Massage är bra!
Före detta kollegan L är ibland min räddande ängel, så också igår. Har en tid trott det är nåt allvarligt fel på mina ben som liksom tappar känseln och blir stasade på baksidan när jag sitter. Ringde L och beklagade mig och givetvis förbarmade hon sig. Jag kan ju inte precis påstå att hon utsatte mig för en skön behandling men jag tror ta mig tusan att det hjälpte lite. I dag har jag suttit hela dagen när vi repat Nils Holgersson och benen har inte känts stasade på hela tiden. Just nu sticker det lite i dom så det är möjligt att jag behöver en dust till men det verkar i alla fall hjälpa.
L och hennes man berättade också vad min favoritnorrlänning råkat ut för. Den stackaren som är en sportig rackare hade under någon livsfarlig idrottsutövning brutit nyckelbenet, kört 30 mil till Sundsvall för att bli hemskickad och givetvis själv köra de 30 milen tillbaka. Det gick tydligen ok när han äntligen fick i växeln, hm. Givetvis läkte det hela inte alls bra så nu är han visst opererad, undrar om man kan lita på läkare i norrland, det är ju långt emellan dom? Detta är en rasande tjusig karl och det vore ju synd och skam om de förstörde hans vältränade kropp på nåt vis. Sänder lite tankar och många kramar till JanE i Ånge. "Undrars" hur det ska gå för posten föresten?
Fredagens tanke går också givetvis till B med familj eftersom det var begravning och en ledsen dag. Det brukar dock vara ett fint avslut och jag hoppas det var så även för er. Kramar!
Lördag och Nils Holgersson då! I dag samlades vi hela gänget i Riseberga, vi är ca 70 stycken som ska medverka och det kändes riktigt maffigt när vi allihop kämpat oss upp för backen i snögloppet och ställde oss i en stor ring runt hela amfiteatern och svarade på Gunillas påstående att; Någonstans är vi alla gäss! Gäss!
Efter detta åkte vi vidare till Sparbanksbörsen och läste igenom nästan hela pjäsen, replik för replik. Frk T tyckte nog att det var en lite jobbig och trist dag eftersom hon inte har så många repliker och hon därmed inte fick göra så mycket annat än att lyssna, vilket är jobbigt för en liten tjej som ännu inte fyllt nio. Hon klarade det dock galant och i morgon blir det mer repetition även för henne.
Vi ska avsluta kvällen hos vännen och Kraxkollegan I, lilla h och stora H med att äta lite och kolla på andra chansen. Frk T håller massor av tummar för Amy Dimond medan jag hoppas mer på Sarah och Caroline men vi får väl se hur det går.
Har ni föresten märkt vad fåglarna kvittrar? Det är våren som är på väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar