Varför? Varför, i herrans namn får allt som har minsta tekniska komponent installerad eget liv i mitt hem? Det spelar ingen roll vad det är. Har jag en ny digitalkamera kan ni ge er f-n på att den går sönder på något sätt. Kameran har varit en tidigare följetong här, efter tre lagningar och en massa tid utan kamera så fick jag till slut en ny som, peppar, peppar än så länge funkar. Mobilen är en annan historia som inte alls trivs i mitt sällskap. Den får eget liv och innehåller utomjordningar rätt som det är. Just nu har den pippi på att byta ut telefonnummer i telefonboken. Rätt som det är får en person som jag haft i telefonboken i flera år någon annans nummer, bara så där utan att man rört en enda knapp. Min förra telefon fick då och då spunk och vägrade göra något annat än att fotografera oavsett kommando. När jag lämnar in prylarna för lagning tittar personalen medlidsamt på mig och anser att det nog är bäst att jag köper en ny....
Nu har denna farsot spridit sig till den fasta inredningen här i huset, med andra ord spisen. Här ska man ta ut maten ur ugnen och vad händer? Jo hela ugnsluckan rasar isär i två delar. Jag får inte ut maten som givetvis hinner bli smått bränd innan Frk T och jag med gemensamma krafter lyckas bända upp den inre delen som sitter kvar utan handtag och givetvis stänger in maten. Nåja vi åt det som gick. Som tur är kom kamrat R tillbaka och lyckades skruva ihop eländet som då kallnat lite. Jag törs inte tänka på vad som kan gå sönder härnäst. Bilen är redan på fallrepet och måste bytas. Det hjälper inte att saker är ganska nya utan det måste vara jag som utstrålar en negativ energi till tekniska apparater. Det är ju tur att jag är beskaffad med en massa humor som dessutom är sexig bara så ni vet det :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar