Var kommentaren jag fick när jag mötte upp mina små dunungar till elever utanför pizzerian denna tidiga afton. Jag svarade att som tur var gjorde jag inte det men....om de inte skötte sig kunde de nog bli varse att jag kan bestämma lite var stans. Nåja de uppförde sig helt ok även om en ångrade sin beställning och lyckades tjata till sig nåt annat fast de redan lagat det han skulle ha. Nåja, det tog jag som sagt inget ansvar för. Tack till Valentino som stod ut med oss och bjöd på dricka.
Det gick på tok för snabbt och 11-12 åringar är just inte mycket för att sitta på restaurang och konversera en timme så de begav sig till Fylstas skolgård och lekte. Ja det är bäst att passa på eftersom de till hösten blir stora sexor och då ska gå på högstadiet (så har vi det här i Kumla nämligen) och då är det slutlekt. Då, i sexan ska man nämligen bli stor och hänga på gården, vara inne på rasterna och fotbollspelandets tid är förbi. Synd faktiskt, för de har roligt när de leker och det borde de få göra ett tag till.
Sen droppade jag av dem på biografen med snälla Jeanette och Kula (hoppas det är så han kallas) som snällt följde med och såg Snövitfilm av ruskigare slag. Tack! Den är väl slut om en halvtimme och jag hoppas de sover gott i natt. Tack Claes på Folkets Hus som ordnade lite rabatt åt oss så pengarna räckte.
Annars har dagen varit bra på jobbet, kommersen med MalmenEuro har flödat och jag har köpt med mig tre böcker hem till Frk T:s förtret eftersom hon inser att jag tycker att hon ska läsa dem. Dessutom shoppade jag några småpåsar med chips så jag slapp köpa sånt elände till barnet. Jag tänker nämligen nöja mig med kaloriintag i form av vin denna kväll. Eftersom jag redan stoppat i mig pasta och skaldjur på Valentino. Jag har ju startat mitt nya liv med min PT som kräver dagliga matlistor. Men jag har börjat motionera flitigt.... i onsdags gick ju Frk T och jag upp för Kvartorpstrappan och nu kan jag knappt röra mig. I helgen ska jag göra om det och sen kan jag väl inte röra mig på ett par dagar igen men träningsvärk ska visst gå över med tiden, säger dom. Jag har fortfarande inte ont i höfterna och det gör mig smått lycklig faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar