Så var det då slut. Det känns lite märkligt och tomt men också skönt. Ingen blev så sjuk att vi behövde ställa in någon föreställning, Frk T orkade igenom alla repetitioner och föreställningar, vädret var verkligen på vår sida inte en enda föreställning regnade bort. Det var nära på premiären men det sluade som jag tidigare skrivit 10 minuter innan start. Sista helgen är dock nog det jobbigaste jag varit med om. Söndagens 33 gradiga skugga var inte precis gjort för gåsdräkt med IKEA-kudde i rumpan och fetsmink i hela nyllet. Fem sminkningar per föreställningar har det krävts för min del och gåskostymen har suttit på hela första akten och första scenen i akt 2 innan jag fick byta till kvinnokläder i form av tjock och tung yllekjol och höghalsad blus med många knappar. Ja ni fattar va? Inget var direkt anpassat för medelhavsväder. Men tack vare mängder av dryck, saltintag i form av chips och nötter (åt helsike med GI-dieten dessa veckor) så klarade vi av det hela. Magen protesterade till slut, och jag fick kliva upp mitt i natten och dricka Samarin i går men det var det värt. Ska nu gradvis plocka bort så mycket kolhydrater jag kan med tanke på sommarglassug och fika på stranden.
Frk T och jag kommer verklien sakna alla Nils Holgerssonare grymt mycket och vi ser fram emot att träffa alla på återfest den 12 september. Det har varit ett gäng härliga människor med stora hjärtan och mycket omtanke om alla som varit med. Svårast var det att säga hejdå till Gunilla Orvelius, då kom en tår (ller flera) för hon har verkligen varit fantastisk och jag har lärt mig så mycket av henne. Jag hoppas verkligen att jag får chansen att jobba med henne någon mer gång.
Nu ska vi dock njuta av ledigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar