Hemmafix och bäbisgos

Den här pluggdagen blev sedan jag pressat mig igenom grammatikkapitlet (äntligen) vikt för städning. Det såg ut (ser ff ut på vissa ställen) som värsta "Rent Hus" objektet här. Hund- och katthår i drivor för att inte tala om alla papper och kläder som ockuperade hela vardagsrummet m.m. Jag förstår inte hur vi får till det Frk T och jag? Det är som att vi bara släpper allt där vi står och går med den påföljden att man inte hittar ett skit när man måste ha det. Kan upplysa intresserade om att jag hittade revymanuset ordentligt instoppat i dataväskan, det låg med andra ord inte bland alla drivor av papper och reklam som jag trodde. När det efter all sortering fortfarande inte dykt upp började min hjärna att fungera och då kom jag liksom på var det var. Jag hann inte riktigt så mycket som jag tänkt mig eftersom jag ideligen blev distraherad av "trevliga" sms men det sätts ändå på pluskontot.

Efter att jag insett att jag var tvungen att ta mig till Sturepalatset för att heja på våra sömmerskor lämnade jag mitt halvstädade hus och hamnade med dom på Sveas i två timmar. Sen blev det hundpromenad i det kyliga höstvädret och därefter skulle det repas några sketcher. Vår regissör var på plats så jag slapp agera stand in utan kunde istället agera barnvakt. en av våra yngsta Kraxare Nils var på plats i sin barnstol. När hans far spelade galen "teaterkock" och tillsammans med sina kockpolare hojtade "DET ÄR ETT SKAFFERI" med all kraft för tredje gången ansåg Nils att det blev en aning påfrestande och han ville hellre vara hos "tant Susanne" som K så snällt uttryckte det på fejjan. Detta fenomen är högst ovanligt ska ni veta! Jag är inte typen som engagerar mig i andras ungar, kastar mig över barnvagnar och jollrar loss. Jag tittar på sin höjd lite förstrött på andras ungar och talar givetvis snällt om för föräldrarna att gullungen är så söt och lik dom såklart. Men jag tar inte upp dom och bär omkring på dom! Den här var dock extra söt måste jag säga. Gosiga kinder och ögon som bara spanade in mig, små söta tassar som höll fast ens finger...ja ni fattar va! Fick en fråga härom dagen ifall jag ville ha fler barn varpå jag skrattade och sa; tok heller, jag är ju fanken 46. Hm den här lille Nils kunde jag nog tagit med mig hem i alla fall. Nåja kamrat I påminde mig att en unge till nu skulle bo hemma till jag skulle gå i pension och det fick snabbt ner mig på jorden. Är inte så värst sugen på en förlossning heller med tanke på den förra med stor blodförlust, ihopsyende (undrar om man kan säga så) och påföljande förstoppning. Jag känner att Frk T är gosig nog. Jag får säkert gnuffsa in mig i Nils kinder fler gånger. Tack pappa H för lånet!

I brist på foton på bäbis och dagens övning kommer här lite indiandansövningar av våra Kraxherrar.