Tidsfördriv

Mitt liv vid dataskärmen har ändrats en del på sista tiden. Förr var jag en relativt teknikfientlig typ som vägrade skaffa mobiltelefon eftersom jag gillade att inte bli nådd. Min gode far tvingade dock på mig sin gamla NMT till slut, vilken näst intill brände hål i örat på mig. Förmodligen allt annat än hälsosamt men ingen kan påstå att jag pratade mycket i denna tingest som jag allt som oftast glömde överallt. Vänner och bekanta klagade högljutt på min onåbarhet.

Dator hade jag på jobbet och jag minns tydligt när vår datasnubbe L i början på 90-talet entusiastiskt berättade om e-mail! Han la upp det hela som så; att vi skulle inte behöva prata med varandra alls, inte lyfta på rumpan och gå in i grannrummet, istället skulle vi skicka ett litet elektroniskt meddelade via datorn. Vi på idrottsförbundet (för det var där jag tillbringade mina 40 timmar per vecka, minst) tittade på L och sen på varandra, varpå jag ställde den oundvikliga frågan: Är du helt dum i huvudet? Tror du inte att vi vill prata med varandra öga mot öga? Vi gillar för helsike att gå in till varandra och prata skit en stund! Borde dessutom inte vi som arbetar på ett idrottsförbund motverka att folk sitter stilla på sina allt fetare bakar? Ni fattar va, det blev inte en teknikfientlig fråga utan en hel hagelsvärm. Stackars L fick ducka och så småningom hitta bättre argument.

Jag insåg efter ett tag mailens förträfflighet och gjorde en hundtidning tillsammans med en kompis i Uppsala och uppskattade i och med detta både datorn och mailen så klart. Mobilen är också den, numera accepterad och flitigare använd och inte minst något modernare även om jag fortfarande inte köper den hippaste modellen.

Åter till inledningen på detta inlägg. Facebook! Jag erkänner att jag faktiskt lyckats fastna i Facebookträsket. Något jag aldrig trodde skulle hända mig. Men det är faktiskt ganska kul att leta upp gamla vänner och bekanta i cyberrymden. En del av dem har jag inte träffat på 20 år eller så men plötsligt har vi kontakt igen. Andra är nyare bekantskaper, många från teatervärlden och det är jättekul. Sedan har vi testerna! På Facebook kan man testa allt från sitt IQ (helt ovetenskapligt) till vilken seriefigur man liknar. Under den senaste veckan har jag uppnått toppbetyg i allmänbildning (känns fint), fått veta att jag varit Marylin Monroe i ett tidigare liv, är mest lik Pippi av Astrid Lindgrenfigurer, lik Barbafin i Barbapappa, Snusmumriken i Mumintrollet, att jag är ganska mycket hippie och att min riktiga ålder är 36 (den var nog bäst). Sen tidigare vet jag att jag är en jävel på melodifestivalen, filmen Dirty Dancing och konstiga sjukhusord (uppnår läkarstatus faktiskt).

Så, har ni inget för er på kvällar eller nätter då ni har svårt att sova, gå med i Facebook. Eller, kanske läs en bok eller så...