Vänner!

I dag skulle vi vakna lite tidigare hade jag bestämt. Halv sex, då jag faktiskt slog upp mina gröna, kändes lite väl magstarkt trots att solen sken och det såg ut att bli fint. Vid åtta spöregnade det varpå jag stängde av mobilväckningen och sov till halvtio igen. Hm, jag har ju några dagar kvar att vänja mig långsamt. Det är ju också bra att krypa i bingen före ett (hon är halv nu ;) misstänker jag. Skälet till att jag vaknade så tidigt var att det liksom gjorde ont i huden på vänster sida av ansiktet, så olustigt ont att jag faktiskt vaknade av det, det gör det fortfarande och det känns klart mysko. Hypokondriker som jag är har jag nu tänkt ut cancer i min sedan förut artroferade käkled, hjärnblödning med begynnande ansiktsförlamning, mer "vanlig" ansiktsförlamning och en del andra hemskheter jag kan tänka ut. Jag är inte typen som går till doktorn i onödan och har jag tur sover jag bort detta också, hoppas!!!!

Det väsentliga i dag har annars varit ett Karlskogabesök. Ett efterlängtat sådant. Äntligen tog kamrat M och jag oss i kragen och åkte och hälsade på bästa kamrat J, även hennes sambo K hann hem innan vi åkte. J har varit sjuk i diskbråck i flera år men var ändå rätt bra, hon går för egen maskin inomhus och åker på en tjusig sparkcykel utomhus (jag vet att en del av er undrar). J är en av de mest positiva och envisa människor jag känner och jag saknar henne enormt. Nu får det inte dröja flera år innan vi ses igen. Karlskoga ligger inte särskilt långt bort. Vi träffades i början av 90-talet genom att vi båda hade Old English Sheepdog (en stor jättehårig och lurvig hundras) och vi umgicks i vått och torrt i flera år. En period bodde jag till och med hos henne och K när jag rustade min lägenhet i Karlskoga (jag lyckades bo i den stan ett drygt halvår). Det är lite trist att man inte tar sig tid att träffa sina vänner så mycket som man borde. Vi stressar runt i cirklar och hinner ingenting känns det som ibland. Vänner är viktiga och det är lätt att ångra sig om man inte ser till att ses. Detta påminner mig om att jag i morgon bara måste ringa kamrat L som jag antar är kvar i Ånge. Det är sorgligt att det inte blir någon Ångeresa detta år men det hinns inte med...sorgligt som sagt. Det får bli nästa sommar helt enkelt. Sov gott och ta hand om era vänner!