Jämställdhetsmålet - för det är ett mål som vi definitivt har en bit kvar till, som hon påpekade ett flertal gånger, är följande: Alla ska vi ha lika mycket makt att utforma våra liv! Det har vi naturligtvis inte. Vi styrs av både kön och klass vare sig vi vill det eller inte. Gudrun tvingade oss att rita av hennes något röriga bild där hon skissade upp samhället ur olika perspektiv. Så här tjusig blev min:
Allt påverkas av olika intressekonflikter mellan grupper i samhället. Alla säger sig vilja ha ett jämställt samhälle men i verkligheten är det många som inte alls vill ändra på saker och ting. Jämställdehet innebär ju att maktförhållanden ändras, ska vi kvinnor få mer makt så får män med automatik mindre. Om jag fattade Gudrun rätt så är föräldraförsäkringen framförallt det som verkligen kan ändra på maktbalansen. Vi vet alla att kvinnors yrken värderas lägre och att kvinnor även tjänar mindre inom samma yrken som män och i huvudsak straffas vi för vår förmåga att föda barn. I den relativt fulla salen var det 6 kvinnor som tjänade mer än sina män. Vi kvinnor jobbar ju ofta i den "tärande sektorn" till skillnad från männen som arbetar i den "närande". Det är målande uttryck som inte används lika ofta nu för tiden. Ett bra exempel på hur ett yrke kan förändras är mitt eget. För 20 år sedan arbetade många män som lärare, yrket hade hög status i samhället och lönen var helt ok. Fler kvinnor blev lärare och nu är flertalet lärare kvinnor. Vad har hänt? Jo vi har usel lön och yrket har låg status och det är definitivt inte lättare och mindre betungande att vara lärare i dag. Förmånerna som lov har också minskat. Präster, går enligt Gudrun, samma öde till mötes eftersom de kvinnliga ökar trots motstånd. Kan det vara så att de manliga biskoparna inser vad som kommer att ske på sikt? Deras löner kommer att stagnera om de släpper in för många kvinnor och statusen sjunker.
Kvinnor sorteras ofta in i minoritetsgrupper som invandrare, funktionsnedsatta och HBT-personer trots att kvinnor är halva befolkningen av både den stora massan och av minoriteterna Vår egen likabehandlingsplan gör detta likaså även om den utgår från grupper som diskrimineras (och där ingår ju kvinnor).
Arbetsmarknaden som Gudrun beskrev som slimmad, på gränsen till anorektisk gör inte arbetet mot diskriminering enklare. Arbetstidsförkortning är enligt Gudrun lösningen tillsammans med en jämlik föräldraförsäkring alltså. På 50-talet, tror jag hon sa, kortades arbetstiden från 48 till 40-timmars vecka och samhället gick inte under så hon kanske har rätt. Arbetstiden kortades eftersom tekniken gått framåt och det har den ju verkligen gjort efter det också, så hon kanske har rätt. Men det är inte politiskt korrekt just nu när vi helst ska jobba 140% och "på jobbet framstå som att vi varken har ett hem eller en familj, medan vi hemma ska fungera som att vi inte hade nåt jobb" (citat av Gudrun).
Tja det var en ganska givande eftermiddag tycker jag och om man känner en vilja att förändra detta så är man feminist. Självklart är jag feminist med andra ord.
För övrigt så fick jag i dag en glad överraskning, det känns fint att vara prioriterad. Vad det gäller väntar jag med att avslöja tills jag vet om det blir verklighet och vad det får för koncekvenser. Men det känns bra än så länge i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar