Ibland gör det mig orolig, ibland konstaterar jag att jag är som de flesta. Men jag tappar bort namn hela tiden, vet inte var jag lägger saker och värst är att jag glömmer vart jag är på väg. Jag kan helt sonika åka förbi stället, åka åt fel håll eller sitta och fundera på; vart fan är det nu jag ska? Är det nåt fel då?
Den här dagen kan jag skylla på att det varit lite fullt men nu är den tack och lov slut. Mina blivande fyror jag ska få till hösten skulle påpeka hur de trodde att jag skulle vara. Då sa en av tjejerna; att du är ju rätt så stressad. Nej jag menar sträng. "Jag undrar det jag, hon menade nog fan stressad".
Frk T:s tandläkare ringde i alla fall i dag och meddelade att han skickat en remiss till bettfysiologen eftersom de tror att det är disken som spökar i käkleden. Hoppas hon inte får vänta för länge bara.
Annars är jag lycklig för min bruna tunna. Det skulle jag skrivit i går men det blev så långt. Som jag väntat på komposttunnan. I måndags stod den här så fint när jag kom hem och det var nästan högtidligt att i går slänga den första påsen med matrester, potatisskal och kaffefilter. Jag är nog världens bästa sopsorterare.... eller bra i alla fall.
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar