Börjar med gårdagens vargskräck tror jag. Frk T ringde och var lite upprörd eftersom hon och kompisen W kikat in i tackornas hage efter att ha sett otroligt mycket fåglar kalasa på något. Det låg ett stort rådjur där utan mage och inälvor kvar (jag vet att det är äckligt men tänk på det rent sakligt, det är svinkallt ute och skatorna är hungriga). Ungarna var uppskrämda och såg vargar och andra bestar bakom varje buske. Fåren tog dock det hela med ro så jag blev inte så orolig. Tjejerna kontaktade fårägaren tillika hyresvärlden K efter lite sökande på Hitta.se så han var redan informerad då jag slog en signal efter uträttad kurs på universitetet. Vid hemkomsten var tjejerna fortfarande uppskrämda och såg framför sig alla tänkbara vilda djur som smög runt husknuten. Värst var nog Frk T: syn av en galen bäver som jag avfärdade snabbt i brist på vattendrag *asg*. Vid senare konsultation med grannen fick jag lugnande besked. Inga rivmärken och ingen avbiten strupe på rådjuret som alltså kan ha dött en naturlig eller för all del onaturlig död i fårhagen (påkörd, skadeskjuten och tagit sig dit??). Dessutom var alla får intakta och hade ulven varit här eller för den delen skogens jättekatt så hade den nog gärna kalasat på ett sådant också. Dock känns det som att rovdjuren kommer allt närmare och jag börjar bli benägen att hålla med den som i en insändare skrev att det vore lämpligt att plantera in nya vargar i Stockholmstrakten eftersom de verkar vara så vansinnigt förtjusta i dessa vackra djur. Missförstå mig rätt, jag älskar vargar och har till och med gosat med några stycken på Kolmården men jag vill inte gärna ha dem runt husknuten.
Nu till Skalman. Skalman/Bullen har varit på utflykt till farbror Leif på Hund & Kattkliniken denna morgon. Han fick åka kylväska som kan nyttjas med omvänd effekt som en termos ungefär. I går konsulterade jag en sköldpaddsexpert (veterinärklinik i Stockholm) som nästan skrämde slag på mig. Skalman skulle absolut till veterinär omedelbums och han skulle minsann äta och bajsa någon annanstans än i akvariet (infektionsrisk). Lättare sagt än gjort. Ren fin plastlåda inköptes, sand, sten och lagom varmt vatten hälldes i liksom mat och Skalman. Som VÄGRADE äta där, inte en tugga tog han. Han blir nog hungrig till i morgon bitti tänkte jag och lät honom svälta ett mål. Tror någon han åt i dag? Nej då inte alls, inte ens gurka som han mutades med. Jag ville ju se att han åt innan veterinärbesöket så det var bara att falla tillföga och ge honom i akvariet och vips så smällde han i sig allt. Hm bestämd lite sak, Skalman.
Väl hos Leif så klipptes död hud och lite skalrester bort och han rengjordes. Det såg jättefint och rent ut under och han är pigg som en mört. Vi konstaterade att har han klarat att äta i akvariet i 16 år så gör han det nog nu också. Skölden är hel så ingen plastik padding behövdes. Pizza lyckades bara gnaga i kanten på skölden och det trasiga där tog vi bort. Det gick inte att klistra fast för då hade det säkert blivit infektion under. Känns lite bra att Leif gjorde precis det jag själv skulle gjort om jag varit veterinär (alltså sunt förnuft utifrån hur det såg ut). Att ta Skalman och åka till expert i Stockholm med kass bil i -20 grader känns inte försvarbart. Visst älskar vi Skalman men det finns gränser. Leifs trygga kommentar känns helt ok: han överlever det här, det gör han. Han blev ruskigt glad över att få plumsa ner i sitt hem igen i alla fall.
Nu ska jag själv försöka få upp värmen i mitt något kylslagna hem. Den där kaminen hade jag behövt nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar