I dag blev jag tvungen att prata ryktesspridning på nätet med mina elever. Uppdrag Granskning och uppföljande Debatt i går med alla hemskheter fick mig att tänka på all skada osanningar och falska rykten på nätet (och för den delen i den reella verkligheten) kan göra en människa. Det behöver inte handla om så fruktansvärda saker som med den våldtagna 14-åringen utan det kan vara nog så illa när tioåringar sprider elekheter om varandra på nätet. Jag kände att jag måste förklara svårigheten att ta tillbaka något man en gång lagt ut. Visst jag kan radera saker på mina egna sidor men det jag skrivit kan redan vara läst och kopierat av en massa människor och på spridning vad jag än gör. Elakheter i stridens hetta kan man be om ursäkt för och ett ord sagt i skolan eller på fotbollsplanen upprepas inte i skrift på tusentals skärmar om och om igen.
Det är så lätt att utan en tanke på vad saker står för gå med i grupper på t ex FB och andra sociala nätverk. Ofta står det något lite fyndigt och många klickar att de vill gå med och tänker sen inte mer på det. Jag har vänner på FB som gått med i "Varför får man inte säga negerboll när man får säga vitlök" och annat trams. När man går in och kollar gruppen så ser man direkt att det är en undergrupp till Sverigedemokraterna. Jag är inte alls säker på att de som tyckte ursprungsgruppen var frän tycker det är lika kul sen. Likadant är det med starka åsikter. Det är lätt att skriva att alla präster är "oskrivbart ord" bara för att prästen i ovanstående våldtäktshistoria betedde sig klantigt och inkompetent. Att häva ut sig hatiska kommentarer, könsord och andra vidrigheter om människor är fruktansvärt. Att dessutom göra det om människor man aldrig träffat enbart utifrån mediala skriverier eller ett rykte är sjukt korkat. Man kan alltid kritisera människors handlingar och ibland åsikter men glöm aldrig att det finns en människa av kött och blod bakom handlingen.
Mycket kloka ord, Susanne!!
SvaraRadera