Kollade på första akten till En smittsam föreställning, Kraxkompaniets andra revy från 2007 i går kväll. Den är/var faktiskt riktigt kul, just då när det begav sig var jag ganska kritisk till vissa nummer som blev väl långa och så. Nu så här ett par år senare så skrattade jag faktiskt och jag hoppas det var så publiken såg det. Man blir ju lite blind när man håller på, först tycker vi i ensemblen att allt vi hittat på är superkul och sen blir man överkänslig för hur publiken tar det, vilket kan variera från kväll till kväll, skrattar de tillräckligt och på rätt ställen?
Vi ska snart börja skriva nytt material och det gäller ju att det blir roligt. Har gjort ett första försök att värva min chef till skrivargruppen, han har goda anlag för sådant det ser jag varje kväll då jag läser hans blogg. Det gäller bara att få honom att offra 50 kr på medlemsavgiften och komma igång. Han avslutade kvällens jobbmöte med en rolig historia och jag började småskratta eftersom denna historia faktiskt finns som sketch i just En smittsam föreställning, fast han glömde gräsklipparen. Vi kallade sketchen "Logiken är solklar".
Annars har vi sorg i Kraxkompaniet och mina tankar går till B, vi tänker på dig och dina barn och barnbarn, varma kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar