Först och främst; hur fanken blev det höst nu? Det är den andra juni (nåja tredje nu)! Det är skitkallt, blåsigt och småregnigt. Inte alls trevligt med andra ord. Men i morse såg det ut att bli en gulddag så jag borde gått upp i ottan är jag vaknade första gången. Jag borde gjort det och kastat en lasso om solen och hållit fast den så den inte kunde smita upp ovan molnen. Men se då låg Karlsson och slaggade/slappade om vartannat. När man har varit ute på galej kvällen innan ska man liksom sova, det är en ren princip alltså.
Solen hade behövts eftersom det var öppning av Sannabadet i Fjugesta. Jag menar, vem tusan ville bada i dag? Jo då ett antal ungar kutade omkring i badkläder och vägrade erkänna att de frös. En galen vuxen människa i turkos bikini skådades också på håll men hon måste varit martyr eller sjuk. Inte för att jag haft en tanke på bad även om solen stannat, jag skulle bara lyssna på våra cowboys som uppträdde. Nu var det tur att de hade många klädnypor med så de kunde sätta fast text och ackordlappar för annars hade de fått hämtas långt borta i Brohyttan eller nåt sånt. Bäst är de i alla fall! Jag passade på att öva körstämmorna samtidigt, det var ändå ingen som hörde om det blev fel i blåsten. För att värma oss åkte vi till Pizza och Inger och fick kaffe. Så mysigt men sorgligt att krama på min goa hund.
Sen var det TV:n då. I går innan jag skulle svida om så tittade jag minsann på ett intressant program om engelska kungar (jag kan nämligen alldeles för lite om sådana) och de var på en elaking med den romerska beteckningen VIII när tjockisen (TV:n alltså inte kungen) tvärnitade. Sen var det stört omöjligt att få igång den. Ett tag trodde jag hela bredbandet kajkat ur och såg helgens omdömesskrivande gå piprätt åt skogen, men datorn (Internet) fungerade snällt. Inte hade jag tid med detta heller eftersom jag skulle svida om för en utekväll med jobbet. Det blev mycket trevlig och jag bekantade mig med Södra vattentornet som nog kan komma att få fler besök även om den inte var idealisk för vår sammankomst. Jag träffade på både SannexMicke och Rolle så jag hann både umgås med jobbarpolare och snacka runt lite. Ångrar lite att jag inte blev kvar i stan längre men ville skona Bittan från bilkörning nattetid för en gång skull.
Nåja i dag insåg jag, efter en massa konsulterande med kamrat R, att det nog var fel på boxern/modemet så jag kopplade helt enkelt bort den och tog den med mig. Vi åkte in till Marieberg och Teliabutiken efter att vi frusit klart i Fjugesta och jag kan säga att det ibland är tur att man känner folk. Jag hade aldrig fått en ny liten låda med mig hem annars. Man ska minsann ringa supporten, de ska felsöka (helst några dagar då man ska roa sig med annat än TV) och sen skriva en remiss, förlåt order, till närmaste Teliabutik så man får hämta en ny hel sak. Efter att nöjd och glad ändå fått min kartong med mig hjälpte jag Bittan att skälla på Tele2 som verkar vara ett företag ni alla ska undvika. Det hjälpte inte ett dugg annat än att försäljaren höll med men kunde inget göra så jag får göra ett nytt försök med deras kundtjänst.
Väl hemma skulle detta kopplas ihop. Normalt ringer jag kamrat R men jag insåg att det inte kunde vara så sabla svårt och det var det inte heller förrän jag kom till ett visst moment. På skärmen stod plötsligt identifiktationskod och kontrollkod!!!!! Vad i helvete, vilka då koder? Ungefär så var reaktionen. Leta igenom papper, inte hitta, leta mer, hittar en broschyr om saken med några handskrivna koder på, ringer Roger, inte rätt koder, ringer min hjälpsamma Teliakontakt som gått hem och inte kan hjälpa förrän i morgon. Inser då att jag får sortera alla osorterade papper jag har, startar detta hästjobb och hittar inte lappen som det ska stå VÄRDEHANDLING (med versaler) Digital TV på. Mitt i sorteringen börjar hjärnan fungera och jag tänker att; hade jag inte en till pärm tro. Jomen visst, Karlsson har ordentligt fixat en fin orange pärm med texten AVTAL ( i versaler) textat på ryggen i bokhyllan. Och där satt givetvis denna värdehandling. Snabbt som blixten knappade jag in koderna och voila - TV:n funkade och gör det fortfarande, hoppas jag.
Slutsats: jag är ordentligare än vad jag tror och jag kan själv!
Som tur är bjöd Roger och Ingela mig på mat eftersom jag var alltför utmattad för att orka tillaga någon egen. Tack kära ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar