jag gör. Ungefär så går tankarna när man är på trappsteg 324 och man har 103 kvar. För att skingra tankarna kan man kolla hur många man känner som har sponsrat trappan. När kondisen förbättrats ska jag börja räkna dem, nu nöjer jag mig med att konstatera Carita, visst, Familjen Öholm fan vilket sent trappsteg, över 400 och den sortens fragment rör sig i hjärnan. Riktiga tankar är för jobbiga.
Mitt nya liv har börjat. Mitt mer hälsosamma liv. En gång är ingen gång, två gånger är en start och vid fem gånger kan man säga att det blivit en vana. Så tänker jag. Så nu har jag kommit till starten. I onsdags knatade Frk T och jag uppför trappan till vår berömda hög med namnet Johansson på toppen. I dag åkte jag dit mol alena eftersom damen hade fullt upp med att rida och borsta hästar. Jag var inte precis ensam om att knata i denna trapp i dag även om regnet hängde i luften. Att gå i trappan skapar kontakt med andra knatare. Man kan snacka lite med alla möjliga eftersom alla flåsar och stönar nästan lika mycket, även om vissa av dem är på sin FJÄRDE vända och andra har full schå med en vända. (Nåja hon på fjärde såg ut som den där magra maratonlöperskan ni vet, hon den jättesmala. Dit är inte nödvändigt att komma, jag vill ha lite former kvar). Jag språkade med en jätte duktig kvinna efter första omgången. Hon hade magopererat sig (fetma ni vet) och gått ner 40 kg på ett halvår! Nu tränade hon som en tok och hade pga det inget löst skinn. Imponerande.
Av det snacket bestämde jag mig för att ta en vända till. Först tänkte jag att jag tar halva. En och en halv trappa är bra för andra gången, men vad f-n när man är på väg så inte vänder man, inte jag i alla fall. Jag är bra på att tävla med mig själv även om jag är usel på att tävla mot andra. (Nu får man bortse från om jag spelar minigolf mot Roger, för då...) Så jag kom alltså upp en andra gång således har jag denna dag gått 854 trappsteg upp och lika många ner. Benen skakade rätt friskt på sista nedgången.
Ja, jag har stretchat. NOGA och länge. Jag längtar just nu till nästa sväng.
Synnerligen och djupt imponerad av ditt knatande!
SvaraRaderaDu trampar på mig och min familj varje gång, vilket glädjer mig!!
Sönerna fick ett trappsteg var i påskägget det år trappan var i ropet. De har trappsteg 180, 181, 184 och 187, de två sista siffrorna är årtalet de är födda. Mannen i mitt liv och jag klämmer in oss på trappsteg 182 och 183.
Du får kolla nästa gång du knatar upp och ner :)