Kvällen har tillbringats i Lerbäck där vi sett deras uppsättning av Emil i Lönneberga. Som vanligt ett lysande skådespeleri och kanonbra scenografi. Fasen, jag älskar verkligen teater, speciellt de enkla lösningarna som inte kräver så mycket rekvisita. Det är häftigt när publiken drar efter andan och brister ut i en spontan applåd då flaggstången går neråt så det ser ut som att Ida hissas upp. Påminner mig om när vi krympte Nils Holgersson genom att göra huset större. Teater är härligt helt enkelt. Ser nu fram emot Körsbärsträdgården i Nolby där en hel hög med vänner är med. Sen ska vi snart börja repa med Krax, härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar