Tack NA

Lika bra jag säger som det är, jag gillar inte kvällsblaskor. Jag köper bara den ena som börjar på A under ett antal veckor under februari/mars varje år och det är när melodifestivalen håller på. Erkännes, jag vill läsa skvallret och framförallt vad snubben som kommenterat låtarna tycker. Den roligaste killen har flyttat till NY men den nye duger han också. Jag gillar att läsa vad han tycker om låtarna och artisterna och sen se om han fick rätt eller inte, helt enkelt.

Nu har min gamla hederliga morgontidning gjort en hel bilaga om melodifestivalen vilket innebär att jag bara behöver köpa lördagskvällstidningarna eller kolla på nätet. Mitt skvallerbehov har fått sin dos. Många skäller över att NA klampar in på områden de inte ska pyssla med och visst, Latte är väl inte så fantastisk som de verkar tycka själva men jag lägger den på muggen och läser faktiskt ett och annat. Kan både ha och mista denna bilaga men så länge de inte höjer prenumerationen så får de gärna skicka med den. Ok H, håller fullständigt med om det där knäppa med omslagsflickan och jag hoppas verkligen du skickat in en bild på dig själv sminkad och fin, du får gärna låna en peruk om du inte gjort det ännu.

Men jag kan faktiskt förstå att tidningar desperat letar nya läsare och klampar in på områden de inte behärskar. Det är nog inte så lätt att göra papperstidningar längre, massor av gamla prenumeranter väljer ju detta forum istället. Varför betala när man kan läsa gratis? Jag betalar eftersom jag vill ha en tidning på frukostbordet, en som jag kan bläddra i, man missar mycket om man läser på nätet.

Sen kan jag ha mycket synpunkter på NA, massor av skittråkig sport och för lite kultur! En åsikt som inte delas av alla, men jag läser hellre Latte och bostadsbilagan än sporten som jag bläddrar förbi i ett sjok. Olika är vi allihopa...

Mest saknar jag korrekturläsarna på morgontidningarna, för en dator kan baske mig inte fixa det som de tanter och studenter gjorde. De som satt på kvällar och nätter och kollade meningsbyggnad och stavning åt stressade och slarviga journalister men de var väl för dyra förstås.