Först skämmas och sen repsöndag...

Jag säger som Ingers gumma som beklagade sig för prästen; jag skäms så förfärligt! Inte över sexuella aktiviteter i frysboxen men väl för att jag sent om sider igår kväll insåg att jag helt sonika och utan skrupler stulit ett glas punch på Sparbanksbörsen! Förlåt!!!!!!!! Jag trodde det ingick. Jag ska absolut betala i efterskott. Den hemska sanningen gick upp för mig då jag i sena kvällen satt och kollade på deras hemsida och då till min fasa läste: varm punch finns att köpa. Köpa! Jag glodde misstänksamt på R som satt vid sin dator och frågade: Betalade du för punchen? Jo visst, svarade han frånvarande djupt försjunken i sina datingsajter och fotoupplägg på fejan. Attans bananer, jag tog minsann bara mitt glas och stegade iväg, G sa ingenting, Gud så pinsamt! Svårsmält detta, jag har på kort tid medverkat till att Bauhaus fått en extra, förmodligen osäljbar, stuvbit till matta och dessutom stulit punch. Jag håller på att bli kriminell! Kan man skylla på tillfällig sinnesförvirring och få vård tro? Till råga på eländet klantade jag mig och drack svart te på kvällen vilket givietvis gjorde att jag inte sov bra alls. Vaken när tidningen kom, vaken när A-M och K kom hem från Grekland vid 03.30 usch ja, så där höll det på. Det var väl straffet kan jag tro. Koffein och jag går inte ihop riktigt.

I dag var det i alla fall musikrep så det gällde att lägga misstagen bakom sig och gå vidare. Först tog jag en tur till bästa M.s förråd för att hämta ljudutrustning. Hm, jag är en högst olämplig person att skicka på sådana uppdrag eftersom jag inte har en enda teknisk gen i kroppen. Där stod jag och stirrade ner i en jättestor låda med kablar (när jag efter mycket om och men fattat vilken låda det var), ringde R som verkligen försökte förklara. Det slutade med att jag hade med mig så mycket kablar att orkestern garvade och ansåg att de hade till en symfoniorkester eller så. Nåja inget fattades i alla fall, så det så.

En liten pojke från NA kom på besök och vi får se vad det resulterar i. Jag blir djupt imponerad om han kan läsa vad han själv skrivit när han kommer till redaktionen. Jag vill inte vara elak men hans svensklärare måste slitit sitt hår. Han var mest förundrad över hur i herrans namn vi skulle hinna klart allt till den 30 oktober. Inte föreställningen, utan hur vi skulle få upp tyget! Han hade uppenbarligen ingen erfarenhet av amatörteater- och revymänniskor och vår arbetskapasitet och förmåga att trolla med knäna. Jag berättade att teknik skulle upp, tyget som sagt och att scenen skulle byggas ut och han såg helt knäckt ut varpå jag fortsatte med att ja, vi ska repa samtidigt.... Kulturpower - ett nytt begrepp kanske.

Vi repade på med våra nummer och återupptog Mitt hjärta det klappar för Kumla. En kär gammal sång som verkligen känns aktuell just nu. Discomedleyt ska återupplivas och det är ju så sjukt kul att göra. Några bekanta nummer från i våras kommer också. I morgon repar vi igen och då ska Indianerna återupplivas.

Nu ska jag ha en lugn söndagskväll framför tv:n. Kan bli lite cyberkontakt med någon men annars är det bara jag och djuren hemma. Ha en fin kväll alla!