på helgen. Så kan man sammanfatta Kraxkörens och Quinnskörens gemensamma konsert på Sturepalatset i kväll. Det gick för jävla bra om man uttrycker sig så där rakt på. En hel hög med människor letade sig dit trots rätt fint väder. Många äldre förstås men de är en fantastisk och mycket uppskattande publik, och så många superlativ som jag hörde efteråt vete tusan om jag hört förut. Jo kanske men det var klart nöjda uttryck. Allt satt denna kväll, ljudet var grymt bra och där satt Kent som i sammanhanget är en sorts nybörjare, i alla fall på vårt ljudbord. Och ljuset blev ju lysande när Stefan tog hand om det ;) du ser vad kul det är! De busarna fick nästan hela jättekören att bryta ihop av skratt när de likt de där gubbarna i mupparna satt i extas inne i teknikbåset och gungade i armkrok, helt galet.
Men det hela började ännu galnare med att Sveriges mest förvirrade människa vid tretiden på eftermiddagen stack ut för att ta bilen till palatset och stirrade in i en tom carport. Jag, alltså. Men vad fan, bilen stod ju hemma hos Thomas och Ewa. Det hade jag total glömt. Dagen hade ägnats åt att plantera om blommor och ett besök av ridande tjejer och inte tusan hade jag tänkt på att hämta bilen. Som tur är har jag världens bästa grannar och en av dom, Elisabet Tellander, gjorde då en insats och skjutsade mig vilket innebar att jag endast kom 20 minuter för sent. Tack underbara människa, du räddar mig gång på gång, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dig.
Varför bilen var på vift? Jo, för i går var det Nostalgiafton på Husaren. Vildhästbandet spelade tillsammans med tre andra band kvällen lång och då var kraxare förstås på plats. Jäklar vad jag dansade. Träningsvärk är bara förnamnet, men kul var det.
Ja en rätt bra helg får man säga men nu är jag trött i både kropp och skalle. Sov Gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar