man kan ju sjunka ner i sanden. Och det hade ju varit trevligt, nåja jag kom dit till slut men mer om det läääängre ner ;). Eftersom Frk T:s magproblem stod som nummer ett på dagens dagordning satte jag i gång att ringa om detta och fick till slut en telefontid till vårdcentralen. Barnkliniken ville inte ha några nya patienter... Nåja klockan 13.50 skulle det ringa så jag bestämde mig för att hålla mig hemma då även om jag numera är utrustad med en mobil även jag. Så på förmiddagen satte jag mig i min tokvarma bil som plötsligt saknar AC coh for till Hallsberg för att hämta våra pass. Ja och precis som jag befarade så såg jag ut som en förrymd straffånge, jag kan inte begripa varför man inte får le på bilden. Räknar dom med att alla ser ut som sju svåra år när dom passerar tullen eller vad är skälet?
Hem och fixa snabblunch till tjejerna, Frk T hade fortfarande Frk A här och de tillbringade denna vackra dag framför datorn vägrandes att gå ut vilket höll på att göra mig tokig. De åt ett par måltider på verandan i alla fall. Själv rensade jag ogräs och solade mellan varven. 20 minuter efter utsatt tid ringde sköterskan. Tror nu någon vi fick en läkartid? Men nej då, vi verkade ju vara på god väg med att testa laktosintollerans och vi verkade ju ha bra koll och det hade ju blivit bättre, bla, bla, bla.... till slut lackade jag ur och frågade vart i herrans namn jag skulle vända mig för att få en utredning gjord då, för en sån ska vi ha, så är det bara. Jag klämde också i det tunga artilleriet och sa till henne att det är ju jävligt träligt om det senare visar sig att det är en tumör eller något ännu värre (varpå hon tyckte att jag inte skulle tänka det värsta men hon fick lite skrämselhicka av mitt utbrott). Då ville hon ju gärna hänvisa mig till barn förstås.... varpå jag morrade att de hänvisar ju för helsike till er. Men så sa JAG dom förlösande orden; vi kanske kan få en remiss till barn!!!! Det är ju fan märkligt att man ska behöva tänka åt dom också. Jo men det skulle hon försöka få till men hon trodde inte det gick att lösa förrän efter semestern. Tills dess får vi vara noga med kosten, ge magkatarrsmedicin vid behov och hoppas på det bästa.... ja där är det nu. Puh! ibland blir man trött.
Efter detta åkte det goda barnets far och jag på inköpsrunda för att införskaffa den stora födelsedagspresenten till henne. Vi hade tänkte klara ut det hela på Marieberg men blev tvungna att bege oss till Lillån för rätt färg...ja så kan det gå.
Kvällen blev ändå ganska ljuvlig. Jag och fröknarna begav oss till Säbylundssjön vid sjutiden på kvällen. Ungarna badade oavbrutet men även jag tog ett par dopp. Det är äkta svensk sommar när man halvåtta på kvällen kan sitta nybadad på stranden och känna att solen värmer bra. Om vädret håller i sig i morgon blir det någon strand hela dan. Sen har jag njutit av en drink och nya Mord i Midsomer (jag missade dessvärre Måns men det går väl i repris), jag ger den nya Barnaby klart godkänt även om jag saknar Tom så klart. Sommarnatten är underbar gå ut och njut lite om ni inte måste sova. Kramar om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar