-1,6!

Tja ett gott resultat för första viktväktarveckan. Detta trots att jag äter ruskigt mycket. Alla dessa grönsaker gör att det kör runt i magen som en formel 1-tävling, men jag vänjer mig snart. Det verkar som om halva Kumla (den kvinnliga delen) bestämt sig för att börja på viktväktarna just nu för lokalen är knökafull och de har fått utöka tiderna. Jag kan inte låta bli att avundas dem deras utmärkta affärsidé. Det kan tyckas dumt och en del kanske till och med anser att det är korkat att gå dit, men för mig så funkar det inte utan kniven på strupen. Jag måste ha något att tävla mot. Allra bäst är det att vi nu är två polare som går och kan sporra varandra. Faktum är att jag måste gå dit och skämmas på vågen om jag inte gått ner, det är det som gör att jag fixar det. Varje gång jag försöker skärpa till mig utan denna press, så har jag hux flux glömt bort alla mina bra intentioner och finner mig själv knaprandes på en kexchoklad eller vad det nu kan vara. Nu känner jag mig riktigt motiverad och jag mår redan bättre efter bara knappt en vecka.