han lyckas av någon outgrundlig anledning alltid stöta på just dom. Nu tror jag att han lider av en hemlig skräck att denna, just denna, farsot drabbat även honom ;). Åter till vintersporttankarna.

Mitt stackars barn har endast fått använda sina längdskidor här hemma förra vintern eftersom hennes lata mor inte precis gillar vintersport.

Vi får väl se hur det blir med skidåkandet. Oroa er inte för mig i det sammanhanget, jag kommer att befinna mig vid elden och lukta på korvarna i så fall. Fröknarna T och L får stå för åkandet tillsammans med kamrat I:s ungar. Det kunde vara bra om Frk T hann testa slalomskidorna innan dom är för små, om dom inte redan är det. Köpte dessa av en kompis för ett par vintrar sedan och dom har prydit sin plats i källaren. Ett par längdskidor behöver ungen också, för dom hon har, är urväxta, se bilden. Mina kan jag verkligen inte överlåta till barnet för då blir hon väl mobbad i all framtid. Jag har ett par snygga brädlappar sedan högstadiet som jag rotade fram på pappas vind för några år sedan. Då fick jag nämligen för mig att börja köra drag med Eddie, min förra jycke. Obegripligt men sant! Det måste varit sex år sedan, minst, tiden går! Det blev bara två försök när jag tänker efter. Men när jag kom med mina breda skidor och pjäxor från forntiden, höll dom proffsiga dragkillarna på att skratta ihjäl sig. Följande kommentar fick jag svälja; "Alltså ska du åka på dom där? Dom är ju för breda för spåret!" Jag svarade att det skulle jag absolut, eftersom dom var breda nog att hålla balansen på, så det så. Kan upplysa om att dessa fortfarande är dom enda jag äger och dom har också prydit sin plats i källaren sedan dess.

Annars har jag i dag ätit sunt och motionerat genom att släpa in en bångstyrig tacka i sin egen hage, efter att hon knölat sig genom stängslet och parkerat sig tätt intill baggarna med bara ett tunnt litet nät emellan. Tur att man kan göra en insats ibland.