Ja eller förmodligen inte. Intressant med kommentarer på engelska fast vederbörande kanske kan läsa svenska vad vet jag, tack i alla fall. Jag har liksom glömt bloggandet förra veckan så jag får väl göra någon sorts uppdatering.
Veckan rullade på och jag kommer inte håg så mycket viktigt. Helgen ägnades åt Agatha Christie och hästar. Frk T har blivit fodervärd för kusen Celina och det var första helgen. För att, förmodligen göra mig mer välvilligt inställd till systemet (nåja kanske inte), bjöd hästägarinnan Å värdarna på en hopplektion av mycket god klass. Noggranna genomgångar och instruktioner. Att Frk T stod på näsan efter några stora skutt där balansen inte riktigt räckte till får läggas på lärdomens konto. Nu har hon bara 96 gånger kvar att ramla av innan hon är fullärd, om man nu någonsin blir det i hästvärlden. Att jag själv inte gjorde många knop emellan skjutsandet och cyklandet till stallet utan ägnade tiden åt gamla engelska mord får tillskrivas trötthet och värkande kropp. LillInger har vänligt nog lånat mig fem Agathaböcker och snart är alla utlästa. Jag glömde att vi hade lite släktkalas också och firade tre födelsedagar vi skjutit lite på. Måndagen var av någon sadistisk anledning arbets- och skoldag här i Kumla (alla andra verkar ha varit lediga) men det sägs att vi ska få någon sorts ob-tillägg. Valborg firade vi vid Kumlasjön och jag ger Lilla h den dagens ros för att hon lånade ut sina shorts, tack gumman ibland är du fantastisk. Frk T ska i fortsättningen låta kläderna torka innan hon tar dom på sig. 1 maj firades hemma med boken och hör och häpna 8,5 km promenad vilket gör att kroppen värker än värre i dag. Men det känns som att jag inte gjort mer än det allra nödvändigaste under denna långhelg (som inte blev en riktig då pga den där måndagen). Huset ser ut som ett sjöslag och jag har ingen motivation att städa alls. När jag får mina slöhetsperioder brukar jag skylla på att jag säkert behöver vila.
Möjligtvis är det så men jag fylls av en sorts frustration för jag är inte nöjd. Inte med just något och jag är om inte irriterad så i alla fall frustrerad. Ingen kondis, inga muskler, inga pengar, ingen karl, ingen personlig tränare, ingen motivation - istället har jag för mycket fett, ett hus som behöver fixas, en unge som vill ha saker oavbrutet, massor av omdömen att skriva, skulder, en usel lön och jävligt ont i kroppen. Kanske hör allt ihop. I sådana här lägen ska man ju göra mentala vurpor och vända skutan (man får glömma att den känns som en oceanångare i Svarån).
Jag har världens bästa unge, fantastiska grannar och hyresvärdar, jag bor i ett hus som denna årstid ligger vackrare än vackrast, jag har sjukt låg hyra, jag har ett palats att förfoga över där jag kan hitta på hur kul saker som helst, jag har en fantastisk stab av arbetsvilliga "pensionärer" till min hjälp, jag har ett jobb och en lön, jag har inte bröstcancer, jag har en jäkla massa kunskap om hur man ska äta och motionera för att må utmärkt (att jag inte använder den kan man förstås fundera över) och jag har goda vänner.
Japp och nu ska det kännas bra alltså! Jag väntar på den känslan en stund då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar