En tuff dag, så kan denna sammanfattas. Tisdagar på jobbet innebär alltid full rulle eftersom vi inte har några luckor, men dagens övningar om ilska och glädje funkade utmärkt. Det är kul när vi får till samarbete i arbetslaget det gillar jag. Fotografering av personalen stod på tur så snart ungarna gått hem och man får hoppas vi fastnade på bild och att jag inte ser totalkörd ut.
Efter jobbet var det bara att speeda in till Örebro och bästa kiropraktor-Henric för justeringar. Herregud vilken upplevelse! Nacken knastrade och knakade värre än vanligt liksom resten av ryggen men det värsta var foten. Jösses alltså! H kan ju det mesta så jag kom på att jag kunde fråga honom om min kassa fot som gör att jag omöjligt kan jogga fast jag vill, det skär som knivar i foten efter tre steg, helt vidrigt. Han hittade felet omedelbums och gick lös på foten varpå jag skrek och skrattade om vartannat, jag är nämligen grymt kittlig under fötterna. Jag skrattade så svetten lackade samtidigt som det var rätt olustigt att "knäcka till" i foten. Nacken är jag så himla van vid så det gör liksom inget men foten trodde jag skulle gå av. Kittligheten var dock värst. Jag tänkte att om var det några patienter i de andra rummen så sprang de väl hem fort som attan.... Nu har jag lite småont i foten men det är nog som det ska vara.
Efter denna genomsvettiga upplevelse körde jag hem i ilfart, stekte ett par korvar samtidigt som jag kastade ihop en matsäck på tre minuter, fick in mig själv, hund och Frk T i bilen och drog i väg för att hämta I och hennes ungar för teaterrep i Rosendal. På vägen meddelar B att det ska regna så vi repar i Kumla. Nåja vi hade matsäck iaf och det har vi inte haft förut. Lite hade jag faktiskt önskat mig regn eftersom det var klart fel dag för att stressa ner till Rosendal på men det skulle jag få ångra.
När vi hade en kort stund kvar ringde I:s telefon ilsket, hon avbröt minsann inte sina eller andras repliker för att svara varpå stackars kamrat M stod på motorvägen med en engelsk, nyköpt motorcykel som plötsligt vägrade gå (enligt lagen om alltings djävlighet har hon besiktningstid i morgon också). Ett sms fick hon iväg och I hann ringa upp och få veta var hon var innan hennes telefon fick batteristopp. Vi slängde oss i bilen och åkte dit. För att sammanfatta detta så lämnade vi M vid motorvägen (hon vägrade hårdnackat att lämna sin älskade mc ensam till mcdelstjuvar) åkte hem med kamrat I som tog sin bil och sitt mc-batteri och drog tillbaka samtidigt som jag åkte och kollade om det fanns kärror som kunde funka på Shell. Hem med hund och Frk T och hopp om att batteribytet skulle få den att funka, men efter en stund ringde I och sa att det inte gick, hon hämtade kärra, jag tog med hyresvärld K och spännband och åkte tillbaka till stackars M. När vi väl fått in hojen och spänt fast den i kärran hade det gått nästan 3 timmar från det att den stannat :( jag ångrade då (mest för stackars M:s skull som stått där i en evighet) att jag önskat mig regn. Mina önskningar brukar mycket sällan slå in, märkligt att de skulle göra det i dag. Lämnade sen mina mc-åkande polare och hoppas de lyckas göra av hojen på ett bra ställe. Jag lyckades kanske bidra med ett förslag och ett telefonnummer till en som kanske kan hjälpa. Hoppas! Om jag önskar det också så kan det ju kanske funka en sån här kväll. Hm rackarns vad jag ska önska nu föresten! Sov sött!
Ja, pust! Nu ska jag ladda batterierna.
SvaraRadera