Konststyckenas konststycke!

Ibland undrar jag hur jag lyckas. Det är liksom helt otroligt ibland och jag måste nog haft huvudet under armen en dag som denna. Lite bråttom men inte alls som en vanlig morgon sliter jag åt mig den svarta jackan som precis torkat efter tvätt och beger mig till fritids med Fröken T eftersom jag ämnade arbeta några timmar på Studiefrämjandet. Fritidsbarnen befann sig i gympasalen och kollade på pingis när vi kom. Jag stod som vanligt och språkade med personalen och det var rätt mycket folk runtomkring bland annat ett helt fotbollslag som glömt boka tid och tyckte de skulle vara där. När jag sen pallrar mig i väg genom skolan ser jag något skumt i ögonvrån , vilandes på axeln liksom.

"Ve och fasa" Där sitter Fröken T:s Hello Kittytrosor fast i jackans kardborreband! Man är ju inte helt humorbefriad så jag började ju skratta för mig själv, pulade ner trosorna i fickan, de var ju i alla fall nytvättade och begav mig fortfarande skrattande ut på parkeringen. Sen åkte jag då till jobbet gick in där och slängde jackan i en stol och pratar en stund med chefen. Efter ett tag så slänger jag en blick åt jackan till och bryter ihop fullständigt. Jag skrattade så tårarna rann till chefens förvåning.

"Vad det än är så måste det vara roligt" utbrast han klart förundrad. Jag sliter då loss andra paret trosor från jackans krage, mina egna denna gång. Herrgud ibland blir det bara för mycket. Fröken T har hjälpt mig att omkonstruera konstverket och föreviga det till eftervärlden.

Nu ska vi bege oss till Fjugesta och repa Nils Holgersson.