Många repetitioner blir det

Tiden går med blixtens hastighet och jag har svårt att hinna blogga så mycket som jag skulle önska. Vi repeterar varenda helg och varje torsdag. Veckorna flyger fram och revyn börjar ta form ordentligt.

Vi ligger skapligt bra i tid eftersom vi redan börjat med genomdrag. Rod Cansby, Petter Rapp och Britt-Marie Erlandsson regisserar tillsammans med mig. Vi har delat upp sketcher och musiknummer mellan oss. Rod som inte står på scenen denna gång har fått uppdraget att foga samman alltihop och det gör han mycket bra. Vi stönar och stånkar över alla krav han ställer på oss men jag är övertygad om att slutresultatet kommer bli ännu bättre än vanligt eftersom vi lägger så mycket tid på förflyttningar på scenen liksom känsla i det man gör. Ingångar och utgångar repas noggrant.

En helg hade vi Tangotanten på besök. Tangotanten är ett artistnamn för Bodil Bendixon. Hon är en fantastisk kraft som vi samarbetat med förut. Det hon är expert på är att i musiknummer få fram texterna och att man verkligen mena det man sjunger. För första gången jobbade vi med henne i nummer vi skulle ha med i en revy och det var såklart mycket bra.









 Bodil in action.


I dag var Nerikes Allehanda på besök och jag hoppas det innebär att en artikel om oss är med redan i morgondagens tidning.

Våra dansare som leds av vår koreograf Ulrika Rapp repeterar varje lördag och onsdag och de sliter verkligen. Min egen lilla Frk T (som numera är hela 16 år) är med och dansar och hon är lite sliten efter repen ibland. Men mamma kikar stolt på i smyg och inser att hon faktiskt ärvt lite av mammas dansådra. Jodå, en gång i forntiden var det dansare jag skulle bli. 1984/85

gick jag faktiskt på dansskola ett helt år. Den tiden är förbi för länge sedan men någon gen överfördes väl.


Jag hoppas verkligen att ni bokar biljetter och kommer och kollar på oss. Gamla nummer blir som nya med andra aktörer. Nostalgi är ju också rätt underbart. Vem minns inte Kvantum och när man kunde gå in i från torget? Minns ni sista gången det rymde busar från Kumlafängelset? Inte? Ni kommer bli påminda.

 Daniel vår trummis, övar tamburin.....                 Roger Hallblom som Kock, kärt återseende

Kumlarymlingar

                                                                 Städtanterna övar med Bruno

Musikrepetition

En lång helg lider mot sitt slut och jag är lite trött. I fredags arrangerade vi en fest för Sture eftersom han slutat på Studiefrämjandet. Pension för hans del, om än lite tidigare än vad jag hade önskat. Sture är ju hela orsaken till att vi har ett Kraxkompani, faktiskt.

Om inte han hade sagt till mig 2005 att jag skulle starta en ny revy i Kumla hade vi inte funnits. Envis vara han redan då och han släpade med mig till Lekebergsrevyn för att jag skulle bli inspirerad och det blev jag ju. Så 2006 hade vi vår första revy Dax för Krax, allt tack vare Sture. Han tog risken och la ut pengarna och första revyn gick 1025 kr minus och vi var överlyckliga att vi lyckats. Inte minst Sture som pustade ut och erkände att han tagit en rätt stor risk men att han trott på mig. Det är en rätt magisk känsla när någon faktiskt tror på att man kan åstadkomma något.

En sång hade jag totat ihop och några sketcher körde vi också. Ett antal andra fans uppträdde också och vi åt god mat likaså.

Foto taget av Gunilla Pihlblad på Stures fest.

Susanne Larsson provar sexig fångdräkt ;)

I går hade vi städdag samtidigt som dansarna repade för fullt och i dag har vi musikrepat. Till denna revy har vi ett nytt band. Kent Steén är som vanligt kapellmästare och håller i guran. Pelle Andersson är tillbaka till oss. Han var med på Rosendalstiden och det är superkul att han är tillbaka. Han spelar bas och kanske får vi honom att ta med trumpeten också. Mats Johansson är ny i gänget och spelar piano. Han var Kents och min jobbarkompis förra läsåret och arbetskamrater som kan spela instrument måste genast värvas. Sen hälsar vi Daniel Ekström välkommen till oss. Han har övertagit pappa Stefans trummor kan man säga och vi märker just ingen skillnad, på spelet alltså. Det låter lika bra. Dumt nog glömde jag fota våra musiker i dag så det får bli nästa helg.

Vi hann inte riktigt igenom alla låtar men nästan. Det känna som jättemånga så här i början men när man satt alla arr så går det undan.

På lördag kommer Tangotanten till oss. Då ska vi jobba med låtarna och texterna så vi verkligen får fram allt vi vill. Jättekul kommer det som vanligt att bli.

Nästa helg kan ni också uppleva något helt annat hos oss på Sturepalatset. PÅ söndag eftermiddag kl. 17 gästas vi av en kör Perunika heter dom och de sjunger bulgariska sånger, fast jag tror de är svenskar allihop. Från Stockholm även om vi räknar Ulrika Tångring som vår. Hon är nämligen gammal kraxare som gör ett besök. De sjunger i många stämmor på ett väldigt speciellt vis, spännande. Kom och lyssna, det finns fika att köpa.

Déjà vu de la Krax

Det börjar bli dags att skaka liv i denna blogg igen efter att den legat i dvala några år. Kraxkompaniet har nu nämligen funnits i tio år och det ska vi fira. Det blir en föreställning i kolossalformat med premiär den 12 november.

Vi skakar liv i gamla godingar som vi och publiken gillat extra mycket och kryddar det med några nya små saker.

Varför heter vi Kraxkompaniet? Jo därför att vår allra första revy 2006 hette Dax för krax. I den fanns en sketch om kajor. Kajor kan som de flesta vet vara ett riktigt aber att tampas med i städerna och så var det också i Kumla. Det kanske det fortfarande är förresten. Vi kommer inte göra om den sketchen men kajorna får följa med på jubileet. Hur får ni veta om ni kommer och kollar.

I dag har vi haft första riktiga repetitionen och vi startade med en ny sketch som handlar om hur man får bukt med brottsliga tråkigheter i miljonprogramsområden. Ja men det är jätteenkelt, följs bara det politiska rådet vi fick från ett visst parti i somras så kommer det gå som en dans. Undrar ni hur? Ja men kom och titta då! 12, 18, 19, 25 november eller 2 eller 3 december kan ni boka biljetter till.

Föreningen har ju utvecklats en hel del genom åren. Några av oss är med från starten och andra är ganska nya. I en del gamla sketcher har vi bytt aktörer såklart och inte minst regissörer så av något gammalt kan det bli något helt nytt. Som publik kommer du känna igen en del saker men ändå inte.

Det är vansinnigt roligt att grotta ner sig i gamla grejer och inse hur mycket fantastiskt bra saker vi gjort. Nästan allt har vi skrivit själva, genom alla år så är det två nummer som vi köpt och ett som vi inspirerats av som var köpt men som ändå helt gjordes om. Det är faktiskt rätt häftigt. Om vi nu skulle spela upp allt som vi gillar själva skulle jubileumsrevyn bli sådär en sju timmar lång och så sköna stolar har vi inte på Sturepalatset.

Det blir istället en revy i fyra akter så ingen ska få träsmak. Trerättersmeny kan man köpa om man vill. Gott käk blir det såklart. Jag återkommer om det i ett annat inlägg.

En liten bild från dagens repetition.

Torsdagar och söndagar repar vi och dansarna repar lördagar så nu är det fullt ös på Sturepalatset. Hoppas du vill hänga med på resan.

Nu kan livet börja levas igen!

Ett stressigt läsår. Så stressigt att jag inte orkat blogga fast jag ofta tänkt och velat. Jag har ju gjort så mycket värt att berätta. I Krax har vi spelat en fantastisk revy som hette Vilse i Omeletten till exempel. Alldeles för få tog chansen att se den, det kanske var för att jag inte bloggade, hm. I alla fall så tänker vi spela några föreställningar till av den i oktober så fler chanser ges. Bäst att blogga på.

Varför denna stress? Nåja mycket har varit bättre, nytt jobb med bättre organisation och bättre förutsättningar för att hinna, absolut. Men jag har jobbat heltid och försökt hinna med Sturepalatset ändå. Som om inte det vore nog har jag dessutom pluggat So på Karlstads universitet på 50%, distans med besök då och då.

Skälet till att jag skriver nu är att jag precis lämnat in det sista arbetet. Ett stort ett på 16 sidor (inkl. referenslistan) om ett integrerat So-arbete med alla fyra ämnena som jag ska göra i höst. Hösten måste bli rena semestern eftersom jag i och med detta har all planering klar fram till jul, i alla fall nästan. Lite detaljer bara och ett och annat test att tillverka bara. Känns ju skitbra.

En produktiv helg har det varit även om den inte blev så nöjesrik. Alla pelargoner är omplanterade, rabatterna är klara med ny jord och täckbark, stenarna borttagna, jag hann fika med en kurskompis och stöta och blöta lite om examinationsarbetet i lördags också och i dag har vi repat lite till ett företagsevent vi ska ha. Ägnade hela lördagskvällen åt att skriva så det blev ju inte så lajbans precis även om jag sippade på både lite campari och rosévin. Men nästa helg kan jag nog känna mig fri som en fågel. Nu är det en intensiv vecka som väntar med Öppet Hus på skolan i morgon, men sedan är det ju inte mycket kvar. Semestern närmar sig. Solen har skinit hela helgen och ska skina vidare. Härligt!

Här kommer några Vilsebilder, min polare Mr Z har tagit dom. Han heter Rolle Zetterlund förresten.

Dags igen då!

Börjar bli lite bloggsugen i alla fall och det är mycket som sker i Kraxkompaniet nu. Vi repar som tokar mest hela tiden. Denna helg som varit full av solsken och vårväder har jag mestadels tillbringat inne i vårt ganska mörklagda palats. Lite synd förstås men kul också. I går var det westernrep, inte så långt och betungande för min del men jag repade igenom ett par låtar jag ska sjunga på lördag. Då har vi nämligen Vilda westernkväll men Vildhästbandet. Folk älskar dessa kvällar så jag tror biljetterna är så gott som slut. Dessutom fyllde vår kraxstyrelsemedlem Ingela, alias Frk Lugn 50 år i går och hon hade ett trivsamt kalas med mycket god mat. Därefter var jag och kollade politikerrevy i Lekeberg. Det snurrar på kan man säga.

I fredags hade vi After Work med spanska influenser, inte mycket folk men de som var där hade roligt och skrattade gott. I dag har det repats dagen lång. Hela förmiddagen dansade vi. Det är för jäkla kul, att det året man ska fylla 50 ta upp sånt man gjorde när man var 25. Hur det går? Jo rätt bra tror jag om man bortser från att jag har ont precis överallt. Vänster fot och vänster axel är inte på humör i kväll och båda höfterna protesterar vilt. Men jag skiter i det och nästa vecka kan det vara typ höger fotled och höger knä så det är helt enkelt inte något att bry sig om. Bara att köra på, envist inbilla sig att man är 25. Till råga på allt ska jag krångla mig i en korsett, dra på kasslerstrumpor och en silverklänning... tja det blir faktiskt en kattdräkt och charlestonklänning och svarta handskar med. Nu får jag tillstå att det inte bara är jag som ska ägna mig åt detta påfund, det finns några yngre och vackrare än jag som också ska svida om i liknande utstyrsel, så ni behöver inte bli avskräckta. Några andra som inte fått för sig att de ska dansa har i dag också testat sina musketördräkter. Skitsnygga! Blir ni nyfikna? Det är bra det!

För i påsk förvandlar vi Sturepalatset till Hôtel de la Omelette, den bästa lilla bordellen i staden ;) Där regerar Mama LouLou och diverse gäster gör sina besök och de kan ha olika önskemål kan man säga. Kocken är också en aning förvirrad och uppbringar viss likhet med den allmänt kända barndomsförstöraren Staffan Westerberg. Man går inte vilse i pannkakan i påsk, men man kan gå helt Vilse i Omeletten.

Eftersom jag inte fått nog av dans efter flera timmars rep och sedan lite regijobb på det så dansade jag line dance nu i kväll men jag var nog väldigt trött för den nya dansen de gick igenom förra veckan och fortsatte med i dag fick min hjärna att gå i total kortslutning och så brukar det inte vara. Men jag kan väl skylla på att jag har för mycket annat inproppat i skalen just nu.

God natt med er!

I dag är första dagen i resten av mitt liv...

Jag ska fylla 50 i år, 2014. Inte förrän till hösten men ändå. Det är skumt, helskumt, för jag känner mig inte som jag borde känna mig när man levt mer än halva livet. Jo det får man väl gissa i alla fall, det är få som blir hundra eller ens vill bli hundra. Jag känner mig som 30 ungefär, inte som 22 längre fast det var en bra ålder det ansåg jag länge. Vid 30 hade jag min ålderskris, då hade jag inte hunnit få barn och var tillsammans med en 6 år yngre kille som tyckte att det var måttligt bråttom, eller inte alls bråttom. Det var det egentligen men det förstod vi inte då och när vi började tänka tanken var det för sent men det är en så gammal historia så den är preskriberad, vi fick inga barn men han hade blivit en bra pappa och jag önskar dig allt gott J. Vad du än hittar på.

Frk T:s pappa var en lyckopåse på tivoli och han gav mig mitt barn men då var jag 36 och ålderskrisen var precis genomlevd och upphörde i och med Frk T. 40 var ingen match att fylla och rätt krisfritt. Det är möjligt att jag ska ha en ny nu då man jag orkar inte riktigt för det är så jobbigt.

2013 var det ju, hur var 2013?
Ett bra år?
Tja så där kanske man får säga.
Ett mellanår kan man nog sammanfatta saken.

Arbete
Jag jobbade på en skola i Kumla under våren och hade så gjort i fyra år. Det var inte så bra. Det hade varit bra på många vis innan men det sista året var allt annat än bra. Slutligen tog chefen tag i saken men då var det lite för sent. Mentalt hade jag redan börjat tänka bort och så gjorde många kollegor. Det gläder mig att se att de få som blev kvar och de nya som efter mycket om och men slutligen kom, verkar ha fått en nystart. Det ser i alla fall ut så på fb och jag hoppas de har kul på jobbet. Det unnar jag dem verkligen, eller Er om ni läser detta. Tusen kramar!

Jag sökte ett jobb. Jag valde noga och sökte endast sådana jag verkligen ville ha. Jag fick jobbet, på Lekebergsskolan och jag jobbar med femmorna. Bra kollegor, många män vilket ger mer dynamik, som det blir på blandade arbetsplatser. Männen dominerar aldrig i skolans värld men det är trevligt när det är någon mer man än idrotts- och träslöjdsläraren. Extra kul är att våra två träslöjdslärare dock är kvinnor. Ganska befriande. Ett stort skäl var också att höja lönen och det gjorde jag även om jag är långt ifrån nöjd, vilken lärare är det?

Fritid
Jo den är full kan man säga. Helt packad faktiskt! Kraxkompaniet fick ni en hel krönika om i går och vilken tid det tar får ni gissa er till. I våras sjöng jag i kören och det hoppade jag över under hösten eftersom jag faktiskt pluggat också. Jag läser SO-ämnen på Karlstads universitet på distans, kul men jobbigt ibland, att hinna alltså. Det kanske borde stått under arbete men man får ju lösa det i huvudsak på sin fritid.

Jag borde tränat mer! Jag gick i trappan i somras men det började med en hälseneinflammation på vårkanten och det tvingade fram vila. Men jag gick ibland men inte alls som 2012. Under hösten har jag varit slö om jag bortser från att jag faktiskt dansade i julshowen och vi övade ju några gånger....

Frk T rider ju och hennes älskade ridskola lades ner till sommaren. Hon var för all del kvar i stallet och jobbade och fixade där sommaren lång. Hon fick rida en del också men det blev inte detsamma. Hösten blev därför ganska hästfattig och innebar för min del istället ett skjutsande fram och tillbaka till fritidsgården. Till min stora glädje har hon nu hittat en ponny att vara medryttare på. Det innebär för min del mockning, promenader i hästtakt, skjutsande och att frysa i ridhus och jag älskar det. Hästar är avkoppling och så avstressande. I dag blev jag förstås en aning stressad när hästrackaren satte av i "sken" på uteritten, hon fick stopp på busen efter en stund som tur var och trillade inte av. Men oftast är det avkopplande och det behöver jag.

Sommaren
Jag är lärare och det innebär 7 veckors semester så man hinner en del. I somras gällde teater, Drottningens Juvelsmycke spelades på Riseberga amfiteater. Jag spelade Mamsell Julie (typ pigan) och Ulla Winblad (typ Bellmans fnask) och det var ju två passande roller som liksom förenade själva mitt väsen ;). Frk T var dansare och dessutom sminkös. Ett roligt projekt och det är skönt att inte ha huvudansvar.

Sen åkte Frk T och jag på egen tältsemester bara vi två. Vi åkte till Falsterbo horseshow och gjorde av med för mycket pengar, det är enkelt där. Sen åkte vi vägen om Västervik hem och gick på Visfestivalen där. Mysigt alltihop. Sommaren bjöd på fantastiskt väder så det var en bra sommar att vara i Sverige.

Kärlek
Vadå vad är det??????????? Hallå??????????? Nej typ inte mycket alls. Intressen? Jo det har funnits och kanske finns men inte mer än så. Här behövs det skärpning.

Hälsa
Rätt ok om man bortser från stressymptomen som nackont, käkled som krånglar och huvudvärk på det. Hösten har INTE inneburit taskiga luftrör, jag har knappt varit förkyld. De senaste fyra/fem höstarna har varit hemska med slemlösande mediciner, astmamediciner och röst som krånglat. Inte ett dugg sådant i år och jag misstänker att det kan ha med byte av arbetsplats att göra, eller så är det bara tur. Men jag vinner just inget på lotter jag köper så jag tror på det första.

Nyårslöften:
ATT INTE DRICKA KAFFE EFTER LUNCH! Det gav jag i morse klockan 05.45 när jag fortfarande inte kunnat somna efter nyårfirandet i går som innehöll en liten slurk kaffe, en halv kopp. Jag vet ju det men behövde hålla mig vaken på kvällen men det är så förbannat att ligga vaken mest hela natten pga en ynka slurk kaffe och det var inte ens sprit i.

Sen måste jag motionera mer, även om jag inte hinner. Det får knös in tid helt enkelt.

Någon skrev på fb att man inte skulle lova sådant man inte kunde hålla så där sprack löftet om att hitta nån snygging då.... men jag jobbar på det. Händig, verbal och passionerad ;)

Gott slut och kraxig förväntan!

En krönika ska man summera med och jag börjar med en kraxkrönika. Det är inte alldeles lätt att komma ihåg allt som hänt under ett år men jag ska försöka.

I våras satsade vi på mord. Våta spår eller "Hemskheter i lokal porrkanal" kallade vi den något humoristiska historien. När vi gör mordgåtor är de lite annorlunda än när mer seriösa etablissemang ger sig på det hela. Vi tänker lokalt och vi tänker busigt. Vi lät en fiktiv (nåja det kanske fanns en och annan likhet med befintlig) skolchef åka rutschkana i vårt nya badhuset. Kanan hade ju tilldelats ett något suspekt namn som kunde, om man nu hade det dåliga omdömet att Googla på namnet, leda en in på ett något omoraliskt spår. Vår kommissarie Krull hade tänkt tanken men hindrades av sin nitiska assistent. Misstänkta blev alla tänkbara politiker och tjänstemän i kommunen. Vi lät tre olika vara mördare en för varje kväll påskhelgen varade. Kul är det med mordgåtor i varje fall om än svårt att skriva.

Vi hade en afton med Claptonsånger med en fantastisk orkester men det fick oss att önska oss ett nytt ljudbord och drömma om en flytt av teknikrummet. Minikraxarna spelade musikal om vänskap. Vi hade årsmöte och fester förstås. Sen blev det sommar och drömmen om vårt egna palats gick i uppfyllelse. Vårt fantastiska studieförbund Studeifrämjandet köpte Sturepalatset och vi har under hösten kunnat börja fixa till nedervåningen. Där har blivit sminkloge, syateljé, förråd och kontor (det får dela) och en kombinerat studiecirkelrum och stor loge. Köket utvecklas och vi har installerat en industridiskmaskin vilket är underbart. Camilla och Stefan Helander som är de bästa och händigaste medlemmar vi fått på länge har fixat det mesta hantverkeriet och jag vet inte hur vi klarade oss utan dom.

Hösten har varit intensiv och vi har hunnit beställda föreställningar (företagsgig kallar vi dom), milöföreläsningar, Forever Young var på besök och vi ordnade en "Har du hört den förutkväll" vilket gav mersmak även om det inte kom så mycket publik första gången. Enkelt, kul och mycket uppskattat.

Satsningen i höst var annars julshowen "Klappat & Klart" med oss, MInikraxarna och Kraxkören. Ett mastodontprojekt som inte är lätt att ro iland. Kören har utökats och fördubblats även om jag personligen klev av den i höst. Barngruppen är fortsatt jämn och Kraxkompaniet får alltid nya medlemmar, i år två ungdomar och grabbar minsann. När man står där med publiken och allt till slut blir ganska bra (även om fredagens ljud hade en del övrigt att önska, lördag och söndag blev kanon i alla fall) så tänker jag att jag ska göra om det men innan... då tänker jag aldrig mer. Till nästa år finns lite nya tankar, palatset är trots allt inte hur stort som helst. Men julshower blir det med betoning på flera. Tack alla som slet lika mycket som jag själv!

Efter det hade vår kassör mage att fylla 70 och vi var naturligtvis tvungna att sno ihop en liten föreställning till honom också, i största hemlighet. Han skulle bara ha släkten på middag och oss på dagtid men vi tänkte våldgästa. Men så ångrade han sig och slog till på bara en kvällsfest och det blev ett rejält party med underhållning av oss. Vi spelade både hundar och gubbar som Morgonkulegympa men Charlie visade oss att dessa gubbar minsann inte är några sillmjölkar. Men det visste vi ju för Charlie får alltid spela tonåring och snorunge eftersom han ofta ser yngst ut, märkligt är det att han typ är äldst.

Sen blev det julledigt! Tack och lov. I januari ska köket fxas lite mer men i februari är vi igång igen, mer om det en annan dag.

Gott Nytt Kraxår!

Snart nytt år och nya tag!

Utbränd?
Nästan kanske, men jag tog tag i det i dag.
Tror jag.
Det har varit en hård höst.
120% jobb och 50% plugg och allt ideellt. Dessutom nytt jobb om än roligt. Pappa var på sjukhus en månad. Bilen har triskats hela hösten, nåja den går, men innehåller inte alla delar som den borde innehålla eller hur man nu ska se det. Nacken trilskas och kiropraktorn blir rik. Så....
Utbränd?
Nästan, men jag har inte tid med det, så jag tänkte att det bästa sättet att lösa den saken är att motionera.
Alltså tog jag till mitt universalknep.
Jag åkte till trappan.
Traskade ganska raskt upp varv ett och segade något mer på varv två och var sen sjukt nöjd och jag mår fasen redan så mycket bättre.

En del positiva saker har hösten faktiskt också inneburit.
Bättre jobb, mer struktur, generösare arbetsgivare även om man fort blir tillvänjd.
Bättre ekonomi även om biljäveln äter pengar.
Ingen snö och kyla än så länge = mer pengar!
Nya trevliga bekantskaper i och med nytt jobb.
Pappa mår klart bättre.
Frk T har hittat en häst att vara medryttare på och som hon dessutom får hoppa och kanske till och med tävla lite.

Hästar och stallsysslor är förresten ren terapi. Man mår för jäkla bra av att mocka skit och sopa stallgångar, för att inte tala om att borsta och feja på en häst. Har ni inte provat kan jag rekommendera saken om man nu inte får andnöd av hästar förstås. Frysa i ridhus kan vara sådär, men som sagt, denna vinter har börjat varmt och bra. Folk klagar och gnäller på att snön saknas men jag gråter inte. Man slipper skotta, elräkningen skjuter inte i höjden (ja det är väl inte så mycket snöns fel men jag är glad åt plusgrader) och man slipper skrapa rutor och sopa snö från bilen. En enda vecka har det varit lite vitt. Det blir fint såklart men jag gråter ändå inte över gröna gräsmattor. Enda kruxet är att man ser att jag borde klippt min en gång till innan vintern kom, men det är en världslig sak.

Krax? Jodå vi har haft fullt upp med Klappat & Klart (årets julshow), Charlie vår kassör har otroligt nog blivit 70 helt nyligen, med fest på det. Flera kraxare har fyllt jämt och vi har haft lite annat smått och gott för oss också. Jag tror jag snor ihop en krönika om krax i morgon och en personlig på nyårsafton. Så får det bli för nu ska det sovas i detta hushåll. Det är inte så lätt men i morgon måste vi faktiskt upp vid nio, hur nu det ska gå till, för Frk T ska rida halv elva. Vi har nämligen sovit till elva var eviga dag detta lov, Frk T ibland ännu längre. Jag har trots detta sovande varit trött, tröttare, tröttast. Men motion som sagt. Mera trappor åt alla sockerstinna tjockisar som jag. God natt!

Tiden rusar fram när man har roligt och annars också...

Jobba, plugga, städa, fixa palats, jobba, sjunga lite, bära frysar och fixa sminkbord, städa hos pappsen, plugga, jobba, sjukhusbesöka, planera föreställningar, jobba, plugga.... jo det händer att jag äter och sover faktiskt. Jag försöker vara mamma också men jag tror inte jag är bäst i världen på just det, den här hösten.

Jag är extra stressad nu eftersom det första examinationsarbetet på So-kursen jag läser på universitetet i Karlstad ska vara inne strax. Jag är nästan klar men det måste ligga till sig så får jag ändra allt som är knasigt i morgon, tveksamt om jag hinner sjunga i kör i morgon men ibland måste något gå bort.

Pappsens hund mår inte heller helt finemang så in emellan har jag fixat veterinärtid och på torsdag kväll ska jycken i väg på det också men det går väl att lösa på något vis, det gör det alltid.

Jag startade kvällen med att läsa Bibeln och det var minsann spännande. Första Moseboken och ett valfritt Evangelium ska vara läst till den 10 oktober och det är så himla tunna sidor att jag insåg att det var bäst att starta. Rackarns trevlig sagobok om än lite upprepande när alla släktingar till Adam och Noa ska räknas upp. Visste ni att folk, i alla fall män, (kvinnor levde kortare tid såklart för det hade farsan däruppe bestämt) blev sådär 800-969 år gamla på den där begynnelsetiden? Jo då, så står det och det får jag tillstå att jag missade helt i söndagsskolan. Det fanns dessutom andra sorters gudomligheter vid sidan av Gud fader själv som hade ofoget att para sig med människorna.!!! Jag som trodde att det bara fanns en Gud men det liknade rena vikingatiden även om de inte presenteras med namn, men det kanske kommer.

Det som fascinerar mig mest är att en del människor faktiskt tror på detta, på riktigt, istället för evolutionsläran. Det är fullständigt obegripligt, jag har rent av skrattat lite här och där. Dessutom är det motsägelsefullt för först skapade Gud allt på sex dagar ni vet och så vilade han ju den sjunde. Då hade han redan fått med människorna och sagt åt dom att para sig och SEN kommer minsann Adam och revbenet som blev Eva och därefter ormen och kunskapsträdet, får ni ihop det då?

För några år sedan när jag läste NO på lärarprogrammet så pluggade jag ihop med en mycket trevlig och förnuftig tjej som verkade klok och bra på alla sätt och vis. Hon visade sig vara pingstvän men det verkade inte vara något som helst fel på henne för det. Vi samåkte, fikade och hade många och djupa diskussioner men en dag sa denna förnuftiga människa något som sånär fick mig att nästan köra i diket. Det var förresten innan jag visste att hon var pingstvän tror jag. Vi läste om evolutionen och hon sa plötsligt:
- Jag har så himla svårt att tro på det där om Darwin och evolutionen!
Jag svarade att, ja det kan väl vara rätt obegripligt men det är ju lättare att svälja en Adam och Eva i alla fall, och så skrattade jag förmodligen lite nedsättande samtidigt.
- Nej, det tycker inte jag, säger hon då.
!!!!!!!!!! då höll jag som sagt på att köra i diket för människan menade detta på fullt allvar och då hade jag minsann inte läst Första Moseboken mer än det man hade fått lära sig i skolan.
Nu begriper jag det ändå mindre. Hur är det möjligt?

Nej, jag får sova på det. Jag tar med mig den tjocka boken upp i sängen och läser vidare. Det jag mest får ut av det är en förståelse för varför världen är så patriarkalisk, för det är helt solklart sida upp och sida ner. Jag är ledsen Jonas Gardell men den Gud som beskrivs i Bibeln är definitivt man även om jag önskar du hade rätt.

Oj så uselt uppdaterat...

.. det var här då. Bäst jag skriver lite men livet snurrar på så fort att jag faktiskt inte orkat med detta riktigt. Nya jobbet är lite av ett paradis, eller egentligen är det väl lite mer som det bör vara på en skola. Kommunen är välvilligt inställd till skolan känns det som. Det är inget fantastiskt bara lite mer så att man inte sparar hela tiden. Finns behov verkar man i alla fall sätta in någon form av åtgärder och för mig känns det lite som ett paradis. Sen blir det långa dagar när man är ny på jobbet förstås.

På Sturepalatset händer också en del. Nu är palatset vårt eller Studiefrämjandets förstås och källaren börjar så smått byta skepnad. Camilla och Stefan är två klippor vi fått in och hej vad det går. Säger vi att en vägg ska rivas och vips nästa kväll är den borta. Det gäller att inte dirigera fel ;)

På torsdag har vi medlemsmöte 19.00. Är du sugen på att jobba med revyer och shower eller bara med palatset så välkomnar vi fler medlemmar.

Nu måste jag sova, jag ska försöka bättra mig om jag orkar.

Nytt jobb, nya tider

I dag var det alltså dags. Dags att återgå till vardagen. Slut på ledighet och sena nätter. Sommaren har varit fantastisk vädermässigt. Pengarna är slut och jag väntar väldigt mycket på nya ;). I dag skulle jag åter träffa mina nya kollegor och döm om min förvåning när jag upptäckte att jag ska arbeta tillsammans med en gammal klasskompis från gymnasiet. Ibland förundras man hur liten världen är och att vägar korsas både härs och tvärs.

Lanna Lodge var platsen för oss när vi ägnat hela dagen åt att lägga schema. Fantastiskt bra att ägna en hel dag åt detta. Nåja vi han äta förstås och också slå lite golfbollar. När jag blir pensionär ska jag ägan tid åt den sporten men förr har jag nog inte tid. Jag åkte hem glad och förväntansfull. För första gången på länge har jag lagt ett schema med lite luft, alltså tid för planering emellan. Jag har också hamnat på antal minuter som stämmer med gamla usken (ren undervisningstid). Ett mått som i tidigare avtal var heligt för lärare men som är bortförhandlat men som facket fortfarande tycker är ett bra mått på vad som är lagom arbetsbelastning men som arbetsgivarna givetvis tycker att man kan överskrida med råge.  Härligt! Mitt arbetslag lyckades också få ihop schemat eftersom vi med lite tur började i rätt ände tror jag. Jag ska ha SO, bild och lite svenska, sen är jag resurs den tid som är över. Bara det ordet, resurs, är gott. Hoppas verkligen mina gamla arbetskamrater också får lite resurs, det önskar jag er av hela mitt hjärta. Men där ska det ju faktiskt bli en liten förbättring så det finns hopp även för er.

I morgon ska jag plocka in alla mina saker, hela bilen är full och jag hoppas jag får gott om plats.

På Kraxfronten repar vi till en föreställning vi ska ha internt för Studiefrämjandet. Vi skrämmer liv i gamla nummer och det är riktigt roligt. I september och oktober väntar Pubkvällar med temat "Har du hört den förut?" och det är precis som det låter, historiekvällar med lite musik, sen blir det Julshow 6-8 december.

Sturepalatset är snart vårt helt och hållet och vi kan börja göra om i källaren. Det ska bli hur kul som helst. Den 12 september kl. 19.00 har vi medlemsmöte på Sturepalatset. Då är även hugade blivande medlemmar välkomna. Kika gärna på vår hemsida för information. Man behöver inte vara en teaterapa för att ha kul hos oss. Man kan vara snickarkunnig, notorisk pedant som behöver någonstans att städa ;), en marknadsföringsexpert, kanon på blockflöjt, amatörkock eller proffs för den delen..... Vi är en ideell förening så man tjänar inte pengar men man tjänar skratt, applåder, gemenskap och glädje och DET är ju inte att förakta. Välkommen!

Sorry det har varit så mycket annat...

därav frånvaron. Semester är arbetsamt, antingen skiner solen och det är varmt så man storknar och då måste man som varje sann svensk kasta in solstol, handdukar, filtar, kylväska med ihoprafsad matsäck, en bra och inte för tung bok och annat viktigt och bege sig till en strand av något slag. Annars infinner sig ett eller två moln på himlen och då kan man måla, snickra (om man är lagd åt det hållet) fixa i trädgården eller städa. Man kan också kuska runt och hälsa på människor som helst skulle vilja ligga i en hängmatta med en god bok och kräva kaffe eller så kan man gå på teater. Jag har nog gjort allt detta (ja, inte snickrat då förstås). Klippa gräs har man sluppit ganska mycket i år eftersom solen lyst så in i norden och regnet inte strilat alltför mycket. De får gånger det kommit har i alla fall jag blivit handlingsförlamad och landat i en solstol på verandan med en deckare.

Den här veckan har jag börjat göra alla måsten som är kvar innan jobbet kör i gång nästa vecka. Inte hinner jag klart men vad gör väl det (jag försöker i alla fall tänka så) det kommer ju fler dagar man kan hinna, kanske, eventuellt. Revyplaner håller på att ta form och i dag har Therese och jag drömt om nästa sommar. Medan vi envist satt på balkongen och väntade på solen och drack gott te så ringde det på dörren. Utanför stod ett helt gäng små Malmenflickor och frågade Therese om hon möjligen var Jockes syster. Jo det fick hon erkänna att hon var och så dök plötsligt fröken Susanne upp och gav dom en smärre skock, de kunde inte riktigt begripa var jag kom ifrån. Hm jag kommer sakna mina Malmenbarn. Men snart är det dags att lära känna Lekebergsbarn och tycka lika mycket om dem.

Nu ska jag nog spackla lite i sovrummet, så kanske, kanske ny tapet kommer upp. Vad ska ni göra?

Tack!

I dag är det varmt, väldigt varmt. I går önskade jag mig en rejäl åskskur med mycket regn. Nåt blev fel för Örebroarna fick den. Här kom inte en droppe, lite muller hörde man när Tor körde omkring däruppe men möjligen var han rädd att landa innanför murarna och inte komma ut eftersom han undvek Kumla. Nåja sol är inte fy skam alls även om jag faktiskt inte ägnat mig åt sol och bad idag. Nope här målas det, diskat har jag också gjort för hand.... men det kanske jag slipper snart.

I dag har jag nämligen fått två saker bara så där från ovan. Nåja, Carina har bjudit mig på Hjalmars slottstillställning på måndag. De hade köpt en biljett för mycket och tog med mig. Tack o tack vad snälla ni är. Sen gav Anki plötsligt bort en diskmaskin på fejjan. Det är givetvis nåt fel på den, annars byter inte folk men det borde gå att fixa för den var bara fyra år gammal. Denna tingest har Krille nu hjälpt mig att hämta och jag har egenhändigt skurat den så den skiner som ny. Nu återstår bara en stycken händig person som kan hjälpa mig att kolla felet det kan vara något så enkelt som stopp i vattenspridaren under disken och så själva installeringen då. Ernst, hallååååå! Inte känner jag honom men ett par andra händiga typer som jag verkligen hoppas läser detta och snabbt står utanför min dörr och väntar på jobb. Jag har satt på AC:n så det är svalt och skönt här inne. (Övervåningen är dock obrukbar eftersom värmen gå uppåt men vi får väl sova i soffan eller verandan Frk T och jag.

På det hela känns det som en bra fredag (jag fick tänka till där om veckodagen). Snart ska vi åka och ta hand om Mini/Damin, en liten skrittur för Frk T och en promenad för tjocka mamma ;)

Jag har öl i kylen om du känner dig händig!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mellandag

Det har blivit mycket sol och bad nu ett tag. Flera dagar förra veckan ägnades åt denna lata men underbara syssla. I söndag åkte jag dessutom båt med en trummis ;) hela dagen och tog ett dopp i Hjälmaren vid Fiskeboda. Nåja trummisen körde mest båt och trummade inte mycket. Det gick att få den där lilla skutan att gå i 31 knop kan jag meddela, men behagligt var det inte. Men större delen av dagen puttrade vi fram i betydligt behagligare takt men vi fick lite bråttom hem för klockan gick fort plötsligt. Tack Stefan för den dagen.

En härlig dag men det har kommit surt efter kan man säga. I går morse undrade jag varför jag var så satans allergisk, det hade nästan gått över ju. Ögonen rann floder och det sved som eld i ögonvrårna och under korkgluggarna av alla salta tårar. Jag tryckte i mig allergitablett, först en och så en till men inget hände. Ögondroppar, de rann väl ut direkt. Vi åkte i alla fall till Bäcksjön med Frk T, syrran och kusinerna. Ögonen var vidriga hela dagen och att ha nyllet mot solen var inte bra jag fick ha en handduk över skallen. Jag måste på något vis bränt mig på sjön så ögonen tagit stryk av solen.

I går kväll var jag bjuden till Maria, vi skulle sippa rosé och bada i hennes pool. Jag tog på mig hatt och största solbrillorna och trampade till Åbytorp. Vi satt i skuggan och ögonen rann oavbrutet. Jag trodde jag skulle få åka hem. Det blev lite bättre när vi gick in i uterummet och jag lånade nån svindyr kräm för min såriga hud.

I dag skulle vi till Unden men av olika skäl hoppade vi det och mina ögon var glada över det beslutet kan man säga. Då kom molnen! Folk gnällde på fejjan men jag njöt! Det var så skönt för mina ögon som fortfarande rinner på. När jag blev som mest desperat kom jag på att jag faktiskt hade en burk kortison för eventuella ormbett på hund. Det är samma preparat till hundar och människor så jag tryckte i mig 8 tabletter. Det stod att jycken skulle ta 10 för ett ormbett. Jag tänkte, hunden är rasande mycket mindre än jag men ormbett är nog värre än detta, det får bli 8. Fast jag tror det var för lite eller så var de för gamla. Burken var oöppnad men de kanske har tappat verkan ändå. Det hjälpte lite en stund men kom snabbt tillbaka. Undrar om jag vågar ta 10 i morgon om det fortsätter?

Mellandagen gick åt till en massa bra sysslor. Jag har tvättat flera maskiner, klippt gräs (med stora solbrillor fast det var moln), lagat och målat ett litet trädgårdsbord och inte minst åkt till sopstationen med MASSOR av sorterade sopor. Så nu tar man sig plötsligt in i pannrummet, nice.

I kväll fick jag oväntat besök. Roger och Ingela dök upp och stannade faktiskt på mat. Mycket trevligt.

Så sjukt stolt över min dag

Jäklar vad jag har jobbat i dag!
Fast jag var ute i går och roade mig med lillaste lillasystern och skrålade på allsång och dansade en lång stund med folk jag inte kände (nåja jag känner Putte som förresten visade sig dansa hur jäkla bra som helst, varför berättade ingen det när han var svåger i familjen? vi kunde för fanken ha buggat på julaftnarna). Det gav mig lätt träningsvärk i höfterna. I morgon blir det värre men då ska jag sola om Gud, Budda och andra krafter vill att solen fortsätter skina förstås. Man måste gardera sig mot lagen om alltings jävlighet.

I dag har jag nämligen slitit bort plasten. Det låter märkligt men är helt naturligt. Se själva!

Ja ni ser ju. Nej det ska inte bli en pool tyvärr om ingen dyker över med en hink pengar. Nej, här har suttit en trätrall, en alltmer rutten och trasig sådan men rejäl växtlighet i springorna, den har Frk T, jag och grannen tillika hyresvärden med gemensamma krafter tagit bort. När den en gång anlades grävde jag noggrant ur gräsmattan, la tjock plast i botten, en massa grus på och så trall då. Ogräset har vuxit fint i gruset ovanpå plasten, vem sa att gräs, maskrosor, hallon, penséer och diverse andra växter jag inte vet namnet på behöver jord? Denna plast har jag nu slitit, grävt och krattat bort och DET, mina vänner, var ingen lek. Skittungt. När jag var klar var jag drypande av svett, med en hinna av grått puder över hela kroppen, smäktande av törst, halvt förvirrad av solsting och värmeslag men jävligt nöjd. Ett par Alvedon och några liter vätska gav mer energi så jag städade verandan också. Nu är varje skrymsle dammsuget, möblerna har flyttats om, skräp är kastat och det ser allmänt fint och prydligt ut. Hur länge det varar är en annan femma men just nu är det så fint så.

Så i morgon kan jag gott på sola och njuta av vågskvalp, så det så! Natten är ljum och vacker om ni tänker vara uppe. Sov gott annars!

Semesterrapport

Inte orkar jag blogga via telefonen inte så en uppdatering från vår resa kommer här.

Frk T och jag har för första gången åkt på semester alldeles ensamma. Jo vi har åkt till kusin Christer och diverse andra vänner förut, men då har vi ju hälsat på folk. Nu åkte vi på tältsemester utan några fler. Mål nummer ett var Falsterbo Horse Show. Frk T:s ridlärare skulle minsann tävla och då ville vi se. Så in i bilen men massor av saker som tält, luftmadrasser, trangiakök och annat mer eller mindre nödvändigt. Så gav vi oss av för att köra 52 mil sen varmaste söndagen i mannaminne. DET var tungt och varmt. Inte visst vi om vi skulle hitta nån tältplats heller men det gick så fint så. I Falsterbo finns en sådan som denna vecka höjer sina priser rejält. 1600 fick jag betala för tre nätter inkl campingkort för en liten tältplats utan el. Nåja det var bara att betala. Vatten och bröd gäller ett tag nu kan man säga.

Falsterbo horse show är ett mecka för folk med stor plånbok. Där fanns hur mycket som helst att köpa och Frk T gjorde sitt bästa för att göra sin mor pank och skuldsatt vintern lång. Himla tur vi inte tog omvägen om Ullared. Det hade ett norrlandspar vi träffade gjort och de fick knappt rum i bilen själva. Frk T fyllde ju år på tisdagen också, 13 bast minsann och hon kan nu titulera sig tonåring.

Ett bankkort där hon kan ha sina slantar de få dagar de sitter där innan hon handlar upp dem har hon fått. Man kan säga att vi gick mycket dessa dagar så motion fick vi. Smarta och förutseende människor hade cyklar med sig. Vädret var fint men blåsigt och det gjorde att vi missade Ewas andra och fantastiskt fina ritt på tisdagen för vi låg minsann på stranden efter att vi besökt Smygehuk och fikat dyrt pga födelsedagen och de hade tidigarelagt starten. Gud så det grämde mig. Vi såg andra fina hästar och duktiga ryttare så klart, men det är ju extra kul när man känner någon. Det var svinkallt i vattnet kan jag säga, benen domnade.

På onsdagen gav vi oss vidare genom Österlen och njöt av det vackra Skåne. En snabb tripp till Ystad där vi åt svindyr pizza, en ännu snabbare titt på Simrishamn där vi åt mjuklass med jordgubbar, en kvick titt på Kivik, där vi nog inte åt någonting men jag övertalade Frk T att strunta i att köpa spettekaka (det är ju så äckligt). Sen fortsatte vi mot Blekinge och sämre väder. Vi bestämde att Karlskrona fick räcka och där regnade det och det hotades med mer så vi hittade ett vandrarhem. En natt gick på 460 kr för oss två och de framstod som ok efter Falsterbo där allt man skulle göra kostade extra femmor. Här fick vi minsann ett rum med hotellstandard, tv, eget kör och eget badrum, lyxigt och fint. Där bodde dock en hel hög kärlekstörstande polacker som skrämde livet ur min dotter. Jag fick ta upp hammaren på rummet och låsa båda de dörrar som fanns. De hade dock försvunnit till diverse gästarbeten, gissar jag, när vi åkte på morgonen.

Målet var Västervik och där skulle vi möta upp kraxpolarna Per och Thomas för att gå på Visfestival. Vi campade på Lysingsbadet och det var en bit till festivalen. Men då fick vi se att man kunde hyra cyklar för 100 kr dygnet så det gjorde vi. Visfestivalen var fantastiskt bra så klart. Plura - lysande, Christina Kjellson också lysande såklart, Eric Gadd avslutade och vilken musiker han är, honom har jag inte uppskattat förut men efter att ha sett honom live klart ändrat uppfattning. Bäst denna kväll var dock en ny bekantskap Ola Aurell, jävlar vad roliga texter och han blöd på sig själv. En debutant som hette Emma någonting var också bra liksom Hästpojken.

Eric Gadd

Natten var dock vidrig med vilt festande grannar som inte hade ett uns vett eller någon hänsynsfull gen i kroppen utan festade vilt till klockan fyra. Att campingens säkerhetsvakter inte fick dem att lägga ner är märkligt och min slutsats är att de faktiskt inte försökte ordentligt. Precis bredvid som låg en ensam man i tält, han åkte mc och hade satt upp sitt tält innan dessa grabbar slog sig ner supernära. Hans natt måste varit ett helvete och jag hörde honom snacka med dem om saken i dag på morgonen. Tre timmar sömn blev det väl.... nu går jag på övertid.

Thomas ville absolut se det riktiga havet, det med horisont så vi utnyttjade cyklarna maximalt efter att grabbarna och Frk T lekt lite ;)

Vi cyklade låååångt, ända ut till yttersta udden utanför Västervik, minns inte namnet nu, gäsp. Detta har gett mig brännskadade axlar som svider. Trött i benen är jag också, det blev nog ett par mils cyklande i dag och 6 km i går. Men det var trevligt och vackert med horisont.

Vi avslutade semestern i Söderköping och ett besök på Smultronstället och intagandet av var sin stor glass. NU ska jag sova.

Liksom allt fel i dag...

... men glad ändå på nåt vis. Började med regn i morse som sagt, blött tält med fem ungar, nåja ungdomar i, Torkar fortfarande täcken och kuddar i torktumlaren som plötsligt väckts till liv. En inställd, nåja flyttad grillkväll. Sen åkte jag och Herr Berggren till Maxi för att hämta ut våra biljetter till Visfestivalen, trodde vi. Nähä, dom hade minsann slutat med Ticnet och ingen annan i Kumla lämnade ut heller, bara Örebro trodde de där. Jaha, ja jag skulle ju till både Marieberg och Biltema så jag skramlade ihop kosingen och lovade fixa det hela under dagen.

Därefter gick jag in på Maxi och tänkte att det är lika bra att handla. Då var självscanningen paj, nåja tänkte jag det kan ju vara upplyftande att handla på gammalt vanligt vis. Det var det inte, långa trista köer var det och dessutom passar inte inredningen till köer på Maxi för de har liksom ställt saker i vägen. Nåja jag kom ut till slut och tog mig hem. Frk T åkte till stallet och jag började fixet efter ungdomsklubben som varit här.

Sedan var det dags att ta tag i semesterförberedelser, det är inte så långt kvar till vi ska ut på en liten road tripp och tanken på att sova i ett läckande tält kändes sådär. Så första anhalten blev Biltema och efter att gått där i en evighet och till slut bestämt mig för att lägga 600 på ett nytt tält så kändes det bra. Det blev några andra viktigheter också. Sen Marieberg, tror någon de hade något Ticnetställe? Helsike heller, enbart Örebro och Olof Palmes torg trodde de. Nåja det fick bli sen tänkte jag, dumt nog. Apoteket hade medicinen till Fabian, farsans jycke, och Jula hade ett billigt trangiakök så det var ju bra. Sen till pappa med det och vi satt och pratade en stund innan jag kom i väg. Jag hade då googlat på mobilen och insett att enbart Örebrokompaniet hade ticnetutlämning. Inte fasen hittade jag Örebrokompaniet annat än i stor guldskrift på Clubb 700:a huset, fick ringa Mr Z som guidade från datorn och vad tror ni. De hade stängt tio minuter tidiare. Morrrrr. Bara att ta nya tag i morgon.

Men som sagt jag är på rätt bra humör ändå. Kanske för att allergin är som bortblåst, lycka vare med dessa små blå piller.
<
<
<
<
Allergitabletter som sagt!

Tonårsförälder

Det blir jag på tisdag men det känns som att jag varit det minst ett år. Ungar mognar fortare nu för tiden, ja eller mognar och mognar.

I går var det en hel flock här och dom förökade sig stadigt, först var de tre tjejer och sen fyra och när jag roade mig med teater i Svennevad (ja jag vet att vissa tycker jag borde sett Toto men jag hade inte råd med det och det var faktiskt riktigt kul i Svennevad men Hallabalo på hemmet, så det så) då kom det till en grabb också. Ja han kan inte haft det lätt men han är ju van vid brudar eftersom han råkar ha en häst. solklart eller hur!

Förökade sig som sagt och stannade kvar. De slog upp tältet som är tänkt för tre personer men rätt lagom för två och lite packning. Detta tält som var kontrollerat och klart för senare övernattningar under sommaren här och som inte var tänkt att det skulle bli blött. Det är det nu kan man säga, både utanpå och inuti. Det kanske var bra ändå eftersom ett visst läckage tydligen förekom. Nåja tältet är nog tio år gammalt eller så och lite impregnering kan nog behövas.

Dessa tonåringar behagade inte sova så tidigt, kan man säga, men när man trycker in sig fem stycken i ett tält gjort för tre och några dessutom intagit energidryck, vilket denna mamma med hökblick surt konstaterade och under frukostpasset hållit ett föredrag om dess skadlighet kring, är inte sömn det som kommer lätt. De babblade, gastade och flamsade där ute och jag väste genom ett öppet fönster åt dem att hålla snattran eftersom grannen förmodligen skulle upp och jobba i morse. Emellanåt hörde jag inget och tänkte att nu sover de, men sen var de igång igen. Vid två måste jag slocknat men de var tydligen vakna till halv fyra! Men jag hoppas de hade lite roligt i alla fall, fast de haft någons ben över sig och någon spillde dricka och en annan fes ;)

I morse vaknade jag av ljudet av regn, ordentligt regn och konstaterade att jaha där blev tältet blött. När jag kom ner låg en unge i soffan och svarade glatt att hon legat i en vattenpöl i tältet. Hm tältet läcker alltså. Nu är frågan, skaffa nytt tält eller göra något åt detta braiga som jag vet hur man sätter upp och som är så lagom stort både hoppackat och uppsatt.

I går i Svennevad träffade jag förresten min gamla "svärmor" Marita. Det var kul och hon såg frisk och fräsch ut. Det påminner mig om att Jörgen fyller år i dag, inte för att jag tror du läser detta men stort Grattis i alla fall. USA fyller också, det är liksom samma dag men det tycker jag inte man behöver fira.

Å vad det är synd om mig!

Det är det faktiskt!
Lite i alla fall.
Fast jag tycker det ganska mycket :(
Allergihelvetesskiten blir bara värre.
Nu har jag så himla ont i benen också.
Hm det är självförvållat men det gör ont i alla fall.
Stackars mig!

Varför jag plötsligt är allergisk så här års vete fasen. De senaste åren har det kommit, förr var jag bara allergisk mot fåglar och sådana kan man undvika. Sen kom det ögonrinnande allergi i mars när snön låg kvar och det har hållit i sig 5-6 år nu. Men i år så rinner ögonen konstant sen helgen före midsommar. Jag blir tokig. Jo då jag har fått Aerius fast man får några andra Desloratadine Actavis och det ska vara samma sak för dessa Aerius går inte att få tag i enligt apotekstanten. Ännu har de inte hjälpt så värst fast jag tryckte i mig en direkt trots att jag tagit en receptfri innan. Ögondroppar har jag också och en spray för snoken (men den rinner inte så mycket). Förbaskade saker blomma klart. Jag kan ju inte säga att jag längtar till hösten för jag älskar sommar men det är fan snudd på. En ynka tablett ska man ta också fast det känns som jag behöver tio.... nåja nog med gnäll om det.

Jag har varit duktig i dag. Jag var till högen och trappan. Jag var där i fredags också och gick två vändor. Det har inte alls blivit som jag tänkt detta år för jag hann dit ett par gånger i början av maj sen har det varit teater för hela slanten och några turer till trappan har inte hunnits med. Så jag tänkte börja lite lugnt. Två vändor i fredags alltså och två eller kanske tre i dag. Hm det blev fyra, jag blev liksom inspirerad. Viktoria var nämligen där. Ja inte kronprinsessan utan Kvarntorpstrappans egen prinsessa, hon som på fotot "Besegra trappan" står med armarna i luften, då vet ni. En himla trevlig människa som varit Frk T:s fritidsfröken bl a och så jävla snygg. Alltså den kroppen skulle jag ge mycket för. Så jag tänkte varje steg jag tog, jag vill se ut som Viktoria, jag vill se ut som Viktoria....ja ni fattar 1708 trappsteg gick så lätt så. Dessutom var jag tvungen att stanna och ringa veterinären stup i sju, det tog 22 försök innan hon svarade och jag kunde få medicin till Fabbe, farsans jycke. Så det gick av bara farten. Men nu, jag dör fan, benen värker som tusan och jag inser att jag kommer få krypa baklänges ner för trappan (övervåningen) i morgon. Tre varv hade räckt kan man säga. Varför ska jag vara så efterklok?

Så det är synd om mig. Erkänn!

Snälla!

A road trip to Trosa

Det har jag ägnat dagen åt, vad har ni gjort? Frk T ansåg nu att hon varit på sjön nog länge och ville hem. När hon är med sin far på semester får jag allt som oftast hämta henne i märkliga hamnar någonstans i Sverige (man får vara tacksam att de håller sig inrikes). Det har varierat mellan Olshammar, Vadstena, Söderköping, Västervik och denna gång alltså Trosa. Detta är mycket trevligt för jag får inte bara se hamnar utan också mysiga små orter. Det värsta är att jag gör över med pengar.

Givetvis hittade jag en så fin klädtrasa som det var rea på i en bod även vid denna resa. Nu ska ni veta att det är tur att det är rea, för sådana där sjöbodar de säljer inte precis HM-kläder, inte. Nope det är som regel svindyrt. Nåja denna historia kostade endast två ynka hundralappar och butiksbiträdet såg en aning förvånad ut över detta låga pris men kunde inte göra något åt saken eftersom det bevisligen stod 200 på de två exemplar som fanns, att det stod 990 ovanför ansåg vi båda var rejält nedsatt men skrivet är skrivet. Så ett äkta fynd alltså.

Nåja Trosa är en vacker liten stad med en fin hamn. Frk T har huserat på nya båten Elisabet i tio dagar och roat sig både i kungliga huvudstaden och på Utö där hon minsann sett Björn Borg alldeles på riktigt. En ganska långhårig karl med vitt hår på skallen var omdömet. Jag funderar på om herr Borg möjligen blitt gråhårig. Här kommer en bild på Bettan och Frk T.

I går var jag förresten till Nalavi. Det var spännande värre för där pågår nämligen en kalabalik. Man förflyttas till 1713 i ett nafs bara man sticker dit näsan. Karl den XII var förstås upptagen med en annan kalabalik i Bender men i Nalavi var det samtidigt ett jävla liv. Det förstod vi i går på genrepet och det har de troligtvis förstått i dag under två föreställningar. Ni förstår Lotten, en av sömmerskorna i Juvelen, hon kan minsann inte bara sy utan också som kvartersmästare leda en hel bataljon med soldater som slåss som vildar. Jag har sällan sett någon rida på en käpphäst så käckt och skrika bonnajävel så svavelosande som i går. Vi skrattade hejdlöst. Att Daniel klädde så bra i kvinnokläder visste vi inte heller men att Acki kunde koreografera slagsmål förvånar mig inte (jag bara gissar att hon gjort det för de slogs så artistiskt bra). Flera Juveler hade orkat att samtidigt repa in ytterligare en pjäs och det imponerar måste jag säga. Riktiga soldater, nåja en sorts lajvare som gillar Kalle Dussin (ja Karl den XII då) och liksom lever som karoliner då och då är också med. Det är en föreställning kvar i morgon och kanske finns någon biljett kvar.

Å här kommer Lotten som slåss med bondefienden ;)